Linus-favorit i repris*

I år blir adventskalendern ett återbruk från förr av hälsoskäl. Jag vill inte vara utan denna tradition sedan 2010, men det finns ju en del i arkivet att återbruka, här en lucka från 2011:

Linus hade namnsdag igår en månad före juldagen. Han brukar kallas Roms andre påve och Petri efterträdare. Kanske nämns Linus redan i Paulus andra brev till Timoteus "Försök att komma före vintern. Euboulos och Pudens, Linos, Claudia och alla bröderna hälsar dig."

Ireneus (ca 130-202), verksam i nuvarande Lyon i Frankrike, dåvarande Gallien, skriver om Linus att han valdes till Petrus efterträdare av folket i Rom och prästerna där. Kanske var inte Linus så påvelik, andra källor säger att han var en av fyra ledare i Rom eller att förste påven hette Clemens I. Men Ireneus* ville få fram en tydlig kyrklig hierarki. Han såg det som ett skydd mot gnostiska villoläror, så han kanske helt enkelt friserade historien lite och gjorde Linus till ensam föreståndare i församlingen i Rom därav kommer kanske förvirringen om vem som blev påve efter Petrus, det fanns troligen inte bara en enda församlingsledare i den tidens största huvudstad Rom.

Mer vet vi inte om Linus fram tills han dör år 76 eller 79. Ireneus nämner inte att han skulle ha dött som martyr och det är inte troligt att han gjorde det eftersom det var en liten paus av lugn för de kristna mellan kejsarna Nero och Domitianus, alltså under Linus tid som en av ledarna/ledaren i Rom.

Jag gillar denna kvalitet hos Linus, att han inte gjorde stort personligt intryck, att han troligen var del av ett kolllektivt ledarskap i Rom och att han bara omnämns tillsammans med andra av Paulus, närmast Claudia. Var det hans mamma? Var det hans fru? Linus är en i mängden han sticker inte ut, han hör till en gemenskap. Linus betyder troligen klagosång, trots det får han vara med om en lycklig tid av kyrkans framväxt i lugnet mellan två grymma förföljelser. Linus får därför i vår adventskalender symbolisera en paus och gemenskap. Något vi alla behöver, inte bara i advent.

*
Också på andra sätt styrde Ireneus upp i församlingslivet för att stänga ute gnostikernas livsfientliga läror. Bland gnostikerna var kvinnor* mer framträdande än normalt i det antika samhället och ledarskapet var ibland kollektivt som det varit i den kristna kyrkan fram tills Ireneus började sitt verk att få rättning i leden.** Ireneus vände sig därför mot kvinnor i församlingsledningen*, som förekom på Paulus tid. Han motsatte sig också kollektivt ledarskap och var noggrann med den apostoliska successionen-dvs att de som blev församlingsledare kunde räknas i rakt nedstigande led från någon av de apostlarna, dvs Jesus elva lärjungar och Paulus, som mött Jesus efter uppståndelsen.

*Egentligen var det en klen jämlikhet inom gnosticismen som gick ut på att de defekta kvinnorna genom upplysning skulle nå så högt att de till slut blev män i himlen.

** Av samma orsak kan man fundera över om Linus verkligen var den som bestämde att kvinnor skulle ha huvudet täckt i gudstjänster som sägs i Liber Pontificalis(påvelängden) när det troligen var en passus i Paulus 1:a brev till Korinth som gav upphov till denna sedvänja.Kanske någon tyckte det kändes bättre att hänvisa till Linus, precis som Ireneus av kyrkopolitiska skäl hänvisade till en enda påve under tiden Linus levde, fast det troligen var ett kollektivt ledarskap i Rom vid den tiden.