Vi har mycket att tacka Damasus I för. Hans pontifikat var det som tydliggjorde kyrkans lära gentemot Arius lära som i mångt och mycket är lik islams lära om vem Jesu är. Arius var också en soldaternas favorit han tog inte pacifismen som en viktig kristen doktrin. Men kyrkan som blev kvitt arianismen hade ett jobb med att göra teologi av krigen som följde med att Romarriket plötsligt omfamnade kristendomen som sin egen mest favoriserade religion efter sekler av förföljelser. Det var också Damasus I som vigde Ambrosius till Biskop i Milano där han ersatte den arianske påvepretendenten Ursinus och Ambrosius ledde i sin tur kyrkofadern Augustinus till tro.
Augustinus var den som först utvecklade tanken om det rättfärdiga kriget och krigets lagar. Hans idé var att ett rättfärdigt krig aldrig fick vara ett anfallskrig. En kristen hade en plikt att försvara andra som angreps men aldrig anfalla någon annan först. Man fick inte heller utsätta någon för överdriven grymhet eller plundring. Den strikta pacifismen hade dock redan i praktiken vittrat sönder. Damasus själv hade vunnit påvestolen av Ursinus i regelrätta gatustrider i Rom. Ursinus och arianerna gav sig inte utan strid när Damasus skulle inta påvestolen så striderna* var, enligt Augustinus teologiska reflektioner, rättfärdiga försvarsåtgärder av Damasus.
Damasus I bild från 300-talet
Förutom att han alltså hade ett finger med i spelet om Augustinus själ, var det också Damasus I som bestämde att Petrus är alla påvars fader och den som legitimerar påvens inflytande över västkyrkan. Men , som skrivet var, Arianerna blev av Damasus rejält tilltufsade med hela deras bagage. Allra störst inflytande på framtiden hade dock Damasus genom att initiera en översättning av Bibeln till latin , den version som kallas Vulgata=den folkliga som översattes av kyrkofadern Hieronymos. Genom denna översättnng kunde mängder av icke-grekiskkunniga läsa Bibeln och jag, som obotlig läsare, anser ju att detta var ett stort steg mot dagens underbara läge att Bibeln finns översatt till alla möjliga språk, ofta som den bok som översätts först av alla på ett nyframtaget skriftspråk.
Tack Gud för denna stora gåva till mänskligheten!
* En roman jag verkligen älskade som ung var Den siste athenaren av Viktor Rydberg där han framställde dessa strider som onödiga och löjeväckande gräl om petitesser. Men hade jag fullt ut fattat vad de stred om, hade jag nog inte varit lika med på Rydbergs tes. Arianernas idé om Jesus som skapad och typ en Muhammed, nej det tror jag inte på. Den läran är jag lycklig över att kyrkan skippade. Sedan kan det ju ha varit så att sanningen om Jesus som Gud ändå hade överlevt. Sanningen har ju en förmåga att ändå överleva, men jag tror det ändå var det bästa som hände när Arianismen fick sin egen religion: Islam. Den jättestriden inom kyrkan, som kan strida om små detaljer i det oändliga, hade verkligen inte varit till gagn för någon. Nu finns två tydliga alternativ att ta ställning till och det värsta tvånget, som Rydberg vände sig emot med kraft, står ju numera arianismen för. Jag tror det var arianernas stora inflytande bland soldater som gjorde arianismen till islam som inte alls drog sig för att använda våld i spridandet av sin lära. Jag kan inte hitta att Arius drev denna tes. Arius själv hade väldigt lite inflytande över den rörelse som sedan hans död burit hans namn. Lite som Toivo Korpela inte hade med korpelarörelsen att göra.
Rubriken är ett citat ur den trosbekännelse som formulerades mot arianismen som kallas den athanasianska men härstammar från Galliens tidiga kyrka. Den räknas som den yngsta av de urkyrkliga allmänneliga bekännelserna (används av de flesta kristna utom den reformerta kyrkan*). Den skrevs som ett svar på den arianska idén att Jesus inte är Gud utan enbart Guds son, som nu omfattas av exempelvis Jehovas Vittnen, Anders Gerdmar och islam.
Konstantins säkerhetspolitiska behov påverkade kyrkan
Ni som sett den intressanta dokumentären om Jesu kvinnliga lärjungar vet att Konstantin den store i mångfalden av kristna inriktningar förordade den som var populärast bland romerska soldater. Ur politisk synvinkel ett slugt drag eftersom Romarrikets kejsare var helt beroende av arméns stöd, ja ofta var det fd. soldater som blev kejsare. Konstantin blev själv utsedd till augustus av just sina trupper. Ur teologisk synvinkel var mycket av det som Konstantin gjorde för kyrkan däremot katastrofalt. Han valde exempelvis bort stora delar av kyrkans mångfaldskultur. Men kontroversen om Jesu natur löste han genom att tillkalla kyrkomötet i Nicea-enligt mig kanske det bästa Konstantin gjort. Fast när detta kyrkomöte kom fram till den nuvarande nicenska trosbekännelsens utsaga om Jesu natur :
"Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds ende Son, född av Fadern före all tid,
ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född, inte skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilket allt blev till;
som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen,
blev människa av kött och blod
genom den Heliga Anden och Jungfru Maria"
betedde sig Konstantin som alla tidigare kejsare-började förfölja den som trodde "fel".
Arius förlorade den teologiska debatten och Konstantin tar majoritetens parti
Nu var kristna "rätt" , men inte alla. De som hamnade på "felsidan" förföljdes med olika grad av hårdhet. Arius , som var en av flera med åsikten att Gud Fader är mer Gud än Jesus, fick sina skrifter brända.** Detta är anmärkningsvärt eftersom just Arius ansågs ha en särdeles manlig karisma:
"tall and lean, of distinguished appearance and polished address.
Women doted on him, charmed by his beautiful manners, touched by his
appearance of asceticism. Men were impressed by his aura of intellectual
superiority."Carroll, A. History of Christendom, Volume II. p. 10.
Detta tillsammans med bland annat att Arius inte predikade pacifism gjorde ariansk kristendom populär just bland soldater, men Konstantin ville alltid vara på den vinnande sidan och drog sig alltså inte för att bete sig kejserligt mot sina nuvunna trosfränder när motståndarsidan vann debatten.
"sann Gud av sann Gud,
född, inte skapad, av samma väsen som Fadern"
Jag tror verkligen att Arius, Muhammed och JV har helt fel om Jesus. Jesus är fullt ut Gud och människa. När Jesus föds i Betlehem är det Gud själv, JHWH, som ammas av mamma Maria. När Jesus dör på korset dör Gud för sin egen skapelse. Just där och då upplever sig Jesus övergiven just därför att han ÄR Gud själv. Till vem ska han vända sina böner , han och Fadern är ju ett? Gud lider med Gud, en enda Gud kämpar in i döden, det enda bönesvar som kan finnas i den situationen är medlidande, fullkomlig enhet. Jesus mänskliga sida lider, men också Gud med oss lider.
Utan Konstantin Sankt Muhammed ?
Däremot kan jag inte hålla med om att det bästa sättet att avsluta en teologisk debatt är att bannlysa den ena sidans argument. Hade Konstantin låtit Arius vara ifred och låtit sanningen segra av egen kraft tror jag exempelvis Muhammed hade kunnat hitta en annan väg än den han nu valde. När mångfalden får regera i kyrkan mår den allra bäst. Om det hade varit så att Muhammeds kristendomsuppfattning hade fått stötas och blötas i vänligt sinnades mångfaldiga sällskap i stället för hos hemliga fanatiska gerillagrupper som höll sig dolda av säkerhetsskäl hade han måhända nu varit Sankt Mohammed, känd för att ha kristnat polyteistiska arabiska stammar och vi hade sluppit århundraden av blodiga invasionskrig, folkmord och korståg. Historiens gång hade varit mycket eljest mot hur det blev.
Dubbel förlust
Förlusten är också stor eftersom Arius även hade många kloka tankar som kyrkan hade mått väl av att begrunda. Exempelvis var han kritisk mot hur lättvindigt man blandade in grekisk hedendom i kyrkans teologi. Behandlingen av Arius är därför ett bra exempel på hur man slängt ut ett omistligt barn med ett förorenat badvatten.
Konstantin invaderar Guds rike med våld
Den machismokultur som Konstantin valde, och behöll från den arianska rörelsen, var nog ändå det mest ödesdigra slaget mot kristendomens hjärta. Från en huvudsakligen pacifistisk rörelse med jämlikhet mellan kön, etnicitet och samhällsklasser blev kyrkan en statsbärande enhet med strikta hierarkier som alltmer byggde på världslig status och sociala mönster hos den romerska eliten. Antisemitismen bredde ut sig, kvinnohatet, klassamhället och våldet blev naturliga delar av den förut subversiva kyrkan. Guds rike på jorden försvann inte, men gick delvis under jord och det blev åter livsfarligt att inte tro som kejsarmakten och de påvar som slutligen tillsattes helt på världsliga grunder.
Arianska rörelser som överlevde Konstantin
Och tvärtemot vad Konstantin kanske trodde, blev ju inte den arianska kristologin tystad för alltid. Muhammed stötte på dessa tankar, som sagt, och byggde sig en egen militaristisk religion kring dem. I Europa var de flesta germaner arianska kristna och många av arianismens krigarideal levde kvar även efter att förgrundsgestalter som Frankiska kejsaren Clodvig I hade konverterat från arianismen till katolska kyrkan. Dessutom debatteras ännu idag Kristi natur bland kristna och andra, tex muslimer. Jehovas Vittnen är även det en sekt som grundats på arianska tankar kring Jesu natur, men tack och lov utan fysisk våldsutövning. Det psykiska våldet som utövas är däremot välbelagt.
”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred..."
Samtal är det bästa sättet att tillsammans ta del av hela sanningen. Våldsmakt är det sämsta. Jag vill gå så långt som att påstå att kyrkan aldrig kan alliera sig med våldsmakter utan att korrumperas eftersom hon alltid måste sälja stora delar av sin själ för att samsas med makten. Kristendomen är ingen maktreligion och i maktens tjänst blir hon därför fördärvad. Gud uppenbaras aldrig genom våld. Det borde spädbarnet i Betlehem räcka som bevis för.
Carola, Aygun Beyler & Mahsa Vahdat hade, om Konstantin
fått bestämma ännu, inte fått göra sina röster hörda i kyrkliga
sammanhang. Tack och lov vinner sanningen i längden, utan våld.
*Vet någon av mina belästa bloggvänner varför? Har det med deras inställning till liturgi att göra? Denna trosbekännelse är ju omfattande och därmed lång som en normalpredikan i tex katolska kyrkan. Samläsning i gudstjänstsammanhang är tidskrävande.
** Maximos Bekännaren som levde under den Östromerska kejsaren vid samma tid som islam växte fram fick inte bara utstå brända böcker. Han förfäktade att Jesus både hade en mänsklig och en gudomlig vilja, så Jesus tex. kunde vara retlig människa och samtidigt gudomligt fördragsam . Kejsaren höll inte med, just då var det inte kyrkans officiella ståndpunkt. Maximos fick då tungan och högerhanden avskurna samtidigt som han landsförvisades. Knappt tjugo år efter Maximos död blev hans åsikt dock officiell lära i kyrkan.
