Hovmannen frågade Filippos: "säg mig, vem talar profeten om-sig själv eller någon annan?" Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?" Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. Apg. 8:34-38
Precis som den etiopiske hovmannen stötte Botvid ihop med en kristen när han reste till ett annat land. I Botvids fall var det en resa till England. Vid den här tiden hade normandernas invasion 1066 ännu inte förändrat engelskan så mycket och tyskan hade inte heller förändrat svenskan så djupgående som under 1200-talet, vilket innebar att Botvid inte hade jätteproblem att samtala med dem han mötte på andra sidan Nordsjön. The Domesday book berättar om den tidens England att det fanns oerhört lite skogsmark i landet, Det var också ett land som varit kristet i hundratals år till skillnad från Botvids hemtrakter som befann sig mitt i religionsskiftet från hedendom till kristendom i slutet av 1000-talet och början av 1100-talet.
Botvid kommer alltså till en mycket annorlunda plats än den han var van vid. I England mötte han en präst, hos vilken han bodde under ungefär ett halvår. Botvid såg hos prästen hur en kristen levde: vänligt, generöst och rättrådigt och blev imponerad. Legenden uttrycker det så här: "När Botvid hörde prästens goda undervisning och betraktade hans berömliga gärningar, bad han, att prästen måtte unna honom nåden att bli döpt." Sedan undervisade prästen honom och lärde honom trosbekännelsen och Fader vår utantill tills han seglade tillbaka till Södertörn med sina skeppskamrater.
Dessa två berättelser om hur människor utan någon kristen bakgrund tar emot tron tycker jag har många liknande element. Och det finns fler exempel i Bibeln. Det börjar med att de vänskapligt umgås, inte med att Filippos eller prästen prackar på hovmannen/Botvid hela evangeliet, vare sig de vill eller inte. I båda fallen berättar de kristna om Jesus, inte om sig själva. I båda fallen kommer det inte fram några hotelser om eviga straff eller annan skrämselpropaganda. Botvid ser själv att prästens livsstil visar på evangeliums sanning. Både han och hovmannen ber om att få bli döpta. Jag tänker att detta är det mönster om oftast förekommer när människor väljer att följa Jesus även idag. Jag tror också att det är det bästa sättet att hitta syskonen i Kristus.
Gud är förstås inte begränsad av någon specifik metodik. Antagligen har folk också omvänt sig av skräck för domedagen. Någon har förmodligen också kommit till tro genom envetet tjatande dörrknackare. Men jag ser inget av detta i Bibeln. Tvärtom är det som sagt ett mönster som upprepas många gånger att den som möter evangelium själv ber om att få bli döpt när berättelsen om Jesus övertygat dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar