Favorit som alltid går i repris så här års: Tom Bombadill

Tom Bombadill som nörd-sajten Middle Earth Centre föreställer sig honom

En karaktär som de flesta adaptioner av Sagan om ringen hoppar över är mystikern Tom Bombadill. Glädjande nog gör LEGO det otippade att ta med honom som en figur i sin datorspelsversion av Sagan om ringen. Man kan bli Tom Bombadill med vissa av hans egenskaper efter att ha klarat ett antal levlar. I datorspelsvärlden borde han naturligtvis vara självskriven med sina speciella krafter och sin totala makt över tillvaron, en makt så stor att inte ens Den enda ringen har något som helst inflytande på honom. Enda orsaken till att man inte kan ge den åt honom är att den är så ointressant så han skulle tappa bort den med risk att ringen hittas av någon annan som inte har Toms integritet. Av någon anledning är dock LEGO de enda speltillverkarna jag vet som tagit med honom.

Likadant är det med dramatiseringarna av Ringen-trilogin. I filmer och seriealbum, ja till och med den bästa dramatiseringen som finns av Tolkiens sago-trilogi; radioteaterns version från 1995 lyser Tom Bombadill med sin frånvaro; också den enda varelse som har makt över honom, hans älskade Hjortrongull, glöms bort. Jag tror det handlar om att Hjortrongull och Tom Bombadill är svåra att förstå sig på för de flesta människor. De är som illustrationer till ordspråket "Rik nog som nöjd är" och det är tydligen svårt att förhålla sig till sådana karaktärer för dramaturger av i vårt kapitalistiska samhälle som kräver ständigt missnöje hos dem som har tillräckligt för att gå runt.

Min och Tolkiens favorit är det rika paret i Gamla skogen i alla fall. Mina barn tycker detsamma nu när vi läser första delen tillsammans som sommarlovsläsning; högläsning ur klassiker hör sommaren till i vår familj. Tolkien skrev om Tom Bombadill innan Ringen-trilogin kom till redan på 1930-talet och Tom följde honom genom livet vad jag kan förstå. Från början var Tom Bombadill en docka från Holland som Tolkiens barn lekte med och Tolkien berättade sagor om honom för barnen som han skrev ned som rimmad vers; "Tom Bombadills äventyr" och "Tom Bombadills flodfärd" är de två första berättelserna om Tom. Under flodfärden träffar Tom Hjortrongull, eller ska vi säga att Hjortrongull hittar Tom och fångar hans uppmärksamhet genom att kasta honom i floden, hon är ju flodens barn. Flodfärden leder honom också till Fylke och där har han en god vän i bonden Maggot, som också är en stark karaktär utesluten i den senaste filmatiseringen av Sagan om ringen.

Att jag skriver om honom just idag är för att vi firar Johannes Döparen i dagarna tre just nu och det finns några bibliska karaktärer som påminner mycket om mystikern Tom Bombadill, en av dem är just Johannes som lever i vildmarken i fullständig välmåga av vildhonung och källvatten.

Johannes Döparen i vildmarken målad av Caravaggio ca. 1608

Gratulation

23,5% bonde, begår årsdag.

En modern dänga på denna barockblogg får i dag tjäna till att hylla Hr. Bråddjup som firar födelsedag den 14:e juni; Wilhelm Peterson-Bergers "Gratulation" ur Frösöblomster :

Beowulf-tips från Lars

Sen sommar med midnattssol

Sista gången dricker de vatten innan de flyttar ut i sommarhagar.

Det är försommar enligt almanackan men mest liknar det en ljus november. Sommaren dröjer. Dock bjuder speciellt tidiga morgnar på sol och sena kvällar på sol och nätterna har förstås midnattssol så det är skönt att den tiden är molnen ofta bortblåsta. Nattsömnen blir kort men livet blir lättare.

Första sommarhagen, Elva vakar över hästarnas flocksammanhållning. Gyllir som nyss haft fång har green guard på sig. Chateau har slarvat bort sin, men den kommer strax på så fort jag hittat den

Jag vill vara ute hela natten och får jättemycket gjort som ursäkt för att slippa lägga mig, som en liten unge blir jag i midnattssolsljuset.

Kapten tar det betydligt lugnare och myser bara.

Chateau och Smilla njuter av grönbetet.

Nationaldag

Vi behöver nationalstater, vi behöver ordning och reda och någon som fördelar skattepengar till dem som behöver hjälp i livets alla skiften. När staten inte fungerar blir det som för romerna, de måste söka sig någon annanstans. Förr såg jag romska tiggare bara i Italien och Frankrike, stora länder med en katolsk befolkning varav många tar sin tro på sådant allvar att det märks i vardagslivet. Nu kommer de också till Sverige. Jag är stolt över det ,om man nu kan vara stolt över att ha råkat födas inom ett visst rikes gränser. Tur som en tokig hade jag på min födelsedag och mina föräldrars födelsedagar och deras föräldrars födelsedagar och...

Nationalstaten gör alltså skillnad. En demokrati med en välfärdsstat är en försmak av Guds rike på många sätt och jag tror inte det är en slump att det är bättre att leva i det av kristendomens väckelserörelser starkt präglade Sverige än i Nordkorea med en blandning av kommunistisk och solgudsmonarkisk diktatur. Men nationalismen har också gjort oändlig skada. Jag gladde mig därför storligen under förra lördagens långa hundpromenad då jag avlyssnade detta hoppingivande program om skotsk nationalism. Denna slags nationalism är precis vad jag efterlyser när jag varje nationaldag spelar världens bästa nationalsång: Gud välsigne Afrika, den är dessutom skriven på flera språk i original.

Här en version från Rugby-VM, lyssna till publiken! Klickar ni in er på you tube får ni hela texten översatt till flera språk därav svenska. Sedan kommer förstås den klassiska versionen med Miriam Makeba, Ladysmith Black Mambazo och Paul Simon innan Sydafrika blev fritt och den ovan nämnda trespråkiga versionen av sången ännu  var en dröm om en framtid som många inte vågade hoppas på. Den här bönen bads ändå envetet om och om igen. Märk att den övergår i ännu en bönesång: "Reveal yourself!" Jag tror Gud hörde bönen. Vi fortsätter att välsigna Afrika till dess 1 Kor 15 slagit in hos alla och överallt och kanske efter det också. Jag kan tänka mig att alla på jorden då vill sjunga "Gud välsigne världen" med Miriam Makeba, Mahalia Jackson , Nelson Mandela och änglarna:

Kalla och regnig vår i norr och mördande hetta i Indien

Vårt lilla dike blev en älv som efter någon dag blev denna lilla å efter en hel dags regn i tropisk stil fast mycket kallare.

Vårens regnrekorddag, Pingstafton, blev plötsligt snöstorm och frusna fåglar flockades kring vår lilal fågelby för att samla energi.

Chateaus födelsedag , den 1 juni, började så här vackert men på kvällen blåste iskalla vindar och regnet vräkte in i sidled.

Efter en stormig och blöt natt var morgonen så här idyllisk men redan vid 6-tiden hade molnen skockat sig igen i den starka vinden. Så hrä har vädret varit hela våren ofta en solig morgon sedan mulet och regn. Väderrekord i hela Sverige och i Norrbotten med midnattssolhar det varit extremt solfattigt. Samtidigt kokar Indien. För tjugo år sedan hörda jag klimatforskare som förutpådde denna utveckling pga växthuseffekten, men det är naturligtvis bara påhitt. De hade bara betalt för att säga det. Frågan är bara vem som betalade?

Bondmoran

Då och då vill Barockbloggen puffa för något som barockar fett. den här gången är det Johannas blogg Bondmoran på udden som får välförtjänt utrymme. Hon delar sitt liv med djuren på en gård mellan skog och hav i Norrbotten och längtar efter ett helt liv på gården till trots mot tidsandan och politikens agenda. En Per-Albin torpare att inspireras av vare sig man har några tunnland mark, en kolonilott eller en balkonglåda.