Är det inte nog att ni får dricka klart vatten, måste ni grumla det som är kvar med era klövar? Mina får tvingas beta vad ni trampat ner och dricka vad ni har grumlat. Hesekiel 34: 18-19
Bockarna och baggarna, de som har makten utan att tillföra speciellt mycket av värde till flocken, grumlar också vattnet för fåren. Tydligare kan det inte uttryckas hur mäktiga parasiter beter sig i samhället. De klöser arbete ur de många som måste arbeta för sin överlevnad i så hög grad att de arbetande inte får mycket kvar när makthavaren fått sitt. Systemet kallas kleptokrati* och precis så framställer Hesekiel de ledande i Israel, som kleptokrater. Han är inte ensam om detta, utan låter som de övriga profeterna i Bibeln . Från 1 Samuelsboken och framåt är profeternas udd alltid riktad mot de stora , starka och mäktiga. Det är en gåta att så många missar hur Bibeln alltid står på den fattigas sida mot dem som har makten i samhället.
Detta med vattnet som grumlas stämmer så in väl på hur vi lever just nu. När jag var 16 år kom jag för första gången till Tanzania och för första gången i mitt liv insåg med hela kroppen vilket mirakel det är att ha rent vatten som kommer ur väggen. Och vad gör vi med detta rena dricksvatten i överflöd här i Sverige? Jo, precis detsamma som rika romare i Pompeji gjorde: sköljer våra toalettstolar med det! 2000-årig teknik används ännu med ödesdigra följder för ett livsviktigt livsmedel.
Just nu upplever Östafrika den värsta torkan på decennier. Rysslands överfall på Ukraina förvärrar den krisen genom att Ukraina förut exporterat så mycket mat ut i världen. Bockarna och baggarna trampar ner gräset och grumlar vattnet även förfastan 2023. Hesekiels ord är lika aktuella nu som när de först uttalades på 600-talet f.Kr.
Vatten i överflöd har vi. Jag åker skidor på fruset vatten över ett kalhygge längs kraftledningsgatan med vattenkraft i ledningarna ner till dricksvattentäkten med Sveriges bästa vatten och hundarna följer med.
Ukrainas bidrag i Eurovision 2021 uttrycker en känsla av desperat längtan efter våren. Nu känner jag att det uttrycker en desperat längtan efter fred och rättvisa. Ryska bockar och baggar trampar ner gräset och grumlar vattnet så all världens får tvingas beta nedtrampat gräs och dricka smutsvatten.
Hör, mina får! Så säger Herren Gud: Jag skall skipa rättvisa bland fåren, bland baggar och bockar. Är det inte nog att ni får gå i vall på de bästa betena, måste ni också trampa ner resten av betet? Hesekiel 34: 17-18
Baggarna och bockarna, är de där som vanligtvis behålls bara om de har speciella avelsvärden. De övriga blir slaktade så fällar, stekar och insaltade bogar får göra vintern överlevbar. Det är getter och tackor som producerar mjölk, föder nya lamm och ger värmande ull. Men i Hesekiels metafor är alla baggar och bockar vid liv året runt och föröder landet. Jag ser kungar och hövdingar, allihopa män med härsklystnad och imperiedrömmar, framför mig i denna profetia.
Att baggar och bockar får leva tillsammans med fåren uppskattas inte av dem, de vill ha allt själva och lämnar inget när de själva ätit sig mätta. De trampa ner så fåren inte har något att äta. Bilden är perfekt när man ser på hur härskare betett och beter sig. Krigsherrar har ju använt den brända jordens taktik i årtusenden. Men även industrialismen och kolonialismen bygger på samma princip. Gruvor och industrikomplex, kärnkraftsavfall och gigantiska plastöar i havet vittnar om de improduktiva och härsklystna bockarnas och baggarnas otacksamhet.
Bibeln är en underlig bok. Så mycket är onekligen inte "Guds klara ord" utan skrivet av människor i sin egen kultur och tid med ogudaktiga vanor och föreställningar. Mose lag (inte Tio Guds bud) är i många stycken helt klart inspirerad av kung Hammurabis lagar där slavar och fria, män och kvinnor har helt olika rättssystem.* Men så fort jag läser något i Bibeln händer något som aldrig händer i annan läsning, konstigt nog för en patologisk läsare blir ju lätt uppslukad och påverkad av det hen läser, men ingen bok är som Bibeln. "Valv bakom valv"** öppnar sig. Bilder och tankar, dyker upp. Självrannsakan uppstår. Jag känner igen mig och min tid i bockarna hos Hesekiel. Inte minst min kapitalistiska konsumtionskultur blir synlig i all sin ynkedom.
Längst till vänster i bild syns en gammal gruvlav från TGA-tiden. Mitt i bilden växer det nya Kiruna C fram. Gruvan ödelägger och ger rikedomen som gör staden möjlig. Staden som breder ut sig över hjortronmyrar och renbetesmarker. Som "bock och bagge" kan den moderna människan inte undkomma sitt nedtrampande av naturresurser.
*Att döda en slav är exempelvis inget problem, om det är slavägare som gör det. I Mose lag stipuleras dock att om slaven överlever i två dagar innan hen dör av ägarens misshandel, går slavägaren helt fri "det var ju hans pengar" dör slaven direkt finns ändå något slags straff, liite bättre än Hammurabis lag alltså:
Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom.
2 Mos 21:20-21
* Tack Tomas Tranströmer för denna underbara metafor som aldrig blir utnött!
Mycket snö och sol i februari, Smilla trivs när det inte är så kallt.
Nej jag har inte feber men vädret har det. Den kallaste månaden på norra halvklotet är februari men nu upplever vi allt oftare töväder och blida denna månad. Just nu blåser stormar av sydvästvindar in över Kiruna, i Åre regnar sportlovsveckan bort och även här har det töat flera dagar i rad. Jokkmokks marknad hade två kalla dager, fredag och lördag men samernas nationaldag, 6 februari, blev en svettig och stormig tillställning pga dessa varma vindar som nådde fjällen innan de kom ner hit till skogslandet i öster. I Bottenviken är vattenståndet 1 meter högre än normalt så när min son tänkte ta en istur på Kalixälven efter skolan igår fick han vända eftersom han inte hade vadarstövlar på. Och det var tur eftersom det sedan kom varningar för att röra sig på isarna då denna storm och vattenståndet gjort dem osäkra.
Detta är förstås inget att gnälla om då Syrien och Turkiet mitt i februari drabbas av jordbävning när det är som kallast. Vi har temperaturer nära nollan men där har de 15-17 minusgrader. Snö och iskalla regn faller över raserade hus och flyktingläger samtidigt som Syrien och Turkiet har usel ekonomi och odugliga statsledningar. I Ukraina kastar Putin samtidigt in horder av tvångsmobiliserade ryssar, speciellt från minoriteter i Sibirien, än så länge märker etniska ryssar inte så mycket av krigen, fattiga minoriteter drabbas mest. Just innan Putin anföll Ukraina blockas soldatmödraorganisationerna som blev besvärliga under Tjetjenienkriget. En överlevande frivillig svensk som skadats svårt och återvänt från fronten berättar att det påminner om första världskriget i skyttegravarna och leran.
Och att lärare ständigt ifrågasätts på jobbet av avundsjuka skvallermänniskor är ett intet mot det hat som JK Rowling fått leva med sedan hon försvarade en kvinnlig forskare som fick sparken när hon sa att en människa inte kan byta biologiskt kön. Forskaren fick alltså sparken och när JK Rowling twittrade:
"Dress however you please, Call yourself whatever you like. Sleep with any consenting adult who'll have you. Live your best life in peace and security. But force women out of their jobs for stating that sex is real?"
förvandlades hon till var mans niding. Det är skrattretande hur avundsjuka fungerar.
Nu säger de som avskyr allt som Rowling står för att detta är "PK-maffian" i sin prydno. Men Rowling är ju själv ett av deras hatobjekt. De som använder PK som allmänt invektiv har ju hatat henne sedan första Harry Potter-boken trendade. Hon är verkligen trängd från alla håll vilket sätter fikabordsförtalet i proportion. Att hennes belackare själva använder tex twitter som ägs av Elon Musk som nyss släppte in Donald Trump i twitter-stugan, bekymrar dem inte. Det enda Musk och Trump har gemensamt med Rowling är rikedom. Avund är naturligtvis den i stort sett enda drivkraften i Rowling-hatet. Hon är inte bara rik utan också en fantastisk författare och snygg. Och kvinna.
Tre saker att jämföra med under vänliga veckan i en febrig februari. Att ställa saker i proportion är ett tips från min kloka shrink. Härmed för jag vidare detta kloka råd som ett tips att återanvända närhelst behov uppstår. Detta är mitt bidrag till vänligheten Vänliga veckan 2023.
Lyssna på mig, alla folk, ni folkslag, hör noga på! Från mig skall lagen utgå, min rätt skall bli ett ljus för folken. Snabbt nalkas min rättfärdighet, min hjälp är på väg, med mäktig arm skipar jag rätt bland folken. Fjärran länder väntar på mig, de sätter sitt hopp till min makt. Jesaja 51: 4-5
Nu har redan förfastan inför advent börjat. På 500-talet började fastan efter St. Martins-dagen och pågick till Trettondagen, Epifania. Senare blev denna fastetid hälften så lång som påskfastan, 20 dagar som började efter första advent, i år den 27 november, och pågår fram till julafton. Numera är detta en förfastetid och jag brukar behöva iaktta den för att överleva november.
November är den månad som numera är mörkast eftersom snön som stannar kommer senare för varje år som går. Vi här närmast Nordpolen har ju redan två graders uppvärmning av klimatet (alltså beror inte novembermörkret på vädernycker utan det är en långsiktig trend).*Samtidigt som november inleds byter vi också till vintertid vilket alltid är ett problem just när vi behöver daylight saving time som allra mest. Då kommer denna förfasta som ett ljus i mörkret. Det låter kanske märklig, men efter höstens överflöd är det välgörande att nu börja se om sitt hus och unna sig enklare vanor.
Att alltid hålla sig till enkla vanor är säkert bra men jag tror ju, som trogna följare vet, på skillnad mellan fest och fasta. Att smeta ut allt i ett slags evigt lördagsgodisfrosseri** när som helst i veckan gör att festen känns vardag. Då kan också festen bli en anledning till klagomål på tristess. Det märks inte minst i denna tid där julborden dignar redan i november och själva julen blir ett övermätt glädjelöst illamående. Inte konstigt att folk börjar amerikaniseras också vad gäller denna urgamla tradition så att folk slänger ut granen på juldagen och slänger ut allt pynt med den. Trettondagen firas inte och Tjugondag Knut är bara ett uttryck som allt färre förstår, ungefär som Kyndelsmäss och solidaritet.
I en mörk tid behövs alltså eftertanke och fastelugn. Men det räcker förstås inte. Hopp behöver något mer än fasta. Därför, när kyrkoåret närmar sig sitt slut, är temat vårt stora framtidshopp om hur vi ivrigt väntar på Guds rättvisa dom vid Jesu återkomst då när himlen ska landa på den förnyade, återuppståndna, jorden för gott.
Vilka underbara framtidsutsikter att Herrens rätt ska bli ett ljus för folken! Vi som bor i fjärran länder får sätta vårt hopp till Herrens makt och rättvisa. Och det är inget tomt pep-talk eftersom Jesaja fortsätter sin profetia:
Men min hjälp varar i evighet,
min rättfärdighet går aldrig om intet. Jesaja 51:6b
*
St. Martin av Tours delar sin mantel med tiggare målad av Anthonis van Dyck ca. 1618. Här en sida som berättar om St. Martins-firandet i Tyskland.
* Globalt sett är det omkring 1 grad varmare i världen jämfört med förindustriell tid. Men det är en genomsnittlig förändring. Uppvärmningen blir större ju närmare polerna man kommer, och i norra Sverige är det omkring 2 grader varmare än det var kring år 1860. Den mesta uppvärmningen har skett de senaste tre decennierna. Jämfört med perioden 1961-1990 har det i genomsnitt blivit 1,5 grader varmare i Sverige. Det här är en tid som används som så kallad normalperiod för jämförelse, just för att kartlägga förändringar.
** Eller att alltid späka sig i säck och aska, det är lika illa det.
En kär vän orsakade att jag kom att bläddra igenom Joels bok och det första jag läste var detta:
Hör hur boskapen stönar!
Kor och oxar irrar omkring,
det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna plågas.
Till dig, Herre, ropar jag,
ty utmarkens beten har elden förtärt,
en låga har bränt alla markens träd.
Även de vilda djuren ropar till dig,
ty bäckarna har torkat ut
och utmarkens beten har elden förtärt.
Det går inte att tänka bort fåruppfödarlandet Australien vid denna läsning. Jag har läst Joels bok många gånger och aldrig läst in nyhetshändelser i den. Nu gör jag det. Det känns som om Joel skriver om klimatkrisen. Jag vet att detta inte är comme il faut i teologkretsar, men jag är inte teolog utan teofil. Och Bibliofil =) Just i detta fall talade Joel starkt in i vår situation. Så är det med det levande ordet. Att detta redan finns beskrivet gör mig trygg. Det finns hopp. Greta vill inte ge oss vuxna hopp, och jag begär det inte heller av henne, men Gud vill.
Hur ger detta mig hopp? Joel är ju knappast någon uppmuntrande läsning.
Gud vet och ser med förbarmande på det som sker.
Ordet bekräftar att detta är angeläget för Gud.
Gud är på sin skapelses sida, inte bara i Eden, utan ännu idag.
Vi gör Guds vilja genom att göra det vi kan för att förhindra detta lidande.
23 januari 2016, minus 30 grader. Samma dag i år +2. Men vi har mer snö nu än då eftersom vintern kom så plötsligt 2016 efter en regnhöst som höll i sig till efter julafton.
P. S. Det är lätt att se att något har blivit väldigt fel med klimatet även här hemma, även om vi tillhör vinnarna i klimatlotteriet- också. För 4 år sedan var det 35 minusgrader så här års. Även då var hösten varm och regnig vilket orsakade att Smilla blev sjuk när kylan kom, bokstavligen över en natt. Vi fick en underbar skridskois på träsket under jullovet eftersom vi knappt fick någon snö alls när kylan kom. Sedan dess har vi inte haft en riktigt kall period under vintrarna, bara någon enstaka dag har temperaturen gått ner till 35 minusgrader. I år håller sig det grå vädret kvar betydligt längre och kallare än minus 22 har det inte varit, den kylan höll i sig en dag. Temperaturen pendlar mellan plusgrader och minusgrader hela tiden. Över en enda dag kan variationen vara upp till 20 grader. Så brukade vintervädret inte vara.
Oj, vad tiden går när det är nationella prov och andra avslutande examinationer på G. Jag hinner aldrig ens se privata saker på nätet. Därför har detta inlägg om Patrik Hagmans omtumlande och oerhört berikande bibelstudium,i Frälsningsarméns lokal på söndagmorgonen Pilgrimshelgens avslutande dag, dröjt. Att detta har dröjt bekräftar bara uttrycket; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Hade resten av helgen varit plågsam eller meningslös, vilket den absolut inte var hade det ändå varit värt att vara med för detta enda bibelstudium. Dessutom inser jag att det passar perfekt som bibelstudium under advent då vi brukar läsa detta:
Lukas 4:16-22 Han kom till Nasaret, där han hade
växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han
reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens
ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud
till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna
och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihetoch förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?”
Vad ville Jesus lära oss? Kristendomen har ofta fokuserat så mycket på Jesu sista vecka att undervisningen hamnar i bakgrunden. Predikar Jesus verkligen frihet för de fångna och fattiga? För att besvara den frågan tar jag Hebréerbrevet till utgångspunkt.
Vi har sett en tydlig förändring i politiken på sistone. Lag och moral blir alltmer frikopplade från varandra. Lagen tjänar mest som en arena att leta kryphål i för att komma runt dess verkliga intention. Tydligast är det i hanteringen av Brexit * men även Obama, liksom ännu mer Trump letade kryphål för att få politiken att rulla. Ekonomin fungerar likadant kryphål i lagstiftningen utnyttjas för att göra moralvidriga men helt lagliga åtgärder för att bli ännu rikare ännu snabbare.
Lagen som är menad att reflektera det som är gott utnyttjas för motsatsen och glappet mellan lagen och dess tillämpning blir allt större eftersom lagen aldrig kan skrivas lika heltäckande som livet är. den kan aldrig förutse alla eventualiteter i framtiden. Detta är absolut inget nytt och var centralt i Jesu undervisning. I sitt programtal Bergspredikan säger han exempelvis:
Matt 7:12 Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Lagen är verkningslös mot livet självt. Jesus kritiserar den skrivna lagens idé och kommer med något helt nytt där det är livet själv som utmanar och människans inre som styr vad som är moraliskt riktigt, inte töjbara paragrafer. När Jesus skärper lagens bud är det just detta han tar fasta på: platsen där lagbrotten uppkommer, roten till det onda:
Matteus 6: 31-32 Det blev sagt: Den som vill skilja sig från sin hustru skall ge henne ett skilsmässobrev. Men
jag säger er: den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl
än otukt, han blir orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne,
och den som gifter sig med en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap.
Kvinnor var utsatta. Lagen om skilsmässa kom till, enligt Matteus 19, "därför att ni är förstockade" dvs äktenskapet kunde bli rent livsfarligt om denna säkerhetsventil inte fanns. Naturligtvis var det mest livsfarligt för kvinnan med sin svaga rättsliga ställning. Men även skilsmässan var en katastrof för kvinnan. Hon lämnades utan försörjning och utan barn som kunde ta hand om henne på ålderdomen. Männen utnyttjade lagen om skilsmässobrev för att slänga ner sina hustrur på samhällets botten. De skyddade sig genom juridik för att kunna göra moraliskt fel. På samma sätt har sedan kyrkan utnyttjat denna lag för att återigen tvinga den svagare parten att stanna i destruktiva relationer.
Dock kritiserar hela den tidiga kristendomen detta förhållningssätt till lagen. Vi läser även Paulus fel när vi tror att han inte kritiserar själva idén om lagen och det är Luthers fel. Juristen Luther tolkade Paulus juridiskt men de forskare som menar att Paulus gör enad sak med Jesus och den tidiga kristendomen genom att kritisera själva idén om lagen håller jag med. Kritiken går ut på att lagen alltid är enbart approximativ den kan helt enkelt inte fånga in alla lägen och eventualiteter i livet självt. Problemet som uppstår när lagen styr våra liv är att vi låter lagen lära oss vad som är rätt och fel. Det moraliskt förkastliga kan befinna sig inom lagens råmärken. det onda kan vara, eller bli, legalt om lagen är vårt rättesnöre.
Kristendomen tänkte sig aldrig att den skulle skriva en ny lag. Nej det var tänkt att den kristna etiken skulle röra sig på livet självt-nivån. Hur fungerar det på riktigt? Ofta nöjer vi oss med att se rodning och regler som vår trygghet. Det är ett misstag. Kristendomen sätter inte upp en rad nya regler och lagar. Kristendomen gör upp med idén om lag.
För att fördjupa oss i detta ska vi använda Hebréerbrevets senare del. Syftet med brevet är att det riktas till en husförsamling i Rom. den har börjat falla av efter en god början och brevet är därför ganska strängt; Gud har gjort---vi är därför skyldiga att---. Det kan uppfattas som att det skam- och skuldbelägger, men det vill istället ge en sann beskrivning av världen. Logiken i brevet bygger helt på detta: religion, kult, offer, blod och eld bygger på lagen:
Hebréerbrevet 10: 1a Med lagen nådde oss bara en skugga av det goda som skall komma, inte tingens egen gestalt.
Glappet mellan livet självt och lagen är brevets ärende till den församling som börjat tappa modet. Brevet har genom historien tolkats antisemitiskt. Det är naturligtvis helt fel. Det som tas upp i brevet finns redan i GT, inte minst i Moseböckerna. Det förbund Gud sluter med Israels folk är livet självt men exempelvis dansen kring guldkalven visar hur de gjorde religion och lag så fort kryphålet, att Moses var borta en stund, uppenbarade sig.
Förbundet var grunden, offren i tredje Mosebok var en säkerhetsventil, liksom skilsmässobrevet, när Israels folk skulle leva i gemenskap och vänskap med Gud men inte klarade av det. Här måste vi infoga en brasklapp: vi får inte förandliga Bibeln. Detta är konkret. Förandligande är när vi föreställer oss att Gud skriver upp alla avsteg från det sanna, rätta och sköna i en kosmisk bokföring (lagen om Karma). Men att skada en relation är konkret. Lagen leder alltså till att vi får en felaktig bild av vad synd är. Vi tror att synd är att inte följa reglerna när synd alltid handlar om att relationer blir skadade.
Försoningen svarar genom att hela och upprätta den skadade relationen. Exempelvis skadar synden relationen med skapelsen vilket klimatkrisen visar oss. För att reda ut relationen kom offerkulten till, enligt Hebréerbrevet. Men det går inte alltid att reda ut relationer. Mord kan inte återställas, mördaren kan inte återge sitt offer livet hur mycket man än utreder vad som hänt. På samma sätt förlorar frun förtroendet för mig om jag konstant ljuger för henne. Det blir svårt att återställa relationen för hur mycket man än reder ut förblir en liten misstrosrest kvar i relationen.
Det är här offren kommer in för att sona outredd synd i gemenskapen. Offrens själva grundidé är syndabocken. När man lagt folkets synder på en oskyldig bock som drivs bort från gemenskapen är också synden borta. Vi kan leva som försonade ett år till. Detta fungerar om alla är överens om det. Det är lättare att bara dra ett streck över alla brott mot relationerna än att försäka reda ut och älta varje sak som hänt. Blod var på denna tid livet självt, Guds konkreta närvaro i allt levande. Därför skapar blodet legitimitet och blodsoffret får en viktig social funktion.
Hebréerbrevet visar dock att glappet mellan system och livet självt ändå finns kvar. Det gamla flytre ändå upp till ytan igen Ärendet med brevet beskrivs så här:
Hebr. 10: 1b- 4 Därför förmår den[lagen] aldrig genom de årligen upprepade offren göra dem som träder fram med dem fullkomliga för all framtid. Skulle
man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar gudstjänsten
skulle ju, efter att en gång ha blivit renade, inte längre vara medvetna
om några synder. Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synderna, ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder.
I verkligheten, i livet självt finns synderna kvar och varje år påminns vi om tidigare års synder. Vad betyder det för oss? Vi har ett rättsystem, som previs som offerkulten bygger på en överenskommelse. Men vi börjar som samhällsgemenskap förlora tron på detta rättssystem. Hur ska vi som kristna förhålla oss till det?
Hebréerbrevet försöker inte stärka förtroendet för offersystemet utan visar på något helt annat. Jesus gör något helt nytt , något helt annat, på livet självt-nivån:
Hebr. 10: 12-14 Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.
Det som Jesus gör går på djupet :
Hebr. 10: 15-18 Om detta vittnar också den heliga anden för oss. Först heter det: Detta
är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger
Herren. Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i
deras sinnen. Och sedan: Deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer.
Jesu offer är alltså inte mer av samma utan något helt annat. Reningen av synden är på riktigt. Vi ska inte släppa tanken på vårt dåliga samvete, vi ska ha ett rent samvete. Vi ska hitta ett helt annat sätt att leva där vi inte "vet av någon synd":
Hebr. 10: 24-25 Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och
låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan
uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar
sig.
Rituellt liv får nu en helt ny betydelse. vi ska leva helt annorlunda. Ska vi vara fullkomliga? Nej, inte på individnivå. Vi ska istället förstå vad det innebär att bli rättfärdiggjord. Rättfärdiggörelsen handlar aldrig om moralisk perfektion utan om att var del i Kristi kropp. Det handlar inte om att leva upp till regler utan om att inte lämna gemenskapen. Regler är inte fel men synd är för oss inte att bryta mot en regel. Synd är det som hotar eller avskiljer från gemenskapen. Den som är delaktig i Kristus har kyrkan som en pant på att man är del i en gemsnkap som tar ansvar för mina misstag.
Dag Hammarskjöld uttryckte det så här: "Förlåtelse är att gå med på att dela konsekvenserna av det någon annan gjort. Det är därför Gud kan förlåta på riktigt. Gud är delaktig i att reda upp det vi gjort. Gud delade vår belägenhet helt och hållet från krubban till korset. Om vi går till hur människans historia utvecklat sig det goda ger goda konsekvenser medan det onda ger onda konsekvenser ser vi att summan av det onda överstiger det goda. Ett tydligt exempel på detta är att vi återigen slagit värmerekord i september. Klimatkrisen är ett resultat av goda och onda beslut där de onda överväger.
Här kommer då Guds förlåtelse in som Jesus och tar ansvar för att reda upp alla onda hanldingar och dela dessas konsekvenser. Han blir ett offer för vänners svek, den romerska kolonialmakten och, framför allt, ett offer för glappet mellan lagen och livet självt. Vi får länka i den kedjan så historien utvecklas i goda gärningar som leder till det goda, men även av delandet av konsekvenser. Gud har aldrig lämnat oss, Gud finns med i form av sin närvaro i gemenskapen och i normal medmänsklighet som bär varandras bördor. Det goda tar tillbaka kommandot och kan vända historiens gång.
Men om vi försöker göra både och, som kyrkan ofta gjort. Lag och gemenskap. Blir det till slut bara lag och billig nåd. detta utmärker kristenheten. Den billiga nåden som erbjuds dem med makt och den hårda lagen som slår mot den svaga. Dietrich Bonhoeffer myntade uttrycket när han såg hur en stor del av tyska kyrkan anslöt sig till Hitlers samhällsbygge men passar in på alla kyrkliga försök att behaga makten i världen genom att lämna troheten mot kristendomens unika ärende:
Vi ska visa på Guds rike. Där råder inte andra lagar utan livet självt står i fokus, det vi kallar kärlek:
Hebr. 12: 14-15 Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren. Vaka
över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot
skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.
Vis ka alla ta ansvar för att gemenskapen fungerar. Uttrycken utgår från livet självt. Tilliten ska finnas hos Gud, inte i pengar-egentligen litar vi på pengar i stället för att våga vara beroende.
Hebr. 13: 16Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.
Vi ska lämna den trygga staden med sina regler och ordningar. Vi måste lämna den för att förstå det radikala i Hebréerbrevet. Hur budskapet i detta brev vänder på logiken i offerväsendet. Vi ska inte skicka ut en ensam oskyldig get i öknen utan följa med den ut i öknen bort från stadens trygghet. Vi ska ta ansvar för konsekvenserna av synd utanför staden. Det är där vi finner Jesus och där vi blir renade. Vi ska, liksom Jesus, identifiera oss med den som drabbas av syndens konsekvenser.
Detta är att predika frihet för de fångna och fattiga .
För körledaren, till flöjtspel. En psalm av David.
Lyssna på mig, Herre, hör mina suckar!
Ge akt på mitt rop, min konung och Gud,
till dig går min bön.
Herre, om morgonen skall du höra min röst,
då bereder jag mitt offer och väntar.
Du är inte en Gud som kan tåla brott,
ingen ond får bo hos dig.
De övermodiga skall skygga för din blick,
du hatar alla ogärningsmän.
Du förgör lögnarna, Herre,
mördare och bedragare avskyr du.
Men jag får gå in i ditt hus,
ty din godhet är stor.
Jag faller ner i vördnad,
vänd mot ditt heliga tempel.
Herre, led mig rätt,
jag omges av fiender,
jämna din väg för mig.
I deras mun finns ingen sanning,
deras inre är fördärv,
en öppen grav är deras strupe,
sin tunga gör de hal.
Låt dem stå med skuld, o Gud,
låt deras planer fälla dem!
Stöt bort dem för deras många synder -
de trotsar dig!
Men alla som flyr till dig
skall fröjdas och alltid jubla,
du skyddar dem och de höjer glädjerop,
alla som älskar ditt namn.
Du, Herre, välsignar den rättfärdige.
Din ynnest täcker honom som en sköld.
Vår tid präglas av "alternativa fakta" i smått och stort. Bland de värsta lögnerna är "alternativa fakta" om klimatet och växthusgaserna. Inte för att det förvånar att miljonärer med mycket att förlora på en klok klimatpolitik kommer med lögner och förnekanden. Inte upprör det mig heller att dessa män som är totalt köpta av fossilindustrin hånar Greta Thunberg och oss andra som säger som det är. Men att människor som kallar sig kristna förnekar verkligheten och sprider dessa "alternativa fakta" i Guds namn (som tex Anders Gerdmar som jag redan dissat här på bloggen) gör mig på kurri, ja ibland blir jag till och med på finnkurri.
Nu vill jag i stället hissa en man som gör mig glad. En som så länge jag läst vad han skriver varit en sanningssägare om klimatet: Stefan Swärd. Naturligtvis finns tokhögern i hans bloggs kommentarsfält, den som förnekar det uppenbara: att det aldrig, inte i någon kontext, kan vara en kristen plikt att stödja oljeberoende. Men Stefan vågar utmana sina följare.* Han kan verkligen känna sig omgiven av fiender både i klimatfrågan och flyktingfrågan på sin blogg. Kommentarerna efter hans senaste inlägg i klimatfrågan förnekar sig icke, men han smeker inte sin följarskara medhårs. Applåder på det!
Jag ber med denna psalm för Stefan Swärd- och Greta Thunberg:
"Du, Herre, välsignar den rättfärdige.
Din ynnest täcker honom som en sköld."
Greta Thunberg färdigseglad till New York. "Du, Herre, välsignar den rättfärdige.
Herden Amos från Tekoa i Israel, nordriket, blir kallad till Guds profet och får börja sitt uppdrag med orden:
Herren ryter från Sion,
hans röst dånar från Jerusalem.
Då vissnar herdarnas marker,
då torkar Karmels topp.
Sydafrika hoppas på att kunna bogsera ett isberg till Kapstaden om inte torkan tar slut snart. Nu ransoneras vattnet till 80 liter per dag och person. Australien har levt med vattenransonering i åratal. Australienska utbytesstudenter på skolan där jag jobbar berättar om vattenbesparande åtgärder som att duschvattnet går till toaletten och en uppväxt umder ständig vattebrist. Istäcket i norr minskar och isbjörnar svälter. Pingviner fryser ihjäl i det regn som numera faller över Antarktis. Fjäderdräkten är gjord för saltvattnesdyk i hårt vatten och sedan torr kall luft inte ständigt strilande mjukt genomträngande regnvatten. Hinner Sydafrika bogsera isberget från Antarktis innan det regnat bort? Herdeidyllen vissnar. De gröna fälten gulnar. Fåren betar ner gräset tlll rötterna, buskarna likaså och jorden blåser bort tills en steril öken är det enda som återstår. Alltså inte en öken som under ytan sjuder av liv, som blommar upp vid nästa regn utan en öken som vid nästa regn blir översvämmad så den sista resten av liv rinner bort. Bergstopparnas glaciärer smälter undan och skapar översvämningar i dalen och sedan är vattnet slut. Jöklarna på Island drar sig tillbaka med många kvadratkilometer varje år. Snön på Kilimanjaro är snart bara ett minne. Karmels topp torkar.
Septuagesima 2017 bjuder på ännu mer snö.Nötskrikorna hittar inte till sina förråd så de besöker oss dagligen. Januari är som april med enorma snömängder. Längre söderut är det också aprilväder men helt utan snörekord. Högfjällsjöklarna i Indien och Afrika försvinner och torkan breder ut sig. Nu torkar Karmels topp.
Sommaren är tid för läsning och utomhusliv. Denna sommar går dessa två inte att kombinera. Regn och lagom varmt gör myggen talrika och uteblir regnet anfaller bromsarna. Utomhusläsning är inte möjlig men frekventa åskväder inbjuder till läsmys inomhus. Här några exempel på min sommarläsning:
Sommarläsning
Sommarläsning med Aron
Sommarläsning
I byn där jag bor råder Ubuntu i praktiken fast få här har hört talas om begreppet. Därför ringde den pensionerade fårbonden en kväll i juni och erbjöd mig sin fårhage till våra hästar nu när han inte har kvar fåren. Det är en dröm för Smilla som verkligen börjar se ut som en riktig häst nu av det rika betet, men för Gyllir som haft fång och Chateau som blir tjock och stapplig av rikt bete kan det bli en ljuvlig död. Därför har de betesreducerare på, motioneras två gånger om dagen och tillbringar många nätter hemma i vinterhagen.
Magert hemmabete bäst för hästar som lätt får fång eller diabetes.
Regn och brittiska temperaturer gör rabatterna prunkande, boostar ogräset och grönsakerna kommer. Men bara salladen tog sig i mitt vinterodlingsexperiment. Inte så illa dock, med den kalla junimånad naturen fått leva med här hade det annars inte blivit en enda grönsak än på länge. Bärbuskarna blommar för fullt och redan mognar jätteblåbär i skogen tack vare mygginvasionen. Ja, något är de små blodsugarna bra till.
Svarta Smilla är mest ansatt av myggen. Inget myggmedel hjälper riktigt så svansen går i ett på henne.
Vintern som gick hårt åt småfåglarna och
perennerna lyckades inte döda alla och de som överlevde mår bra i
sommarens överflöd. Men en hoppas ju på torrare höst i år för att inte
allt det som överlevde regnhösten som över natten övergick i 20
minusgrader ska stryka med nästa vinter. Naturen hinner inte med de
snabba klimatförändringarna, inget är anpassat för de senaste årens
regnhöstar som pågår långt in i december. Hjortrongull gillar vatten, men det får vara måtta med allt.
Händels vattenmusik kan det dock aldrig bli för mycket av:
Vårt lilla dike blev en älv som efter någon dag blev denna lilla å efter en hel dags regn i tropisk stil fast mycket kallare.
Vårens regnrekorddag, Pingstafton, blev plötsligt snöstorm och frusna fåglar flockades kring vår lilal fågelby för att samla energi.
Chateaus födelsedag , den 1 juni, började så här vackert men på kvällen blåste iskalla vindar och regnet vräkte in i sidled.
Efter en stormig och blöt natt var morgonen så här idyllisk men redan vid 6-tiden hade molnen skockat sig igen i den starka vinden. Så hrä har vädret varit hela våren ofta en solig morgon sedan mulet och regn. Väderrekord i hela Sverige och i Norrbotten med midnattssolhar det varit extremt solfattigt. Samtidigt kokar Indien. För tjugo år sedan hörda jag klimatforskare som förutpådde denna utveckling pga växthuseffekten, men det är naturligtvis bara påhitt. De hade bara betalt för att säga det. Frågan är bara vem som betalade?
