![]() |
Så här ser det ut på mitt köksbord just nu. tulpaner med samma nyans som vårblommorna i Purpurfärgen |
Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade : "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar. Joh. 19:2-3
Nu går kyrkan in i den allvarligaste delen av fastan: passionstiden, och det uppmärksammar Fastekalendern med passionens, bönens , botens och kungars färg. Därför måste förstås en av mina stora filmupplevelser uppmärksammas. I mitt kulturskafferi finns nämligen en hylla med kyrkscener i filmer/serier. En av favoriterna i min samling är kyrkscenen, och konfliktförlösningen, i filmen Purpurfärgen från 1985. En film om styrkan i systerskapet mellan kvinnor av vilka två av de centrala personerna är biosystrar och alla viktiga kvinnliga personer är soul sisters
I Purpurfärgen är det miss Celie som torteras och hånas livet igenom. Den elake man som köpt henne till hushållerska och våldtäktsobjekt av Celies förövare och styvfar, fortsätter utöva våld mot henne även efter att hon flytt med mannens älskarinna, Shug, genom att beröva Celie post från hennes syster som arbetar som missionär i Afrika, och de två barn hon fött åt sin styvfar när hon själv var barn. Barn som tagits ifrån henne. Men efter denna återförening i kyrkan mellan jazzsångerskan Shug, Celies vän och befriare, och Shugs pappa, som är pastor, vänder berättelsen. Celie får sina brev av sin förövare som vänts om i sin ensamma misär av sången i den lilla kyrkan. Barnen och systern återvänder från Afrika och den lilla familjen återförenas. Celies återupprättelse börjar fullbordas med försoningen mellan Shug och hennes far.
Det kan vara bra att påminna sig om att det också finns en sund och befriande kristen tro i USA nu när landet lider under den ryssvänliga, antikristliga Trump-administrationen. Gud är alltid större och försoningen är vunnen, hur illa det än ser ut i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar