Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

söndag 15 november 2020

Ljus i november

Johannes evangelium kapitel 1 : 3-5

Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Gnostikerna talar mycket om ljus och upplysning. Det är inte alls en konstig slump att det under just Upplysningen uppstod så många gnostiska "nyandliga" rörelser som Swedenborgarna. Det var också under denna tid fackförbundet Frimurarna blev mer och mer en nyandlig gnostisk rörelse som idag inte är en fackförening för kyrkobyggare över huvud taget. Ljus var helt enkelt på modet.

Visst kan alltså dessa ord tolkas som gnostiska och framförallt användas gnostiskt. Men det som gör att jag inte tolkar det så är att det faktiskt finns konkreta ljus, skapade av Gud (som jag ju alltså inte definierar som Demiurgen) och som denna mörka tid på året visar hur konkret och gott det är fast det är en slags materiell företeelse och det materiella är ju ett bedrägeri enligt gnostiska rörelser. Just nu firas Diwali en hinduisk ljushögtid, en av det festpackade hinduiska årets viktigaste fester. 

Hinduismen är också en gnostisk religion som i alla sina praktiska tillämpningar av Demiurgiska principer , vilka tydligast syns i kastsystemet och kvinnohatet, lär att allt materiellt är en del av Maya. Ljuset är dock en glimt av den sanna andliga verklighet som vi kan uppnå med exempelvis sträng askes. En människa som inte varit tillräckligt kroppsföraktande i livet föds i nästa liv som hund eller kanske kloakdykare. Gnosticismen är alltså väldigt obarmhärtig och på många sätt en avspegling av Demiurgen. Kroppen är skapad till att plåga och den som föds i en låg kast behöver inte barmhärtghet utan plåga för att uppnå nästa steg i den andliga evolution som till slut leder till utplåning och uppgående i Atman. Det är inte en slump att den ariska religionen hinduismen med en strikt uppdelning av kaste enligt hudfärg togs upp av nazismen i solkorset som symbol för sin rasistiska renhetsrörelse.

Det finns många hinduer i världen och det är ju då tur att ingen religion är absolut renlärig enligt sin bakomliggande filosofi,  och många goda krafter finns även bland hinduer. Ett exempel på detta är alla fester och all skönhet som hinduismen gett oss. Ett annat är den asketiska regeln om Ahimsa=inte skada vilken ledde till Mahatma Gandhis oblodiga revolutionära taktik med icke-våld. Eftersom jag tror att den enda Gud som finns till är den gode skaparguden tror jag också att allt detta ses med hens ögon som GOTT trots den bakomliggande filosofin.

Gör vi filosofi av ljuset blir det inte självklart gott, men låter vi ljuset göra det ljuset gör: genererar liv, är det gottlikosm allt skapat. Johannes evangelium säger: "Livet var människornas ljus" ja ljus skapar rent konkret liv och livet är enligt Johannes något gott , inte ett tortyrinstrument som vi ska plåga oss bort ifrån. För det är ju inget flummigt filosofiskt med att ljuset lyser upp mörkret, det är ju så rent konkret. Här kommer ett fotografi (ljusskrift) som bevis för detta i novembermörkret. Det är en bild från ridutflykten H-f och min käre svärson Micke gjorde förra helgen när en låg novembersol lyste upp höstdunklet:


Typsnittet jag använder påminner mig om novembers bönebarn: Armenierna som åter hotas av utrotning, åtminstone i Nagorno-Karabach där de utgör 80 % av befolkningen. Den onde clownen Donald har åter satt allt ljus på sig själv så Armenien, den enda kristna staten på jorden, i medietystnad fått stå ganska ensamma mot Turkisk aggression genom det proxykrig de för i allians med Azerbadzjan, vilket har som mål att utplåna armenierna. Det hymlar inte den azeriska sidan om, som Felicia Ferreira visar i denna ledarkrönika.


8 kommentarer:

  1. Ljus är på ett plan något fysikaliskt, fotoner. På ett metaforiskt plan är ljuset något psykologiskt, andligt som gör det möjligt att se exempelvis vad vi gör mot andra, vad som är viktigt i livet. Ta undret med den blinde mannen som Jesus botade. På ett plan fysikaliskt medicinskt och att det var en specifik individ detta hände, konkret. På ett annat plan ett tecken, en symbol som omfattade flera, ända in i vår tid. Och så var det väl med så mycket Jesus gjorde; konkret OCH symboliskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske finns det en tredje ”kosmisk” nivå: Att Universum i och med skapelsen börjar se sig självt, och Gud, och nödvändigheten av kärlek.

      Radera
  2. Nu undrar jag om det kan vara svårt att skarpt dela upp
    ”Basal” undervisning och ”Avancerad” - ”Esoterisk” - (”Gnostisk..?”) undervisning. Till exempel liknelsen om Talenterna. Jag gissar att det inte är så lätt, att det beror på mottagaren också.

    Här snuddar jag kanske vid gnosticism igen?

    Jag tror inte på demiurgen. Jag tror på att skapelsen är en gigantisk födelseprocess och i grunden god.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan dock förstå att man har svårt att få ihop en God Gud med allt lidande. Mig tog det 48 år.

      Radera
    2. Inom RKK har lidandet en stor roll. Jag är inte så insatt men de har en idé som bygger på Paulus ord i Kol. 1:24:
      Nu gläder jag mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan.

      Och i Rom. 8:17-21 : 17Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.

      18Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. 19Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. 20Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om 21att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.

      Jag tänker att de har en poäng. Livet är inte en räkmacka, inte hela livet. Inte för Jesus, Gud själv lider hela tiden med sin skapelse. På samma sätt upplever varje människa lidande i sitt liv. I olika mått men detta lidande är ett med-lidande med Gud själv.

      Jag tänker att en sådan tro blir mer motståndskraftig än den som fått för sig att en kristen ska leva på en räkmacka livet ut. Dessutom är det en instälning till teodicéproblemet som gör det möjligt för mig , rent intellektuellt , att tro. Gud vill inte allt som sker men finns med oss i allt och lider med oss samtidigt som Jesu lidande också är tydligt ett koncentrat av allt vi kan uppleva: övergivenhet, kroppslig smärta, hån och mobbing till döds.

      I Uppenbarelseboken bär Jesus ännu såren på sin kropp det står ju i kapitel 5 att lammet såg ut att ha blivit slaktat. Ett slaktat lamm, med sår är det starkaste som finns. Johannes är inte alls gnostisk i Uppenbareleseboken.

      Och denna gigantiska födelseprocess där hela skapelsen ropar i födslovåndor, är ju inte heller lätt. Varje förlossning är mer eller mindre smärtsam och när Paulus och Johannes skrev var varje förlossning livsfarlig. Många kvinnor överlevde inte, många barn likaså.

      Radera
  3. Jag såg nu att det finns en del där att läsa, ska försöka göra det

    SvaraRadera
    Svar
    1. * ...att det finns saker på internet att läsa

      Radera
    2. Bra, då får jag ta del av dina insikter, antar jag =)

      Radera