"Du är min son, jag har fött dig idag"

Psalm 2

Varför är folken i uppror,

varför detta gagnlösa mummel?

Jordens kungar reser sig

och furstarna gaddar sig samman

mot Herren och hans smorde.

”Vi sliter sönder deras band

och kastar av oss deras bojor!”

Han som tronar i himlen ler,

Herren ser på dem med löje.

Nu talar han till dem i vrede,

han skrämmer dem i sin harm:

”Jag har invigt min konung

på Sion, mitt heliga berg.”

Jag vill berätta vad Herren bestämt.

Han sade till mig: ”Du är min son,

jag har fött dig i dag.

Be mig, så ger jag dig folken som arv

och hela jorden som egendom.

Du skall krossa dem med en spira av järn,

slå sönder dem som lerkärl.”

Konungar, besinna er,

ta varning, ni jordens härskare!

Tjäna Herren i fruktan,

hylla honom i bävan!

Annars vredgas han och ni går under,

ty hans vrede kan lätt blossa upp.

Lyckliga de som flyr till honom.

Många psalmer i psaltaren är så här krigiska och läskiga. Lika ofta är det mitt i dessa psalmer instucket en vers som citeras i Nya testamentet och då tolkas som en profetia om Jesus. Jag tänker att det kanske var detta Jesus talade med Emmausvandrarna om, dessa gömda ledtrådar till honom själv. i de mest osannolika Psaltarpsalmer.  I Hebréerbrevet 1 vers 5 citeras denna psalm 2. "Du är min son, jag har fött dig i dag." som en tydlig profetia om Jesus. Enligt någon bibellärare jag hört var det vanligt att man inte skriver ut hela citatet utan bara början av citatet så eventuellt menade Hebréerbrevets författare att alla som lyssnade också skulle tänka på fortsättningen: " be mig så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom...Lyckliga de som flyr till honom."

De första kristna var radikalpacifister och det är osannolikt att man förstod denna psalm som en uppmaning till krig, däremot har den lästs så som Hebréerbrevet visar, som en profetia om Jesus och hans fredliga seger på korset och den därefter följande missionsbefallningen och dess framtida resultat, att alla makter måste böja sig för Jesu makt. Och den makten är hans kärlek som "segrar när han lider" . 

Den här psalmen kan alltså förstås, i en klassisk kristen tolkningstradition, som att Gud inte bara är judarnas Gud utan hela jordens och alla folk kan bli Guds folk genom Jesu seger på korset. Läser vi på det sättet är Psaltaren inte en bok om krig och våld utan en samling sånger om hur Gud söker alla människor i hela världen. Denna psalm 2 kan alltså vara den första icke-nationalistiska psalmen i Psaltaren.

Det kommer mera....

Till slut nådde evangeliet om Jesus ända hem till mig: "...så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom... Lycklig de som flyr till honom. " Tack, Jesus för det!