Botvid - skyddad av skogen

 

Jubla, du himmel, över vad Herren gjort! Ropa av glädje, jordens djup! Brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd! Ty Herren har friköpt Jakob, genom Israel visar han sin härlighet.   Jesaja 44:23

Botvid betyder skyddad av skogen. Bot=skydd  vid= skog. Namnet är i sig en liten berättelse om hur familjen på Södertörn såg på livet. Namnet är inte kristet och vi vet att hans bror också hade ett förkristet namn: Björn, som också anknyter till skog och mark.*

Botvid blev alltså kristen på egen hand, utan en familjs traditioner att luta sig mot. Istället blev han en sådan som generationer av kristna har lutat sig mot. Jag tänker att de som gått före oss, som Botvid, för att trampa upp stigar till livets källor åt oss, är som ett träd att omfamna när vi känner oss vilse. 

Hur stort var det inte att som Botvid vara den förste i hela sin släkt att anamma kristendomen. Inte konstigt att kristna har sökt stöd hos honom sedan dess. Israels land ligger långt borta, Jesus vandrade där för länge sedan. De första kristna levde i en natur som inte liknade vår särskilt mycket. Människor jag känner från Mellanöstern idag gillar inte skogen, medan vi älskar den.  En jublande skog är för dessa mina bekanta en mysko metafor.

Kristendomen föddes på en plats med en miljö på många sätt olik vår, ändå har vi fått del av den nåden som hans första lärjungar vittnat om-vi är friköpta genom Jesu namn och blod, lika mycket som de. Men kanske vi kan förstå en jublande skog lite bättre än de som växt upp med en skog som man känner sig rädd för istället för en som skyddar mot ont. 

Botvid finns därför lite närmare oss skogsälskande nordbor. Vi kan vandra i skogar som liknar dem han blev skyddad av. Vi kan bada i sjöar som de han badade i. Vi kan fiska i vatten som liknar hans fiskevatten mycket mer än Gennesarets sjö. Men vi har samme frälsare som de fiskare som lydde när Jesus sa : Följ mig.  Även fiskaren Botvid följde Jesus och ändrade historiens gång i det avlägsna landet långt i norr som ännu inte fått namnet Sverige.

*Jag tänker att deras namn fortfarande är typiska för oss nordbor, fast vi numera hör till den kristna kultursfären. Precis som sången "Mors lille Olle" knappast är en gullig barnvisa i Irak är tanken på att vara trygg i skogen avlägsen för de människor jag mött från Mellanöstern, denna stadscivilisationens  vagga.

Tjugondag Knut dansas julen ut

 Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn , du är min. Jesaja 43:1b

Söndagen efter trettondagen handlar om Jesu dop och detta är den gammaltestamentliga läsningen för dagen i alla tre årgångarna. Min andra nattvardsgpng ägde rum i Gällivare kyrka och när jag tog emot bröd och vin hörde jag en röst som tydligt och klart sa: " Jag har kallat dig vid namn, du är min." Då visste jag inete att det var ett bibelcitat, men jag könde igen Herdens röst direkt. Ingen annan hörde rösten mitt i den stora gemenskapen under högmässan en Allhelgonahelg med ungdomsläger i Gällivare /Malmberget.  

När jag långt senare läste dessa ord i Jesaja blev jag förstås glad att det var ett profetord som för första gången uttalades för mer än 2700 år sedan. Jag minns förstås höndelsen utan minsta svårighet men att ha orden på pränt, bara att slå upp är en glädje. 

Traditioner som julfirandet som idag avslutas i svensk tradition. Ibland räknas Kyndelsmässodagen som det definitiva avslutet på allt julfirande, men vi brukar ju säga att julen dansas ut på Knutgillen och julgransplundringar. Traditioner fungerar som det där med att jag kan slå upp orden ur Jesaja för att påminnas den stunden vid nattvardsbordet när jag fick veta att Jesus kallat mig vid namn, jag är hans.

Jag vet att det kanske kan liknas vid Simon Petrus lite barnsliga önskan att bygga hyddor på förklaringsberget. Men hela kyrkan håller ju traditionen vid liv för att alla ska få höra om Jesus och få varje ord skrivet i sitt hjärta. Bibeln är ju på sätt och vis en hydda på förklaringsberget och utan den hade ju bara de som var med där och då fått höra om Jesus. Då hade ordet aldrig nått oss i den mörka Norden och vi hade haft en lång, kall, trist och tröstlös vinter iställer för en lång rad med fester som avslutas idag med en julgransplundringsfest. Eller som i Shetland med processioner och brännandet av ett vikingaskepp under Up Helly Aa-firandet. 

Jag får härma Dag Hammarskjöld och kalla dessa fester och Bibelns alla samlade traditioner för vägmärken. Och vi behöver vägmärken för att inte gå vilse. Jag behövde tilltalet vid nattvardsbordet för att veta att det var dags att ta ut kompassriktningen för att gå i Jesu fotspår dit han leder. Festen är något mer än ett vägmärke, den är en viloplats där vi kan glädja oss över all det vackra Gud vill ge oss.

N bjuder jag upp till dans med vår egen julgransplundringsskiva, Jingle Bells med Frank Sinatra. Att skutta runt granen till denna klämmiga swingversion av den gamla Bjällerklang är vad vi kallar ett riktigt Knutsgille.

29 december biskop Thomas Becket 21/12 1118- 29/12 1170

 Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg. Jes. 11:5

Thomas Becket blev liksom Oscar Romero, mördad framför altaret i sin kyrka när kung Henrik II respektive El Salvadors makthavare, kände sig hotade av deras hävdande av kyrkans självständighet och suveränitet. Thomas Becket lyckades reta upp även Henrik VIII så till den milda grad att denne polygamist som gjorde sig själv till kyrkans överhuvud lät bränna biskop Thomas kvarlevor som vid den tiden förvarades som reliker till vilka skaror av pilgrimer vallfärdade. 

Det finns många likheter med hur makten ser på kyrkan än idag. Henrik II hade hoppats på att biskop Thomas skull bli ett redskap för kungamakten och när han vägrade vara kungens man blev han alltså dödad. Det är så rätt åt Thomas att han fortfarande vördas som helgon för sitt mod att inte bli kungens redskap. Lika rätt är det åt Henrik II att hans minne enbart är som anstiftaren av mordet på Thomas Becket och inget av allt det goda han faktiskt åstadkom under sin regering förknippas med honom. 

Ingen är allt igenom god eller ond och även en mordisk monark kan alltså ha goda sidor. Man kan tycka att det borde vara lätt att undvika att mörda biskopar för att undvika ett nesligt eftermäle. Ändå är det så många maktens människor som inte bryr sig bara de får döda den misshagliga oppositionella sanningssägaren. Den demon som flyger i dem visar ingen hänsyn ens till den mäktigas högmod vilket gav demonen ingång från första början. 

28 december värnlösa barn

 Kalv och lejon går i bet, och en liten pojke vallar dem. Jes. 11:7

Idag minns vi martyrerna som dödades i stället för Jesus när drömmaren Josef flytt med sin lilla familj till Egypten. Jesus som vuxen dör istället för alla men so spädbarn är han helt beroende av kloka vuxna omkring sig. Som alla barn i alla tider är och varit. 50 % av alla människor som levt blev aldrig vuxna. De flesta föräldrar fick se ett eller flera barn dö det första levnadsåret och detta gäller även de som inte hade en blodtörstig makthavare i sin närhet. Kloka och modiga vuxna som beskyddade sina barn fikc också se sina barn duka under av diarréer och sjukdomar som i dag räknas som banala och lättbehandlade-i vår del av världen.

Jesaja talar om hur ett litet barn i Guds fredsrike ska valla lejon och kalvar. Ingetdera en enkel match. När kalvar blir lite större, i "Ferdinand-ålder", är de inte så lätta att tas med och lejon, ja, denna metafor vet vad den vill säga. En helt ny tid väntar. Hela skapelsen längtar. Och fram till den dagen ska vi aldrig glömma. Vi ska minnas. Vi ska sörja. Varje mördat barn.

8 december

 När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet. Jes. 33:15

Att leva i Guds rike just nu och ännu vänta på dess ankomst är alltså den kristnes lott. Vi lever i Guds rike så till vida att hela kulturen förändrats i grunden så att rätt och rättfärdighet av de flesta uppfattas som honnörsord. Från att den starkes rätt rådde kom rättvisan för alla in som ett mål att sträva mot. 

Från att ett fåtal människor hade ordet i sin makt, så de skrev och läste över huvudet på de flesta blev alfabetet var mans egendom och efter att Johann Gutenberg tryckt sin första Bibel spreds det tryckta ordet som en löpeld över världen. I sinom tid blev det fria ordet en självklarhet i vår mörka Nord och i dess spår kom bibliotek, demokrati och folkskolan.

Idag kan vi fira att världens mest belästa nation fick sin första tidning.  Färöarnas äldsta tidning  såg sin första gryning 1877. Den platsar bra inte bara på grund av datumet utan på grund av namnet Dimmalætting som betyder mörkret lättar, lämnar, flyr,  försvinner. Gryning är den bästa översättningen men i Adventstider stämmer mörkret flyr allra bäst. Smart av färingarna att ge ut den just den 8 december när vi är inne i kamos-mörkret och adventstiden.  

Förfastetid i november

 

Lyssna på mig, alla folk,
ni folkslag, hör noga på!
Från mig skall lagen utgå,
min rätt skall bli ett ljus för folken.
Snabbt
nalkas min rättfärdighet,
min hjälp är på väg,
med mäktig arm skipar jag rätt bland folken.
Fjärran länder väntar på mig,
de sätter sitt hopp till min makt. Jesaja 51: 4-5

Nu har redan förfastan inför advent börjat. På 500-talet började fastan efter St. Martins-dagen och pågick till Trettondagen, Epifania. Senare blev denna fastetid hälften så lång som påskfastan, 20 dagar som började efter första advent, i år den 27 november, och pågår fram till julafton. Numera är detta en förfastetid och jag brukar behöva iaktta den för att överleva november.

November är den månad som numera är mörkast eftersom snön som stannar kommer senare för varje år som går.  Vi här närmast Nordpolen har ju redan två graders uppvärmning av klimatet (alltså beror inte novembermörkret på vädernycker utan det är en långsiktig trend).*Samtidigt som november inleds byter vi också till vintertid vilket alltid är ett problem just när vi behöver daylight saving time som allra mest. Då kommer denna förfasta som ett ljus i mörkret. Det låter kanske märklig, men efter höstens överflöd är det välgörande att nu börja se om sitt hus och unna sig enklare vanor.

Att alltid hålla sig till enkla vanor är säkert bra men jag tror ju, som trogna följare vet, på skillnad mellan fest och fasta. Att smeta ut allt i ett slags evigt lördagsgodisfrosseri** när som helst i veckan gör att festen känns vardag. Då kan också festen bli en anledning till klagomål på tristess. Det märks inte minst i denna tid där julborden dignar redan i november och själva julen blir ett övermätt glädjelöst illamående. Inte konstigt att folk börjar amerikaniseras också vad gäller denna urgamla tradition så att folk slänger ut granen på juldagen och slänger ut allt pynt med den. Trettondagen firas inte och Tjugondag Knut är bara ett uttryck som allt färre förstår, ungefär som Kyndelsmäss och solidaritet.

I en mörk tid behövs alltså eftertanke och fastelugn. Men det räcker förstås inte. Hopp behöver något mer än fasta. Därför, när kyrkoåret närmar sig sitt slut,  är temat vårt stora framtidshopp om hur vi ivrigt väntar på Guds rättvisa dom vid Jesu återkomst då när himlen ska landa på den förnyade, återuppståndna, jorden för gott.

Vilka underbara framtidsutsikter att Herrens rätt ska bli ett ljus för folken! Vi som bor i fjärran länder får sätta vårt hopp till Herrens makt och rättvisa. Och det är inget tomt pep-talk eftersom Jesaja fortsätter sin profetia:

 

Men min hjälp varar i evighet,

min rättfärdighet går aldrig om intet. Jesaja 51:6b

 *

St. Martin av Tours delar sin mantel med tiggare målad av Anthonis van Dyck ca. 1618. Här en sida som berättar om St. Martins-firandet i Tyskland.

* Globalt sett är det omkring 1 grad varmare i världen jämfört med förindustriell tid. Men det är en genomsnittlig förändring. Uppvärmningen blir större ju närmare polerna man kommer, och i norra Sverige är det omkring 2 grader varmare än det var kring år 1860. Den mesta uppvärmningen har skett de senaste tre decennierna. Jämfört med perioden 1961-1990 har det i genomsnitt blivit 1,5 grader varmare i Sverige. Det här är en tid som används som så kallad normalperiod för jämförelse, just för att kartlägga förändringar.  

** Eller att alltid späka sig i säck och aska, det är lika illa det.

 

Gemenskap

 Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram. Jesaja 50: 8

Den här dagen i Stilla veckan sjunger man Kassias hymn i grekisk ortodoxa kyrkor. Nunnan Kassia som levde på 800-talet skrev mycket musik och vackra böner men just idag är hymnen om hon som smorde Jesus inför hans begravning sjungen varje år och därför är det en sång alla grekisk-ortodoxa känner igen.

Just denna onsdag minns kyrkan över hela världen hur Jesus smordes inför sin begravning av en namnlös kvinna och av Maria i Betania. I podden om Bibelns kvinnor dissade man Lukas evangelium som tar upp den första smörjelsen av Jesus, då när han började sin predikogärning. Då berättar Lukas om hur en hamartolos(syndare/hedning) crashar in hos en farisé i Kafarnaum och smörjer Jesus fötter med kungligt dyr balsam. I podden menade de att Lukas alltid vrider till kvinnorna i en patriarkal position. Jag håller inte med, som ni vet, Lukas evangelium är det evangelium som allra tydligast följer Bibelns tradition av att sätta barn, kvinnor, fattiga och främlingar i centrum. När Matteus berättar från bergspredikan berättar Lukas om ett tillfälle när Jesus predikar på en slätt. Lukas är den enda som berättar om den kortväxte Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus. Det är också Lukas som berättar om, och namnger, kvinnorna som följde Jesus och försörjde hela gruppen lärjungar med sina tillgångar.

Men Lukas berättar inte om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Det verkar ologiskt. Det verkar som om Johannes tycker detsamma och tar upp detta tillfälle. Johannes evangelium är ju mer medvetet komponerat kring vissa tecken. De övriga evangelierna berättar ju redan om Jesus liv och verksamhet. Johannes tar upp det de andra inte tog upp. Han tar inte upp instiftandet av nattvarden däremot berättar han om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter under den sista måltiden. Johannes berättar också om hur Maria av Betania smörjer Jesu fötter inför begravningen. Maria som gärna satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans undervisning gör det som en okänd hamartolos gör för att inviga Jesus till tjänst i början av Lukas evangelium. Båda gör det som Jesus gör : böjer sig ner  och betjänar. De utför visserligen en prästprofettjänst men likheten med vad Jesus, alltså Gud själv, gör är också slående.

Kvinnor, barn, slavar, fattiga och främlingar är i Bibelns ständiga fokus. De mäktiga, rika och innegänget är aldrig intressanta i Bibelns värld. En kvinna som beskrivs som en hamartolos får däremot allt ljus på sig, en kortväxt avskydd samarbetsman som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus får ett eget kapitel, en kvinna som bor ihop med storasyster och lillebror i en liten by utanför staden träder också fram, i berättelsen om Jesus. Jesus själv bodde i den lilla fattiga byn Nasaret i en hantverkarfamilj som låg snäppet under de självägande bönderna i status. Jesus gör också själv kvinnliga och slavsysslor. En sak som man sällan tänker på är hur Jesus rör vid sjuka och döda. Han går till och med in i Lasaros grav. Detta var inget för män med status. Det var kvinnors uppgift att röra vid döda och ordna med begravningar eftersom människor blev rituellt orena av detta.

Den grupp människor som snabbast tog till sig evangeliet är alltså ständigt i dess centrum. Jesus säger också vid fottvätten till Petrus att om han inte får tvätta hans fötter kan han inte ha gemenskap med Jesus. På detta sätt förstår vi också att den hamartolos som smörjer Jesus i Kafarnaum och Maria i Betania HAR gemenskap med Jesus. Kassianis hymn har tyvärr fastnat i att denna hamartolos var prostituerad. Inget säger att det var så. Men ganska snart slutade ju de hednakristna att se sig som om någon enda av dem kunde räknas som en hamartolos. Tyvärr kom då också antisemitismen in i kyrkan. Så har även Kassia skrivit en hymn Petron ka Paolon, som är antisemitisk. Detta att vi glömmer bort att vi är syndare och dessutom hedningar, frälsta av NÅD, gör kyrkan farlig och drar oss ner i verkligt allvarlig synd.

Vi måste alltså alltid minnas att varje kristen hedning är en hamartolos som gör en prästprofettjänst och dessutom detsamma som Jesus. Vi har alltså gemenskap med Jesus och varandra i Guds jämlika rike och ingen är mer värd än någon annan i detta rike: i gemenskapen råder en jämlikhet som är så radikal att Gud själv blir ett nyfött barn och en lidande tjänare. Han som skaffar oss rätt är nära.

 

Han såg att ingen trädde fram

 

Rätten trängs tillbaka,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
ärligheten snubblar på torget,
redbarheten kan inte komma fram.

Ärligheten har gått förlorad,
den som skyr det onda blir plundrad.
Herren såg med misshag
att det inte fanns någon rätt. 

Han såg att ingen trädde fram
och häpnade över att ingen ingrep.
Då gav hans styrka honom seger,
hans rättfärdighet var hans stöd.

Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk
och satte segerns hjälm på sitt huvud,
klädde sig i hämndens dräkt
och svepte sig i harmens mantel. 

                           Jesaja kapitel 59, vers 14-17

Downs syndrom-dagen när vi alla ska rocka sockar för att visa att vi gillar olika är en dag som behövs mer för varje år som går. Om det är något som smärtar mig och skadar vår samhällsgemenskap i grunden är det utrotningen av Downs-personer. Jag saknar ord för den fasansfulla utrensning som pågår utan att särskilt många protesterar mot denna rashygien som borde ha förpassats till historiens skräpkammare efter 1945.

"Han såg att ingen trädde fram/och häpnade över att ingen ingrep." skrev Jesaja men tyvärr är orden lika aktuella ännu idag. Ingen ingriper. Inte heller jag, jag vill dock klä mig i "harnesk och hämndens dräkt insvept i harmens mantel" eller kanske snarare bepansra mig med helig vrede. I brist på dessa klädespersedlar rockar jag sockorna som så många andra gör idag.

Gå du och gör sammalunda!

 

Hagar den 11 januari

 Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala! Jesaja 55: 1

Hagar är en av få personer som lyfts fram i mer detalj i Gamla testamentet. Hon är dessutom en kvinna vars namn betyder "flykt"och hon är inte av Abrahams släkt utan "egyptier".  Till och med i Anne de Vries Barnens bibel är hon så framträdande att hon förekommer i både text och bild (underbara bilder i min barndoms version från 1970-talet). Hennes livsöde var nog inte alls ovanligt. Bortrövad som barn och såld som slav till en familj där den åldriga mannen våldtar* henne så fort hon blir fertil för att hon ska föda honom och hans fru/halvsyster barn. Vi vet ju inte så mycket om andra familjer i området men vi vet att detta var det normala bland de faraoner och högre tjänstemän i Egypten vid denna tid. Inget i Bibelns berättelse antyder något anat, tvärtom berättas det rakt på sak att Hagar var Saras tjänstekvinna och Sara gav henne till Abraham för att han skulle få barn med Hagar, Barnet skulle räknas som Saras.

Så klart är det lätt för Abraham att få barn med en ung egyptisk flicka till skillnad från med sin halvsyster som vid tiden för detta dessutom hade genomgått klimakteriet. Sara hade antagligen lätt blivit gravid medan hon var i fertil ålder om hon fått en ung man som inte alls var släkt med henne som far till barnet. Man kan se av gravfynd och DNA-undersökningar av Egyptens faraoner att de oftast var gifta med syskon och halvsyskon. Dynastierna avlöste varandra eftersom de till slut bara fick dödfödda barn, som Tutankhamon som med sin syster fick två för tidigt födda döttrar vilka ovanligt nog balsamerades (vilket tyder på en stor sorg och stora fertilitetsproblem),  eller fick väldigt sjukliga arvingar, också här är Tutankhamon ett exempel på svåra genetiska skador som eventuellt tog hans liv vid 19 års ålder. Faraoner fick ibland också barn med slavinnor eller "testade sig fram" med olika systrar

Hagars livsöde var alltså inte ovanligt. Hon är ändå mycket ovanlig eftersom hon drevs ifrån hushållet tillsammans med sin son Ismael. Detta var något otänkbart, att slavinnan fick behålla sin husbondes barn som sitt eget. Inte ens i dag är det normala att kvinnor får behålla sina barn efter en skilsmässa i Mellanöstern. Sharialagen till och med förbjuder allt annat än att barnen tillhör pappan. Hur mycket mindre skulle inte en slavinna få behålla sitt barn. Men Hagar är eljest.

Hon är också eljest i detta att hon ger Gud namn när hon möter honom i öknen första gången då hon gravid med Ismael flytt från Saras misshandel av henne och ger Gud namnet "Seendets Gud". Andra gången när hon frigivits men åter tror att både Ismael och hon ska dö av törst i öknen visar Gud henne  åter en källa. 

Jag tänker också att Sara var eljest som släppte iväg Hagar med sonen Ismael trots att Bibeln säger att Sara gjorde det för att hennes lille Isak skulle bli ensam arvtagare till Abraham. Det  är så ovanligt med frigivna slavar i forntiden att något speciellt måste det också ha varit med Sara. Hur lätt hade det inte varit att skicka iväg Ismael till fårhjordar långt bort från just deras tält. Hur lätt att sälja Hagar till en annan storbonde i Kaanan. Men hon låter dem bara flytta iväg till en egen oas där Ismael växer sig stark.

Isak och Ismael håller också kontakten med varandra livet igenom trots skillnaden i social status mellan dem. När Abraham dör är de båda med på begravningen och av det lilla som Bibeln berättar om halvbröderna framgår inga konflikter. Tvärtom får vi veta att Hagars "egen" oas Beer Lachaj Roi nu är Isaks lägerplats. Detta visar på ytterligare en sak som gör både Hagar och Sara annorlunda. I denna kultur av blodshämnd och långsinthet i generationer visar dessa båda mammor att de inte ger bitterhet i arv till sina barn. De går utanför konventionerna inom sina av samhället uppställda trånga gränser. det borde ge oss inspiration till att göra sammalunda.

Hagars visdom är att inte bära på bittert agg och inte fostra sitt barn i denna anda, trots att hon hade all anledning till det. Hon visar också att hon vet vem hon ska vända sig till i tider av yttersta nöd. Hon ger även Gud ett namn när hon inser att han verkligen ger henne att dricka utan betalning. Man kan säga att hon upprättar en ömsesidig relation till Gud och kanske är det denna öppna och ömsesidiga relation med "jag är" som hon kallar för "jag ser" som ger henne styrkan att stå emot bitterheten och fostra sin son ensam till att lämna bitterhet bakom sig.

Saras visdom är att hon inser att när hon följde konventionerna om att hennes man kunde våldta hennes tjänsteflicka för att ge henne själv ett barn gjorde hon fel. Hon lämnar därför konventionerna därhän till slut när Hagar och Ismael släpps fria tillsammans. Gud säger då till Abraham att Sara gör rätt. Abraham får alltså lära sig att man inte äger människor genom Saras exempel. Inte heller Sara fostrar fram en bitter hämndkultur mot storebror Ismael hos Isak utan båda mödrarna friger båda barnen till att leva vuxenliv tillsammans i fred. 

I Hagars livsöde får vi åter bevis för att Bibeln ser till änkan, främlingen, den fattiga och faderlösa. Flyktens Hagar påminner oss om hur Gud ser på flyktingen och om hur vi alla kan leva våra liv i frihet utan bittra bojor.

Abraham skickar iväg Hagar och Ismael som barockkonstnären  Il Guercino (1591-1666) framställer händelsen. Här är Sara passiv medan hon inte är det i Bibeltexten, tvärtom, när hon friger sin slavinna tillsammans dennas son är det Abraham som liknar farao som inte vill släppa israeliterna från slaveriet i Egypten och tvekar om att låta dem gå. Men Sara står på sig och Hagar blir frigiven.

 

 

* Jag har mycket svårt för att tro att det fanns något som helst samtycke från flickans sida.

7 januari God jul!

 Herren ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska på den tiden lära känna Herren. […]
Så ska Herren slå Egypten, slå men också hela. När de omvänder sig till Herren ska han bönhöra dem och hela dem.

²³ På den dagen ska det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna ska komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna ska tjäna Herren tillsammans med assyrierna. ²⁴ På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. ²⁵ Herren Sebaot ska välsigna dem och säga:

Välsignat är Egypten, mitt folk,
    och Assyrien, mina händers verk,
        och Israel, min arvedel! Jesaja 19: 21-25

Den som älskar julen, liksom jag gör såsom hängiven julvän kan nu vända sig till Egypten för där har de allmän helgdag idag pga julfirande. Detta hör ju ihop med att den ortodoxa kyrkan följer den julianska kalendern. De profetior som uttalas om Egypten i Jesaja och Jeremia är verkligen de som lättast går att se hur de gått i uppfyllelse. Jeremia flydd till Egypten där han fick asyl, kanske pga hans positiva profetior om landet. Men riktigt lika populärt att Assyrien skulle få det bra de också, borde inte varit lika populärt i Egypten eftersom dessa två länder var arvfiender. 

Idag vet vi att det var i just det forna Assysrien som kyrkan först fick namnet "kristna" och ända in i vår tid finns en livaktig assyrisk kyrka och i Syrien finns ännu kyrkor och kloster av stort värde för hela kristenheten. Kyrkorna i den muslimska världen lider och förföljs men just i Syrien och Egypten finns en livaktig kyrka trots detta förtryck.

Ingen annanstans i den muslimska världen har kyrkan dock överlevt så som i Egypten . Egypten tog också emot Jesus när hans familj fick fly för Herodes blodtörst. Den koptiska (egyptiska) kyrkan är med rätta stolta över detta ursprung som det land som gav Guds son Asylum Divina.  Och idag firar de alltså jul i Egypten, alla har en nationell helgdag för detta ändamål. Men vi vet också att muslimska brödraskapet bildades i Egypten och många militanta jihadister siktar idag in sig på kyrkornas julfirande. 

Låt oss därför göra detta till en bönedag för Egypten i år och alla andra år!

                           Tack Gud för Egypten som tog emot Jesu familj på flykt.     

 Tack käre herre Jesus för att du belönat Egypten för detta med en uthållig kyrka som fortfarande firar jul och tack för att hela Egypten har ledigt idag till minne av att du kom till oss Gud och människa för alla människors räddnings skull. 

Bevara din kyrka i Egypten för allt ont, denna glädjens dag. Låt Egypten som helhet nå frälsningen och låt den banade vägen öppnas mellan Syrien och Egypten snart. Du vår Herre Jesus, kom! AMEN

Jenny Nyströms julkortsbild av Flykten till Egypten

Rut fjärde januari

 Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.
Så säger Herren,
Israels befriare, Israels Helige,
till den som är föraktad och avskydd av alla,
till härskarnas tjänare:
Kungar skall se det och resa sig,
furstar se det och falla på knä,
därför att Herren är trofast,
Israels Helige som utvalde dig

Jesaja 49:6-7

Ruts bok är en förtjusande del av Bibeln. Den fina relationen mellan Noomi och hennes svärdöttrar, allihop änkor, är en av de vackraste passagerna i Bibeln och i all litteratur jag läst. Men idag tänkte jag särskilt på hur Rut är moabitiska, inte jude. Noomi och hennes make var flyktingar i Moab pga hungersnöd i Israel. Det är ju ingen  hemlighet att flyktingar alltid har funnits. Folk som måst flytta för att överleva av olika skäl: hungersnöd, naturkatastrofer, förföljelse eller en allmänt hopplös social tillvaro som för Karl-Oskar och Kristina vilka emigrerade till USA från Småland i mitten av 1800-talet.

Ruts bok är för oss kristna speciellt spännande eftersom hon nämns i Jesu släkttavla. Inte många kvinnor nämns där och alla kvinnor som nämns är icke-judar. De kvinnor som träder fram ur historiens ständiga osynliggörande av kvinnorna i just Jesu bakgrund är alltså främlingar, allihopa. Det är inte konstigt att Mose lag ständigt tjatar om hur vi ska bete oss mot främlingen och minnas hur vi själva varit främlingar och lätt kan bli det igen.

Men Ruts omnämnande i släkttavlan (Matt. 1)  hör också ihop med det som Trettondagens evangelium (Matt. 2) berättar om. Vise män från österns länder hyllar Jesus som kung. Liksom Noomi blir Jesus flykting och liksom Noomi och Rut återvänder han när faran är över. Evangeliet säger alltså att alla folk ska bli räddade genom Jesus; nomader och fastboende lika. Jesus är självklart jude, det är ju bara så sjukt att Martin Luther 1523 var tvungen att skriva en bok med titeln Jesu var jude, få saker är mer uppenbara. Men han var en jude med främlingar i stamtavlan och han är också Guds son, människosonen som ska upprätta alla människor i hela världen vare sig de kommer från Moab, Ecuador, Benin, Laos, Israel eller Nordkalotten.

Kamelkaravan som flyttar ett helt hus i Australien på 1920-talet. Människor har fötter inte rötter, det normala för oss är att flytta på oss och kan vi tar vi med oss huset.

3 januari 1719

 Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer. Jesaja 55:6

Den 3 januari 1718 kom de första överlevande från dödsmarschen över fjällen från Norge till Jämtland fram till den lilla byn Handöl i Jämtland. De hade stridit för Karl XII, denne katastrofala tyrann, den tonårsmässiga kung som lämnat sitt land i sticket under nästan 20 år men samtidigt tvingat folket att strida i krig efter krig vilket utarmade statskassan och befolkningen. När han till slut sköts till döds jublades det i Sverige. Men hären i Norge var inte lika glad, de hade en lång väg hem och de hade länge stridit med underskott o provianten smat var egentligen rustade för sommarkrig och inte för vintern. Många av de ridande officerarna lämnade sina fotsoldater i sticket i Norge men inte alla visste vad som

Julklappsboken, läs den!

hänt.

Trupperna vid Trondheim, 6000 man av mestadels finska regementen, leddes av  Carl Gustaf Armfeldt och de fick inte veta om att de skulle göra återtåg förrän i mellandagarna och bröt därför upp först den 28 december. Armfeldt valde den kortaste vägen rakt över fjällen eftersom snödjupet inte var stort och vädret gynnsamt. Men vi vet alla hur fjällväder är. På nyårsdagen hade armén endast 55 kilometer till Handöl och man trodde att hela armén skulle vara framme på två dagar. Redan då hade ca 200 man frusit ihjäl men  den korta biten som var kvar skulle bli katastrofal just på grund av det oberäkneliga fjällvädret. En fruktansvärd snöstorm blåste plötsligt upp. Soldaterna tappade riktningen, de skidlöpare som skickats i förväg skidade vilse och mannarna samlades i klungor för att värma varandra där de frös ihjäl under stor klagan. Hästar frös ihjäl och man eldade upp slädar, gevärskolvar  och allt man kom över för att värma sig men de eldarna räckte varken långt eller länge.

Den 3 januari nådde alltså den första delen av armén Handöl. Men det var en liten by med bara tre gårdar och de flesta soldaterna fick inte rum under tak. Den 4 och 5 januari kom resten av armén fram till Handöl. Tretusen man var kvar döda på fjället. Även i Jämtland på väg till den större orten Duved frös soldater ihjäl. Och framme i Duved fortsatte döden eftersom inte alla rymdes inomhus ens i Duved, de stod kring stugorna och dog lutande sig mot husens väggar. Ända fram till den 13 januari berättas att män kröp ner från fjällen till Handöl och fick med släde skickas ner till Duved.

Den läkekunnige prästen Olof Broman skriver i sin dagbok för 1719:

"Vid början av detta året anlände hit hos mig över 250 personer av finska kavalleriregementet och general De la Barres folk. Liksom nästan alle de andre, som gått över fjällen ifrån Norge, voro de förfrusne till händer och fötter och så illa medfarne, att sådan händelse aldrig skett ifrån världens begynnelse. Hela vintern över och jämväl sommaren voro hos mig sjuke, förkylde nästan oräkneliga, av åtskilliga regementen, så väl officerare som gemene, av vilka nog månge jag avsåga, hugga och skära måste dels bägge benen, dels ettdera, fötterna, händerna, fingrerna etc. – ett sådant uselt tillstånd, att ock de döde måtte gråta däröver!"

Det är lätt att förstå att den frihetstid som följde gjorde att Sverige drog sig ut ur krig efter krig som den tyranniske Karl XII fört runt om landets gränser och ute i Europa. Det är inte heller svårt att förstå att efter att det kungliga enväldet föll och freden 1814 slutits med Danmark har Sverige aldrig mer varit i krig. Ju fler som fick vara med om att bestämma desto lägre procent krigshetsare i beslutsposition. I detta krigs fall var det just Karl XII som i princip ensam ville ha krigen och specifikt kriget i Norge. Det krig som dödade honom och därmed befriade Sverige från hans krigsgalenskap och tyranni.

Och denne man kallas idag av nationalistiska virrpannor för "hjältekonung". De besudlar till och med Andersmäss med att hedra Karl XII dödsdag den 30 november. De är inte många, men det borde inte vara en enda. Om inte dessa fasansfulla scener från reträtten där övergivna svältande soldater, trossfolk, hästar och officerare-betecknande nog var de flesta från Finland*, får dem att fatta kan nog inget övertyga dem om att ta reson. 

Men vi är många fler som fattar vad som hände. Att den gudlöse kung Karl XII, en typisk hjärtlös gängledaryngling med enormt våldskapital och hans ondskefulla planer dog den 30 november är i och för sig anledning att fira, (svenskar gladdes åt dödsbudet) men knappast för att hylla illgärningsmannen bakom denna katastrof . Fira kan man visst; att hans död innebar att Sverige långsamt kunde dra sig ur den ondska som drev tusentals man in i förfrysningsdöden på fjället i början av januari 1719 och att Frihetstiden äntligen tog sin början. Men ett värdigt sätt att fira är då att hålla Andersmäss, inget annat.

Armfeldts krigståg :

Bildkälla: Av Jkl - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6349582

* Föraktet mot finnar är starkt i Sverige och har alltid så varit. I Ångermanland var tex 100% av dem som dödades i "häx"förföljelserna av finskt ursprung.

31 december 1995 Kalle och Hobbe , sista strippen publiceras

 Jubla, himmel, och gläd dig, jord,
brist ut i jubel, alla berg!
Ty Herren tröstar sitt folk,
han förbarmar sig över de plågade.
Sion sade:
”Herren har övergett mig,
Gud har glömt mig.”

Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig.

Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,
jag tänker ständigt på dina murar. Jesaja 49:13-16

Ni har säkert stött på olika "utmaningar" i bloggosfären eller andra sociala medier. Man ska svara på en hoper frågor för att berätta lite om sig själv. En fråga som aldrig dyker upp, men som verkligen borde vara med är "En serie som betytt mycket för mig är". Nå, eftersom ingen ställer den frågan till mig gör jag det själv och svaret är : flera stycken. Bland andra: Tom Puss, Snobben, Bamse, Kalle Anka, Asterix, Lucky Luke, Nemi. Men kanske allra mest ändå Kalle och Hobbe/Calvin and Hobbes av Bill Watterson publicerad mellan 1985 och 1995.

Vi spelar fortfarande kalleboll, vi och våra barn läser ständigt om serien i album och tidningen Serieparaden som omsorgsfullt sparats årgångsvis och vi citerar både minspel och repliker från denna intelligenta serie. Vi funderade förstås från allra första strippen på varför huvudpersonerna hade så filosofiskt teologiska namn i originalet och det visade sig bero på just vad dessa personer stod för i verkligheten.  Kalvins predestinationslära och förekommande nåd , samt Hobbes "dim view of human nature" (dystra/mörka människosyn) var något som Watterson tänkt på när han gav figurerna sina namn.

Thomas Hobbes (1588-1679) var ju en upplysningsfilosof i England som absolut hade en mörk människosyn. Han menade att vi enbart styrs av otrevliga instinkter som konkurrens och lusten att sätta oss över andra människor. Det enda goda med människan är vårt förnuft som kan tänka ut att det är bättre med ordning än oordning i samhället. Hobbes var förstås rejält konservativ. Han menade att Gud lämnat sin skapelse sedan den en gång blev klar. Människans naturtillstånd är , enligt honom, att äta eller ätas och det enda som kan hålla oss i schack är en stark makt, en absolut regent. Den absoluta kungamakt som Sverige led under från Karl XI tills den kraschade under Karl XII var vid tiden allmänt ansedd som det bästa och mest förnuftiga statsskicket och det berodde bland annat på Hobbes filosofi som han lade fram i sitt mest berömda verk Leviathan. 

Den stora, starka, farliga Leviathan (från Jobs bok, ja) var en metafor för denna envåldshärskare som med hårda nypor skulle se till att samhället fungerade.Vi undersåtar betalar med skatter och lydnad för att få lugn och ro av den enväldiga härskaren, så beskrev Hobbes "samhällskontraktet". Men skulle vi släppas lösa utan denna diktator över oss skulle snart allas krig mot alla vara ett faktum. I naturtillståndet, som "vilde", var människan nämligen ett själviskt monster och "samhället" ett stort självdestruktivt anarkistläger. Denna människosyn genomsyrar Flugorna herre av William Golding, som av obegripliga skäl tilldelats nobelpriset i litteratur, inte på 1930-talet utan EFTER andra världskriget. Jaja, Svenska akademien är nu en upplysningsprodukt så de hyser väl fortfarande Hobbes filosofi fast den är så lätt att vederlägga.

Om det är något människor i "naturtillståndet" inte har råd med är det ett allas krig mot alla. Samarbete är istället människans USP som gjort oss framgångsrika. Hobbes var förstås ett barn av sin tid. Efter Oliver Cromwells katastrofala revolution och religiösa diktatur längtade engelsmännen efter ordning och reda. För till skillnad från vad Hobbes ansåg om människans natur, är det mest naturliga för oss att vilja leva i fred och utan konflikter och den skräck som en diktatur alltid bygger på. Hobbes föddes själv två månader för tidigt eftersom hans mamma blev så rädd av att höra nyheter om att den spanska armadan skulle invadera England. Hobbes hävdade att hans mor födde tvillingar : lille Thomas Hobbes och rädslan som aldrig lämnade henne.

 I Tyrannens tid av Magnus Västerbro lyfter han fram flera tragiska fall av självmord pga rädslan för krig efter den långa fred Sverige åtnjutit under Karl XI regeringstid. Nej, det naturliga för oss människor är inte krig utan fred, inte konkurrens utan samarbete.  Men det finns störda individer, som exempelvis Kal XII som uppfostrades till en fullblodsnarcissist som i tonåren plötsligt skulle bli ansvarstagande regent med suverän rätt att styra av Guds nåde. Han tog verkligen till sig Hobbes tankar om hur en regent skulle vara. Hårda nypor och skräck skulle hålla folket i schack och uppbåda alla till kriget nödvändiga resurser närhelst den tonårige monarken fick lust till det.  Karl XII är dock inte den typiska människan som sällan söker strid och död. Däremot var han den typiska Leviathan som Hobbes ville se som regent.

Men för en tiger är det förstås alldeles korrekt att se människor som mat. Därför passar det utmärkt att Kalles tiger heter just Hobbes. Utmärkt är det också att den absoluta kungamaktens tid och upplysningens många misantropiska filosofer har fått mothugg inte minst genom att demokratins praktik faktiskt testats i tex USA; detta upplysningsprojekt som inte bygger på Leviathan utan på Montesquieus politiska filosofi och är ett storskaligt experiment av hans idé om maktdelning. Jag hoppas dock att detta till synes robusta statsbygge håller för trycket av diverse Trumpister som på många sätt ger bevis för  Hobbes mörka människosyn, so help us God!

Sista strippen av Kalle och Hobbe/ Calvin and Hobbes publicerad 31/12 1995

Staffansdagen

 Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden. Jesaja 49:6

Staffansritt och staffansskede, sankt Staffan, staffansvisor,  ja den här dagen har mängder av nordiska traditioner att falla tillbaka på. Själv försöker jag ta en staffansritt denna dag. Av olika skäl blev det inte så i år utan jag fick flytta fram min årliga kirunavistelse till denna dag så jag fick skjuta på staffansskedet.

Luciatågets medeltida visor är oftast sånger som först hörde samman med staffansdagen. Här ser vi återigen den underbara multikulturella berikning som  kristendomen gav oss och de nordiska kristna gav kristendomen. 

Jag kommer aldrig att sluta glädja mig över detta. Jag kommer alltid att vara djupt tacksam över de första martyrerna som inte gav sig utan bekräftade evangeliet om Jesu uppståndelse med livet som insats vare sig det rörde sig om Hälsingland under medeltiden eller Judéen vid vår tideräknings början. Den tideräkning som vi räknar från Jesu födelse.

O helga stund för världen!

 Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.
Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.

Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta. Jesaja 55: 5-7

Att Gud kommer till oss som spädbarn för att hela världen ska ha en rimlig chans till liv i överflöd, fred och rättvisa är det minst nationalistiska och burdusa religiösa budskap jag vet. Låt oss alla fira jul på ett sätt som hedrar detta budskap!

 

Johan utan land/ John Lackland/ Jean Sans Terre Julafton 1166- 18/19 oktober 1216

 Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta. Jesaja 55: 6-7

 Prins John är skurken i Robin Hood. Han utarmar den lilla staden Nottingham med hjälp av sin skurkaktige sheriff medan hans rättrådige bror Rickard Lejonhjärta är på korståg för att befria Jerusalem från muslimskt välde. I verkligheten tycker jag John hade vissa förtjänster. Han kallades Lackland/Utan land eftersom han gjorde sig själv till vasall under påven för att lösa en tvist och det var ju en betydligt bättre lösning på konflikten än att kriga.

Men det jag ser som viktigast för hela världshistorien är nog att han var den engelska kung som skrev under Magna Charta. Han gjorde det under påtryckningar från adeln, som han låg i strid med, och ville absolut inte göra det. Men han gjorde det. Det var alltså Johns regeringstid som såg världens första parlament födas och ett litet senapsfrö till demokrati hade såtts.

Det tycker jag vi kan minnas på julafton när vi hör prins John ropa i sömnen: "Det är Robin Hood jag vill ha!" Det var inte bara skatteåterbäring på gång utan också ett demokratiskt parlament.

Historiker menar att nidbilden av John inte stämmer, han var inte sämre än andra regenter under denna tid. Men kul julaftonsunderhållning erbjuder nidbilden. Lite roligt att han föddes just en julafton och numera är obligatorisk i många svenska hem denna dag.

23 december Sjursmäss

Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet. Jesaja 55:5

  En dag som inte uppmärksammas så mycket annat än i Norge och Jämtland är denna Sjurs (Sjuls)mäss, Sigurdsmäss. Då ska man flagga med jamtska republikens egen flagga om man är Jämtländsk patriot eftersom det är en jämtländsk flaggdag. Sigurdsmäss är en kristen högtid som firas till minnet av det lokala helgonet Sigurd.

Det märkliga är att i dessa trakter är ett noa-namn för djävulen gammel-Sjur/l. Troligen har det gått så

till att Sigurd gått samma öde till mötes som Erik den helige. Erik den helige åkallades ofta av kristna under katolsk tid i Sverige men när protestantismen skulle genomdrivas, allra mest brutalt under 1600-talet, började prästerna lära ut att åkallandet av helgon var att åkalla den onde. Då började noa-namnet för djävulen blir Gammel-Erik. Kanske blev det också så med Sigurd/Sjur/l?

Hur som helst är denna Sigurd ganska okänd. Han var biskop i Trondheim/Nidaros och sägs på norsk sida av Kölen ha döpt Olof Skötkonung. Han blandas i legenderna ihop med sankt Sigfrid i Västergötland. Både Sigurd och Sigfrid var engelsmän. Kanske var de samma person eller fanns bara en av dem på riktigt? Det är ju fullt möjligt att de båda fanns, också. Hette biskopen i Nidaros verkligen Sigurd? Ja vi vet inte det så säkert pga bristen på källmaterial.

Men att Sjursmäss firas visar ändå på ett historiskt faktum: England var viktigt för Nordens kristnande. Det var alltså inte bara Hamburg-stiftets Ansgar som missionerade här i Norden. Mycket tyder på keltiskt och engelskt missionerande och framförallt inflytande genom de slavar som togs vid räder mot de brittiska öarna. Vikingarna föll alltså på eget grepp, eller ska vi säga att de upprestes på eget grepp. Även i nordisk kyrkohistoria bevisas korsets princip: att förlora är att vinna.

Lydia och Chanukka

 

Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara.

Jes 30:19 

Just nu firas chanukka, den högtid som är förlagan till kristet julfirande. Jag vet, judar firar inte Jesu födelse, men de första kristna var ju judar och såg Jesus som världens ljus. När han red in i Jerusalem på en åsna var det Judas Mackabaios många tänkte på  som sjöng Hosianna Davids son. Speciellt när Jesus red till templet blev analogin uppenbar. Där i templet rensade Jesus ut penningväxlare och allt annat geschäft. Jo, det var inet alls konstigt att de första kristna förknippade Jesus och chanukka. När sedan fler hedningar blev kristna och man började högtidlighålla Jesu födelse var det naturligt att fira världens ljs ankomst under den period när chanukka kan infalla. 

Eftersom Marias möte med Gabriel som förkunnade att hon skulle föda en son, var i månaden Nisan som infaller någon gång i skiftet februari -mars och det traditionella dödsdatumet för Jesus var 25 mars antog man, eftersom heliga personer dör och koncipieras på samma dag enligt folktron, att han föddes 25 december, kanske kring den 25 december men datumet bestämdes utifrån dessa parametrar. Och utifrån Chanukka handlar kyrkoåret mycket om ljus "Det folks som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus" profeterar Jesaja och vi som följer Jesus har från början sett honom som det ljuset.

Dagens morgonandakt handlar om Chanukka och om fred. Ljus och fred är också vad kristen jul handlar om. Jo, det märks tydligt att de första kristna var judar, vilket gör den kristna antisemitismen ännu mer horribel och gör antisemitism till något mer och delvis annat än rasism. När Lydia som den första européen blev en kristen hade hon redan en uppriktig tro på Gud, dvs hon kände redan till den enda sanna Guden genom judendomen. Idag firas hennes minne på samma datum som den sista stora "martyrmakaren" Diocletianus dog och därmed lättade förföljelsen av de kristna inom romarrikets gränser. Efter något sekel till befann sig kristna i en trygg majoritetsposition i hela romarriket.

Att man några sekler senare börjar förfölja de judar som inte lät döpa sig i en allt annan än kristlig hämndkulturs onda anda, är helt ologiskt. De kristnas skuld till judarna är därmed enorm: vi fick frälsningen och ljuset från juden Jesus och de första judiska kristna förde ljuset ut i världen. Och när kristna fick en maktposition tog vi chansen att förfölja dem med ursäkter av olika slag. Jag ser bara en demoniska kraft av ren skär mobbande ondska bakom antisemitismen. Kristna ska vara fredsstiftare inte elda på ofred och oförsonligt hat. Ja, jag tänker nu på Kyrkomötets på alla sätt vansinniga beslut om att "utreda apartheid* i Israel". Detta Israel-hat är en äckligt stinkande rutten frukt som för länge sedan borde vara avskuren från den kristna delen av vinstocken vi inympats i.

En vanlig upplevelse i dagarna är att vi hör Dotter Sion ur oratoriet Judas Mackabaios av Händel i kyrkan:

* De delegater som trots avslag på sin motion från utskottet, genomdrev detta sjuka beslut är gamla, det är tydligt. De lever kvar i den tid de älskade att leva i som unga. Då när Sydafrika var en apartheidstat och ont och gott i den konflikten var enkelt och tydligt. Hur kom det sig att den oerhört komplexa frågan om Israel och Arabländerna blev svartvit i vissas ögon? Jo, att hata Israel blev efter anfallskriget av arabländerna mot Israel 1967 plötsligt comme il faut inom vänstern. 1968 började judeförföljelserna i Polen just med ursäkten att ställa sig på Arabländernas sida i sexdagarskriget. Ungefär samtidigt som arabländerna blev oljerika alltså. Då skyllde man arabländernas förluster i krigen mot Israel med USA-inblandning och imperialism. Mer modernt är att nu kalla Israel för en apartheidstat.

Apartheid utsatte Sydafrikas majoritet för en sortering i raser vilken bara gav vita ättlingar till holländska och brittiska kolonisatörer, fulla medborgerliga rättigheter, det var endastvita som fick rösta i val och endast vita fanns i parlament och regering. Svarta fick till och med bära pass för att få röra sig inom sitt hemlands gränser och familjer skildes åt när män och kvinnor inte fick arbeta på samma ställe pga att de då lämnade de reservat som de fick ha som "hemland". Självklart diskriminerades även judar i Sydafrika. Giftermål över rasgränserna var förbjudet i lag och svarta/färgade/indier/judar hade väl avgränsade områden där de fick verka där de svarta hade de fattigaste och svåraste markerna att trängas på. Missionärer och kyrkor var de som först började reagera mot detta i Sydafrika och en helt rättfärdig kamp mot apartheid bedrevs runt om i världen, inte minst i Svenska kyrkan.

Det råder dock ingen likhet mellan Israels lagstiftning och Sydafrikas under apartheid-åren. I Knesset sitter till och med islamistpartier och de ingår i den nuvarande regeringskonstellationen. Alla religioner (de är många) är tillåtna och skyddade i Israel; druser, Ammadiyya-muslimer, samarier. maroniter etc.etc- Och det är tillsammans med Libanon, ett av två länder i området där kristna inte förföljs systematiskt. 

Man kan lika gärna använda en karta över Sydafrika för att resa genom Israel som att jämställa deras system. Palestina har ingen fungerande rättsstat men det var inte Palestina som låg i fokus för det antisemitiska beslutet vid Kyrkomötet. Jag hoppas  att när denna generation av övervintrade 68- studentupprorsdelegater avgår på naturlig väg Svenska kyrkan äntligen kan lämna den lutherska antisemitismen bakom sig.

 

Griseknoen, Nasse och Piggly Wink

 Jesaja 66

Man slaktar tjurar och dräper människor,

man offrar får och bryter nacken av hundar

man skänker matoffer och frambär svin,

offrar rökelse och hyllar avgudar.

De har valt att gå sina egna vägar

och njuter av sina vidrigheter.

 Bland de djur som Mose lag utnämnde som orena intar grisen en särställning. Hundar och kaniner är exempel på djur som ansågs som orena i en lång rad av orena djur, men inget djur är så erkänt rituellt orent som grisen. Min egen spekulation kring varför det blivit så är att grisen har så hög status, som matdjur, i alla omgivande kulturer kring det judiska kärnområdet i nuvarande Israel. Provinserna Judéen , Galliléen och Samarien var romerska när Jesus föddes och romarna fullkomligt älskade griskött. Det är alltså inte bara Asterix tappra galler som åt griskött med förtjusning, det var favoritköttet för både romare och greker. Kina är ju också välbekant för grisköttets särställning. En kultur som äter fladdermöss och myrkottar, ormar och svalbon borde i sig anses om extremt oren men det kött som de älskar allra mest att äta är grisens. Alla dessa omgivande folk var folk som judarna ville distansera sig ifrån. Kina är ju så griscentrerat att ordet för hem skrivs med tecknet för gris med ett tak ovanför. Mittens vidsträckta rike var en högkultur medan Tera tog med sig Abraham, Haran och Lot till Kaanan från Ur.

Man brukar förklara detta med orenheten med rationella skäl som att grisar är allätare, de äter under stress sina ungar, de har ibland trikiner och de rullar sig i lera. Om vi ser på ett annat orent djur, kaninen, har även kaninen den ofina vanan att äta upp sina ungar vid stress, de lever i jorden inte bara rullar sig i den, de äter sin egen avföring för att få i sig b-vitamin och de har en social struktur om gör det lätt för oss att ha kaniner som husdjur. De är visserligen inte allätare och har sällan trikiner, men andra inälvsparasiter saknas inte. Ändå är det få judar och muslimer som kräks om de får veta att de ätit kaninkött av misstag medan griskött kan skapa den reaktionen.

Tittar vi sedan på det "rena" djuret kycklingen, är det ännu mer underligt med grisfobin utifrån naturvetenskapliga skäl: hönor har ofta den väldigt allvarliga sjukdomen salmonella vilken kan spridas av ägg, av illa tillagat kött, samt de levande hönsen när man vårdar dem. Även det "rena" djuret kon kan sprida svåra sjukdomar till exempel EHEC och galna kosjukan. Trikiner hos däggdjur har sin motsvarighet hos de rituellt rena fiskarna i anisakiasis, och bandmask, som också kan spridas via kokött förutom grisar. Ja börjar vi gräva i zoonoser och parasiter tar det aldrig slut, och grisen är absolut inte det värsta av alla husdjur. Influensor och virus kommer sig också av att vi äter djur, men oftast kommer dessa från fåglar; rituellt rena djur, även om grisar också är vanliga spridare. Nu senast är det ju fladdermöss och myrkottar som visat sig vara ursprunget till covid 19.

Nej, det håller helt enkelt inte att komma med naturvetenskapliga argument för att griskött är så exceptionellt hatat i Mose lag (och i Sharian).  Det kulturella avståndstagandet är nog absolut viktigast men sedan tillkommer Griseknoen, Nasse, Piggly Wink, Miss Piggy, Greta Gris och alla andra grisar som är så lika oss människor i litteraturen men även i naturen. Tamgrisen har utvecklats på många håll, teknologin att tämja grisar spreds från det Indo-Europeiska kärnområdet och Kina, men vildsvin fanns överallt och deras söta kultingar kunde man ta sig an när man dödat deras livsfarliga mammor och så tämja egna grisar.

Grisar är flockdjur och följer sin gamla sugga som också försvarar sin flock så mänskliga herdar kunde lätt bevaka grisflockar som bökade upp marker där det sedan gick att odla. Vi vet ju också från exempelvis Emil i Lönneberga hur lätt en gris blir ett sällskapsdjur som det blir mentalt omöjligt att slakta. Det tror jag kan vara en lite förklaring, varken  kor eller får är lika lättlärda som grisar. Denna min tes bevisas också av att getter visserligen räknas som rena, men ändå får symbolisera ondskan i Bibelns värld. Getter är betydligt mer lättlärda och intelligenta än får. De kan byta helt till en människoflock vilket får sällan gör. Fattiga människor hade ofta bara en enda get som mjölkdjur och ullproducent och geten blev extremt lik sin människa, lärde sig trick och framstod som nästan magisk i sin förmåga till att bryta sig ut ur fållor och i att härma sin matmor. Vi har också haft en get som var det mest lättlärda djur jag levt med. Mycket lättare och fortare än en hund följde hon oss överallt utan koppel. Bästa kompisen i fjällen är utan tvekan en get.

Grisen har egenskapen , olikt alla våra tamdjur, att ha ett "naket ansikte", den liknar oss. De små kultingarna är väldigt lika människor. Det kan nog också påverka detta med orenheten, precis som hundens människoanpassade beteende, som motsvaras av människans hundanpassning, skapat starka tabun kring att äta dessa djur. Men det är förstås bara en del av sanningen. Grisar är också det enda av husdjuren som vi bara äter. De kan visserligen böka upp åkrar och leta efter tryffel, men det normala är att grisen bara ska gödas till slakt. Ingen ull, ingen mjölk , inga ägg motiverar till att hålla grisen vid liv. Den används inte till jakt, dragdjur  eller som vakt. Den ska bara födas och bli kött direkt.Vi får nog bara acceptera att människor har skapat olika tabun kring djur eftersom det i grunden är onaturligt och svårt att försvara dödandet av andra för vår överlevnads skull.

Sanningen är ju, rent vetenskapligt, att vi inte skulle drabbas av virus och influensor om vi inte åt döda djur. Om vi levde som i paradiset och nöjde oss med grönsaker, frukt och bär till mat skulle vi slippa många farsoter, inte minst covid 19 som ju kom till oss genom att någon sålde fladdermöss till soppa och myrkott till skrytmiddag på en marknad där djuren förvarades levande tätt tillsammans i små burar.

Sammanfattningsvis verkar grisar uppfattats som orena pga att så många folk tämjt grisar och älskat deras kött, israeliterna ville särskilja sig från de andra folken och valde bort deras favoritkött. Sedan kan också detta att grisen är lik oss och lätt blir ett sällskapsdjur ha spelat roll för att tabut för att äta det ska slå till. Men hela frågan om "rena och orena djur" härstammar i grunden från människans inneboende motvilja att döda och det är en egenskap vi borde vårda, inte förakta. Snarare borde vi se det som tabu att äta alla djur och därmed skulle vi också slippa de allra flesta smittsamma sjukdomar som plågar oss.

Nordbornas märkligt kluvna inställning till grisen visas nog bäst med denna bild av en gullig kulting utklädd till julgris. När vi samtidigt vet att julgrisen var den gris som sparades vid höstslakten för att slaktas till jul blir denna söta bild makaber.

De första kristna var inga härmapor

 Detta inlägg skrev jag 1 januari 2015 i ett annat blogghotell men jag tycker det förtjänar att återpubliceras:

 

En östkyrklig ikon av Jesu födelse där traditionen är att stallet där Jesus föddes låg i en naturlig grotta och oxen och åsnan finns med som både verkliga djur men också symboler för Lukas evangelium, där julevangeliet återfinns (oxen, det arbetande folket, män) och Jesus som Messias, fredskungen(åsnan, det arbetande folket, kvinnor).

De första kristna började fira jul under förföljelsetider på 200-talet e.Kr. ingen kunde ännu vara säker som kristen i det romerska riket som fortfarande omfattade nästan alla områden där det fanns kristna även om den också nått Afrika och Asien utanför Roms domsvärja. Genom resor till kristna riken som Romarriket, genom germaner, kelter och britter hade  till och med enstaka nordbor kommit i kontakt med den nya religionen.

 

Kring 250 efter Kristus började kristna fira Jesu födelse trots att man tidigare motsatt sig födelsedagsfirande. Judar firade vid midvintertid tempelinvigningsfesten Chanukka och ännu de tre första århundradena e. Kr. var många kristna judar. Det var också så att man läste Jesaja 9 som en profetia om att Jesus borde födas under denna tempelinvigningsfest eftersom den handlar om ljus. Man tänder till exempel menorans åtta ljus ett efter ett under denna festvecka, en förebild till vår adventsljusstake.

 

December som födelsemånad var självklar då eftersom Maria fick besök av Gabriel i judarnas sjätte månad som är februari/mars, enligt Lukas evangelium. Tertullianus berättar att de första kristna levde i tron att Jesus dog 25 mars vilket satte datum för Marie bebådelse till det datumet som också var vårdagjämningen i den julianska kalendern och sedan räknade man nio månader från detta datum till Jesu födelsedag. Detta gjorde man enligt en judisk tradition som sa att viktiga profeter föddes eller avlades på samma datum som de dog.

 

Under upplysningen började man ifrågasätta alla datum och faktauppgifter i Bibeln, Paul Ernst Jablonski, professor i Frankfurt** var först med denna idé som spred sig bland tyska liberalteologer under 1800-talet och blev etablerad "sanning". Man gav sig också på kristna traditioner som datum för Jesu födelse. Grundtesen var att alla kristna traditioner var kristnade hedniska sedvänjor. De hittade då en solfest den 25 december; Sol invictus, som firades just den 25 december. Det 1800-talsteologerna "glömde bort" var att denna solfest inte firades före kejsar Julianus, * som placerade denna solfest just på den dag som de kristna redan, sedan över hundra år, firat till Jesu födelse. Innan Julianus försök att flytta solens dag till 25 december firades decembers solfest av romarna den 11 december vid den julianska kalenderns vintersolstånd.

 

Kristna var nämligen inte alls intresserade av att fira romerska fester utan ville distansera sig från dem men däremot ville de fira judiska festdagar eftersom de såg kristendomen som en uppfyllelse av judendomen eller så ville de göra helt egna fester för att markera det unika i kristendomen och det var helgondagarna. Julen blev alltså en kristen Chanukka***, Den romerska skördefesten Saturnalierna 17-23 december, firades inte alls av kristna. Tacksägelsedagen i början av oktober (i USA en månad senare av klimatskäl) firar höstskörden vid tiden för den judiska lövhyddohögtiden som för judarna är årets första fest och höstens skördefest.

 

Många teologer menar att Jesus föddes vid denna högtid och Marie bebådelse skulle då ha ägt rum vid Chanukka för att uppfylla profetian i Jesaja 9. Lövhyddohögtiden, menar de, skulle ha förklarat Johannesevangeliets ord: "Ordet blev människa och bodde bland oss" där det på grekiska står: "slog upp sitt tält ibland oss" vilket kan tolkas som en av de lövhyddor som man bodde i under Lövhyddohögtiden. Det passar då förstås inte med Lukas angivelse av sjätte månaden dvs mars för Marie bebådelsedag.

 

Men det spelar mindre roll för Barockbloggen, det viktiga är att ärerädda de första kristna som inte alls ville ta över hedniska festdagar. Vi vet ju alla som fött barn att om det verkligen var den 25 mars Gabriel kom till Maria vilket vi faktiskt inte kan veta, Lukas skriver ju bara om "sjätte månaden", kunde Jesus lika gärna ha fötts den 10 december eller 7 januari och alla dagar däremellan eftersom barn kan födas både två veckor före och efter beräknat datum****. Kanske har östkyrkan rätt i att Jesus föddes den 6 januari, Trettondagen/Epifaniedagen.

 

När det än var passar dock Jesu födelse in på denna vackra profetia om Jesus från Jesaja 9:

 

Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

Du låter jublet stiga,

du gör glädjen stor.

De gläds inför dig

som man gläds vid skörden,

som man jublar när bytet fördelas.

Oket som tyngde dem,

stången på deras axlar,

förtryckarens piska

bryter du sönder,

som den dag då Midjan besegrades.

Stöveln som bars i striden

och manteln som fläckats av blod,

allt detta skall brännas, förtäras av eld.

Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt

med rätt och rättfärdighet

nu och för evigt.

Herren Sebaots lidelse

skall göra detta.

Idag firas Guds moders dag i katolska kyrkor, 8 dagar efter juldagen. Bartolomé Esteban Murillo är en favorit hos mig och här är hans bild av Maria med Jesus i famnen och en rosenkrans i handen vilket passar bra på nyårsdagen därför att det också är en gemensam ekumenisk förbönsdag för världen.

 

 

 

*Kallad "avfällingen" eftersom han försökte återinföra en romersk hednisk statsreligion och göra kristna illegala igen efter att hans bror och företrädare Konstantin legaliserat och tom favoriserat kristendomen. I sin Hymn till Helios, skriven 363 mer än hundra år efter det första kristna julfirandet, förlägger han Sol invictus-dagen till 25 december.Om denna period i romarrikets historia skrev Viktor Rydberg en roman som okritiskt hyllar Julianus: Den siste atenaren. Jag tyckte som ung att den var mycket läsvärd, men den tillhör dessa barndomens magiska läsupplevelser som jag känner mig rädd för att omläsa av rädsla för att magin ska vara försvunnen. Historiskt korrekt är den inte, det förstår jag nu, men spännande tyckte mitt 14-åriga jag.

 

** En annan forskare, Jean Hardouin, som framförde samma teori  är också känd för att ha menat att hela nya testamentet var skrivet på latin från början och antika skrifter var mestadels förfalskningar från 1200-talet, vilket man kunde komma undan med i dåtidens forskningsläge och samhällsanda, med den akademiska hedern i behåll.

 

*** Intressant är att 25 december inföll under Chanukka bland annat år 7 f.Kr. som av många skäl ses som ett troligt födelseår för Jesus.

 

*** säger jag som luttrad "42-veckorsmamma" fem barn har samtliga fötts långt efter utsatt datum.