Émilie du Châtelet 17 december 1706- 10 september 1749

Émilie du Châtelet porträtterad av Maurice Quentin de la Tour

 Émilie du Châtelet var , precis som Anne Conway, en upplysningsfilosof som också intresserade sig för teologin. Du Châtelets största verk är översättningen av Newtons Principia till franska. Till sin översättning bifogade hon också sina egna upptäckter i fysik som delvis motsade Newtons teorier inom mekanik och om energiprincipen. Hon var alltså i grunden fysiker och det var inom värmeenergi coh infraröd strålning som hennes första rön kom. När hon sa emot Newton var det i fårga om energin hos ett föremål i rörelse och hur dess massa  tillsammans med hastigheten i kvadrat påverkade energinivån i föremålet. Det är alltså inte som Newton, Voltaire och andra upplysningsfysiker trodde att det var en direkt proportionell energiökning. För denna upptäckt fick du Châtelet medlemskap i vetenskapsakademin i Bologna.

Hennes första större publikation var dock inte denna översättning som hon fullbordade kort innan sin död i barnsäng vid endast 42 års ålder. Nej, det var en fysik- och filosofibok som hon skrev till sin son som då var 13 år. Boken kallade hon Institutions de Physique (Lektioner i fysik). Hon förklarade olika viktiga filosofers tankar där men lade också själv fram sina egna filosofiska tankar bland annat detta bevis för Guds existens: 

L'étude de la nature nous élève à la connoisance d'un Être suprème; cette grande verité est encore plus necessaire, s'il est possible, à la bonne Physique qu'à la morale,& elle doit être le fondement & la conclusion de toutes les recherches que nous faisons dans cette science.*

Jag känner mig så befryndad med Èmilie du Châtelet när jag läser detta så kallade gudsbevis. Jag är verkligen inte alls på hennes kunskapsnivå men när jag tar del av forskningsrön blir jag allt mer övertygad och stärkt i min tro på Guds visa  godhet synlig i skapelsen . Till exempel när biologin mer och mer inser att det är samarbete och sammanhang som driver skapelsen vidare och är den drivkraft som vidmakthåller hela kosmos. Utan samarbete bland oss organismer här på jorden skulle vi inte ens ha någon atmosfär. Darwin hade fel. Tillvaron är inte en ständig kamp där den starkaste överlever. Vi skulle inte ha denna enorma variation och mångfald av liv om han hade rätt i denna fatala idé. 

Nej, drivkraften är samarbete och ömsesidigt beroende. Men om man glömmer det du Châtelet såg som grunden och målet med all forskning, att inse att Gud finns, både för moralen men ännu mer för själva forskningen, då blir vetenskapen lätt ondskefull. Från Darwin drogs linjen till rashygien och förintelsen. Från fysikers energiforskning utgick atomvapnen. Du Châtelets princip hade sannerligen behövts i de laboratorier som var involverade i dessa ondskefulla aktiviteter.

Èmilie du Châtelet intresserade sig alltså för ljus och värme under hela sitt korta liv. Det känns ju extremt angeläget just denna december 2022 därför är Émilie du Châtelet en given kalenderlucka.

* Min ord-för ord översättning:

Studien av naturen  upphöjer oss till kunskapen om ett högre väsen, denna stora sanning är ännu mer nödvändig, om möjligt, för den goda fysiken än den är för moralen och den måste vara grunden och slutsatsen i all forskning vi gör inom denna vetenskap. 

PS. Jag vet att hon var Voltaires vän och en tid även hans kärlekspartner, men det är det enda man hör om henne jämt så detta PS får räcka som upplysning om detta.

"Må du leva i intressanta tider, din pestoklyster!" (uppdaterad favorit i repris)

En del kan förledas att tro att barockbloggen hyllar det förgångna och dissar det som är nu, intet är mig mer främmande. Tiden mellan 1550 och 1750 var ingen trevlig tid i Europa. Människor i allmänhet dansade inte sarabande i sidenbrokad hela dagarna. De flesta människor ägnade inte helgdagskvällar åt Taffelmusik och hertigen av Brandenburg var en av ytterst få personer som kunde beställa och avlyssna musikaliska verk av storheter som Johann Sebastian Bach. Det stora flertalet sjöng kanske koraler av Bach i kyrkan och såg ett och annat mästerligt konstverk i kyrkan. Kyrkan var den maktfaktor som nådde längst ut bland vanligt folk. Men någon kulturell höjdpunkt var sannolikt inte barocken för det stora flertalet.

Reformationen ledde till intressanta saker; demokratitankar började tänkas; läskunnigheten spreds och nya sätt att fundera kring livet och döden ledde till storverk inom naturvetenskapen. Samtidigt drog reformationen och katolicismens motreformation igång hemska och långvariga krig i Europa. Det trettioåriga kriget där renässansfurstar som, inte ville bli kalif istället för kalifen, utan kyrkans överhuvud istället för Påven, stred mot andra renässansfurstar som föredrog att vara påvedömet trogen. Krig och inte konst präglade vardagslivet för långt fler människor i Europa, inte minst i det ständigt krigförande Sverige.

Under dessa tvåhundra år lades dock grunden till så mycket av det vi nu räknar som självklart och omistligt: postväsendet, religionsfrihet, parlamentarisk demokrati, folkskola, jämlikhet och yttrandefrihet. Naturvetenskapliga och geografiska upptäckter som vidgade världsbilden gjordes och musiken började använda dur- och mollharmonier. Men få av dem som levde i Sverige då kunde glädja sig åt detta. de allra flesta levde i armod i smutsiga och mörka stugor där de endast blev påminda om de stora händelserna utanför hembyn av prästens kungörelser i kyrkan och genom att rotesoldater eller båtsmän skrevs ut till alla ändlösa krig. Några av dem kanske återvände med berättelser om krigen. Dessa fick säkert uppmärksamhet, men om den kunde uppväga krigsminnenas fasor och kroppens skador är nog osäkert. (På målningen syns Rubens skildring av Krigets fasor)

Selma Lagerlöf har skrivit en gripande berättelse om denna tid som tar upp hur vanligt folk påverkades av de stora historiska skeendena Herr Arnes Penningar. Det är inte bara en spännande spökhistoria utan också en skildring av hur mardrömslikt skrämmande och obegripligt kriget måste ha tett sig för de människor som bara betalade skatt, plundrades och sände sina barn till ett ovisst öde.

Det sägs att en kinesisk förbannelse lyder: "Må du få leva i intressanta tider". Om det är sant att en sådan förbannelse finns eller ej, kan jag inte avgöra, men jag vet att det i alla fall stämmer. Intressanta tider är bäst på avstånd, att leva mitt i dem ska man vara glad för att få slippa.

Dessutom kan vi njuta av barockmusik så mycket lättare nu än då det begav sig. Här Telemanns ouvertyren till Tafelmusik, svit i E-dur:

Måttenheter

"Av jord är du kommen..."och när vi åter blivit jord mäts vi som volym med hjälp av rymdmått.

Volym är ett mått för mjöl, vatten och liknande. En människa måste sänkas helt ner i vatten för att hennes exakta volym ska kunna mätas. Kusligt nog är det många som drunknar i bl.a Medelhavet på sin flykt till fred och trygghet. Man kallar också ljudstyrka för volym, är det ropen från de som drunknar, de som torteras och de som skriker av skräck man då menar?

Det normala är att mäta människor i antal, varför detta prat om volymer? Är det en dröm att vi skulle kunna mala ner människor på flykt till praktiskt hanterbart mjöl som avspeglas i detta ordbruk? Eller är det just drunkningsdöden vi önskar dem?

Newton magiker och matematiker

"Newton was not the first of the age of reason: He was the last of the magicians." sa John Maynard Keynes som lyckades få tag på många av Newtons efterlämnade och opublicerade texter. Just nu läser Aron och jag The Magician's Nephew av C.S Lewis* och där möter vi en riktig magiker, en trollkarl som föraktar sin omvärld för dess dumhet och svaghet. De som är vänliga och artiga föraktar han eftersom den starke inte behöver ta hänsyn till någon. Han anser att den intellektuellt överlägsne också är den moraliskt överlägsne så han behöver inte bry sig om etiska perspektiv på sina handlingar.

 

Trollkarlen är Digorys elaka morbror och genom kontakter med en häxa i släkten kommer han fram till hur man tar sig till andra världar. Men han använder helt fegt marsvin och barn som försökspiloter. Han söker makt och ära, inte sanningen. En sådan magiker var definitivt inte Newton. Det som intresserade honom var att förstå Gud inte att vinna berömmelse som vetenskapare. Newton var också först och främst intresserad av alkemi, att finna Gud i den energi som håller samman världen, inte i metafysisk mening utan rent konkret. Det var så han lyckades kartlägga gravitationen.

 

 Hans intresse för religion och det ockulta gjorde honom beredd för det oväntade och då upptäckte han det vi nu tycker är självklart. Det är ju också det som är svårast att upptäcka och förstå eftersom vi inte tänker på det invanda. Newtons största begåvning tror jag var att han aldrig förlorade förmågan att förundras.

Om Newton inte trott på annat än den materiella verkligheten, om han inte haft övertygelsen att "action in a distance" finns hade han inte kunnat upptäcka och uppmäta gravitationen. Den som har en sluten världsbild som är totalt tillkommen av en slump har alltså mindre förutsättningar att göra banbrytande upptäckter än den som, liksom Newton, har en öppen världsbild. Den sanna naturvetenskapen har en beredskap för överraskningar.

 

Sister Rosetta Tharpe kallad "A powerful force of nature" av Bob Dylan sjunger en sång som handlar om beredskap för det oväntade: Strange things are happening every day.

* jag läser och han lyssnar, ännu kan han inte läsa sådana böcker på engelska.

Newton och optiken

Newtons hemgård i Lincolnshire där han upptäckte gravitationen och ljusets egenskaper.

Som Lars påpekade var Newton också banbrytande inom optiken. Upptäckten av ljusets brytning och att ljus i verkligheten består av färger, vitt ljus blandar bara alla färger medan andra ljus renodlar dem i olika grad pga hur de bryts i ett spektrum. Dessa upptäckter gjorde han på sin hemgård Woolsthorpe ute på den engelska landsbygden långt från universitetets instängda tankebanor. Med dessa fynd kunde han förklara regnbågens färger och sedan också bygga teleskop med reflekterande metallspeglar i stället för en mängd glaslinser som var och en förvrängde ljusspektrat vilket skapade en suddig bild. Det var detta teleskop som är grunden till dagens teleskop.

Han visade inte bara att ljus består av många färger och, inte som man trott fram till dess, att det fanns rent ljus som var vitt exempelvis solens ljus och att ljusets övriga färger berodde på inblandning av mörker. Han visade också att ljusets inneboende egenskaper inte förklarar alla färger vi ser utan att de färger vi ser beror på vår egen perception. En verklig milstolpe inom psykologin var detta, men jag har då aldrig hört honom nämnas i detta sammanhang. För mig framstår den upptäckten som minst lika viktig som Freuds upptäckt av barndomens betydelse för en människas psykiska status som vuxen.

Freud upptäckte en sanning och drog märkliga konsekvenser av den medan Newton utgick från tankar som vår tid anser märkliga, ockultismen, och kom fram till vetenskapliga sanningar som på alla sätt upplyste mänskligheten. Samtidigt är Newton också både ett bevis och ett motbevis för Freuds tes om barndomens betydelse. Newtons barndom var långt ifrån perfekt. Alla möjliga psykiska skador skapade av tidiga förluster skapade en personlighet som stundtals led av svår förföljelsemani men oftare gjorde geniala uppfinningar och beskrev naturvetenskapliga sanningar som varit till omätlig glädje för mänskligheten. 

Att Freud inte hade rätt i att barndomens trauman måste skada en människa livet ut på alla livets områden bevisas av detta för tidigt födda barn till en död jordbrukare som fostrades av sin mormor, enär han inte stod ut med sin elaka styvfar. Newton fick, genom att modern använde arvet efter sin andre make till att skicka sonen till skolan, utveckla sin genialitet till den grad att han förändrade hela naturvetenskapen i grunden.

 Just då och där fanns liksom en lucka i tiden där socialt arv och förmögenhet betydde lite mindre än vanligtvis. Freuds tes om att man blir inlåst i sin uppväxt för resten av livet blir därför sannerligen motbevisad av Newton. Barocken och upplysningstiden var en brytningstid då mycket oväntat kunde hända. Det är därför denna epok aldrig upphör att fascinera mig.

Lars skickade denna länk med bilder från Hubble-teleskopet som i grunden är ett Newton-teleskop. Se och njut av ljusets brytning i våra ögon som låter oss uppleva detta!