Födda i purpur: Crispina och Basileois II

 

Alexander Nevsky-katedralen , en Bysantinsk kyrka i Sofia, Bulgarien

Men ni, mina kära, skall bygga ert liv på er allra heligaste tro under bön i helig ande. Håll er kvar i Guds kärlek och se fram mot att vår herre Jesus Kristus skall förbarma sig och ge er evigt liv. Judasbrevet  1:20-21

Crispina var en välbärgad numidisk (Numidien=Algeriet) kvinna av en välkänd och rik familj, Augustinus talar om att hon var av nobel familj. Överklass var hon alltså född in i.  Men hon var kristen under Diocletianus försök att stabilisera Romarriket genom att ge alla samma värdegrund och i denna värdegrund låg offrandet till de romerska gudarna.  Att vara kristen har inte betytt högstatus speciellt ofta eller länge. Om man skulle ha nytta av att vara kristen i samhället får man åtminstone inte ta sin tro på så stort allvar att man låter det synas i vardagslivet så pass att man utmanar makten i sitt samhälle.

Pakistanska fattiga jordbruksarbetare hamnar därför i samma grupp som Crispina om de tex anklagas för blasfemi av avundsjuka muslimska grannar. De blir alltför ofta martyrer. Just det hände så klart Crispina. Man skamstraffade henne med att raka av henne håret och pressade henne att tillbe kejsaren med hennes gråtande barn som påtryckningsmedel.  Men Crispina vägrade ge sig. "Jag bryr mig bara om att min själ ska slippa plågas i evighet." Hon räknas till de jungfrumartyrer där den i Sverige mest kända snart ska firas: Lucia. Därav förstår vi att en jungfrumartyr mycket väl kunde vara flerbarnsmor, precis som mamma Maria kallas jungfru Maria, fast det som gette henne berömmelse var att hon faktiskt födde barn. 

Hennes absoluta motsats var Basileios II, kejsare av Östrom mellan 976-1025. Han föddes i purpur, Porphyrogenitos, alltså han var född i en framstående familj för att senare bli kejsare. Precis som Crisåina hade han alltså hög status och god ekonomi från första början av sitt liv. Dessutom var kristendomen ingen liten bakgårdsreligion för slavar och kvinnor längre, nej nu var det den religion som var statsbärande i Östrom sedan många sekler. Basileios II var en kristen kejsare, därför hade han allt och kunde använda detta allt till gott eller ont. 

Han valde det sistnämnda och utmärkte sig för att föra ständiga krig vilket ledde till att det Östromerska riket nådde sin största utbredning under hans regeringstid. Han erövrade muslimska grannriken men även det gammelkristna Armenien och det lika kristna Bulgarien fick visserligen behålla sina egna kyrkor, men vid erövringen behandlade Basileois trupper bulgarerna så skoningslöst att han också kallas "Bulgarslaktaren".  Försvarskrig är väl de flesta med om kan vara just försvarligt, men ständiga erövringar och helt utan ursäkten att kristna ett land, där var Basileios fel ute.

Hans rike nådde också sin höjdpunkt med honom och sedan återstod bara nedförsbacken fram till Ottomanska rikets erövring av Konstantinopel 1453. Om något har skadat kristendomen på djupet var det dessa krigare som inte kunde låta bli att använda sin makt till erövringskrig. Till Östroms fall bidrog inte minst det förnedrande "Fjärde korståget"* som inte alls var ett korståg utan en plundringsräd mot just Konstantinopel. Återigen förment kristna som erövrade ett redan försvagat kristet rike, liksom Ryssland som nu låtsas kämpa mot nazismen i Ukraina. 

Historien, och den romerska samtiden,  ifrågasatte Crispina.  Hur en mamma kan lämna sina gråtande barn och låta sig halshuggas för något så privat och egendomligt som att vägra offra till de romerska gudarna trots att hon hade kunnat leva ett bekvämt liv om hon bara dagtingade lite med sitt samvete, var och är svårbegripligt. Mer sällan kritiseras kristna makthavare i historien som, Trrots att de fötts i purpur med silversked i mun,  utan att blinka erövrat grannriken med våld. 

Jag tror inte att det enbart beror på att Crispina var kvinna utan också på att vi vant oss vid våldsamma kristna makthavare genom tiderna. Vi tänker att det behövdes hårda tag mot den våldsamma muslimska expansionen och det ursäktar även erövring av kristna riken. Jag ser dock Basileios II som krigarkungen Karl XI vars son Karl XII krossade både stormakten Sverige, utarmade detta Sverige och låg i ständiga krig under mer än 20 år. Att födas i purpur förpliktar. Men ytterst få har den integritet som Crispina hade att faktiskt avstå från allt vad detta innebar av makt och bekvämlighet för att välja det absolut viktigaste framför allt annat.

   Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.    Med Andens svärd han strider                                  och segrar när han lider .                                             Välsignad vare han , som kom i Herrens namn.

 

 

* en blasfemisk formulering. Påven exkommunicerade de som deltog i detta plundringståg, så att det fortfarande kallas "fjärde korståget" är på alla sätt felaktigt. Hela denna sed med korståg kan visserligen diskuteras men det är stor skillnad på defensivt försvar av heliga platser och livvaktsuppdrag för pilgrimer, samt plundringståg till ett kristet rike, försvagat av islams våldsamma erövringar.