Min favoritpåve Benedictus XVI, den kloke, har befordrats till härligheten

Idag på nyårsafton nåddes världen av nyheten att Benedictus XVI påve emeritus nu befordrats till
härligheten, som man säger i Frälsis-sammanhang. Han var 95 år och dog på det kloster i Vatikanstaten där han bott sedan han pensionerade sig, som den förste att göra detta sedan medeltiden. Så fort jag hörde att han blivit påve upplevde jag Andens tilltal om att han var rätt person på rätt plats. Det var ganska anmärkningsvärt eftersom jag inte är katolik och inte alls kände till kardinal Joseph Ratzinger innan han blev påven Bengt den sextonde.

Men ju mer jag läst och sett av honom har det börjat gå upp för mig hur rätt i tiden han var och vad Anden menade då när jag fick höra "Habemus papam" och denna papa var Benedict XVI. När han sedan gick i pension för att lämna över till Franciscus var saken klar: jag hade inte hört fel. Det här var sannerligen en påve utöver det vanliga. Här skriver Anders Arborelius om honom och egentligen kan jag väl inte lägga till så mycket mer än att Benedictus XVI talade nio språk obehindrat och älskade katter, vilket ju i sig hade räckt för att bli min favorit. Jag vill avsluta med att nästan-citera ur minnet Felicia Ferreira, Dagens chefredaktör, som jag nyss hörde på radion: " Han satte kyrkan före sig själv när han gick i pension." 

Här bra texter om Benedictus XVI:

Gösta Hallonsten i Signum: "Han sökte gärna samtal med icke-troende intellektuella om religionens plats och Europas framtid. Mest bekant är samtalet med den ledande tyske filosofen Jürgen Habermas i München 2005. Påvenamnet Benedictus var en klar hänvisning till betydelsen av Europas kristna rötter."

Joel Halldorf    " Tron på Gud och tron på sanningen- i hans tänkande hörde samman. För nihilism och relativism är ingen match för fascismen." 

Crux "He set about the job with a single-minded vision to rekindle the faith in the world that, he frequently lamented, seemed to think it could do without God."  

Underbart citat från John Allen Jr: "he made us sit up and think"

Böcker av Joseph Ratzinger/påve emeritus Bendictus XVI:

Introduktion till kristendomen (1967 översatt till svenska 2018)

Jesus från Nasaret del I-III

Encyklikan Gud är kärlek (2006)

Encyklikan Kärlek i sanning (2009)

Encyklikan I hoppet är vi frälsta (2011)

Artikel av honom i Signum "Skönheten ska befria oss" (2005) 

"Att möta skönheten kan betyda att träffas av pilen, som sårar själen och på så sätt gör den klarsynt, så att den nu utifrån sin egen erfarenhet får en våg att väga argumenten på. Personligen kan jag inte glömma den Bachkonsert som Leonard Bernstein dirigerade i München. Jag satt bredvid den evangeliska biskopen Hanselmann. När den sista tonen av Thomaskyrkans kantors stora kantat klingat ut tittade vi spontant på varandra och sade lika spontant till varandra: "Den som hört detta vet att tron är sann."

  

30 december 1994

 För körledaren. Av Korachs ättlingar, en sång.
Gud är vår tillflykt och vår styrka,
en hjälp i nöden, som aldrig svikit.

Därför räds vi inte om än jorden skälver
och bergen störtar i havets djup,

om än vattnen brusar och skummar
och bergen darrar vid havets uppror.
Här är en flod vars strömmar
ger glädje åt Guds stad,
som den Högste har helgat till sin boning.

Därinne bor Gud, den skall aldrig falla,
den får hjälp av Gud när morgonen gryr.

Folken larmar, riken vacklar.
Då hörs hans röst och jorden bävar.

Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Ps. 46:1-8

Vatikanstaten är världens minsta rike där inte en enda kvinna är medborgare. Det finns nunnekloster just utanför dess gränser/murar men ingen kvinna får finnas i staten efter 18:00. Detsamma gäller folk från andra religioner, först och främst judar. Vatikanstaten har ca 800 invånare men endast 450 medborgare och trots detta ringa antal är Den Heliga stolen, dvs åveämetet en egen juridik person skild från Vatikanstaten. Vatikanstaten är ockdå en märklig statsbidlning på grund av att den är på pappret en absolut monarki, påven är dess enda överhuvud, men i praktiken är det en demokrati som styrs av den Påvliga kommissionen för Vatikanstaten och det är ju också allmänt känt att det är kardinaler som väljer påve vilket ju gör den absoluta monarkin mer demokratisk än de flesta länder som kallar sig demokratier men inte ens på mycket långt avstånd påminner om en sådan.

En skamfläck i kristenhetens historia är antisemitismen som avspeglar sig i det faktum att det var först 1994 som Vatikanstaten upprättade fulla diplomatiska förbindelser med staten Israel genom påven Karol Wojtyla,  Johannes Paulus II försorg. Han var ju genom sitt polska ursprung på många sätt en påve som redde ut efterkrigstidens europeiska röra och därmed en viktig faktor till att järnridån föll vilket avslutade det kalla kriget. Han städade alltså också ut den gamla surdegen judehatet ur den officiella katolska kyrkopolitiken. Hans efterträdare Joseph Ratzinger , Benedictus XVI, från Tyskland, fortsatte i samma anda men började dessutom ta tag i de fasansfulla pedofilhärvorna som plågat katolska barn i decennier. Fransiscus har en del att ta itu med han med, men kompassriktingen är redan inställd i rätt riktning.

Men idag vill jag alltså högtidlighålla att Vatikanstaten vände sin antisemitiska historia ryggen 30/12 1994. Ett utmärkt sätt att städa ut, inte bara det gånga årets utan också gångna seklers oförrätter och ondska.

Vatikanstatens flagga

13 mars 2013

2013 hände något mycket sällsynt, en påve gick i pension. Det är min favvo-påve Benedictus XVI som gjorde detta epokgörande val. Jag vet att många avskyr Bengt, de anser honom konservativ och han hånades för att använda de gamla påvemössorna som hans företrädare den omåttligt populäre Johannas Paulus II aldrig hade använt.

Jag måste erkänna att JPII inte är min störste favorit. Det var ju kul med en polsk påve eftersom två av våra närmaste vänner är ett syskonpar vars föräldrar kom från Polen till stan (Kiruna) och bildade familj i början på 1960-talet, men jag vet inte. Johannes Paulus II har fortfarande en stor fan club fast han mot slutet av sitt liv var svag, skröplig och senil.

Jag visste inget om hans efterträdare när den vita röken steg upp och man deklarerade "Habemus papam". Magkänslan valde ändå Bengt XVI så fort han blev vald till påve. Jag är ingen Saida Andersson men jag bara visste att han var något alldeles extra som påve. Hans gärning fick mig inte att ändra åsikt, det är ju han som börjat rensa upp i pedofilskandalerna som JPII lät vara, till exempel. Men det var när han gick i pension jag förstod vad magkänslan sagt mig.

De chockade kardinalerna valde efter två veckor på dagens datum den förste argentinske, tillika den förste jesuiten, till påve. Han tog sig namnet Franciscus som den förste bland alla påvar. Han är betydligt mer populär än den intellektuelle tysk som nu är något så sällsynt som påve emeritus.

Men Benedictus XVI förblir min älsklingspåve och jag hoppas innerligt att hans exempel ska följas av Frans och hans efterträdare till dess Herren kommer i härlighet.