Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

måndag 30 november 2020

Andersmäss

Johannes evangelium 1: 40-46

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes[Döparen]ord och följt med Jesus.

Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus).

Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: »Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas« (det betyder Petrus).

Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: »Följ mig!«

Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.

Filippos träffade Natanael och sade till honom: »Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.«

Natanael sade: »Kan det komma något gott från Nasaret?« Filippos svarade: »Följ med och se!«

 

 Andreasdagen är en viktig märkesdag för oss längst i norr eftersom denna dag inleder skábmá/kaamos den mörkaste tiden på året som avslutas 19 januari på Henrikdagen. Jordaxeln lutar sig i norr bort från solen så att vi snart inte alls ser solen gå upp . Välsignat nog är det en mycket längre period som solen inte går ner under sommaren än den här tiden när solen inte går upp. Båda kaamos och midnattsolen är välsignelser enligt mig. Men jag är glad att den mörka tiden är betydligt kortare än den ljusa.

Den käre Andreas ,som var en av de allra första som visade andra på världens ljus, får inleda den tid som gör ljuset allra tydligast för oss. I midsommartid gör inte ens ett jättebål mitt i natten speciellt stort intryck men under skábmá gör ett litet värmeljus stor skillnad redan klockan två på eftermiddagen. Det är alltså lättare att visa det sanna ljuset när inte allt är ljust dygnet runt. 

 

Tack heliga Andreas för att du började den goda kedjan som ledde till att jag fick se världens ljus, året runt.




söndag 29 november 2020

Första advent Sune

 En viktig del av Advent  (jag vet detta är inte svensk stavningsstandard men det känns så härligt att vara här så det blir stor bokstav här) är för mig bloggens adventskalender. Hoppas kunna ha den i år också. Extra roligt är det när advent börjar i november för då brukar Sune komma med i namnsdagslängden.


Min morfar hade nämligen båda sina namnsdagar i adventstid om det var en tidig advent, den femtonde har ju Gottfrid namnsdag. Morfar Sune Gottfrid är den som kom från Kalix kommun men tidigt flyttade till Kiruna. Tillsammans med mormor, som föddes i Lappträsk (det i Haparanda kommun) ,var han med och byggde upp Sionförsamlingen i Lappträsk innan de flyttade de till Kiruna och eftersom Helgelseförbundet inte fanns i Kiruna gick de med i Missionskyrkan . 

Visst kan vem som helst bli frälst men jag är ändå glad för denna min släkthistoria med hängivna frikyrkliga baptister till morföräldrar och, på pappas sida, likaledes frimodiga östlaestadianer, västlaestadianer och svenskkyrkliga. Att jag är Guds barn beror inte på att mamma och pappa längtade efter barn utan eftersom Gud längtar efter barn. Men min uppväxt bland alla dessa troende människor som alla visade på varsin bit i den stora mosaiken som kyrkan utgör ser jag ändå som en stor tillgång.
 Jag slapp vänta på att få lära känna Jesus. Hela mitt liv har jag vetat att jag vilar i den himmelska förälderns famn. Och att tron tar sig många olika uttryck utan att något av dem är fel är en skatt jag fått med mig.

Morfars namn är båda germanska och inte bibliska. Sune betyder helt enkelt son och det är ju aktuellt varje Advents- och jultid. I skrivandes stund lyssnar jag på Händels Messias "Unto Us a Child Is Born, Unto Us a Son Is Given" med Gustav Sjökvists kammarkör i P2s Söndagmorgon.

Ja i år kan jag bara sjunga med i radions rika utbud av adventsmusik och lyssna på gudstjänten som börjar om klockan 11. Fördel: ingen hör hur rösten bryts när jag sjunger utan att kunna hålla gråten stången, jag kan dansa till musiken och jag kan pyssla på här hemma medan jag firar gudstjänst. Detta med gråten har jag verkligen ärvt av min morfar. Han grät ofta av rörelse*  som så många män med rötter i nordligaste Sverige. Jag antar att det är laestadianismen som gjort det mer än tillåtet för män att gråta offentligt, men det är nog också genetiskt mina mostrar och morbröder och mina kusiner var/är likadana fast alla inte var/är aktiva kristna.

Det finns också många nackdelar med att inte få gå till kyrkan denna kyrkoårets första dag. Men nu är det fördelarna som tränger fram som en glad strimma hopp. Sällan har jag varit så energisk som denna första Advent snön som återvände i veckan gjorde sitt till. Galopp i snö under stjärnhimmel och fullmåne med fyra glada och friska hästar gör ingen människa dyster. Men jag måste nog också erkänna att alla kvällsaktiviteter som ställts in, speciellt körövningar och annan musikförberedelse , ger  tid till återhämtning tillsammans med de kära djuren.

Dagens lucka blir förstås Händels "Unto Us a Son Is Born":



*även när han sjöng tillsammans med mormor, vilket de ofta gjorde till eget ackompanjemang på gitarr och piano

Född på nytt

Joh 3: Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.« Nikodemos svarade: »Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?« Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.«

 

Här kommer ett avsnitt som sannerligen ger ett överandligt intryck, Jesu nattliga samtal med Nikodemos. Men jag tänker hålla fast vid tanken som kom till mig när jag nu i julens förfasta läste prologen eftersom Nikodemos är en farisé och dessutom medlem i stora rådet. Han var alltså en person som på goda grunder, enligt hela sitt sociala sammanhang,vara stolt över sin börd. Han tillhörde rent genetiskt det utvalda folket och var dessutom medlem i det innegäng som kallades fariséer de som höll fast vid lagen på allra mest renläriga sätt, enligt sig själva. Och på något sätt hade de också fått dem runt omkring sig att tänka samma sak om dem. De var nog tydligt hängivna. Alla såg det. Jesus såg det också.

Nikodemos kommer till Jesus, liksom utsänd av rådet. "vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare.". Han hade sett under som Jesus gjorde och förstått att Gud måste vara med honom. Han kände, kanske för första gången, att det inte räckte att vara bäst i test både genetiskt och praktiskt och tog nattens svala timmar till att diskutera detta med Jesus.

Hemligheter är en sak som gnostiker brukar syssla med. De menar sig ha fått hemlig kunskap traderad och detta samtal med Nikodemos brukar anföras som bevis för att gnostikerna genom Nikodemos fått hemlig kunskap direkt ifrån Jesus. Problemet är bara att det var normalt att samtala i den svala natten, inget hemligt med det. Dessutom är denna kunskap sedan Johannes evangelium och betydligt tidigare förstås, muntligen, känd av alla som vill höra på. Var det lärjungar där ? Berättade Nikodemos om detta eller var det Jesus själv som samlade de 72 omkring sig och sa: "I natt hade jag besök av en farisé , låt mig berätta om detta samtal för er?

" Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas

för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom."

Hur som helst har gnostikerna fel. Samtalet är inte hemligt utan offentligt. Och det som verkar gnostiskt  ande -bättre-än -kroppmässigt är ju egentligen samma sak som i kapitel 1: judar har inte större barnarätt än hedningar. Jesus kom till jorden för att rätta till detta missförstånd. Han ville säga att ALLA kan blir Guds barn, alla kan räddas genom tron, inte genom att ha varit kloka nog att hitta rätt föräldrar att födas av. Det gäller bara att erkänna sin himmelska förälder för att officiellt bli hens barn.

Det är alltså inget märkligt eller mystiskt med att just i detta samtal med en man som av alla ansågs färdig och rättfärdig  i alla bemärkelser Jesus säger att det inte räcker att födas av en judisk mor. Gud är större, hen vill mer, ALLA kan bli Guds barn. Det handlar inte om din mammas och pappas vilja att skaffa barn. Det handlar om din vilja att vara barn; Guds barn.

Dessa holländare alltså: Jesus och Nikodemos målad av Crijn Hendricksz Volmarijn (1616-1645). Denna ger en mysig adventsstämning genom färgvalet och de brinnande ljusen.

 

 

söndag 22 november 2020

Ta rygg





 

Joh. 1: 35-39

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar.

När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: »Där är Guds lamm.«

De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.

Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: »Rabbi (det betyder mästare), var bor du?«

Han sade: »Följ med och se!« De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen.

Här kommer vi från ett sammanhang där Johannes berättat att han sett Anden komma ner som en duva över Jesus och därför vet vem hen är som han döpte i Jordan. Döparen är dock  mer hemlighetsfull hos Johannes än hos Matteus, Lukas och Markus som ger oss exemplet i 1: 7-10 :

»Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.

Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.«

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes.

När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.

Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

I Johannes evangelium nämns inte att alla fick höra rösten från himlen. Kanske nämns inte detta eftersom det var allmänt känt redan, kanske eftersom Johannes är mer filosofisk, eller om man vill vara lite elak: esoteriskt gnostisk. Vill han framhäva det exklusiva i budskapet, att alla inte kan förstå det?

Jag tänker att skillnaden här hör ihop med att Johannes tvärtom är mer mänsklig och vill förtydliga de tre övriga evangelierna som missat detta: Johannes Döparen hade berett marken för Jesus på många sätt. Exempelvis är det hans lärjungar som är de första att följa Jesus. Det finns en organisk tradition redan så här i början. Johannes lärjungar hade kontakt med Johannes Döparen och det var han, Jesu kusin, som hade varit i närkontakt med Jesus, det fanns en förmedling mellan de första lärjungarna och Jesus själv.

Johannes evangelium är ju yngst av evangelierna och jag tror det är därför Johannes understryker detta. Det är inte Jesus som går fram till sina blivande lärjungar där de fiskar vid stranden direkt, det är Johannes som visar dem på Jesus. Sedan de visar de varandra på Jesus. Slutet av Johannes evangeliums första kapitel är en litterär motsats till den mäktigt klingande poetiska prologen om Ordet. Här kommer i stället en rad meningar i denna stil där vi detaljerat får veta vem som mötte vem och ledde den andre till Jesus: 

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus.

Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus).

Han tog med honom till Jesus.

Och i förra inlägget citerade jag hur Filippos tar med sig Natanael till Jesus. Jag tänker att detta beror på evangeliets tillkomsttid. Johannes var mycket ung när han var Jesus lärjunge, troligen bara en nyss konfirmerad (Bar Mitzva) pojke, tidig tonåring. Han levde länge och när hans minnen började skrivas ner var det bara några få som var i hans situation, vilken var att ha mött Jesus själv. Men även den första generationen som bara mött de första lärjungarna började försvinna av olika skäl. Inte minst förföljelserna, som blev ärende i Johannes Uppenbarelser när han fängslades på Patmos,  gjorde generationslängderna korta.

Kanske är detta fokus på det andliga, som kan tyckas genomsyra Johannes evangelium helt och hållet, ett sätt att trösta dem som aldrig sett Jesus men ändå tror? Det lilla inskottet (det betyder Kristus) antyder att läsarna behövde få en tolkning till grekiska av det hebreiska ordet. Hur Johannes skildrar de första lärjungarnas möte med Jesus tyder också på det. Det fanns en tradition, en förmedling mellan dels Johannes , dels de lärjungar som först mötte Jesus och de som kom till lite senare. Simon fick höra det från sin bror, Natanael från en vän, så som evangeliet redan när evangeliet skrevs traderades mellan människor utan direktkontakt med Jesus.

För att hitta Vägen tog lärjungarna rygg på varandra.

 Textsnittet vill åter påminna om Armenierna som var den första staten som blev kristen redan på 200-talet . Bönen måste fortsätta även om de nu tvingas på flykt från urgamla kloster. Släkten har där följt släktens gång. De har tagit rygg på varandra för att finna Vägen och utan de där första kristna i Armeniens grannskap hade vi inte fått höra om Jesus. Jag är evigt tacksam att de inte gav upp utan förde ordet vidare.


 

lördag 21 november 2020

Energi


Johannes evangelium 1:45- 48

Filippos träffade Natanael och sade till honom: »Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.«

Natanael sade: »Kan det komma något gott från Nasaret?« Filippos svarade: »Följ med och se!«

Jesus såg Natanael komma och sade om honom: »Där är en sann israelit, en som är utan svek.«

Natanael frågade: »Hur kan du känna mig?« Jesus svarade: »Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.«


Den ärlige Natanael som börjar sin bekantskap med Jesus med att förolämpa honom får ändå bara beröm av Jesus. Ändå? Kanske just därför. Inget fjäsk här inte. Natanael låtsas inte vara fördomsfri och artig. Men i praktiken är han just det. I stället för att prata tolerans lever han den och går verkligen till Jesus och stannar uppenbarligen också kvar hos Nasaretbon.

Jag tycker människor som uttrycker sig som Natanael kan vara väldigt bra men det är jobbigt med den där inställningen, att ha bestämt sig från början och inte ens ha vett att dölja saken. Eller är det kanske inte så dumt att man faktiskt är "utan svek" och visar upp sig i all sin ynkedom direkt? Inget svassande och artigt krúmbuktande, all den där sociala oljan i umgänget som vi blir så trötta av om den saknas, den kan ju också dölja obehagliga avgrunder. Hos Natanael döljs ingenting. Men han går till Jesus och följer honom trots sina fördomar. Han låter sig överraskas och övertygas mot sina förutfattade meningar.

Lustigt att det är just Johannes, som är den mest filosofiska av evangelisterna, som tar upp denna till synes perifera, vardagliga och pinsamma detalj. Just vardag är ju något som ofta föraktas i diverse religiösa kretsar, specifikt New Age med gnostiska inslag "tänk om vi kunde se människors energi i stället för deras kropp"-trosföreställningar av olika slag. Johannes evangelium brukar det finnas att ösa ur. Men just denna episod tillhör förstås inte favoriterna. De kanske inte läser så långt utan stannar vid den poetiska prologen?

Natanael stannar inte i prologen utan verkar förbli vid Jesus. Han återkommer en gång till i Johannes evangelium när Jesus har uppstått och möter lärjungar som fiskat hela natten vid Gennesarets strand. Han sitter alltså med vid elden där Jesus bjuder på frukost efter sin död och uppståndelse. Natanael fanns med , han hade tydligen inget svek i sig. Han höll fast vid gemenskapen trots att alla deras förhoppningar hade dött. I arbetet och vardagens frukostätande stod han ännu fast. Kanske lika brutalt uppriktig som alltid, det vet vi inte. Men vardagen och kroppens arbete och återhämtning var han inte främmande för. Trött i kroppen och blöt av svett och sjövatten sitter han vid elden. Han hade inte svikit.

Antagligen var hans energinivå låg.


 

fredag 20 november 2020

Utanför

 

Johannes evangelium 1: 14-17

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.«

Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd.

Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

 Jag läser i Dagen en kulturdebatt , initierad av Olof Edsinger, som verkligen inte är något svammel om perifera nyanser av kristen tro utan den går direkt inpå livet av vad det är att vara kristen: Hur ska kristna förhålla sig till GTs många lagar ? Främst dem i 3 Moseboken, den bok som börjar rakt på sak:

Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet:

Säg till israeliterna: När någon av er vill ge en offergåva åt Herren, skall han ta den bland kreaturen, från nötboskapen eller från småboskapen.

Om han ger ett brännoffer från nötboskapen, skall det vara ett felfritt handjur. Han skall föra fram det till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren, för att vara honom till behag.

Han skall lägga handen på offerdjurets huvud, så att Herren kan finna behag i hans offer och han får försoning.

 När vi läser dessa texter tillsammans tänker jag att det blir nästan övertydligt hur det Jesus gjorde verkligen totalt uppfyllde lagen så den faktiskt inte längre har någon som helst funktion för oss. Det enda som finns kvar är att leva i nåd och sanning. Inte så lätt, det heller ,men det svåra är gjort och det omöjliga slipper vi helt och hållet eftersom Jesus kom med det uppnåeliga till oss, nämligen att bli Guds barn.

Lagen är inte upphävd utan uppfylld. Det är tydligt att ingen annan lag än det dubbla kärleksbudet är relevant från det att Jesus kom till oss. Ja, redan här i Johannesevangeliets första kapitel har nåden och sanningen kommit till oss. Vi lever inte i lagen utan Anden har ristat in kärlekens lag i våra hjärtan som när en man sa till Poirot, eller Miss Marple, "det vore bättre om alla hade en polis med sig så att ingen begick brott ifrån första början." Lagen är aldrig nog, den är inte tillräcklig på minsta vis utan kommer alltid på efterkälken medan nåden och sanningen finns där innan brottet begåtts.

Johannes evangelium slår an detta tydligt från första början och det är ingen hemlighet för ett fåtal utvalda utan en härlighet som kan ses av alla. Lagen är helt och hållet uppfylld, försoningen behöver inte upprepas. Det finns inte en enda lag i GT som en kristen ska följa eftersom hela lagen är uppfylld i och med Anden i oss som är den där "polisen " som inte bara förhindrar brott utan också manar oss till att göra det goda. Lagen skulle hjälpligt hålla oss på nollstrecket så vi inte hamnar på minussidan. Andens lag i hjärtat låter oss sträva mot plussidan, inte undvika det onda utan glömsk av det onda sträva efter det goda.

I de delarna av Dantes komedi som oftast hoppas över: Purgatorio och Paradiso handlar det inte om att undvika onda gärningar utan att sträva mot det goda. Infernos allt trängre tratt  byts ut mot Purgatorios bergsklättring ut och upp. När Dante klättrat uppför skärseldsberget och möter Beatrice i Edens lustgård går han från klarhet till klarhet, godhet till godhet. Ingenting handlar längre om att undvika att begå kriminella handlingar, allt handlar om nya nivåer av godhet, frihet och kärlek.

Intressant är att Dante placerar dessa stadier av högsta tänkbara tillvaro utanför jorden. "Inte konstigt", säger väl de flesta, "pöbeln anser väl att himlen ligger ditåt". Men jag tänker att denna föreställning om att kärlekens totalitet och frihet uppnås utanför är viktig. Vi vill ju så gärna vara innanför. Utanförskap är ett ord som beskriver ett tillstånd att undvika till varje pris. Dante förhärligar i stället utanför. Det gör han i en kristen tradition ända sedan Jesus, som enligt vad evangelierna berättar, aldrig strävade efter att komma in i det allraheligaste innegänget eller den ens in i den delen av templet. Jag tänker på Hebréerbrevet som gör upp med GTs offersystem och lagar:

Heb 10 Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer.

Varning och tröst

Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen

på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss.

Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus.

Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. 

Heb 9

Liksom när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Hebréerbrevet uppehåller sig vid att beskriva offertjänsten i templet, som gjorts onödig genom Jesus,och hur den var organiserad, längre in, längre in, nästa steg kunde färre ta, tills bara en överstepräst stod inför det heliga. Men Jesus gör det motsatta, längre ut sträcker han sig, längre bort, utanför templet,utanför stadsmurarna där han befriar oss och det är där vi ska vara med honom-utanför murarna. Där finns nu det heliga. Vi kan gå in och ut och finna bete eftersom Jesus själv är grinden, som står öppen.

Dante reser till och med utanför jorden för att hitta de fria själarna som inte längre minns sina felsteg, de bara strävar efter det goda. De går in och ut och finner helighet inte i att hänga med innegänget utan i att vara totalt ute. Tillsammans med Jesus. Detta läser jag in i Johannes evangelium. Det är ju också Johannes som skriver vad Jesus ropade högt när han dog: "Det är fullbordat." Nåden och sanningen kom till oss alla, lagen är fullbordad, vi kan gå vidare ut med Jesus.

Utanför  murarna finns friheten. Här Smilla och Hanna.

torsdag 19 november 2020

Kroppens vilja

 

Johannes evangelium 1: 11-13 Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.

Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,

som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

 

Urrk! Detta är verkligen något som gnostiker kan frossa i: "se vad evangelisten själv säger". Ack, hur kan det bli så fel?, tänker antignostikern i mig. Var Johannes så påverkad av sin hellenistiska omgivning att han vek av från Vägen? Ja, jag tror nog att hans poetiska stil frampolerats av decenniers umgänge med olika gnostiska rörelser. Men det finns en annan kontext än den hellenistiska som står Johannes betydligt närmare och det är judendomen.

 Där var det just att födas till jude som var top notch av andlighet. När Johannes evangelium skrevs var det en stor grupp proselyter och hednakristna som började följa den Vägen. De kunde aldrig stoltsera med sina genetiska företräden. De var inte födda av en judisk mor. De hade inte gjort sin Bar/Bat Mitzva,de var inte omskurna på åttonde levnadsdagen. De hade bara kommit till tro på den enda Guden, JHWH ändå. Med sina hednaföräldrar i bagaget var det svårt att tro på att de fick kalla sig Guds barn. Judarna hade ett ointagligt försprång. Kanske måste de omskära sig, följa Mose hela lag och dessutom de principer som utvecklats inom judendomen för att skilja judar från hedningar i en massa udda vardagliga praktiker. Och kanske, kanske kunde de då få rätt att kallas Guds styvbarn i alla fall.

Paulus tar itu med detta i Galaterbrevet, som också kunde kallats Brevet till Kelterna, eftersom det är precis vad galater betyder.

Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: »Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?«

Rättfärdighet genom tron

Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare.

Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.  ---

Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus.

Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus.

Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

 

Jag tänker att det är detta Johannes evangelium försöker inpränta . Inte förakt mot kroppen utan en frihet att få bli Guds barn oavsett etniskt ursprung.

Vad tänker du?

Den goda vardagen, skapad av den Gud som älskar oss. Elis lagar mat och provsmakar medan jag är på väg ut till djuren. En bild som får mig att bli glad och tacksam över livet och skapelsen. Livet som är människornas ljus även i de mörkaste av tider.


söndag 15 november 2020

Ljus i november

Johannes evangelium kapitel 1 : 3-5

Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Gnostikerna talar mycket om ljus och upplysning. Det är inte alls en konstig slump att det under just Upplysningen uppstod så många gnostiska "nyandliga" rörelser som Swedenborgarna. Det var också under denna tid fackförbundet Frimurarna blev mer och mer en nyandlig gnostisk rörelse som idag inte är en fackförening för kyrkobyggare över huvud taget. Ljus var helt enkelt på modet.

Visst kan alltså dessa ord tolkas som gnostiska och framförallt användas gnostiskt. Men det som gör att jag inte tolkar det så är att det faktiskt finns konkreta ljus, skapade av Gud (som jag ju alltså inte definierar som Demiurgen) och som denna mörka tid på året visar hur konkret och gott det är fast det är en slags materiell företeelse och det materiella är ju ett bedrägeri enligt gnostiska rörelser. Just nu firas Diwali en hinduisk ljushögtid, en av det festpackade hinduiska årets viktigaste fester. 

Hinduismen är också en gnostisk religion som i alla sina praktiska tillämpningar av Demiurgiska principer , vilka tydligast syns i kastsystemet och kvinnohatet, lär att allt materiellt är en del av Maya. Ljuset är dock en glimt av den sanna andliga verklighet som vi kan uppnå med exempelvis sträng askes. En människa som inte varit tillräckligt kroppsföraktande i livet föds i nästa liv som hund eller kanske kloakdykare. Gnosticismen är alltså väldigt obarmhärtig och på många sätt en avspegling av Demiurgen. Kroppen är skapad till att plåga och den som föds i en låg kast behöver inte barmhärtghet utan plåga för att uppnå nästa steg i den andliga evolution som till slut leder till utplåning och uppgående i Atman. Det är inte en slump att den ariska religionen hinduismen med en strikt uppdelning av kaste enligt hudfärg togs upp av nazismen i solkorset som symbol för sin rasistiska renhetsrörelse.

Det finns många hinduer i världen och det är ju då tur att ingen religion är absolut renlärig enligt sin bakomliggande filosofi,  och många goda krafter finns även bland hinduer. Ett exempel på detta är alla fester och all skönhet som hinduismen gett oss. Ett annat är den asketiska regeln om Ahimsa=inte skada vilken ledde till Mahatma Gandhis oblodiga revolutionära taktik med icke-våld. Eftersom jag tror att den enda Gud som finns till är den gode skaparguden tror jag också att allt detta ses med hens ögon som GOTT trots den bakomliggande filosofin.

Gör vi filosofi av ljuset blir det inte självklart gott, men låter vi ljuset göra det ljuset gör: genererar liv, är det gottlikosm allt skapat. Johannes evangelium säger: "Livet var människornas ljus" ja ljus skapar rent konkret liv och livet är enligt Johannes något gott , inte ett tortyrinstrument som vi ska plåga oss bort ifrån. För det är ju inget flummigt filosofiskt med att ljuset lyser upp mörkret, det är ju så rent konkret. Här kommer ett fotografi (ljusskrift) som bevis för detta i novembermörkret. Det är en bild från ridutflykten H-f och min käre svärson Micke gjorde förra helgen när en låg novembersol lyste upp höstdunklet:


Typsnittet jag använder påminner mig om novembers bönebarn: Armenierna som åter hotas av utrotning, åtminstone i Nagorno-Karabach där de utgör 80 % av befolkningen. Den onde clownen Donald har åter satt allt ljus på sig själv så Armenien, den enda kristna staten på jorden, i medietystnad fått stå ganska ensamma mot Turkisk aggression genom det proxykrig de för i allians med Azerbadzjan, vilket har som mål att utplåna armenierna. Det hymlar inte den azeriska sidan om, som Felicia Ferreira visar i denna ledarkrönika.


torsdag 12 november 2020

Johannes evangelium

Läser just nu 100 dagar med Jesus av Niklas Piensoho och en kommentar av Klaus , båda tar upp Johannes evangelium. Piensohos andaktsbok utgår från Johannes evangelium för att ge daglig vägledning och andliga övningar. Det låter som en jobbig självhjälpsbok, men det är det inte. Jag har mycket glädje av den. En övning som hjälpt mig nu i november är att en gång varje vaken timme ägna en minut åt att enbart kontemplera det faktum att jag är buren i Guds famn. Detta är sant dygnet runt, men att enbart fokusera på detta i en minut varje timme har hjälpt mig mycket en stressig och mörk tid.

Så jag tänkte att Klaus och jag ska läsa Johannes tillsammans, om det är okej för dig? Här kommer inledningen som är mäktig och ofta citerad i alla möjliga sammanhang:

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

Det fanns i begynnelsen hos Gud.

Jag som språknörd har ju alltid tänkt på detta som et bevis för hur mycket språket betyder för oss människor. Men jag ser att Klaus har fog för sina gnosticismanklagelser mot Johannes. Här finns antydningar om magiska krafter i ord. Att ord är lika med Gud och att allt börjar med dessa mäktiga ord. Gnosticismen lär ju ut att affirmationer om hur vi vill att allt ska vara jan förändra verkligheten "mind over matter". Okej 1 poäng till gnosis i Johannes evangelium.

Men gnostiker tror ju att allt skapat är gjort av en ond Demiurg som vill oss fina rena männsikosjälar ont genom att förse oss med åldrande , värkande, tunga,jordbundna, sjukliga kroppar. Ändå avspeglar Johannes i dessa inledningsord tydlig 1 Mosebokens ord:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.

Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till.

Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.

 han säger alltså emot gnostikerna eftersom han sammankopplar skapelsen med Gud, ljus och mäktiga ord.  För en gnostiker stämmer det inte. Skapelsen är ett elakt skämt av en ond Demiurg. Det verkar alltså som om Johannes inte alls håller med utan menar att samma Gud som skapat oss  är den som skapat ljuset (ett viktigt begrepp inom gnosticismen). Joahnnes evangelium antyder inte heller att våra ord skapar på samma sätt sätt som Guds ord. Vi är Guds barn genom att ta emot honom, inte genom att affirmera "jag är Guds barn" tio gånger om dagen. Här ger jag 1 poäng till den sida som hävdar att Johannes är klassiskt judisk-kristen.

Är du med Klaus, vad tänker du? Jag fick många kommentarer , som synes. En av dem tipsade om denna blogg som jag finner klok och intressant. Här skriven Stefan Green om Johannesprologen.

Detta är verkligen tankar för stunden, ett utkast. Jag kastar ut det till Klaus och alla andra som funderar kring detta.