"Newton was not the first of the age of reason: He was the last of the magicians." sa John Maynard Keynes som lyckades få tag på många av Newtons efterlämnade och opublicerade texter. Just nu läser Aron och jag The Magician's Nephew av C.S Lewis* och där möter vi en riktig magiker, en trollkarl som föraktar sin omvärld för dess dumhet och svaghet. De som är vänliga och artiga föraktar han eftersom den starke inte behöver ta hänsyn till någon. Han anser att den intellektuellt överlägsne också är den moraliskt överlägsne så han behöver inte bry sig om etiska perspektiv på sina handlingar.
Trollkarlen är Digorys elaka morbror och genom kontakter med en häxa i släkten kommer han fram till hur man tar sig till andra världar. Men han använder helt fegt marsvin och barn som försökspiloter. Han söker makt och ära, inte sanningen. En sådan magiker var definitivt inte Newton. Det som intresserade honom var att förstå Gud inte att vinna berömmelse som vetenskapare. Newton var också först och främst intresserad av alkemi, att finna Gud i den energi som håller samman världen, inte i metafysisk mening utan rent konkret. Det var så han lyckades kartlägga gravitationen.
Hans intresse för religion och det ockulta gjorde honom beredd för det oväntade och då upptäckte han det vi nu tycker är självklart. Det är ju också det som är svårast att upptäcka och förstå eftersom vi inte tänker på det invanda. Newtons största begåvning tror jag var att han aldrig förlorade förmågan att förundras.
Om Newton inte trott på annat än den materiella verkligheten, om han inte haft övertygelsen att "action in a distance" finns hade han inte kunnat upptäcka och uppmäta gravitationen. Den som har en sluten världsbild som är totalt tillkommen av en slump har alltså mindre förutsättningar att göra banbrytande upptäckter än den som, liksom Newton, har en öppen världsbild. Den sanna naturvetenskapen har en beredskap för överraskningar.
Religion hjälper föreställnings världen, Lewis/Tolkien är far till allt vad vi har idag som kallas rollspel och fantasy bägge farbröderna hade ett rikt indre liv att ösa ur och sen har du ju J.K. Rowling som "kom ut" som bekännande guds troende.
SvaraRaderaKollar man kosmologin med olika hypoteser hur universum kan se ut är mycket lånegods från religionens värld. E = mc² kom Einstein fram till alltså att massa=enegi eller eneri är det samma som massa, sätt till en stor kraft i vakum...kaboom! så skapas massa,partiklar,grus,stoft osv. Fader Georges-Henri Lemaître hade inget problem att se det ty skriften säger...varde ljus.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Georges_Lema%C3%AEtre
...och Newton var den som skilde på begreppen tyngd och massa.
RaderaJa, Lemaitre var ju den som först formulerade Big Bang-teorin, så präst han var. Konstigt att den teorin som så mycket liknar just skapelseberättelsen i Bibeln är kontroversiell.
Jo sen finns det en och annan vetenskapsman som ogillar big-bang just av den anledningen ;) men den är ju helt grundläggande inom astronomin numera. även en sådan sak som strängteorin som säger att det finns många dimensioner i vårt universum får en och annan fullblods ateist att få ont i magen..liknar religion för mycket ;)
RaderaJa, det verkar som om fundamentaliter har svårt för den öppna världsbilden och vad den kan leda till av upptäckter.
RaderaSjälv känner jag mig idag som en komet. Jag kom från vidderna, närmade mig solen, passerade Jorden Lars och Venus Alma och Merkurius Rebella efter att tidigare ha passerat den uppblåsta jätteplaneten Stefan och hans svavel- och metanosande satelliter. För att inte tala om liberalteologernas bleka och sterila måne. Jag närmade mig Solen, men hade för hög eller för låg dos för att gå in i bana, också kanske skulle hettan och strålningen fått mig att gå i småbitar.
SvaraRaderaNej, jag for runt vår stora, livgivande och livsfarliga stjärna och slungades ut i mörkret igen, bort mot Buddhismens skimrande vintergata, så långt bort.
Kanske går min bara tillbaka mot solen igen? Men vem vet om omloppstiden är 2 år eller 20 000. Och så lång tid har jag väl inte på mig. Jag får fråga Newton.
Äsch, man får gaska upp sig. Känner mig sedan en tid som jag inte hör hemma någonstans, och gör fel på något sätt utan att själv riktigt förstå varför det blir fel. Här är det enda stället jag känner mig ok på. Home is acceptance. Acceptance is home.
SvaraRaderaTror inte att det är så lätt för en medelålders person med en helt annan prägling än de flesta att via bloggosfären försöka komma närmare den där stjärnan. Jag måste hitta en annan väg.
Nej , nätet det är en djungel av allt möjligt löst prat och elakheter. Liv i gemenskap tycks inte vara Swärd & COs ärende, de verkar satsa allt på att tvåla till varandra och andra med sin egen förträffliga renlärighet. Samtalstonen är under all kritik och innehållet i samtalet håller ofta en lika låg nivå. Just nu orkar jag ite alls försvara Hypatia på dessa bloggar. Skönt att du ändå trivs här så vi får samtala för just nu räcker varken tid eller energi till att följa dig på övriga platser i den stora cyberrymden. Hoppas du har fungerande WIFI där i den andra galaxen om du nu stannar i 20000 år.
RaderaDu är ju välkommen här Klaus, för mig som är ensam är det absolut kul att ha någonstans att skriva och prata så det blir något meningsfullt och kul, nätet kan ju överlag sett annars vara mycket "troll" eller folk som har sitt på det torra hemma och nätet blir typ en plats där man kan ta ut sin ilska /frustationer en soptipp , inte så kul ifall man då försöker få ut något vettigt av nätet i form av sammvaro och byta tankar och ideer med folk på ett vettigt sätt.Swärd skrev härförleden att det är trist att kristna ledare använder nätet för "bashing"...ja bara byta inrikning i så fall menar jag vad bloggen ska handla om..hur kul och uppbygglig kan en blogg bli på sikt om den handlar om att sätta fingret i ögat på folk . väldigt tråkig kristendom, uppbyggligt ?..naaa knappast.
RaderaHåller helt med. Kasta sten i glashus låter det som i det fallet.
RaderaNi är mig så kära. Men det är inte de ilskna trollen som besvärar mig alls utan mer min upplevelse av att inte alls passa in. Inte för att jag är godare eller ondare utan bara "olik". En av flera faktorer är nog kulturell, annat har med mig att göra, på hur jag är och var redan som liten pöjk. Jag vill vara sann i detta. Jag har samma problem som många tonåringar har: konflikten mellan gemenskap och att vilja vara ärlig. På resan hem nu så kom jag dock på vissa bra saker bland annat en sak som brevvän Magnus skrev att inte tappa Jesus ur sikte, att inte först och främst gå efter allt det andra som hör kristenheten till Inkl den sociala processen.
RaderaOch jag KAN ju känna gemenskap, överraskande nog i psalmsång och nattvard, jo faktiskt.
Kanske är det inte så bra att söka gemenskap i djungeln av starka åsikter. Inte att börja med i alla fall. Kanske ska jag närma mig på andra sätt.
Ja djungeln av starka åsikter är nog ingen gemenskap annat än av den destruktiva karaktären som byggs av en gemensam fiende. Psalmsång och nattvard är väl just och jämt den aboslut säkraste platsen att uppleva god gemenskap. Ett vinnande koncept i tvåtusen år borde hålla ännu!
RaderaJa, göra sådant man vet att mår bra av.
RaderaPrecis! Ibland orkar man vara tuff men man måste hämta kraft ibland och rensa bort det destruktiva.
RaderaÅtervände hit och vill ändå tillägga att min misströstan inte har något alls att göra med "elaka kristna på nätet" eller att det skulle vara fel att diskutera och ibland spekulera. Det handlade inte alls om sådant utan om andra svårigheter med "mig" och "det kristna". Jag tar verkligen inte mitt eget parti till 100 % i de spänningarna men inte motsatsen heller. Och ibland är det ju bara att det är olika.
RaderaMen det hjälper faktiskt att försöka hålla blicken fäst på Jesus. Det låter lite from-flummigt, men det har hjälpt mig.
Det hjälper verkligen, jag hade inet varit där jag är eller den jag är om jag inte gjort just detta både i glädje och sorg, kris och harmoni. Glömmer det emellanåt, men blir påmind. Inte så dumt att sätta melodi till nyckelorden.
Raderahttps://youtu.be/gn1XlvUytcc
:-)
RaderaFörlåt mig, du har ju berättat om tiden och energin och så kommer jag och är självupptagen.
SvaraRaderaKlart du ska vara självupptagen jag är intresserad av hur min chip-munk har det. Jag skulle bara känna mig ledsen om du inte sa som det var. Det är Stefan Swärd et. al. som får vara för mig.
RaderaBara något jag fann så vackert idag. Kronos Quartet med Tusen tankar.
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=zyRCkO1o6hY
Verkligen mycket vackert! Att se på Jesus är just att se dessa tilltal från honom som möter oss oväntat och oftast när vi bäst behöver det. Vi behöver kristna syskon som bär när vi själva inte orkar, på så sätt tror jag verkligen på att Kyrkan förvaltar frälsningen. Men det är ändå så att vi små-Jesusar är ofullkomliga. Bara Jesus kan stå ut med allt och vara allt vi behöver. Den bördan ska vi inte lägga på varandra för den kan bara Jesus bära.
RaderaTack för respons! Jag hittade stigen i går kväll igen. Hoppas den slingrar sig åt rätt håll men videbuskar och sankmarker lär förekomma.
SvaraRaderaJag tror också att jag förstod varför stigen försvann för mig när jag såg ett inspelat tv-program om en grupp människor som inbjudits till ett benedictiner kloster för att efter en initiering där sedan i vardagen skulle försöka få med sig det de lärt sig där. Mycket intressant.
Ja, du fick ett sådant där tilltal från Gud. Har sett ett liknande program en gång och det var mycket bra. Har en stark dragning till klosterlivets regler och ointresse för det lönsamma och publikknipande.
RaderaGlad att du fann stigen igen, den hrä djungeln är inte lätt att hitta rätt i och vet man något alls så vet man iaf att det inte är en bred asfalterad motorväg som leder rätt utan den där knappt synbara stigen som man vet är den rätta först när man börjat gå den.
En annan hjälpsam sak är att man kan känna när man är rätt ute, det är en speciell känsla av av luftighet och frihet, en lättsam klarhet och en mild värme.
RaderaPrecis så!
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera