Fångad

Ur djupen ropar jag till dig Herre, …ty hos Herren finns
nåd och makten att befria.
(Ps 130: 1, 7)

Våren passar kyrkoåret perfekt för oss på norra halvklotet. Livet återvänder så påtagligt när solen som för några månader sedan inte tog sig över horisonten nu lyser dygnet runt  så snötäcket försvinner under några varma veckor samtidigt som livet exploderar i fågelsång och vänlig grönska. Men hur predikar man om påsken i Australien? I tropikerna? Det är nog inte bara en slump att det var i Sydamerika som befrielseteologin började. Jag kan tänka mig att befrielsemotivet med Exodus och Jesu seger över ondskan har gjort detta till starka motiv snarare än ägg och livets återkomst också pga det geografiska läget. Vi i norr behöver förstås också befrias även om det var drygt hundra år sedan vi i Sverige var fattiga och förtryckta på latinamerikanskt vis. Ytterst få av oss har straffångar som skickats i landsflykt till en ny kontinent på andra sidan jorden i släkten vilket många i Australien har men vi har också behov av befrielse.

På you tube finns en inspelning från ett samtal  mellan  Patrik Hagman och Joel Halldorf om den fångenskap som de flesta sålt sig till med sociala medier. Vem kan ärligt säga att de inte grabbar sin mobil i tid och otid utan minsta eftertanke? Jag skulle tro att det bara är de som inte har någon internetuppkoppling och skärm på sin mobil. Redan när mobilen var en minimalt stor Nokia eller en stor "hajfena" vid namn Ericsson började min vän Mauri och jag kalla denna apparat "bojan",  kort för "Elektronisk fotboja". Nu är detta namn ännu mer berättigat. Min vän är nu död och hann därför inte se hur även gamla stabila människor som vi blivit totalförslavade från morgon till kväll.

Domherren, nu pratar den som mest

Jag lyssnar på radion i min mobil, jag skriver DM till nya fina vänner på Instagram, jag lyssnar på poddar, lyssnar på play när jag missat något program när det sändes för första gången, jag läser tidningar, jag fotar och filmar, letar efter information och lyssnar på musik och andra you tube-klipp och så SMS.ar jag vänner och bekanta. Bank-ID krävs för allt: bankärenden, svisch, sjukvårdskontakter och även i mitt arbete Och för bank-ID krävs en smart mobil. Någon gång emellanåt talar jag också i telefon med min fotboja. Förr kunde jag fasta helt från sociala medier eftersom de fanns här i min dator där jag nu sitter och är social. För mig var de nämligen endast bloggar. Men nu är det svårt eftersom frånvaro från Instagrams DM skulle skapa en liknande oro som om jag plötsligt slutade svara i telefon.

Det vore väl ingen katastrof om jag kunde stå emot impulsen att när jag ändå kontaktar kära vänner på DM också scrolla igenom flödet på Instagram. Trots att jag inte följer särskilt många konton tar det lång tid och nu har något hänt så min tid kidnappas av konton som jag aldrig följt. De liknar "mina" konton så av misstag börjar jag läsa det jag tror är National Geographic eller något häst/hundkonto som jag aktivt valt att följa. För en patologisk läsare sedan tidig barndom funkar detta som knark. Jo, det är bevisat att scrollningen i sig sätter igång vårt vane- och belöningssystem. Men läsande ovanpå det är hemskt för mig. Jag är inte intresserad av "likes" som är så skadliga för barn och unga och trots detta  är det svårt att låta bli mobilen.

Nu är jag alltså  ändå en person som kan glömma min mobil på fritiden och sällan bär med mig den under arbetsdagen. Tänk då hur låsta de är som aldrig kan vara utan sin "boja". Mobilen är ju också alldeles på riktigt en övervakningsmaskin, precis som en fotboja. Stalkarens bästa verktyg är tex Instagram där det står när en person är aktiv på appen med en grön liten signal vid personens profilbild och man kan till och med bli övervakad genom apparatens praktiska GPS-funktion. Mobilerna kan också lätt spåras vilket polis använder för att utreda brott medan brottslingar använder funktionen för att hitta sina offer. Det innebär också att jag aldrig är helt onåbar såvida jag inte slår av min mobil och lägger den i en låda därhemma. Min först mobil fick jag av pappa som alltid var en orolig hönspappa och nu fick en säkerhetskontakt med mig som jag skulle använda vid diverse kalamiteter som motorstopp, cykelhaverier och missad buss. Hans oro dämpades väsentligt av barns och barnbarns mobiler och hans glädje och sociala liv utökade avsevärt av Facebook sedan han gått i pension. 

Goda sidor av den nya tekniken saknas absolut inte. Men jag ser hur tekniken medvetet används för att binda oss till denna apparat med alla medel. Vi gamlingar påverkas  men ungdomar skadas mest. I stort sett alla elever beter sig som om de hade  ADHD eller ADD idag. De släpper aldrig någonsin mobilen och har helt tappat koncentrationsförmågan.

Även förmågan att lära sig något utan att ha en speciell"uppgift" är hos de flesta helt borta. De måste få "uppgifter"som de med alla medel(och de är många idag) försöker fuska sig igenom med hjälp av texter och uppgifter på Internet. Västerlandets litteraturhistoria lärs ju ut överallt och det är lätt att hitta uppgifter som andra redan gjort . En gång hittade jag en uppgift som en av mina elever gjort på ett studentforum tillsammans med min kommentar om hens arbete. Hen hade helt enkelt sålt sin uppgift för andra elever att använda när en annan lärare ger en liknande uppgift och lagt in den som ett arbete som fått A. Det kändes läskigt.  Och när jag ser att tusentals människor har läst mitt arbete om Madame Bovary från franskstudierna på universitetet blir jag inte längre smickrad utan inser att de allra flesta med största säkerhet är elever som klippt och klistrat ihop en uppsats med hjälp av min text.*

Polyglotten taltrasten låter som en storlom, flugsnappare eller sparv

På en annan blogg skriver jag om mina intryck av böcker jag läst på engelska och franska och där märks direkt om jag skrivit om en internationellt erkänd klassiker att detta fusk är utbrett över hela jorden jag får nämligen mängder av besök just på dessa inlägg. Troligen från elever jorden runt. Om man ser på det totala utfallet av den elektroniska fotbojan måste jag nog säga att det till största delen är negativt. Just nu skriver jag på en gammal dator med begränsad tillgång till internets enorma utbud. Skulle jag använda "bojan" hade jag blivit störd av diverse hela tiden. Dessutom fixar jag inte att skriva långa texter på mobilskärm=)

Sammantaget kan jag konstatera att ingen kan påstå att inte påsk och pingst också hos oss behöver handla om befrielse från träldom och förtryck. Det är bara att försöka leva en månad utan elektronisk fotboja, den som kallas smart telefon och det är den sannerligen eftersom den alltid överlistar oss som ändå inbillar oss att det är vi som äger mobilen och inte  tvärtom.

 

*Man måste numera alltid publicera godkända C-uppsatser på nätet.

Dantes Komedi II

 Kristi Himmelsfärdsdags  tanke under pingstnovenan från Västerås stift:

Ett par fötter på ett litet moln. Bara det, fötter och moln. Det är en gammal bild för Kristi himmelsfärd. Fötter som är det mest basala i vår kropp, som grundar oss på jorden, och ett moln, det som hör himlen till. Jesus är Gud vars fötter vandrat på samma grus, sand och gräs som vi, och som också ger oss himlen som vårt hem. Allt detta oändliga, jorden och himlen ryms i Jesus, och han öppnar dessa oändliga vägar för oss. Det är himmelsfärdens budskap till oss: jorden är vår, men det är också himlen. Vi är hemma, och ännu inte.

Dante får under tre heliga påskdagar vandra genom Inferno, Purgatorio och Paradiso. Det är väldigt mycket fantasy men ändå ganska low fantasy, Dante är ju en vanlig människa som möter vanliga människor som dött före honom men det är ändå fullt fokus på livet före döden. Karl-Ove Knausgaard är nu stort hajpad med sina tegelstenar om Morgonstjärnan och Vargarna i evighetens skog som jag snart avslutat. Dessa två böcker är väl också ganska low fantasy men helt fixerad vid livet EFTER döden  eller kanske snarare det jordiska livet förlängt i det oändliga.

Det förvånar mig att så många* ser dessa böcker som någon slag teologi. Jag tycker nog Dante kan placeras in i teologifacket, med vissa reservationer, hans slutsats är ju kärleken och att leva här och nu i kärlek för att efter döden få leva i den fullkomliga kärleken hos Gud. Kärleken är ju Gud och Gud är kärleken. I detta tema är Dante väldigt mycket evangelisten Johannes efterföljare.  Dantes ärende är att vi ska lära oss leva i kärlek, inte att döden ska besegras med konstgjorda medel eftersom den redan är besegrad genom  Jesu uppståndelse.

Knausgaard däremot talar hittills bara om evigt liv, kroppar som ska bevaras eller återuppväckas med bioteknik, döda som återkommer och plockas ihop molekyl för molekyl. I början av Vargarna... verkar Dostojejevskis Brott och straff spela en viktig roll för berättelsen men nu har jag nästan läst 670 sidor (107 sidor kvar) och Dostojevskij har nämnts men poängen med just Brott och straff lyser med sin frånvaro. Det kommer kanske någon koppling till den romanen men som sagt, inte ännu. I Dostojevskijs romaner är döden aldrig ett stort tema och absolut inte att försöka leva för evigt med bioteknik eller andra trick. 

Jag tänker på starjetsen Zosima i Bröderna Karamazov som tvärtom förmultnar ovanligt fort när han dör. Så snabbt börjar han lukta lik att folket kring honom börjar tro att det var något fel med honom eftersom de hade för sig att en helig människa skulle förmultna ovanligt långsamt. Ungefär som en egyptisk Farao balsamerad i sin torra grav där förruttnelsen inte kommer åt kroppen ens efter tusentals år ansågs vara en halvgud. Jag tror Dostojevskijs berättelse om Zosima visar på att kristendomen är tvärtom, precis som judendomens ointresse för liv efter döden är en kontrast mot Egyptens fixering vid det. För att travestera Paulus: "för oss är livet Kristus, död en vinst."

Vi kristna vill inte leva för evigt på det sätt som transhumanister menar att vi människor** ska få evigt liv. Vi lever , som biskopadjunkt Teresias ord formulerar det: "jorden är vår, men det är också himlen. Vi är hemma, och ännu inte." Dantes ärende med att vandra runt bland redan döda är att vi ska leva här och nu i kärleken som också är vårt slutmål.  Det är självklart den hållningen som jag sympatiserar med och inte alls hållningen att till varje pris*** göra döda levande och besegra åldrandet. Det som intresserar en kristen är främst livet här med sitt mångahanda, sorg och glädje, vila och möda. När vi tar farväl till sist ser vi fram emot att få vila ut i väntan på den rättvisa domen, inte att bli frystorkade i väntan på vetenskapliga framsteg. 

Vi vill lära oss att leva i kärlek inte lära oss hur man blir evigt ung; för oss är livet Kristus!

 

*Exempelvis Patrik Hagman och Joel Halldorf såg Morgonstjärnan som nästan teologisk när de diskuterade den i Läsarpodden.

**med hjälp av att exempelvis transplantera kroppar till huvuden som bevarats på olika sätt, gissa vems kroppar och vems huvuden... deras lösning är helt tydligt att rika ska leva för evigt på fattigas bekostnad så klart. Jag har svårt att tänka ut en värre omoralisk forskning än denna: lägga medicinska resurser på att ett fåtal ska leva för evigt eller åldras väldigt långsamt gör ju klyftor ännu större på alla plan. Nu skiljer sig medellivslängden mellan rika och fattiga med decennier om transhumanisterna får sin vilja fram skulle den skilja sig med millenier.

***i romanen testar en av huvudpersonerna hallucinogena svampar och får träffa sin döda mor ett ögonblick i svampruset.

Pingstnovenan

 Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.
De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje.
Och de var ständigt i templet och prisade Gud.  Lukas 24:49-53

Capella-gården varifrån gökottan i p1 sändes.

 

Kristi Himmelsfärdsdag brukar vara en bra radiodag med intressant extraprogram på dagens tema i P1 oftast en gökotta, i p2 underbar musik på temat.  Så var det också i år, följ länkarna så får ni några favoriter som jag råkade lyssna till. Nu hade vi också fint väder och det är ju bra eftersom vi på norra halvklotet ser det som en förebådan inför sommaren. Ska vi överleva en vinter till tänkte sig de gamla att Kristi Himmelsfärdsdag måste var en varm och vårig dag. Kyla och regn bådade elände och oår. Då gällde det att vara ännu mer påpasslig med att skörda allt som tänkas kunde, bark mer än vanligt skulle lagras och ätliga lavar tas till vara. Kanske jäste man björksav för att ha till vintern mot allehanda åkommor, för den stiger ju hur som helst vid kyla eller värme men blir ju alltför fort odrickbar om man inte kan frysa ner den. Våren är en tid då allt ska hända senast igår annars är det försent och livet kunde en gång bero på hur man hann med allt vårbruk.

För en kristen är detta en stor högtid och en friluftsdag  av större dignitet än till och med fettisdagens skidutflykt med åtföljande semla. På samma sätt som fettisdagen är sista dagen av vanlig mat och godsaker är Kristi Himmelsfärdsdag sista dagen av sötebrödsdagar, för den som hade något överflöd vid denna tid på året, innan pingstnovenan tar vid. I vår ungdom hade gänget i Kiruna dålig koll på alla dessa gamla traiditioner men vi kom själva på att det här var en bönetid för de första kristna och vi fastade och bad i all enkelhet under perioden långt innan vi visste vad den kallades för. Jag är övertygad om att Anden talade till oss om detta för i vår extremt lågkyrkliga omgivning där minsta korstecken kunde uppröra var det inget vi hade lärt oss.  Det är på senare år jag lärt mig att novenor finns och att de ursprungligen hämtat sin inspiration från denna period mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst. 

I år har Terésia Derlén biskopsadjunkt i Västerås stift välsignat oss med en liten bönbok eller vägledning genom novenan som alla kan nå via denna länk.

I vårbrukets allehanda kan man ju ändå ta en lugn stund, låta magen vila med enklare mat igen efter påskens fester. Björksaven har nu stigit färdigt för i år men andra vårens ljuvligheter kan man passa på att njuta av: lättkokta skott av rallarros i lite salt vatten är som den godaste sparris just nu, granskott smakar mums och allehanda örtteer kan man plocka nu: maskros (renande), fjälldaggkåpa (smärtstillande vid tex mensvärk), rölleka(mot förkylningar så torka till vintern). Man kan äta maskrosbladen också, späd gräslök,  syror som vi kallade surblad som barn och mycket mer finns där ute just nu. Om man orkar och hinner kan man få ihop en hel sallad nu och det känns som  om kroppen får en boost av allt detta liv. 

Nu är dessutom myggen ännu inte så många och nätterna ljusa, dygnet känns oändligt här hos oss.  Ora et labora känns mer än  vanligt som en nåd just nu. Jag ska försöka tänka på det och njuta även om det aldrig är så hektiskt som nu med jobbet och alla gårdssysslor nästan dygnet runt. "Gå du och gör sammalunda!"

Dantes Komedi I

 Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden ska pröva vad vars och ens arbete är värt. De vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld. Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet. 1 Kor 3: 10-17

 

Då och då återkommer jag till Dantes komedi och just nu är den extra aktuell för mig. Förra skolåret valde en elev att analysera "Skärselden" och radion har gjort en mycket intressant serie om den: "Himmel och helvete". Just nu avhandlas "Purgatorio/Skärselden", som ju har ett lite svåröversatt namn eftersom det är ett berg, ingen eld, i Komedin. Inte svårt för en italienare eftersom Purgatorio betyder reningsplats, elden är inte med i ordet som på svenska. Uppför detta branta berg klättrar Dante med sin guide Vergilius för att möta syndare som ångrat sig och därför får denna chans att bättra sig efter döden och så nå himmelsk frid och salighet. Jag inser att den laestadianska idén om att någon som  i dödsögonblicket ropar Jesus blir frälst även om de levt som förhärdade ateister och bottenlösa skurkar hela livet.

Jag har vuxit upp med tårdrypande berättelser om människor som när skutet faller ner över dem ropar Jesus. Någon slumrade på kökssoffan när ett tungt strykjärn föll ner och krossade tinningen men just när strykjärnet damp ner ropade  hen "Jesus". Det var ofta saker som föll ner på folk, eller så föll de själva ner i gruvschakt och bortglömda dagbrott i skogen, alternativt blev de dödade av ilskna björnhonor i dessa berättelser. Alla slutade med visshet om personens frälsning för:  "så full av nåd är Gud, hän vill inte att en enda människa ska gå förlorad. Den sanna lutherska läran är ingen gärningslära, se så mycket bättre vi är än de där gärningsfariséerna i katolska kyrkan!" Så läser jag Dante och inser att den idén är katolsk! Att den idén utvecklats från rövaren som får löfte om paradiset där han hänger bredvid Jesus till att Dante låter olika syndare som ropat Marias namn i dödsögonblicket få en ny chans på reningsberget.

Paulus nämner i 1 Kor.3 att vi ska renas genom eld efter döden och då ser man om vi byggt på strå och halm eller guld och ädla stenar.* I övrigt är inte Nya testamentet så extremt fokuserat på döden och inte heller här är dödsriket intressant utan domen. Judendomen ännu mer så. Det finns i GT få föreställningar om vad som händer efter döden och ett liv efter döden verkar fjärran, eller åtminstone helt ointressant, innan judarna mötte zoroastrismen vid Babels floder där de satt och grät med sina harpor upphängda i pilträden eftersom de inte orkade bjuda på sina folksånger för att roa sina fångvaktare.

Jag tänker att det berodde på Egypten, som de lämnat bakom sig på alla sätt. Den stora formerande judiska händelsen är ju egentligen inte Saras och Abrahams flytt till nuvarande Israel, Palestina och Jordanien, utan det är ju Exodus; uttåget ur Egypten, slaveriets slut. Om det är något som är tydligt med det forna Egyptens världsbild så är det att de hade extremt mycket fokus på döden. Dödsboken är väl den mest kända längre boken från denna tid**, myten om Isis, Osiris och Horus-barnet är en dödsmyt och inte ens det minsta barn har väl missat de praktfulla gravar som byggdes under större delen av varje faraos livstid för att försäkra denna om en god tillvaro i dödsriket. Dessutom är inga monument över funderingar om döden  mer berömda än de jättelika pyramider som var uråldriga redan när Maria och Josef flydde med sin nyfödda pojke,  Jesus,  till Egypten.

Judarna däremot fokuserar på livet här och nu, de är inte egyptier och markerar det så ofta de hinner. Ännu under Jesu tid fanns det en grupp, saddukéer, som höll fast vid den gamla tron att livet inte har någon fortsättning efter döden. Den mer "moderna" gruppen, fariséerna trodde på ett liv efter döden, men absolut inte den egyptiska idén. De  hade i stället tagit intryck av zoroastrismens idéer om ett liv efter döden där de onda straffas med evig eld. Jesus höll med dem i diskussionerna med saddukéerna. Jesus var tydlig med att det blir en dom till slut efter döden. Även Jesus tala om elden som Paulus nämner. Denna eld som renar så att det som byggts av strå och halm förintas och endast lämnar själva människan kvar, kallas skärseld, från ordet skära=rena. Men livet efter döden, nej, bara domen som kommer efter uppståndelsen är skildrad.

Paulus nämner alltså detta en enda gång. Petrus talar om "andarna i dödsriket" en enda gång. Jesus talar i en liknelse om dödsriket en enda gång och då för att tala om att leva rättfärdigt här och nu i livet. Men egyptiernas nyfikenhet på döden verkar ha influerat kristendomen efter 300-talet, när många andra egyptiska tankar kom in i kristendomen, antagligen eftersom det under 300-talet också förbjöds att konvertera till judendomen och gifta sig med judar. Det är under denna tid kristna blir antisemiter och judiska kristna tvingades välja sida. Hednisk filosofi fick alltså inte längre det judiska tuggmotståndet som jag tror var nödvändigt för att kyrkans skuta inte skulle kantra. Och dödsriket blev ett fokusområde som aldrig förr, varken i judendomen eller kristendomen.

 

* en gammal söndagsskolesång handlade om att "liksom himmelens stjärnor de då skola lysa i hans korna för evigt och lova hans namn." en sång som gjorde mig rörd, men att vara en rubin eller smaragd i en krona kändes som en svår metafor för barn. Det var ingen lockande framtidsvision att sitta fast infattad i en metallkonstruktion i evighet för mitt klaustrofobiska rörliga, dansanta barnajag. Men ändå blev jag märkligt glad och berörd av sången. 

** hippies på 1960-70-talen försökte använda boken för att uppväcka döda eller besöka dödsriket med hjälp av hallucinogena droger. Boken hade dock aldrig den funktionen för egyptier, läsningen och texter från den, skulle i stället leda den döde till "fridens fält" efter döden och i livet kunde man genom läsningen förbereda sig för de frågor man skulle få besvara innan man fick gå in på fridens fält efter döden.

Galliléen

Barnens Bibels bild av detta tillfälle

 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.”
Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.”
Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.
Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”
(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!” Johannes 21:15-19

James J. Tissots bild av detta tillfälle.

När Jesus uppstått från döden knöt han ihop säcken med att återvända till Galliléen och sjöstranden där han en gång mötte sina första lärjungar. Han ställde sig inte på tempelplatsen och ropade: "Se, jag är uppstånden! Fattar ni nu?" Han lämnar istället Jerusalem, som var den religiösa centralorten, för att återvända norrut till det religiöst föraktade landskapet Galliléen. Kristna pilgrimer åker nuförtiden i stora skaror till Nasaret som än i denna dag har en stor kristen minoritet, de allra flesta araber men även klostersystrar och bröder från hela världen bor där idag. Den är därför den mesta kristna staden i Israel och den mest arabiska. Men på Jesus tid var det en by "bortom ära och redlighet".

Kafarnaum är numera en utgrävd ruinstad. Men Jesus uppväxtstad och Marias och Josefs hemstad finns kvar. Säkert beror detta på att kristna pilgrimer började vallfärda hit i stora skaror under 300-talet. Stora basilikor har byggts i den förut så obetydliga lilla byn. Den kristna närvaron är också en stor anledning till att de arabiska palestinierna inte flydde Nasaret 1948. Det är ju bara Israel i närområdet som har full religionsfrihet och för en kristen var det inte en hit att söka asyl i de muslimska länder som uppmanade till flykt när staten Israel bildades 1948. 2005 var staden fortfarande bebodd av en majoritet kristna. Idag är ca 30% av invånarna i Nasaret kristna och resten muslimer pga att kristna palestinier i hög utsträckning flyttar antingen till mindre arabdominerade platser i Israel eller till Amerika och Europa i takt med en allmän islamistisk radikalisering vilket lett till att också kristna palestinier angripits, inte bara israeler.

Detta är så sorgligt och här kan jag bara och enbart skylla på islamismen,  Netanyahus olyckliga regeringsperiod spädde också på konflikterna i området. Men liksom kriget i Ukraina är helt och hållet Putins fel även om det faktiskt finns fascistiska grupperingar även i Ukraina, det är inte bara Putinister som är fascister*, är det islamisterna som är grundorsaken till den krympande kristna befolkningen i Nasaret och Palestina.  I Israel sitter nu ett islamistiskt parti med i regeringskoalitionen eftersom Israel är en demokrati. Men islamister dominerar bara politiken och kulturen i Palestina, främst i Gaza förstås och tyvärr också till viss del i arabdominerade områden i Israel. Där bedrivs en lågintensiv terror mot kristna som vi ju vet ifrån våra kristna vänner från hela Mellanöstern när som helst kan bli dödlig. Libanon och Syrien som förut varit säkra länder för kristna har sedan Al Khaijda, IS och dyligt löst folk, kommit igång på allvar med sin gangsterverksamhet och slavhandel blivit osäkra länder för den kristna minoriteten.

Nasaret på Jesu tid var förstås en judisk by  medan Kafarnaum var mer "mitt i smeten" i närheten låg romerska nybyggen och det grekisktalande självstyrande statsförbundet mellan tio städer, Dekapolis, hade medlemmar på motsatta stranden av Genesarets sjö. Därav var Kafarnaum en ort med blandad befolkning och många resande. En orsak till föraktet mot Gallléen var fattigdomen, en annan var närheten till de grisälskande hedningarna i Dekapolis. Galliléer ansågs vara vidskepliga bonniga norrlänningar med distinkt dialekt.

I Galliléen blev snart Jesu lillebror Jakob församlingsledare och hans lillebror Judas skriver här sitt brev till de kristna. Enligt traditionen var det också här Maria Migdal etablerade sitt apostlaskap för eftervärlden. Kyrkans spreds snabbt över hela romarriket  ända bort till Indien och dess historia är välbelagd, men kyrkan i Galliléen är ganska okänd. Ändå var det dit Jesus gick efter sin uppståndelse. Han sökte upp lärjungarnas fiskeläge vid Gennesaret och medan de fiskade lagade han till en frukost åt dem vid en öppen eld. Han gav dem rådet att lägga ut näten på andra sidan båten och de får 153 fiskar utan att nätet går sönder. Petrus får ett enskilt samtal med Jesus som traumaterapi efter allt som hänt när han förnekade Jesus då Jesus som bäst behövde trofasta vänner.

Jesus lämnade alltså Jerusalem med alla dess möjligheter att "nå ut"och prioriterade frukost i Galliléen. Där var ju hans vänner.

 

*De ukrainska fascisterna fick dock endast 2% av rösterna i senaste valet och har ingen plats i parlamentet medan Putin styr Ryssland helt och hållet med Ivan den förskräckliges och Stalins tyranni som metod.  

Träd

Vår trädgård 23 april, påsklördagen 2022

 En lovsång av David. Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.

Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.

Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.

De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.

De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.

De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet. Ps. 145:1-7

Korsets trä sägs i vissa legender bestå av virke från livets träd i paradiset. Andra legender pratar om samma virke som Noa byggde arken av.  Båda legenderna knyter samman Jesu lidande och uppståndelse med andra livgivande händelser i Bibeln: skapelsens frodiga trädgård och Noas livräddningsark. Jag tänker nu också på hur historien knyts samman vid den tomma graven eftersom den låg i en trädgård. Maria Magdalena trodde j u först att Jesus var en trädgårdsmästare, det står numera väktare. Men varje översättning är en tolkning och jag väljer tolkningen trädgårdsmästare eftersom det är ett yrke som lika gärna kunde ha varit Jesus eget. 

Nu var han förstås yrkesmässigt i den andra änden av processen , timmerman, han visste allt om stickor i fingrarna, hyvling och  virkesdimensioner. Såg och hammare. spik och borr var hans verktyg. Men det finns också trädgårdsmästarkvaliteter i Jesus och det är inte bara min metaforiska fantasi som spökar här utan Jesus använde också bilden av Gud som trädgårdsmästare i sina liknelser. Speciellt tänker jag på trädgårdsmästaren som vädjar för fikonträdet i en vingård. 

"En man hade ett fikonträd i sin vingård och han kom för att se om det fanns någon frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför ska det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: "Herre, låt det stå kvar ett år till så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det."  Lukas 13:6-9

I utkanten av en vingård hade man ofta ett fikonträd. För arbetarna var detta träd en skuggig viloplats oavsett hur mycket frukt det bar. För vingårdsägaren var det slöseri med mark om trädet inte bar frukt och han hade heller inte någon förståelse för att skuggan var behaglig för arbetarna i hans vingård även om trädet inte bar frukt. Trädgårdsmästaren vill däremot ge trädet en chans till genom att lägga ner ännu mer tid på det.*

Intressant är att Lukas är den enda evangelist som tar upp denna liknelse.  Markus och Matteus tar istället upp tillfället när Jesus förbannar ett fikonträd eftersom han blev arg när det inte bar frukt, trots att det inte var tid för fikon. Lukas berättar alltså istället om ett ensamt fikonträd i en vingård. En udda typ som dessutom inte är nyttig är en typisk gestalt i Lukas evangelium. I kapitel 7 möter vi den hamartolos som slösar balsam genom att smörja Jesus hemma hos en farisé som bjudit in Jesus lite med armbågen. I kapitel 19 möter vi den korrupta samarbetsmannen Sackaios som är så kort att han måste klättra upp i ett träd för att se Jesus i folkmassan, han är också ensam om berättelsen om den barmhärtiga samariern och ingen annan återberättar liknelsen om den förlorade sonen. 

Lukas skriver för hedningar som just fått höra om Jesus. De har aldrig känt sig fullt inkluderade i gudsfolket. Så här i början av kristendomens historia är hedningarna i minoritet och lika udda som fikonträdet i vingården eftersom  i stort sett var och en av dem kunde kallas hamartolos. Jag kunde ha kallats hamartolos. Vi som nu är kristna är till största delen fikonträd i utkanten av vingården Israel. Jag tycker det borde göra oss både ödmjuka och tacksamma. Framförallt för kärleken det ensamma fikonträdet får av trädgårdsmästaren Jesus. Vi "ska ropa ut din stora godhet/ och jubla över din trofasthet." 

 

*"Så länge det finns liv finns det hopp"-inställningen delar jag med denna trädgårdsmästare, oj så många icke-dekorativa, oproduktiva plantor, buskar och krukväxter som jag pysslat med. Men jag är varken Jesus eller Sam Gamgi i Sagan om ringen, så oftast överlever inte den krassliga växten. Men vissa har verkligen gett lön för mödan och det räcker för att jag inte ska ge mig innan det verkligen inte finns en gnutta liv i plantan.Kul att vara lite lik Jesus ibland.

 

Påsk

Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!”
De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg.
Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel?
Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
Och han visade dem sina händer och fötter.
Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?”
De räckte honom en bit stekt fisk,
och de såg hur han tog den och åt.
Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.”
Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna.
Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen,
och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
Ni skall vittna om allt detta.
Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” Lukas 24:36-49

Påskdagens stora nyhet hade förstås inte nått långt när Jesus kommer för att äta med lärjungarna. Jag har ofta tänkt på att det var fisk han fick. Jag vet inte hur de åt fisk i Jerusalem vid denna tid men som jag känner fisk är det en maträtt som kräver visst petande. Man måste plocka bort ben, kanske får man ändå med ett vasst ben i munnen som man får plocka ut. Fisk äter man inte som en räkmacka. Det syns alltså att det är en människa som äter och inte ett spöke. "De såg hur han tog den och åt." berättar Lukas som intervjuat de som var med den gången. Just innan detta skedde hade ett andfått par kommit till dem och berättat om hur de mött Jesus på väg hem till Emmaus. De kände igen honom när han delade ut brödet vid kvällsmaten. 

Nyss hörde jag av misstag  en snutt av "Ring p1" en man menade att han kunde bevisa att Jesus inte var Guds son eftersom Jesus inte lärt ut ALLT som vetenskapen nu vet. Han nämnde virus och bakterier som exempel. Programledaren invände att Jesus hade kort med tid och tog de viktigaste först. Och det är ju en smart invändning som jag helt håller med om. En annan invändning den inringande fick innan jag lämnade köket, var att hans anhängare inte skrev ner allt Jesus lärde ut utan det de fann intressant. 

Det är ju ytterligare en god invändning. En sak som nämns oproportionerligt ofta i evangelierna är mat. Enid Blyton som skrev spännande ungdomsdeckare om fyra barn och en hund på 1940-talet har anklagats för att ha gett mat en för stor del i böckerna. Det gjorde faktiskt min favorit Ruby Ferguson också i hästböckerna om Jill. Båda författarna skrev i tider av ransonering, vilket jag ser som en förklaring till detta.

Man kan nog säga att mänskligheten egentligen alltid levt i tider av ransonering. Vi i Sverige idag lever i ett sällsynt historiskt undantagstillstånd. De som vandrade med Jesus var ofta hungriga, åt sällan något som kan likna en svensk påskbuffé 2022 och minns mat mer än virus. Om nu Jesus talade om virus. Han tog ju det viktigaste först: hur Guds rike är beskaffat. Jämlikhet, fred, kärlek såg han som viktigast. Och jag tycker han prioriterade rätt där. Men ibland hade jag nog önskat att lärjungarna kring honom hade berättat vad Jesus undervisade om sin död och uppståndelse med utgångspunkt från lagen, profeterna och psaltarpsalmerna. Inte i stället för upplysningen om fisken , utan också.

Sedan inser jag att Lukas och de andra evangelisterna redan hört massor av utläggningar om Jesu död och uppståndelse utifrån skriften. De ansåg att detta var redundant information. Det de ville skriva ner var minnena av den levande Jesus, hans undervisning när han var här på jorden och hans liv med dem. De predikningar och textutläggningar de fick höra och de brev som cirkulerade i församlingarna från Jesu bröder Jakob och Judas handlade inte alls om hur det var att leva nära Jesus utan om betydelsen av lidandet och uppståndelsen. De berättar omhur man skulle leva som Jesus och överleva som troende under förföljelse och i förskingring. Jesu äldsta lillebror Jakob börjar sitt brev: 

"Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen. Skatta er bara lyckliga , mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist." Jak.1:1-4

Jag förstår att ju fler som kom till tro desto fler ville veta HUR man lever fullkomligt. Hur gjorde Jesus? De ville få mer än dessa brev som liksom utlägger Jesu liv under förutsättningen att de flesta åhörarna träffat Jesus. De som inte gjort det ville veta vad Jesus gjorde för att kunna bli som han. De ville få samlade redogörelser från dem som levt med Jesus nedskrivna så även dessa kunde skickas runt i den allt större kristna världen. 

När Lukas började sin forskning hade redan flera gjort detta, gett en samlad skildring av Jesu liv. Ändå insåg han att allt inte kommit fram, framför allt om hur Jesus bemötte hedningar och andra socialt utsatta och utstötta. De Lukas intervjuade minns den hamartolos som inviger Jesus till hans tjänst, den korrupta samarbetsmannen Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus och liknelsen om en son som tar ut sitt arv och blir utfattig och måste längta efter grismat innan han "kommer till sig själv.". De minns vad som hände innan Jesus började predika; Marias minnen, Jakobs minnen av storebror som barn, Josefs minnen av en resa till Jerusalem. De minns också att Jesus även predikade på en slätt där alla kom i jämnhöjd med varandra och inte bara från ett berg som gör att folk hamnar på olika nivåer (Luk. 6:17-7:1).

Hur är Guds rike? Hur lever vi fullkomligt som Jesus? Allt detta svarar evangelierna på. Resten , säger Jesus, ska den Heliga Ande lära oss i framtiden.  Och det har vi sannerligen gjort. Men detta om virus och bakterier, där hade redan judar god koll på. De tvättade sig och iakttog renhetsregler kring det som kallades spetälska, ett samlingsord för smittsamma sjukdomar och tex hussvamp. Dessa regler var så stränga så de uteslöt en massa människor från samhället. Jesus behövde snarare förklara att reglerna var till för människans skull inte tvärtom. Han behövde visa att vi skulle bjuda in en hamartolos, en spetälsk , en kvinna med blödningar, i gemenskapen. Han behövde tala om smittskydd med urskillning. Han behövde också påminna om renhetens funktion och gemenskap med alla som överordnat mål för samhällslivet.

Och han behövde äta. För Jesus var hundra procent människa inte enbart hundra procent Gud.  kroppen hans hade uppstått från de döda eftersom kroppen var han. De flesta vishetslärare vid denna tid och i vår tid är i grunden gnostiker som förnekar kroppens behov och anser att kroppen är skild från människans "själ" som är det enda fina med oss. Jesus är absolut inte gnostiker. Kroppen är för honom helig. Människan är ett oupplösligt helt där kroppsdelarna har olika funktioner hjärtat, som sågs som själens plats i kroppen, är för Jesus ändå alltid en kroppsdel. Evangelisterna visar kroppens betydelse genom att beskriva måltidernas betydelse. och , ja, de prioriterade rätt för vi människor flummar så lätt ut i överandlighet och kroppshat.

De visar att Jesus uppstod, inte som ett spöke utan som en människa med en kropp. Till och med ärren från korsfästelsen var kvar och han behövde fortfarande äta. Evangelisterna gjorde alldeles rätt som prioriterade fisken. Undervisningen om uppståndelsens betydelse pågår ännu, Anden undervisar oss ständigt. Och utan att vi fått veta att Jesus behövde äta hade vi missat något mycket viktigt om uppståndelsen.