Slottsfru utan skam

 Ibland är det extra skönt att ha sin egen lilla blogg att skriva av sig ilska och frustration i. Just nu är det mycket som hopar sig; de fruktansvärda scenerna som Hamas bjuder på när gisslan byts ut mot brottslingar, ofta massmördare, i israeliska fängelser. Fängelser som är så bra att två fångar vägrat lämna, en av dem övertalades men den andre är kvar. Förhållandena i Gaza för gisslan är förstås desto mer fruktansvärda. Det bevisades förra veckan när Hamas hånade de utmärglade torterade männen på sin propagandascen (som jag är säker på också byggts för Gazas befolkning så de ska veta att vara rädda för sina tyranner som nu krupit upp ur sina tunnlar när det är vapenvila) och bad den man som mist hela sin familj 7 oktober att uttala sig. De tubbade honom att säga hur mycket han längtade efter sin  fru och sina döttrar och kidnapparna skrattade rått eftersom de visste att de mördat dem,  alla tre.

Nu har jag tagit ut mycket av min vrede mot Hamas i förra Nimrod-posten och sorgen kommer ut i gråt typ hela tiden. Men irritationen över kuppen mot den ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby har legat och pyrt länge och den fick nytt bränsle när jag igår fick torsdagens Dagen i brevlådan (ja den kommer ytterst oregelbundet nu sedan Post Nord tagit över tidningsdistributionen här i byn). Där intervjuades den nya föreståndaren, Gitten Öholm, som tillsatts av den kuppande pingstförsamlingen i Linköping för att bli slottsfru i antiekumenisk, dvs klassisk pingstvänsanda. 

Skamlösheten hos församlingen blir tydlig när de valt just denna slottsfru som helt saknar erfarenhet från den ekumenik som testatorn tydligt ville stötta med gåvan till församlingen som då testamentet skrevs  leddes av ekumeniskt sinnade människor, vilket tydligt framgår när Dagen undrar över ekumeniken på slottet:

Ja, jag fick insyn i det. Men just nu handlar det mer om vilka böcker som är deras och vilka som är våra. Och nu vill vi sköta slottet själva, kan man väl säga med enkla ord. Det är vi som lägger ner alla renoveringspengar här.

Hon drar en parallell till sitt eget hus där hennes son under två år har ockuperat garaget för att meka med bilar, trots att Gitten egentligen hade helt andra planer för det utrymmet. 

 -Så nu har jag fått säga att det faktiskt är jag som äger huset.

Ja, Gitten Öholm är sannerligen rätt person när pingst nu är angelägna om att markera "vi och dom" eftersom hon ser på andra kristna som vilka andra hyresgäster som helst bland företag, föreningar, bröllopsfester och konferenser. Generöst utbrister hon:

-Om en ortodox kyrka vill ha gudstjänst här, så varsågoda att hyra kapellet.

Gitten Öholm är sannerligen sista spiken i kistan för respekten Bjärka-Säby, med flera, gett till Pingst FFS i andra kyrkliga sammanhang. Förtroendet skadades förstås redan av Daniel Alms sekteristiska ledarskap, han tyckte självklart att denna kupp mot testatorn och ekumeniken var helt okej. Inte så konstigt att just han visade sig vara en av alla horbockar i pastorsdräkt som vi ständigt måste försvara som kristna. Nej, förresten, jag försvarar dem inte, däremot måste man försvara kristendomen mot dessa män utan fungerande gylf. 

Och Gitten Öholm är som ett dåligt skämt om en "evangelikal" tant från USA. Ikoner fixar hon inte men pelare är snyggt; "Salomos tempel" enligt henne. Symboler nämner hon som ett onödigt ont som hon själv aldrig behövt i sitt perfekta andliga liv, men en menora ska hon ha på flygeln där hon dukar upp när folk ska äta. Altartavlan med blondin-Jesus i1800-talsstil är okej, men krucifix är fel. Pingstmöten är "naturligt och det som jag växt upp med" men liturgi är fel. Fönstren och byggnaden är andliga kraftkällor känner hon tydligt men tideböner är fel. Tysta retreater är heller inget hon förespråkar, de minskar intäkterna från konferenser och det ska vara sång i huset eftersom hon ju sjungit inledningssången med prosperity gospel stjärnan Reinhard Bonnke.  

Ja, det är som sagt skönt med en egen blogg. Jag behöver inte vara artig mot sådana här pinsamma företeelser.