Himlen skall prisa honom,/ haven och allt som rör sig i dem./ Gud skall rädda Sion/och bygga upp Juda städer./ Där skall de bo, de skall äga landet. / Det skall gå i arv till hans tjänares barn, / de som älskar hans namn skall bo där. Ps 69 : 35-37
Duccio di Bouninsegnas tolkning av när Jesus tvättar lärjungarnas fötter och instiftar nattvarden 1300-tals altartavla i katedralen i Siena
På skärtorsdagsmässan minns vi två världshistoriska händelser:
1. Israels uttåg ur Egypten genom Röda Havet och folket som föddes ur vattnet: Israels folk under ledning av Mose som lämnat sin kungliga bekvämlighet för att leda ett gäng befriade slavar och allmänna trashankar till det förlovade landet.
2. Jesu sista måltid med de sina när han instiftar nattvarden och tvättar lärjungarnas fötter. Vatten spelar alltså en viktig roll även här för att forma ett folk åt Herren och vi brukar därför också påminna om dopets vatten på påsknattsmässan. Men det viktigaste här är själva måltiden där Jesus sluter ett nytt förbund med mänskligheten.
Detta gör han genom att bjuda sina lärjungar till en förlovningsmåltid. Visst det är seder men när han lyfter bägaren och säger att den är det nya förbundet gör han något de församlade kände igen från alal förlovningsmåltider de varit med om. Johannes, som är släkt med Jesus på Marias sida, minns säkerligen också bröllopet i Kana det som Johannes är den enda evangelist som minns, Jesu första mirakel som hände innan han samlat sina lärjungar och därmed påbörjat sin gärning som profet.
Vid en förlovningfest bjöd den blivande brudgummen in den blivande bruden till en festmålitd. Där bjöd han henne vinet och sa att han nu sluter ett förbund med henne och när han hunnit bygga till ett hus åt dem på sin fars ägor ska de flytta in där tillsammans.* om den påtänkta bruden accepterade frieriet drack hon ur bägaren som mannen räckte henne, men han drack inte ur den, den var hennes.
Kristi brudmystiken har tyvärr råkat i vanrykte här i Sverige av kända skäl. Men vi borde inte vara rädda för att återerövra den eftersom Jesu inte skyggar för denna starka koppling till sitt folk. Han bjuder in oss att dela livet med honom och han är tydlig med att han återvänder till Fadern för att bygga** rum åt oss, sitt folk. Hela världshistorien slutar med att förlovningsfesten vi firar varje Mässa får si fullborda i Lammets bröllop.
Det innebär alltså inte att det bara är de nunnor som vigts till "Kristi brudar", den heliga Birgitta och alla andra helgon som kallat sig så, plus Åsa Waldau/Rebecka Jakobsson som blir de enda som gifter sig med Jesus. Nej, hela skapelsen ska då fullkomligt förenas med den som bjuder in oss till förlovningsfest. Jesus är den andre Mose och han leder sitt folk ut ur Syndens, Satans och dödens fångenskap , vill vi följa honom genom havet till frihetens förlovade land, hela universum, dricker vi ur bägaren och alla, kvinnor , män, barn och gamla, blir hans brud, hans folk. Alla ska vi bo i det förlovade landet.***
* Det finns en formel som påminner mycket om nattvardsorden för detta trolovande i judisk tradition.
** om någon inbillat sig att Josef var slumpvis vald till Jesus jordiske far tycker jag att Jesu tal om att bereda rum åt oss i Guds folk borde få oss på andra tankar. Jesus visste hur man bygger hus.
*** detta innebär alltså INTE att Gud förkastat det folk där kristendomen började. Jesus var jude och det finns ingen grund för ersättningsteologisk antisemitism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar