Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

fredag 26 augusti 2016

Sommarsummering

Bild ur en filmatisering av Greven av Monte Cristo.
Nu är jag skrivvakt och får skriva om en del jag tänkt på under sommaren. Ni , kära bloggläsare, fattas mig, men sommaren har varit en ovanligt datorfri tid. Fördel: inga inflammationer i axlar och nacke. Nackdel: jag saknar det utbyte vi har i olika frågor som jag hinner fundera på medan jag utför sysslorna på gården. Sommaren är ju gårdssysslornas högtid.

Sedan är det ju också en tid för familjeåterförening, vänner och fränder som kommer på väntade och oväntade besök och i år har vi också fått en ny familjemedlem i huset. En tonårspojke från Syrien vars liv varit som skrivet av Alexandre Dumas d.ä. fast han har varit fånge i Egypten och är ingen greve. Däremot har han haft tur. Pga att båten han flydde krigets Syrien med förliste på egyptiskt vatten fängslades han i Egypten tillsammans med de andra överlevande. Internering under ett år följde och det gjorde att han blev kvotflykting tillsammans med de andra inlåsta skeppsbrutna. Han fick komma till Sverige med färdigt uppehållstillstånd redan när han kom hit på säkra vägar med reguljärflyg.

Så har de flesta syrier inte kommit till Europa. Bara några har tur. Andra drunknar eller sitter fast i Libyens öken. Några hinner dö innan flykten blivit verklighet andra kan aldrig fly av olika orsaker. Andra dör i kriget som aldrig tycks ta slut. Men "vår" pojke hade tur och när han akut behövde en plats att bo på hade jag just städat och nyinrett gårdshuset från 1892 inför sommarens gäster. Städningen var klar 7:00 och socialsekreteraren ringde 7:30. Jag städade bland mammas efterlämnade saker samtidigt som jag städade in Khaled, utan att veta det. God moves in mysterious ways.

Mycket tid har ägnats åt alla papper som ska ordnas hos olika myndigheter  där väntetiderna alltid är långa och just nu skriver jag till ambassader, UD, migrationsverket etc. för att få hit Khaleds föräldrar. Jag skriver också till dem om det orimliga i att SAP och Mp driver SD-politik genom att på pappret tillåta anhöriginvandring men i verkligheten göra den omöjlig genom att förbjuda just syrier att söka uppehållstillstånd annat än på ambassader i länder dit syrier inte kan komma på laglig väg.

Fyra (4) ambassader  öppna för syrier: Amman, Ankara, Abu Dhabi, Kairo.












 I förrgår kom besked från ambassaden i Abu Dhabi, en av fyra som godkänns av den svenska regeringen för syriska ansökningar, men det visade sig vara eftersom de trodde att Khaleds föräldrar bor i Förenade Arabemiraten, då har de faktiskt rätt att söka uppehållstillstånd från Abu Dhabi annars är det omöjligt så det var bara att börja om. Övriga ambassader som godkänns ligger också  i länder dit syrier inte kan resa legalt. Endast med hjälp av sk."smugglare" kan de ansöka om familjeåterförening och då tillkommer kravet på att Khaled ska försörja sin familj. Jag håller sällan med Timbro, men deras förslag om att i stället för försörjningskrav ge noll bidrag hade gjort en värld av skillnad för Khaled och hans föräldrar som är kvar i Syrien. De kan under en kortare tid klara sig själva och Khaleds pappa är byggare så han kan få jobb relativt lätt-men en tonåring kan inte få ett jobb med minst 13000 kronor i månadslön i en handvändning.


En del sommarplaner fick läggas på is när vi nu fick en större familj. Legoland får vänta, liksom Stockholm och Skansen. Men vännen Johan, som vi planerat att besöka i Stockholm, kom i stället  på oväntat besök just när minstingen skadat sig allvarligt genom att cykla in i ett eltrådsstängsel i full fart. Nu har han ett ärr som en frihalsad slav och blir på så sätt en daglig påminnelse om :
                                      1) vad ordet frälsning en gång i tiden betydde rent konkret. 
                                      2) att svensk sjukvård kan betyda oändligt mycket positivt.
                                      3) att han lever, min unge, trots olyckan. 

Ett annat barn, lika gammalt som han, lever dock inte längre. Sommaren i stugan började och slutade samma dag för honom. När han gungade rasade den tunga gungställningen och krossade honom. Hans mamma, min kompis från Kyrkans Unga-tiden, var maktlös. Hennes sistfödde var död när han kom fram till sjukhuset. 

Och kondoleansbrevet skrevs, något annat hade varit omöjligt,  men nog är vi små och maktlösa ändå när kaos slår till. Är jag Jobs vänner, de usla tröstarna som lade sten på börda? Men samtidigt är det ju mycket värre om ingen vågar ta kontakt eller prata om det som hänt. Dessutom känns det nästan skamligt att hennes barn inte överlevde när mitt barn gjorde det. Och just som jag läser och funderar på Patrik Hagmans böcker om kristet motstånd dör Hagmans fru, plötsligt och oväntat. Deras son dog i en hjärntumör medan han skrev boken om att leva som kristen i en kapitalistisk hederskultur och nu detta. Job hade ändå kvar sin hustru. Det orättvist distribuerade lidandet visar åter upp sitt  iskallt oberörda ansikte.


Just då ville jag skriva så mycket men åskan har gått hårt och ofta denna sommar så då var vi internetlösa. Det gick bara att städa vinden där mammas alla saker dumpats under vintern. Trots att vi drog ut alla elkontakter varje gång åskan gick orsakade det kraftigaste ovädret långvarigt avstängt internet och ännu efter 6 veckor kan man inte använda mobiltelefon i Lappträsk med omnejd.

Tre dagar i fjällen blev det också eftersom vännen Johannes ställde upp och tog gården veckan innan semestern tog slut. Vännen A-H lånade mig då boken Kännetecken av Magnus Malm som jag läste under Kiruna-vistelsen. Det blev i all anspråkslöshet sommarens viktigaste läsning. Aron och jag besteg förstås Luossavaara och sedan var vi i min hemby, Jukkasjärvi en regnig dag medan storebror jagade Pokemon i  stan.

Johannes tog också över en helg då och då så vi kunde renovera hus med storsonen och följa lille Zacharias IRL. Denna Johannes hjälpsamhet gav oss också en övernattning i vackra Tavelsjö. En riktig kraftplats som var helt ny för oss. Nya vänner har jag också fått; ridkompisar, mor Johanna och dottern Elsa bor vid hästarnas nyaste sommarhage. En gåva!

Så mycket att berätta om. Så mycket att visa. Men kameran försvann spårlöst i början av sommaren med ett minneskort fullt av bilder och datorn dammade igen. Så det var rätt skönt att börja jobba igen. Nu vaktar jag ett prov och internet fungerar klanderfritt här. Arbetstiden gör bloggtiden begränsad, ändock inte obefintlig, så jag hoppas på en bloggigare höst än sommaren blev.

Sista bilden innan kameran försvann. Avslutad match för Elis lag, de grönvita.


12 kommentarer:

  1. Oj oj.

    Cykla in i eltrådsstängsel. Jag har svårt att förstå riktigt vad det medför. Brännskada?

    Förskräckligt med gungställningen. Maximal otur. Tänk så många gånger man varit med om något som hade kunnat gå illa. Allt kan inte förutses, och livet är farligt... lindar vi in oss i bomull dör vi istället av välfärdssjukdomar. Förutom de som istället måste börja bestiga K2, för att känna att de lever.

    Skamligt, säger du. Skuld, är väl vanligare ord att använda idag. Skuldkänslor för att vara den som överlevt, eller den vars barn överlevde.

    Jag har hört många människor säga "varför har jag drabbats av detta" och "hur har jag förtjänat detta" (egen sjukdom, människor som dör ifrån en, med mera). Jag kan förstå det som en impuls, en känsla, som man förstår är ologisk men ändå kan vara plågsam. Men inte helt få människor verkar inte förstå att tanken är ologisk. Nej, det finns ingen rättvisa. Har de levt i tron att det gör det? En gång försökte jag argumentera logiskt. "Inte tänkte du så, förr, när du träffade människor som drabbats av något att de på något sätt måste ha förtjänat det." Jag fick inget svar.

    Kanske jag har missförstått en del av dem som sagt så, förresten. Det slår mig att jag sagt en gång så själv. Jag var 12 år och fick nässelfeber, ett intensivt anfall; jag har fått nässelutslag igen senare, men aldrig så drastiskt som då. Det går över på max ett dygn, men tiden tills dess kliar det så man kan bli galen. Första gången har man ju inte heller vetskapen om att det även om man lider i stunden är det ofarligt, och går över. Då sade jag "Varför har jag fått det här", upprepat flera gånger. Men jag tänkte nog inte på gudomlig rättvisa eller orättvisa, absolut inte att jag skulle på något sätt förtjänat det. Det var bara det att det kom som blixt från klar himmel, utan skäl, oförklarligt. Det fick inte vara så att man bara drabbas av plåga helt plötsligt. Kanske människan helt enkelt inte klarar av tanken på en grym slump? Vi vill se mönster, vill se meningsfullhet och logiska orsaker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blev som tur var bara yttre skador eftersom tråden först mötte hans axel och gick av, slingrade sig runt halsen som en piska så han fick en brännskada runtom förutom djupa blödande sår. Det var riktigt otäckt. Han fick åka till sjukhuset i Sunderbyn och där tyckte läkaren att han verkligen haft tur eftersom han lika gärna kunde skurit upp en pulsåder om tråden inte först gått av mot axeln.

      Att ha skuldkänslor för att ett annat barn dog tycker jag vore fel, det är ju inte mitt fel. Men skäms gör jag lite grann. Skammen är ju inte konstruktiv på samma sätt som skulden. Men det beror ju på att skulden har med mitt handlande att göra, kanske kan jag till och med rätta till det onda jag gjorde. Men skammen är bara en känsla av att något jag är inte stämmer. Jag hade tur och min kompis maximal otur.

      Jag ser det som du; kaos är just kaos, ingen styr över det, det finns ingen mening i att lille Samuel dog. Ibland kan man efteråt se en lycklig väg ut ur katastrofen, som Khaled som efter förlisning och fängelse blev FN-kvotflykting. Han hade tur. Visst kan man känna skuld i sådana lägen, men det är nog bra att lära sig känna skillnaden på skuld och skam. Jag tror att vår tids förnekande av skuld leder till att det blir svårt att skilja på dessa saker. När jag verkligen har skuld, säg att jag knuffade undan någon annan ur en livbåt, vägrade hjälpa en drunknande för att rädda mig själv eller liknande, då ska man känna skuld. Men att ödets lotter fallit olika; som att jag föddes i Sverige och Khaleds föräldrar i Syrien, den sortens skuldkänslor man kan känna leder inte till gott. Då ska man känna tacksamhet och möjligen skämmas när man en dag är onödigt gnällig om något I-landsproblem.

      Men när jag möter en bekant som samtidigt som jag har ett barn som varit med om en potentiellt dödande olycka, men inte klarar sig och min son gör det, då kommer den där irrationella skammen. Skuld har jag dock lärt bort i dessa fall. Jag har inget gjort för att olyckan skulle ske.

      Vi vill vara allsmäktiga men som jag läser Bibeln är inte ens Gud det: "Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt." skriver Paulus till församlingen i Korinth. Just döden är inte totalt besegrad, sjukdom och olyckor hör till livets villkor.

      Ett trösteord som ofta hördes när jag var barn var: "
      Gud vill inte allt som sker men hän (på finska) vill något gott i allt som sker./vill något i allt som sker"

      Så tror jag. Kaos är kaos, men Gud är med oss i det svåra. Vi kristna tror ju på en Gud som blev människa och valde en livsväg som började i ett fattigt hem och som slutade i tortyrdöden.

      Radera
  2. Ja vi hade en massa funderingar på kyrkogården i början om vi var "förföljda" eller folk höll koll på oss och liknande när trafiken ökade något enormt till kyrkygården, tills vi blev kloka på att vi hade ett pokestop där vid kyrkan, så pokemon jägarna flockas, ibland ser man en bil som kryper upp på parkeringen, typ pappa som kör med ett gäng ungar i bilen som alla har sin mobil framme .

    Job sägs ju vara bibelns äldsta bok ,men när man läser job 21 så är ju dilemat ändå väldigt aktuellt med onda människor som enligt jobs beskrivning är rika med..smärtfria stiger dom ner i dödsriket beskriver job (och mycket annat) inte så konstigt när man kan köpa all vård man kan få för pengar,privat läkare mm. Medans det förekommer exempel vis i USA dit vanliga fattiga hänvisas att människor dör i väntrummen för man lägger inte dom resurserna på "vanligt folk".

    Kung David skriver ju att den fattige inte kommer att vara till hån för evig tid, ett löfte och guds rike, men skulle dom mäktiga få bestämma hade nog jorden sett ut som på jobs tid så som idag och till evig tid.

    Kul därför att höra om Khaled som hade tur.Att hjälpa dom som har det svårt och riskerar liv och hälsa i sina hemländer kan ju aldrig bli fel, även om vår regering nu alltmer anpassar sig till SD. Tycker regeringen från början band ris till sin egen rygg med alltför mycket ryggradslös tycka synd om mentalitet utan krav på motprestation.Ett exempel: Flykting förläggning där flyktingarna klagar på toalett städningen och förväntar sig att staten ska skicka städare ,skapar ju knappast empati för flyktingar eller vanliga politiker utan får SD att gro. Aternativet vore ju politiker med ryggrad som säger att bor man på flykting förläggning och saknar dom 4 sista siffrona i pers.nr så kan man inte arbeta i Sverige är minimi krav att man kan städa sina egna toaletter och damsuga sitt eget rum.Men dom sanna hjältarna under 2:a världskriget var ju knappast dom som bar militär medaljer på bröstet ;) det fanns långt större hjältar än så...

    https://www.youtube.com/watch?v=AIi_IpGx1L0

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men visst har jag också undrat "Varför drabbar detta mamma?" när hon fick cancer så frisk och aktiv som hon var, dessutom vegetarian och hälsosam. Nu har jag fattat att de gener som gjorde henne flitig, gav henne en sångröst och begåvning för allt slags hantverk också hade med sig en cancergen. Tur i genetikens lotteri på ett sätt , otur på ett annat. Det var som för Job, inget straff för något, det bara blev så. Jobs vänner försöker envist hitta ett orsakssamband som Job vägrar att godta. De säger att Gud är allsmäktig så du måste ha gjort något hemskt då du straffas så här. Job förnekar detta och tar upp alla onda människor som dör i största välmåga. Han har däremot inte drabbats pga något han rättvist ska bestraffas för. Han kallar Gud för kriminaldåre och ändå säger Gud i slutet av boken: "”Jag är vred på dig (Elifas från Teman) och dina båda vänner. Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job. Hämta därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er själva. Min tjänare Job skall be för er, honom skall jag bönhöra, så att det inte händer er något ohyggligt för att ni inte har talat sanning om mig som min tjänare Job.”

      Just innan det har Gud gett Job en naturkunskapslektion. Denna naturkunskapslektion fick mig att förstå att mammas död inte var något obegripligt straff för något. Min man tycker jag är lite knasig som tröstas så av naturvetenskapen, men den är en tröst och var det också för Job.
      Nej, den grymma slumpen ligger inte för oss människor att tro på. Det är ett gudsbevis för mig. Vi tror på ett lyckligt slut och det är knappast något vi lär oss av empiri utan något som är nedlagt i oss på annat sätt. Gud ska bli allt i alla till slut formuleras det kristna hoppet. Det måste bli ett lyckligt slut där alla trådar binds samman till en meningsfull väv, det verkar finnas nedlagt i oss vad vi än har för livsåskådning.

      Samtidigt finns det ofta logiska orsaker för många saker så viss empiri ligger väl också bakom den tanken. Men livet lärde Job och mig att det inte i varje detalj alltid är så. Tur och otur är viktiga makter att leva med. Min turlista är längre än många andras turlistor och det är inget skäl till skuldkänslor. Däremot ger det skäl till tacksamhet och generositet mot andra som har en kortare turlista.

      Radera
    2. Jag minns aha-upplevelsen när jag förstod att evolutionen förklarar varför det måste finnas otäcka genetiska sjukdomar. Det är priset vi får betala för utvecklingen. Utan evolution blir det svårfattligt.

      Jag brukar ju säga att min världsbild är ganska naturvetenskaplig - eller iaf att den varit det. Jag tror det är vanligt att folk använder religion för att förklara för sig själva varför det är si eller så. "Det var inte meningen att jag skulle få det jobbet" osv. En sådan tro kan nog skakas i sina grundvalar den dag exv. ens barn dör.

      Radera
  3. Lars: Ja detta med pokemon syns också kring kyrkorna i dessa trakter. Jag är så glad åt pokemon det har gjort att min 14-åring frivilligt går utomhus, cyklar flera mil och promenerar också eftersom man ska gå ett visst antal steg för att kläcka ägg i spelet. Annars är det bara skärmen som lockar, gärna i ryggläge i sängen.

    Ja, Job såg det där så tidigt så männsikans villkor är sig lika. Inte mycket har hänt när vi ser tll våra grundvillkor. Orättvisorna är också lika. Svenskar upprörs över att återigen se dem tydligt på våra gator. Men det har ju alltid funnits tiggare bara inte här. Det har varit bra med EU, att sanningen blir tydlig-en del föds till rikedom utan egen förskyllan och på samma sätt är det med dem som föds till fattigdom-de har inte förtjänat det.

    Jag håller helt med om den där daltande attityden till fullt kompetenta människor. En avhandling som lades fram nyss visade ju också att daltande var skadligt för dem som kom från kriget på Balkan, medan ett bemötande som visar att man tror på flyktingens förmåga ledde till god integration.De är ju inte sjuka, snarare tvärtom: väldigt handlingskraftiga.

    Sedan tror jag i och för sig daltandet var medvetet för att skylla på "ovärdigt mottagande" för att stänga gränserna. Vad är ovärdigare än att dö i Libyens öken i piraters händer? Tält i Skåne är alltid att föredra framför det som nu erbjuds människor som flyr det eskalerande kriget i Syrien.

    Uganda tar emot enormt många fler flyktingar per capita än Sverige hur man än räknar, men daltar inte utan ger folk lite mark utan minsta bidrag. Då blir integrationen god och eventuella lata lycksökare flyttar inte dit. Visst blir det alltid konflikter ändå men goda ledare ser till att inte lyssna på det drägg som alltid har behov av att spy ut sin bitterhet över andra: kvinnor, vargar, invandrare, "relischösa", "soc.tanter", bögar etc.
    http://www.expressen.se/geo/hit-kommer-fler-flyktingar-an-till-hela-eu--och-alla-ar-valkomna/

    SD samlar nu en stor del av det bittra drägget och vår regering anpassar sig helt till deras krav. Det blir farligt. Kraven från den delen av mänskligheten tar nämligen inte ens slut vid koncentrationslägrets port.

    Jag önskar ju dock själv få vara en liten hjälte även om jag aldrig får köra en vit buss eller båt full av överlevande från folkmord. Jag säger som Jonas Gardell i senaste Land:"Jag är ju kristen. Jag vill leva mitt liv så att jag en dag kan säga att jag gjorde mitt bästa, att jag försökte ge den hungrige mat och verkade för ett bättre samhälle."

    SvaraRadera
  4. Vår sommar kille vi hade på kyrkogården övertala mig att testa pokemon , så man hade ju mobilen i fickan och gick runt där på kyrkogården och kläckte sina ägg. Kul att ungdommarna kommer ut för att jaga pokemons och kläcka äggen, ser att pokestoppen har en bild och en presentation som kan vara intressant att slå upp och läsa mer om ifall det är ett intressant mål.

    Just så menade jag också Alma att bakom dom vita bussarna fanns det ju även mer osynliga hjältar ,precis som det fanns mer synliga Raol Wallenberg, Oscar shindler mfl vi har ju inte helgon i protestantisk tradition, men vissa saker kommer rätt nära ändå ;)

    https://www.youtube.com/watch?v=m0oAfsLLVcg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helgon som förebilder finns ju även i protestantismen och vi är ju som vanligt så anarkistiska att vi väljer förebilder själva utan att vänta på att Vatikanen förklarat att en viss person ber för oss alla inför Guds tron och slipper skärselden pga sina goda gärningar när de levde här, på denna sida den tunna hinna som skiljer oss från den himmelska gudstjänsten:"saliga de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer med dem.”

      Uppenbarelseboken hänger ju också tydligt ihop med kapitalismens ondska, frö präsetn i Illinois hade inte riktigt koll på att ALL kapitalism är den stora skökan. Kapitlismens grundförutsättning: förhoppningar om en oviss framtid kräver att man lever på andras arbete, men kommer inte undan det. Han blandade ihop självförsörjning med kapitalism. lätt hänt i USA där folk fortfarande lever i de där Monopolspelsdrömmarna. Han, liksom jag, är påverkad av sin kultur.

      Men kapitalismen, den stora skökan, ska besegras. Därför att den kommer att sjunka i havet, precis som Uppenbarelseboken säger.Att det kallas det stora Babylon beror nog på många saker, men framförallt ser jag på att Babylonien var det första riket som var just kapitalistiskt med lån och räntor och aktiehandel.

      Men det finns helgon även inom protestantismen Oscar Romero tex är helgonförklarad också i anglikanska kyrkan: https://en.wikipedia.org/wiki/Saints_in_Anglicanism

      Inte en dum tradition tycker jag. Förebilder och föregångare, människor som visar attd et är möjligt att leva Himmelrikt, behövs.

      Radera
  5. Det var ju intressant visste inte att angliska kyrkan hade Helgon :) man läser ibland i tidningarna "avslöjanden" om medeltida helgon att dom hade dåliga sidor, själv skulle jag bli förvånad om det visade sig att dom var fullkomliga människor utan brister, för det skulle bevisa att bibeln är fel som säger att alla människor är syndare utan undantag. Vissa är fåfängda andra begivna på makt, några otrogna osv, Oscar shindler hade svårt att hålla sig till sin fru och söp ju vid något tillfälle Gestapo under bordet för att få behålla sina judiska vänner. Men han utförde ju ändå otroligt modiga saker som få ens kan drömma om eller vågar vara så bestämd med att "storebror staten" har fel, flertalet tyskar vid tiden valde ju att tyst lyda överhögheten.och som du säger behövs det förebilder som vågar gå före , himmelrikt.

    Oscar hade troende föräldrar och kanske han någon gång hört apostlarnas försvar att lyda gud mer än människor , som Thor-Leif strindberg beskriver så här på sin hemsida,bibelfrågan:

    Vi är skapade till Guds avbilder - det är vårt slutliga mål att bli lika Honom - och följaktligen är det varje kristens självklara skyldighet (och vilja) att återspegla Guds kärlek och rättfärdighet. I de fall det uppstår en konflikt mellan Guds ord och människors lagar, lagar som grundar sig på mänskliga, ofullkomliga resonemang, så måste för en kristen alltid Guds vilja gå i första hand. Petrus uttryckte det klart:

    "Man måste lyda Gud mer än människor" (Apg 5:29)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Schindler var vad jag förstår väldigt långt ifrån någon perfekt människa. Han åstadkom inte mycket vettigt efter kriget, misslyckades ständigt med sina affärer och verkar ha levt på för stor fot men klarade sig då tacksamma judar stöttade honom vid behov.

      Radera
    2. Helt sant Rebella, han gick väl i konkurs 2 gånger men klarade sig för att judiska vänner fixade mat och bostad till honom, ingen vidare affärsman.

      Radera
  6. P.S om skökan i uppenbarelseboken är det intressant Alma, det har genom åren funnits många bud vem hon är ,frikyrkligheten menade ju ett tag att det måste vara katolska kyrkan, jv menar att det är falsk kristendom (alla utom dom själva) men intressant att notera att hon bedriver köpenskap och säljer sig själv och sina varor till alla jordens kungar, är hon en symbol för banker och övertro på ett komersiellt system som ska skänka lyckan ? vi får se ;)

    Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall gråta och sörja över henne, när de ser röken från den eld som bränner upp henne. Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. Jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen längre köper deras fartygslaster med guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och av mycket dyrbart trä, brons, järn och marmor, vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och säd, nötkreatur och får, hästar och vagnar, slavar och livegna. Den frukt du längtade efter har gått dig ur händerna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den.

    Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linnetyg, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts. Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd. Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

    SvaraRadera