Jag liknar en uggla i öknen/ är som en uv bland ruiner. / Jag måste vaka,/ är som en ensam fågel på taket./ Mina fiender hånar mig dagen lång,/de gör narr av mig. /brukar mitt namn i förbannelser. Psaltaren 102: 7-9
Innan Jesus skickar iväg lärjungarna att hämta åsnorna som ska följa honom på väg till Jerusalem har han hastigt brutit upp från norra Israel för sina vänners skull: syskonen i Betania. Storasyster verkar vara Marta som är den som en gång bjudit in Jesus på mat när han var i byn. Hon ger ett på alla sätt kompetent och handlingskraftigt intryck. Hon är också en av få som evangelisterna direkt säger att Jesus älskar. I 2000 års översättning står det att "Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros" Joh. 11: 5 . I grundtexten används ordet älska och Eugen Petersons parafras "The Message" den svenska översättningen, använder han det grundtextordet: "Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasaros".
Hela Johannes evangelium 11: 1- 44 är berättelsen om hur Jesus blir ännu mer irriterande för makthavarna genom att han uppväcker sin vän Lasaros från döden. Det här är det sista miraklet Jesus utför innan han rider till templet på åsnefölet. Inga fler mirakel påminner sig evangelisterna innan Jesu egen uppståndelse en vecka senare. Men detta är också en berättelse om hur mycket vänskap betydde för Jesus, vilket gör hans övergivenhet längre fram denna vecka så mycket djupare.
När de nås av budet att Lasaros är sjuk vill inte lärjungarna gå till Betania eftersom Jesus med nöd och näppe undkommit stening när de var i Jerusalem. Jesus svarar något kryptiskt: " Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom." Hur i all världen kunde Johannes lägga detta på minnet? Kanske för att det var så konstigt? Men det normala är ju att evangelisterna kommer ihåg sådant som har någon slags poäng, som exempelvis att Thomas säger till sina medlärjungar: " Låt oss gå med för att dö med honom." vilket ju blir lätt att komma ihåg när korsfästelsen sedan blev ett faktum.
Eller är den där natt-liknelsen något som påminner om en av psaltarpsalmerna, den som brukar läsas just måndag i stilla veckan, Psalm 102? Så tänker jag i alla fall. "Jag är som en uv om natten" är det så att Jesus bävar inför det han vet ska komma? Natten är den tid han inte kan vara säker. Han säger kanske bara , "vi går nu under dagen, då vågar ingen angripa oss. De kommer att leta efter oss i nattens mörker. Just nu behöver ni inte vara rädda." Tänker Jesus på Getsemane när han ensam utan vänner vakar och ber medan lärjungarna somnar upprepade gånger i mörkret?
Ugglor i Bibeln symboliserar , som här, övergivenhet och den ödeläggelse som blir resultatet av människans synd och syndens förfärande konsekvenser. Krig och massakrer ödelägger landet , en ensam uggla finns kvar bland ruinerna. Ugglor är fåglar som mer än andra ser mänskliga ut. I Norden trodde man de var troll eller spöken på grund av deras ljudlösa flykt och att de är nattaktiva. I grekisk/romersk mytologi är de gudinnan Minervas/Athenas fågel. I den här psalmen avses just den lilla minervaugglan. Athena /Minerva var vishetens och den intelligenta stridens gudinna. Därför kallas ugglor visa och "klok som en uggla" vill väl alla vara.
Men ensam som en uggla i en ruinstad låter mindre lockande, ugglan som övergiven, till och med av Gud, ser all förödelse där den vakar ensam i natten. Det är den symboliken psaltarpsalmen syftar på. Jag tänker också på ugglors helt outrannsakliga ansiktsuttryck. Hon ser i mörkret, men ingen ser henne där hon kurar på taket till ett utrymt hus. En ugglas ljudlösa vingslag det slutna ansiktet och mörkerseendet ger ugglan en aura av integritet trots hennes övergivenhet. Just denna måndag efter Lasarus uppståndelse och intåget i Jerusalem är Jesus väldigt lik den vakande ugglan. Psalmen slutar dock inte i hopplöshet utan fortsätter längre fram ( här tar jag Kärnbibelns översättning):
Men du Herre sitter på tronen för evigt och ditt namn är för alla släktled./ Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion . Ps. 102: 13-14
Kanske minns Johannes den kryptiska kommentaren om att vandra i natten eftersom Psalm 102 handlar såväl om Jesu ensamma ångest i Getsemane som om den uppståndelse de snart ska bli vittnen till? När Johannes skriver, eller dikterar, detta evangelium kan han ju också ha påmint sig vers 19:
Detta ska skrivas för kommande generationer/ och ett folk som ska skapas för att prisa Herren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar