Sexagesima-förfastetid och reformationssöndag

Temat för Sexagesima är "Sådden av Guds ord"

 Man kan lugnt säga att vädret och årstiden samstämmer med förfastans allvarston. Inget bjuder upp till karneval när regnet(duggar) över snön i februari. "Mother Earth has a fever" säger min filippinska extradotter ofta. Hos henne märks denna feber i tyfoner och orkaner och här i en vinter som ständigt pendlar mellan många minusgrader och några plusgrader. Gemensamt för mig och min kära Yezzeh är att det blåser mycket. Plusgrader och hård  vind ger halka. I Kiruna var det sådant här väder i januari och nu är detta vidriga väder här. I februari. Årets kallaste månad.

Vi läser i andra årgångens Psaltarpsalm på Sexagesima:

4 Herrens ord är att lita på,

han handlar alltid trofast.

₅Rätt och rättfärdighet älskar han,

Herrens kärlek fyller hela jorden.

₆Genom Herrens ord blev himlen till

och rymdens här på hans befallning.

₇Som i en lägel samlade han havet

och lade djupens vatten i säkert förvar.

8. Må hela jorden bäva inför Herren,

alla som bor där frukta honom.

₉Han talade och allt blev till,

han befallde och det skedde.   Ps 33: 4-9

Slottsfru utan skam

 Ibland är det extra skönt att ha sin egen lilla blogg att skriva av sig ilska och frustration i. Just nu är det mycket som hopar sig; de fruktansvärda scenerna som Hamas bjuder på när gisslan byts ut mot brottslingar, ofta massmördare, i israeliska fängelser. Fängelser som är så bra att två fångar vägrat lämna, en av dem övertalades men den andre är kvar. Förhållandena i Gaza för gisslan är förstås desto mer fruktansvärda. Det bevisades förra veckan när Hamas hånade de utmärglade torterade männen på sin propagandascen (som jag är säker på också byggts för Gazas befolkning så de ska veta att vara rädda för sina tyranner som nu krupit upp ur sina tunnlar när det är vapenvila) och bad den man som mist hela sin familj 7 oktober att uttala sig. De tubbade honom att säga hur mycket han längtade efter sin  fru och sina döttrar och kidnapparna skrattade rått eftersom de visste att de mördat dem,  alla tre.

Nu har jag tagit ut mycket av min vrede mot Hamas i förra Nimrod-posten och sorgen kommer ut i gråt typ hela tiden. Men irritationen över kuppen mot den ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby har legat och pyrt länge och den fick nytt bränsle när jag igår fick torsdagens Dagen i brevlådan (ja den kommer ytterst oregelbundet nu sedan Post Nord tagit över tidningsdistributionen här i byn). Där intervjuades den nya föreståndaren, Gitten Öholm, som tillsatts av den kuppande pingstförsamlingen i Linköping för att bli slottsfru i antiekumenisk, dvs klassisk pingstvänsanda. 

Skamlösheten hos församlingen blir tydlig när de valt just denna slottsfru som helt saknar erfarenhet från den ekumenik som testatorn tydligt ville stötta med gåvan till församlingen som då testamentet skrevs  leddes av ekumeniskt sinnade människor, vilket tydligt framgår när Dagen undrar över ekumeniken på slottet:

Ja, jag fick insyn i det. Men just nu handlar det mer om vilka böcker som är deras och vilka som är våra. Och nu vill vi sköta slottet själva, kan man väl säga med enkla ord. Det är vi som lägger ner alla renoveringspengar här.

Hon drar en parallell till sitt eget hus där hennes son under två år har ockuperat garaget för att meka med bilar, trots att Gitten egentligen hade helt andra planer för det utrymmet. 

 -Så nu har jag fått säga att det faktiskt är jag som äger huset.

Ja, Gitten Öholm är sannerligen rätt person när pingst nu är angelägna om att markera "vi och dom" eftersom hon ser på andra kristna som vilka andra hyresgäster som helst bland företag, föreningar, bröllopsfester och konferenser. Generöst utbrister hon:

-Om en ortodox kyrka vill ha gudstjänst här, så varsågoda att hyra kapellet.

Gitten Öholm är sannerligen sista spiken i kistan för respekten Bjärka-Säby, med flera, gett till Pingst FFS i andra kyrkliga sammanhang. Förtroendet skadades förstås redan av Daniel Alms sekteristiska ledarskap, han tyckte självklart att denna kupp mot testatorn och ekumeniken var helt okej. Inte så konstigt att just han visade sig vara en av alla horbockar i pastorsdräkt som vi ständigt måste försvara som kristna. Nej, förresten, jag försvarar dem inte, däremot måste man försvara kristendomen mot dessa män utan fungerande gylf. 

Och Gitten Öholm är som ett dåligt skämt om en "evangelikal" tant från USA. Ikoner fixar hon inte men pelare är snyggt; "Salomos tempel" enligt henne. Symboler nämner hon som ett onödigt ont som hon själv aldrig behövt i sitt perfekta andliga liv, men en menora ska hon ha på flygeln där hon dukar upp när folk ska äta. Altartavlan med blondin-Jesus i1800-talsstil är okej, men krucifix är fel. Pingstmöten är "naturligt och det som jag växt upp med" men liturgi är fel. Fönstren och byggnaden är andliga kraftkällor känner hon tydligt men tideböner är fel. Tysta retreater är heller inget hon förespråkar, de minskar intäkterna från konferenser och det ska vara sång i huset eftersom hon ju sjungit inledningssången med prosperity gospel stjärnan Reinhard Bonnke.  

Ja, det är som sagt skönt med en egen blogg. Jag behöver inte vara artig mot sådana här pinsamma företeelser. 

Nimrod, den första staden och den största jägaren

 Jag är ju en inbiten radiot och i stallpysslandet har jag ofta med mig vetenskapsradion historia som sällskap. Nu senast hörde jag detta intressanta program om utgrävningar i nuvarande Turkiet som genast fick mig att tänka på denna korta bibelpassage från 1 Moseboken 10:8-12

Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden. Han var en väldig jägare inför Herren; det är därför man säger »som Nimrod, en väldig jägare inför Herren«. Hans rike omfattade från början Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar. Från detta land kom han till Assyrien och byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach och Resen mellan Nineve och Kelach; det är den stora staden.

Den urgamla platsen som grävs ut i Turkiet verkar ha varit en samlingsplats där jägare och manlighet hyllades och dyrkades. Arkeologerna menar också att så här byggdes de första städerna och det vi kallar civilisation tog sin början.  Den kortfattade berättelsen i Bibeln och legenden verkar stödja den tanken. Nimrod* ses ju som den första stadsbyggaren och den första som bygger upp en slags stadsstat-han var också jägare.

De hyllade jakten fast det redan blivit så att det näringsfång som gjorde stadsbyggandet möjligt inte alls var jakten utan det första jordbruket och det urgamla samlandet av rötter, bär, frukt och grönsaker. De hyllade mannen fast det var kvinnorna som samlade in den mesta maten och jobbade i jordbruket. Så klart födde de också barnen. Om man ska vara lustig så var det på den här tiden kvinnor födde barn och endast kvinnor. 

Lämningarna av staden som nu grävs ut ligger på en kulle som ändå alltid dragit till sig kvinnor som vänt sig dit för att be om att få barn. Lite märkligt att de valde en plats som hyllade jakt och manlighet, död och makt. Så såg jag ett fasansfullt klipp från Gaza när de små mördade kropparna av Kfir och Ariel Bibas, samt en okänd kvinna från Gaza och den gamle fredsaktivisten Oded Lifshitz lämnades över till Israel. En ung kvinna hyllade Hamas under festligheten och ropade jublande att hon är så lycklig över att de valde just hennes födelsedag 7 oktober för det hjältedåd som lett till att de små barnen strypts till döds.

Barnens små kroppar hade efter döden slagits sönder av stenar och den okända kvinnan från Gaza, var förmodligen en av de många som protesterat mot Hamas.  Nu lämnade de tre denna dödens ort ut i specialdesignade kistor så de skulle bäras så nära fötterna som möjligt tillsammans med fredsaktivisten som ägnat sitt liv åt att skapa fred med människorna i Gaza. Kistorna var låsta men nycklarna som följde med passade inte till låsen.

Respekt för människoliv och kvinnors rätt saknas helt hos dessa manliga jägare. De älskar bara död och makt. Ändå tycker den unga kvinnan som inte kan räkna med mycket till frihet och glädje i livet på grund av hennes föraktade kön att dessa män är värda att fjäskas för. Kan hon föda barn har hon ju ett värde, kan hon det inte är hon fullkomligt värdelös. Det har gått ca 11 500 år sedan Göbekli Tepe var bebodd och  Nimrod var den store jägaren. 

Mycket lite har dock förändrats. Maktlösa kvinnor söker fortfarande godkännande från män som ser dem som halvapor. De försöker liera sig med döden och makten i stället för att solidarisera sig med andra kvinnor och deras barn. Den enda vägen som leder till drägliga liv för dem själva och deras barn vågar inte många beträda av rädslan för dessa dödens väldiga jägare. I stället söker de sig till dödens män i hopp om att åtminstone få barn. Barn som dödens män gärna offrar för att behålla jägarmännens makt.

Utgrävningen i Göbekli Tepi foto: Tobias Svanelid

*Ordet nimrod fanns i SAOL fram till 2006 med betydelsen, "ivrig, stor jägare" med notisen "skämtsamt".

11 januari- Hagar hade namnsdag 1986-2001 denna dag

 Hagar betyder flykting och på många sätt är Hagar själva urtypen för ett utsatt flyktingbarn. I Bibeln är hon Sara, furstinnans, tjänsteflicka. Tydligt är att hon kommer från Egypten och inte från Ur där Sara föddes. Hon blir våldtagen av Abraham eftersom hans halvsyster och fru Sara inte fått något barn trots att Gud lovat Abraham ättlingar. Detta låter som en ytterst dysfunktionell familj från början till slut. Alla trasiga och konstiga familjer som finns på denna jord kan alltså hitta tröst i att dessa människor ändå finner nåd och blir bevarade av Gud. Vi som påverkats av judisk-kristen etik i nästan 2000 år finner det förstås motbjudande med sexuellt utnyttjande av Hagar, med all rätt! Ändå var det härifrån vi fick känslan av hur motbjudande det är; genom Sara och  Abraham och deras ättlingar.  

Abraham begår en grav synd mot allt: Guds och människors lagar, naturens ordning (syskon har inte så lätt att få barn av naturliga skäl), all medmänsklighet (att utnyttja en slav som surrogatmoder och sedan skicka ut henne att dö i öknen) kunde alltså ändå leda till något gott. Ja, till hela skapelsens räddning. Jag tycker det känns hoppfullt när jag själv sätter mig i klister av olika slag. Gud kan göra något gott av allt ont.

Det gäller även namnet Hagar. A

Hagar och Ismael skickas bort av Abraham, som den italienska barockmålaren Guercino såg dem

tt vara flykting är ju inget positivt men namnet är vackert och flickan Hagar är ju en betydande person på många sätt: hon födde Ismael och gav Gud ett namn: Seendets Gud. Och namnet Hagar är som sagt var, vackert.  Det är konstigt nog inget vanligt namn i Sverige och började användas så sent som under 1800-talets andra hälft. Några framstående Hagar finns dock och idag vill jag presentera Hagar Normark från Malå.

Hon föddes 1919 när Hagar börjat användas som namn i Sverige. Jag kan bara spekulera, men jag tror att frikyrkligheten spelade stor roll i att namn som Hagar, Vasti, Febe och Lydia blev populära just vid denna tid. Väckelsen har gett oss en så rik kultur, utöver allt annat gott den förde med sig: demokrati, nykterhet, kvinnlig rösträtt och strängmusik åt alla och mycket mer än så. Jag kan inte räkna dem alla, de välsignelser den förde med sig. 

Hagars mamma förklarade: "I första Mosebok kommer den egyptiska tjänstekvinnan Hagar till Abraham. Hennes uppdrag är att föda barn till släkten. Men när sonen Ismael blivit till, och Abrahams första hustru Sara dessutom som 90-åring fått en egen son, Isak, sändes Hagar och Ismael - arabernas stamfader - ut i öknen. Uppgiften var avklarad. Hagar var bara en tjänstekvinna som man kunde kasta bort och Sara tyckte inte om att se tjänstekvinnans son leka. Men, som i Askungesagorna, var hon stark och skulle överleva till varje pris. - Jag hade alltid tänkt, sa min mamma till mig, att får jag en gång en dotter ska hon heta Hagar efter tjänstekvinnan. För hon kommer alltid att klara sig. Hagar Normark är otroligt stolt över sitt namn." ur "Från Mörttjörn till Sundbyberg" av Malena Rydell

En av kvinnorna som fick rösträtt och råg i ryggen under denna period var alltså  denna överlevare; Hagar Normark, född Sundström i byn Mörttjärn, i Malå 1919. Hon organiserade sig fackligt i hembiträdesföreningen i Skellefteå där hon satt i styrelsen för att till slut bli invald i riksdagen 1971 för socialdemokraterna där hon fortsatte verka i 15 års tid. Hon engagerade sig bland annat i skolfrågor och i en motion från 1983 propagerade hon för obligatorisk dansundervisning i skolan för att bekämpa alkohol- och drogmissbruk bland unga. 

Hon fick gehör för idén och rörelse till musik ingår numera i ämnet idrott och hälsa men det momentet ska tas bort enligt Gy 2025. Det känns både dumt och sorgligt. Jag minns hur kul det var med dans på gympan. Men borgerliga politiker hatar ju all glädje och vill helst bara ha tävling på gympan. Säkert skyller de på att viss elever inte får dansa för sina föräldrar, men sanningen  är att den optimism som Hagar Normarks generation stod för har dött och högern har som enda målsättning att minimera skatterna för de rikaste i Sverige. Dessutom har högern aldrig bekymrat sig om alkoholmissbruk. Deras "skyll dig själv-politik" är raka motsatsen till vad Hagar Normark stod för.

Hon motionerade också om glesbygdsfrågor och om att gravida skulle få förebyggande sjukpenning med hänvisning till att gravida kvinnor anställda vid Rönnskärsverken visat en tydlig ökning av risken för fosterskador: "att riksdagen uttalar att reglerna för sjukpenning ändras så att sjukpenning i förebyggande syfte kan utgå till gravida mödrar då det gäller ett väntat barns liv och hälsa, och inga andra utvägar finns." Precis som Bibelns Hagar kom Hagar Normark ur enkla förhållanden och gjorde något storslaget av sina förutsättningar med början som hembiträde och ledamot i styrelsen för Skellefteå Hembiträdesförening. 

Det har blivit som ett minitema i advents och julkalendern i år med dessa kvinnor som utifrån den mest underordnade positionen i samhället gör storslagna saker av sitt liv. Hagar ger namn åt universums skapare och hennes sentida namne blev riksdagsledamot. Båda dessa Hagar får dessutom mängder av ättlingar. Riksdagskvinnan Hagar Normark dog 2017 , 98 år gammal . Hon hade hunnit med att få barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn.