Kristi Himmelsfärdsdag

Ja bloggen har fått vila en stund eftersom jag inte fått vila mycket. Jag lever nu efter Predikarens ord:

Var dag är en smärta,

var syssla en plåga.

Inte ens om natten finner hjärtat ro.

 

Men det är ju Kristi Himmelsfärdsdag idag och den hoppar jag aldrig över så en stilla morgonstund, otta utan gök, har jag helt enkelt tagit mig för att fundera över denna kyrkoårets för mig mest gåtfulla dag. Vi firar något som jag alltid haft svårt att förstå eller formulera. Jag är troskonstnär och har inga problem med Jesus uppståndelse, jungfrufödseln eller att Jesus gick på vattnet. Livet är fullt av mirakel och konstigheter, bara det att jag lever är ett under, men vad som händer när Jesus efter fyrtio dagar lämnar lärjungarna som fått vara med honom efter uppståndelsen har jag svårt att greppa. Vad händer när Jesus lämnar dem? 

Två evangelier berättar om denna dag, Matteus och Lukas. Som vanligt är Lukas mest utförlig och så här slutar hans evangelium:

Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.

Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Men kraften från höjden kommer ju först på Pingstdagen, tio dagar senare. 40 härliga dagar av påskfirande och sedan denna avskedsdag. Jag tänker mig den Helige Ande som Gud i oss och att Jesus när han lämnar sin synliga kroppsliga närvaro på jorden liksom börjar uppfylla det som Paulus beskriver i 1 Korinthierbrevet 15:

Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

"Gud blir allt i alla " stod det i 1917 års översättning* och det liknar mer den ordgranna betydelsen av den grekiska grundtextens ord: "hina e ho theos ta panta en pasin"**= för att må vara Gud allt i alla. Som synes är detta panta=allt ursprunget till begreppet panteism som innebär att Gud är allting: planeterna,  träd och fåglar, men också alla människor. Men panteismens Gud är oftast verkligt abstrakt som en allestädes närvarande osynlig doftlös gas, inte som en tortyrmärkt kropp som äter stekt fisk efter uppståndelsen. I kristendomen finns ingen gräns mellan andligt och kroppsligt, det konkreta är det andliga, det andliga är konkret. Gud flyttar in i levande människors livsmärkta kroppar. 

Men varför dessa tio dagar av tomhet mellan att Jesus lämnar sin kroppsliga närvaro bland sina lärjungar tills den Helige Ande flyttar in i dem? Varför tio dagar av h'ävel innan Gud fyller tomheten?

Någon jämförde Kristi himmelsfärdsdagens budskap med att lära sig cykla: en förälder springer och håller i pakethållaren och känner hur barnet hittar balansen , släpper taget och barnet cyklar vidare på egen hand. Det är kanske just så, nu ska vi cykla själva nu har vi hittat vår egen balans. 

Bibeln myndigförklarar människan på många sätt tydligast kanske det uttrycks i ord i Psaltaren 9:

Du gjorde honom nästan till en gud,

med ära och härlighet krönte du honom.

Du lät honom härska över dina verk,

allt lade du under hans fötter:

 Hmm, Gud har gjort oss till nästan-gudar och sedan kommer Gud själv och tar kropp i oss på Pingstdagen. Jag funderar vidare och hoppas ni vill fundera med mig.

Så här tänkte sig Dosso Dossi avskedet och himmelsfärden ca 1500 år efter himmelsfärden

*I en engelsk översättning har man valt : "ska Gud helt och absolut bli Gud". Vilket ju är en intressant tolkning som också stärker Paulus budskap här om att Gud är allsmäktig redan nu men inte ännu.

**kan tyvärr inte skriva på denna dator med grekiska bokstäver, det går säkert men jag vet inte hur man gör