Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

tisdag 24 mars 2020

23 mars 1969

Karin Stenberg och Carl Lindhagen 1919.
dog Karin Stenberg (född 1/5 1884), legendarisk lärare och folkbildare från Arvidsjaur och en av mina stora förebilder. Man ser på bilden intill hur intelligent och humoristisk hon var. Hon hör till dem som påverkat mitt liv mer än jag förstått förrän jag på gamla dar läste hennes texter från pappas samling. Hon och hennes aktivism  har påverkat mina föräldrar och deras vänner, ja delar av vår världsbild beror mycket på hennes inflytande. Jag önskar att fler vore som jag på det sättet för hon var en klok lärare. 

Hon var den som gav en röst åt samer när storsvenskarna i sin patriarkalt koloniala omsorg ville göra om skolväsendet i lappmarkerna till en slags renrasighetsutbildning med apartheid som metod.  Samiska barn med renskötande föräldrar skulle tvingas bo i dragiga skolkåtor med risgolv för "lapp ska vara lapp" och inte skämmas bort i varma hus med för dem onödig bildning. Karin Stenberg skriver så träffande i  Dat läh mijen stud! –Detta är vår vilja: en vädjan till den svenska nationen från samefolket (1920) :

"De många, både kunskapsrika och välmenande män och kvinnor , som i övrigt skildrat samefolkets liv[…]Det har ej varit samefolket som skildrats utan […] ett exotiskt land med en gubevars, nog så intressant befolkning, som dock vunnit i intresse ju mera olikartad andra människovarelser och ju närmare djurets ståndpunkt man kunde framställa den[…]. "
Tyvärr lyssnade staten inte på Stenberg utan lät Hjalmar Lundbohm med vänner bestämma att apartheid skulle råda i Sverige på skolområdet. Samiska barn med renägande föräldrar skulle gå i kåtaskolor med nomadlärare och en enklare läroplan som enbart syftade till att fostra framtida renskötare med exotiska vanor som hölls renrasiga genom segregation. Man fäste ingen vikt alls vid att Stenberg och Arvidsjaurs sameförening enhälligt stod bakom att samer skulle få samma skolning som alla andra i Sverige. Vitalis Karnells uttryck "Lapp ska vara lapp" blev i stället ledord för sameskolväsendet, och i allt väsentligt bedrivs samskolan på liknande aparheidsätt ännu idag. Med den skillnaden att man går i vanliga skolbyggnader med värme och man kan välja skola, utom att "svenska" barn inte kan välja sameskola/förskola. En universitetsutbildning i traditionell slöjd blev aldrig av eftersom universitet inte får ha apartheidutbildningar och då hoppade utbildningsanordnarna av, vilket visar att Karnell och Lundbohm fortfarande regerar.

Hjalmar Lundbohm kallar den svenske medförfattaren till Dat läh mijen stud!, Valdemar Lindholm, för "en odåga", vad han kallade Karin Stenberg vet jag inte. Han ansåg antagligen att hon var otillräknelig och lät därför hennes inlaga bero på hennes obildade och "lappska" mentalitet. Han älskade ju samerna som många älskar katter, speciellt de som inte lever med katter. Han ville ju bara samefolket väl. Blev de bortklemade i uppvärmda skolor skulle de lämna sina exotiska liv och vart skulle då företagsledare som Lundbohm ta sina turistande vänner om det inte fanns kåtor och torkat renkött med kaffeost och en öppen eld för turisterna att prova på?

Jag har själv dragit runt med turister till tillrättalagda kåtor med kaffeost, suovas (rökt renkött) och hällkakor. Jag har till och med bakat dessa hällkakor åt besökare.  Men när en grupp envisades med att vilja åka till en riktig "sameby" när jag förklarat hundra gånger vad det var, tog jag dem till slut till bekanta i Rensjön. Turisterna blev närmast rabiata (de var italienare) för samerna de mötte bodde i vanliga villor. De vägrade att ens att titta på frun i husets fina bandslöjd. Sedan förfasade de sig över renslakteriet mitt i byn(de var absolut inte vegetarianer)  och jag fick köra tillbaka till hotellet med ett gäng mycket missnöjda turister. Det var människor de mött! De var besvikna.

Och även idag är det tyvärr så att samer, speciellt unga sådana, anpassar sig till dessa förra sekelskiftessvenskars syn på nordligaste Sverige och de låter sig betraktas som "etnografiska föremål, tillhörande en tid, som redan är förfluten, varför vi ej böra ens göra en antydan om, att vi vilja någon utveckling". för att åter citera Stenberg. Man inbillar sig att jojken är medfödd för samer ,omöjlig för andra människor att frambringa. En same som sjunger något annat på hög nivå röner absolut inget intresse medan en same som uppenbart inte är någon jojkare ändå kan tralla på och få vara med i Eurovision som exotiskt smycke i bakgrunden av någon popdänga från Norge. BTW i Eurovision var för några år sedan en sångare från Polen/ Ungern/Tjeckien/Bulgarien?, som jojkade. Men ingen kallade det för jojk fast det uppenbart var just den urgamla tekniken han använde, och mycket väl dessutom.

So what, jojk spelar väl ingen  roll? Jo, jag tycker attityden till jojk tydligt visar vad Karin Stenberg sa, just för att det räknas som ett medfött läte, snarare än en förvärvad folklig sångteknik som kulning eller joddling. Min gamle vän som föddes i Rautas 1941 berättade att när han var barn hölls bön i hans föräldrahem och då inledde den finsktalande predikanten med orden "Lappalaiset ja ihmiset" (samer och människor) och den attityden lever kvar i synen på exempelvis jojk eller att Gudrun Sjöden får inspireras av precis alla andra kulturer i hela världen men inte av samiskt dräktskick. Djurläten och djurhudar kan inte övertas av andra varelser, men musik och kläder kan man ta intryck av när vi alla räknas som fullvärdiga människor.

Och visst är det trevligt med Frost II på nordsamiska men vad skulle Karin Stenberg ha sagt om framställningen av samerna där:  de ständigt genomgoda och trollkunniga naturbarnen, "...ju närmare djurets ståndpunkt..." Men Frost säljer ju och ger publicitet åt samer i hela världen. Är inte all publicitet god? För turistnäringen blir det ett tveklöst  JA på den frågan.

Så för turistnäringen hade Lundbohm rätt och Stenberg fel. Men för människovärdet?*
Så här i fastetider kan det var bra att veta att även om man inte kommer hela vägen direkt med sin aktivism så kan man som Karin Stenberg ändå påverka en hel del. Hon var initiativtagare till Samernas folkhögskola och samer får numera samma utbildning som andra i Sverige, Sameskolan är ett val inte ett tvång. Hon vann i längden.


Jag måste få tacka filmen Frost för att den gjort Frode Fjellheims "Härlig är jorden"-variant världskänd. Här i en härlig kvinnokörtappning. (Jo jag tycker om filmerna! Med reservationer för människosynen.)


*Och för de andra ursprungsbefokningarna i norr, de som inte ansågs renrasiga eller gulliga, var det en kulturkatastrof. Utan laestadianismen hade de troligen totalt utplånats.


2 kommentarer:

  1. Bra text.

    Intressant om de italienska turisterna.

    Det där hur upprörande köttätare kan tycka att det är med slakt är ganska intressant.

    Jag vet inte om du någonsin såg Sköna söndag. Åtm. i första säsongen ingick matlagning i slottsmiljö. Jag tror det var i program nr 2 som matlagningen började med att den adliga frun på slottet själv gick ut och sköt sitt rådjur. Man fick inte se hela styckandet men lite. Jag blev paff men tyckte det var bra och liksom ... sunt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Ja de italienska turisterna var en intressant upplevelse om än det var svårt att uppskatta saken just då. En av männen var öppen fascist och rasist dessutom!

      Jag blir, som veggo så tyst irriterad på dem som exempelvis inte kan äta hästkött eftersom de älskar hästar. Men tydligen hatar de kycklingar och grisar så dessa djur kan leva så eländigt som de gör sina korta liv innan slakten.

      Du har helt rätt om rådjursjakten även om jag missat programserien. Jag har för mig att Makrobiotiker kan tänka sig att äta kött bara om det är under sådana omständigheter. Judendomen har också etiska tankar kring det som judisk-kristen etik ser som ett undantagstillstånd; att äta döda djur. Man får bara äta djur som man skött om och gett livet och man måste begrava djurets själ i jorden (blodet)och att koka en killing i sin moders mjölk är en etisk horrör som lett till att judar skiljer på kött och mjölk i hushållet så till den grad att man har olika kokkärl och fat för dessa råvaror.

      Det kan tyckas löjligt, men det visar en respekt för djuret som inte märks i livsmedelsindustrin där de flesta köttätare idag hämtar köttet de inte vill vara utan.

      Radera