Andersmäss

Johannes evangelium 1: 40-46

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes[Döparen]ord och följt med Jesus.

Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus).

Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: »Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas« (det betyder Petrus).

Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: »Följ mig!«

Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.

Filippos träffade Natanael och sade till honom: »Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.«

Natanael sade: »Kan det komma något gott från Nasaret?« Filippos svarade: »Följ med och se!«

 

 Andreasdagen är en viktig märkesdag för oss längst i norr eftersom denna dag inleder skábmá/kaamos den mörkaste tiden på året som avslutas 19 januari på Henrikdagen. Jordaxeln lutar sig i norr bort från solen så att vi snart inte alls ser solen gå upp . Välsignat nog är det en mycket längre period som solen inte går ner under sommaren än den här tiden när solen inte går upp. Båda kaamos och midnattsolen är välsignelser enligt mig. Men jag är glad att den mörka tiden är betydligt kortare än den ljusa.

Den käre Andreas ,som var en av de allra första som visade andra på världens ljus, får inleda den tid som gör ljuset allra tydligast för oss. I midsommartid gör inte ens ett jättebål mitt i natten speciellt stort intryck men under skábmá gör ett litet värmeljus stor skillnad redan klockan två på eftermiddagen. Det är alltså lättare att visa det sanna ljuset när inte allt är ljust dygnet runt. 

 

Tack heliga Andreas för att du började den goda kedjan som ledde till att jag fick se världens ljus, året runt.