Botvid - skyddad av skogen

 

Jubla, du himmel, över vad Herren gjort! Ropa av glädje, jordens djup! Brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd! Ty Herren har friköpt Jakob, genom Israel visar han sin härlighet.   Jesaja 44:23

Botvid betyder skyddad av skogen. Bot=skydd  vid= skog. Namnet är i sig en liten berättelse om hur familjen på Södertörn såg på livet. Namnet är inte kristet och vi vet att hans bror också hade ett förkristet namn: Björn, som också anknyter till skog och mark.*

Botvid blev alltså kristen på egen hand, utan en familjs traditioner att luta sig mot. Istället blev han en sådan som generationer av kristna har lutat sig mot. Jag tänker att de som gått före oss, som Botvid, för att trampa upp stigar till livets källor åt oss, är som ett träd att omfamna när vi känner oss vilse. 

Hur stort var det inte att som Botvid vara den förste i hela sin släkt att anamma kristendomen. Inte konstigt att kristna har sökt stöd hos honom sedan dess. Israels land ligger långt borta, Jesus vandrade där för länge sedan. De första kristna levde i en natur som inte liknade vår särskilt mycket. Människor jag känner från Mellanöstern idag gillar inte skogen, medan vi älskar den.  En jublande skog är för dessa mina bekanta en mysko metafor.

Kristendomen föddes på en plats med en miljö på många sätt olik vår, ändå har vi fått del av den nåden som hans första lärjungar vittnat om-vi är friköpta genom Jesu namn och blod, lika mycket som de. Men kanske vi kan förstå en jublande skog lite bättre än de som växt upp med en skog som man känner sig rädd för istället för en som skyddar mot ont. 

Botvid finns därför lite närmare oss skogsälskande nordbor. Vi kan vandra i skogar som liknar dem han blev skyddad av. Vi kan bada i sjöar som de han badade i. Vi kan fiska i vatten som liknar hans fiskevatten mycket mer än Gennesarets sjö. Men vi har samme frälsare som de fiskare som lydde när Jesus sa : Följ mig.  Även fiskaren Botvid följde Jesus och ändrade historiens gång i det avlägsna landet långt i norr som ännu inte fått namnet Sverige.

*Jag tänker att deras namn fortfarande är typiska för oss nordbor, fast vi numera hör till den kristna kultursfären. Precis som sången "Mors lille Olle" knappast är en gullig barnvisa i Irak är tanken på att vara trygg i skogen avlägsen för de människor jag mött från Mellanöstern, denna stadscivilisationens  vagga.