He was despised

 

Du omger mig på alla sidor,

 

jag är helt i din hand.

6

Den kunskapen är för djup för mig,

 

den övergår mitt förstånd.

1397

Var skulle jag komma undan din närhet?

 

Vart skulle jag fly för din blick?

8

Stiger jag upp till himlen, finns du där,

 

lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

9

Tog jag morgonrodnadens vingar,

 

gick jag till vila ytterst i havet,

10

skulle du nå mig även där

 

och gripa mig med din hand.

11

Om jag säger: Mörker må täcka mig,

 

ljuset omkring mig bli natt,

12

så är inte mörkret mörkt för dig,

 

natten är ljus som dagen,

 

själva mörkret är ljus. Ps 139:6-12

Denna morgon vaknar jag med sorg och bävan och känslan av total utsatthet, "skräck på alla sidor", som Jeremia uttryckte saken. Så får jag en hälsning från den trofaste Klaus som leder till en fin version av "He Was Despised"  ur Händels Messias dessutom är denna veckas psaltarpsalm den synnerligen trygghetsskapande Psalm 139. 

Dessa två sammantaget ser jag som en hälsning från Jesus in i min situation denna skrämmande dag. 

Först och främst är jag omsluten av Herrens hand på alla sidor, inte av total utsatthet och skräck. Men jag har inga löften om att bli älskad av alla, jag har inte rätten att ha det bättre än min Herre som var föraktad och utstött, omgiven av fiender i en tid när humanism knappast var honnörsordet hos härskarna. Han dör som ett mobbingoffer, hånad och utsatt med endast ett fåtal trogna i sin närhet, trogna som inte mäktade med att göra motstånd mot mobben.

Att minnas Jesu död är en tröst i förtvivlan, inte motsatsen. Jesus var mobbad, som så många andra, till döds. Han vet exakt hur det känns att vara var mans niding och föraktad av mobben.

Just nu pågår återigen en debatt om homosexuellas rätt att räknas som fullt ut Guds barn i kristna församlingar. Ord om kärlek kastas som missiler mot människor och meningsmotståndare. Jag har därför skaffat mig en annan probersten i etiska frågor, eftersom ordet kärlek används så fel. Till exempel används ordet kärlek för sexuell interaktion. Inget i varken brottsstatistik, litteratur eller erfarenhet visar att sexuella handlingar automatiskt är kopplade till kärlek. Våldtäkter, våldsamma övergrepp kallade exempelvis "strypsex" och barnpornografi är exempel på hur dumt det är att komma med ord som kärlek i syfte att rättfärdiga all slags sexuella böjelser.

Lika illa, om inte värre, är det när kristna företrädare anser sig vara "kärleksfulla" genom att påpeka att visa människors medfödda ofrånkomliga egenskaper gör dem omöjliga i församlingen om de inte späker sig på ett sätt som de själva aldrig skulle underkasta sig. Jag talar alltså om heteromänniskor som glatt bildar familj utan minsta fördömanden från någon, ja de kan till och med skilja sig eller känna sig förlåtna för sin "vilda ungdom" (gäller oftast män) utan större ruelse pga sin helt medfödda ofrånkomliga egenskap, men samtidigt kräver de utan att blinka evigt celibat av den som fötts med homosexuell orientering.

Om jag funderar i tre-fyra veckor, väldigt koncentrerat, kanske jag kan se en skillnad mellan dessas "kärlek" och de "mandelmammor" som föraktar tjocka människor (alltså folk med den helt medfödda ofrånkomliga egenskapen att lagra energi väldigt effektivt) så mycket att de av "kärlek" svälter sina barn och hånar deras helt normala kroppar om de inte är lika utmärglade som sina medfött magra mammor.

Min probersten passar i båda dessa fall: 

Psaltaren 1:1 1917 års översättning som satt sig i mitt minne sedan barndomen : 

"Säll är den man 

som icke vandrar  

i de ogudaktigas råd

och icke träder in

på syndares väg,

ej heller sitter

där bespottare sitter,"

Är jag på bespottarnas sida vid korset? Står jag och spottar på Jesus och föraktar honom?  Eller är jag på Josef av Aramiteas sida, han som vågar utbe sig om Jesu kropp av sina medarbetare, vänner och släktingar i Sanhedrin, de som orkestrerar mobbningen av Jesus?

Alla vet att mobbare ger sig på både tjocka och homosexuella, lätt val alltså att inte sitta bland dem. Ingen tvekan råder om den saken. Så är diskussionen avslutad om människor som trofast lever med en partner av samma kön kan vara med på exakt samma villkor som alla andra  i den kristna församlingen.

Jag har testat denna probersten i alla möjliga fall: står jag i mobbens flock eller med Josef av Aramitea vid foten av Jesu kors? Hittills har den alltid lett i rätt riktning betydligt bättre än det missbrukade begreppet "kärlek". Det är naturligtvis kärlek i praktiken att stå med Josef av Aramitea men som debatten låter idag om  exempelvis migrationspolitiken, biståndet, hälsa, fosterdiagnostik eller homosexuellas församlingsmedlemskap, är min probersten mycket tydligare. Mobbare/ bespottare hatar feta, homosexuella, etniska minoriteter, frikyrkliga, Downspersoner, vargar, katoliker, funktionshindrade och främlingar, alltså sitter jag inte där.

 Jag står med Josef av Aramitea.

Lydia och Chanukka

 

Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara.

Jes 30:19 

Just nu firas chanukka, den högtid som är förlagan till kristet julfirande. Jag vet, judar firar inte Jesu födelse, men de första kristna var ju judar och såg Jesus som världens ljus. När han red in i Jerusalem på en åsna var det Judas Mackabaios många tänkte på  som sjöng Hosianna Davids son. Speciellt när Jesus red till templet blev analogin uppenbar. Där i templet rensade Jesus ut penningväxlare och allt annat geschäft. Jo, det var inet alls konstigt att de första kristna förknippade Jesus och chanukka. När sedan fler hedningar blev kristna och man började högtidlighålla Jesu födelse var det naturligt att fira världens ljs ankomst under den period när chanukka kan infalla. 

Eftersom Marias möte med Gabriel som förkunnade att hon skulle föda en son, var i månaden Nisan som infaller någon gång i skiftet februari -mars och det traditionella dödsdatumet för Jesus var 25 mars antog man, eftersom heliga personer dör och koncipieras på samma dag enligt folktron, att han föddes 25 december, kanske kring den 25 december men datumet bestämdes utifrån dessa parametrar. Och utifrån Chanukka handlar kyrkoåret mycket om ljus "Det folks som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus" profeterar Jesaja och vi som följer Jesus har från början sett honom som det ljuset.

Dagens morgonandakt handlar om Chanukka och om fred. Ljus och fred är också vad kristen jul handlar om. Jo, det märks tydligt att de första kristna var judar, vilket gör den kristna antisemitismen ännu mer horribel och gör antisemitism till något mer och delvis annat än rasism. När Lydia som den första européen blev en kristen hade hon redan en uppriktig tro på Gud, dvs hon kände redan till den enda sanna Guden genom judendomen. Idag firas hennes minne på samma datum som den sista stora "martyrmakaren" Diocletianus dog och därmed lättade förföljelsen av de kristna inom romarrikets gränser. Efter något sekel till befann sig kristna i en trygg majoritetsposition i hela romarriket.

Att man några sekler senare börjar förfölja de judar som inte lät döpa sig i en allt annan än kristlig hämndkulturs onda anda, är helt ologiskt. De kristnas skuld till judarna är därmed enorm: vi fick frälsningen och ljuset från juden Jesus och de första judiska kristna förde ljuset ut i världen. Och när kristna fick en maktposition tog vi chansen att förfölja dem med ursäkter av olika slag. Jag ser bara en demoniska kraft av ren skär mobbande ondska bakom antisemitismen. Kristna ska vara fredsstiftare inte elda på ofred och oförsonligt hat. Ja, jag tänker nu på Kyrkomötets på alla sätt vansinniga beslut om att "utreda apartheid* i Israel". Detta Israel-hat är en äckligt stinkande rutten frukt som för länge sedan borde vara avskuren från den kristna delen av vinstocken vi inympats i.

En vanlig upplevelse i dagarna är att vi hör Dotter Sion ur oratoriet Judas Mackabaios av Händel i kyrkan:

* De delegater som trots avslag på sin motion från utskottet, genomdrev detta sjuka beslut är gamla, det är tydligt. De lever kvar i den tid de älskade att leva i som unga. Då när Sydafrika var en apartheidstat och ont och gott i den konflikten var enkelt och tydligt. Hur kom det sig att den oerhört komplexa frågan om Israel och Arabländerna blev svartvit i vissas ögon? Jo, att hata Israel blev efter anfallskriget av arabländerna mot Israel 1967 plötsligt comme il faut inom vänstern. 1968 började judeförföljelserna i Polen just med ursäkten att ställa sig på Arabländernas sida i sexdagarskriget. Ungefär samtidigt som arabländerna blev oljerika alltså. Då skyllde man arabländernas förluster i krigen mot Israel med USA-inblandning och imperialism. Mer modernt är att nu kalla Israel för en apartheidstat.

Apartheid utsatte Sydafrikas majoritet för en sortering i raser vilken bara gav vita ättlingar till holländska och brittiska kolonisatörer, fulla medborgerliga rättigheter, det var endastvita som fick rösta i val och endast vita fanns i parlament och regering. Svarta fick till och med bära pass för att få röra sig inom sitt hemlands gränser och familjer skildes åt när män och kvinnor inte fick arbeta på samma ställe pga att de då lämnade de reservat som de fick ha som "hemland". Självklart diskriminerades även judar i Sydafrika. Giftermål över rasgränserna var förbjudet i lag och svarta/färgade/indier/judar hade väl avgränsade områden där de fick verka där de svarta hade de fattigaste och svåraste markerna att trängas på. Missionärer och kyrkor var de som först började reagera mot detta i Sydafrika och en helt rättfärdig kamp mot apartheid bedrevs runt om i världen, inte minst i Svenska kyrkan.

Det råder dock ingen likhet mellan Israels lagstiftning och Sydafrikas under apartheid-åren. I Knesset sitter till och med islamistpartier och de ingår i den nuvarande regeringskonstellationen. Alla religioner (de är många) är tillåtna och skyddade i Israel; druser, Ammadiyya-muslimer, samarier. maroniter etc.etc- Och det är tillsammans med Libanon, ett av två länder i området där kristna inte förföljs systematiskt. 

Man kan lika gärna använda en karta över Sydafrika för att resa genom Israel som att jämställa deras system. Palestina har ingen fungerande rättsstat men det var inte Palestina som låg i fokus för det antisemitiska beslutet vid Kyrkomötet. Jag hoppas  att när denna generation av övervintrade 68- studentupprorsdelegater avgår på naturlig väg Svenska kyrkan äntligen kan lämna den lutherska antisemitismen bakom sig.

 

Första advent Sune

 En viktig del av Advent  (jag vet detta är inte svensk stavningsstandard men det känns så härligt att vara här så det blir stor bokstav här) är för mig bloggens adventskalender. Hoppas kunna ha den i år också. Extra roligt är det när advent börjar i november för då brukar Sune komma med i namnsdagslängden.

Min morfar hade nämligen båda sina namnsdagar i adventstid om det var en tidig advent, den femtonde har ju Gottfrid namnsdag. Morfar Sune Gottfrid är den som kom från Kalix kommun men tidigt flyttade till Kiruna. Tillsammans med mormor, som föddes i Lappträsk (det i Haparanda kommun) ,var han med och byggde upp Sionförsamlingen i Lappträsk innan de flyttade de till Kiruna och eftersom Helgelseförbundet inte fanns i Kiruna gick de med i Missionskyrkan . 

Visst kan vem som helst bli frälst men jag är ändå glad för denna min släkthistoria med hängivna frikyrkliga baptister till morföräldrar och, på pappas sida, likaledes frimodiga östlaestadianer, västlaestadianer och svenskkyrkliga. Att jag är Guds barn beror inte på att mamma och pappa längtade efter barn utan eftersom Gud längtar efter barn. Men min uppväxt bland alla dessa troende människor som alla visade på varsin bit i den stora mosaiken som kyrkan utgör ser jag ändå som en stor tillgång.
 Jag slapp vänta på att få lära känna Jesus. Hela mitt liv har jag vetat att jag vilar i den himmelska förälderns famn. Och att tron tar sig många olika uttryck utan att något av dem är fel är en skatt jag fått med mig.

Morfars namn är båda germanska och inte bibliska. Sune betyder helt enkelt son och det är ju aktuellt varje Advents- och jultid. I skrivandes stund lyssnar jag på Händels Messias "Unto Us a Child Is Born, Unto Us a Son Is Given" med Gustav Sjökvists kammarkör i P2s Söndagmorgon.

Ja i år kan jag bara sjunga med i radions rika utbud av adventsmusik och lyssna på gudstjänten som börjar om klockan 11. Fördel: ingen hör hur rösten bryts när jag sjunger utan att kunna hålla gråten stången, jag kan dansa till musiken och jag kan pyssla på här hemma medan jag firar gudstjänst. Detta med gråten har jag verkligen ärvt av min morfar. Han grät ofta av rörelse*  som så många män med rötter i nordligaste Sverige. Jag antar att det är laestadianismen som gjort det mer än tillåtet för män att gråta offentligt, men det är nog också genetiskt mina mostrar och morbröder och mina kusiner var/är likadana fast alla inte var/är aktiva kristna.

Det finns också många nackdelar med att inte få gå till kyrkan denna kyrkoårets första dag. Men nu är det fördelarna som tränger fram som en glad strimma hopp. Sällan har jag varit så energisk som denna första Advent snön som återvände i veckan gjorde sitt till. Galopp i snö under stjärnhimmel och fullmåne med fyra glada och friska hästar gör ingen människa dyster. Men jag måste nog också erkänna att alla kvällsaktiviteter som ställts in, speciellt körövningar och annan musikförberedelse , ger  tid till återhämtning tillsammans med de kära djuren.

Dagens lucka blir förstås Händels "Unto Us a Son Is Born":

*även när han sjöng tillsammans med mormor, vilket de ofta gjorde till eget ackompanjemang på gitarr och piano

Rebecca-moder till två folk

Interiör med Jakob och Esau av holländske barockmålaren Martensz Sorgh 1662. Här tar bröderna i hand på att Esau sålt sin förstfödslorätt till Jakob för en skål linssoppa. Esau är en så sympatisk karaktär; linssoppa är gott och mat är viktigare än makt.

Ja Rebecca fick ju tvillingpojkar. Redan när de låg i moderlivet fick Rebecca Guds löfte på att den yngre skulle räknas som den äldsta av dem båda. Så när ludne Esau föddes med sin fot i lillebrors hand fick hans tvilling namnet Jakob=den som håller i hälen eller bedragare. Precis som pappa Isak blev Jakob mammas pojke och den driftiga Rebecca väntade inte passivt på att löftet skulle uppfyllas för hennes favorit utan hon agerade. Det vet ju var och en som kan sin litteraturhistoria att det leder aldrig till någor gott. Se tiden an, låt löftet gå i uppfyllelse, ryck det inte till dig! Jesus talade om himmelriket som kommer och alla de som försöker rycka till sig det med våld. Alla de som "står på löftena" och försöker tvinga fram en uppfyllelse långt innan tiden är mogen. Sena tiders barn vet hur dåligt det gick för Lord och Lady Macbeth när de började rycka löftet till sig med våld.

Rebecca hon intrigerade och lurade den gamle blinde Isak att ge den förstföddes välsignelse till Jakob och Jakob å sin sida lagade linssoppa till sin hungrige bror som sålde sin förstfödslorätt till honom. Hur hade det gått om de sett tiden an? Det får vi aldrig veta, nu vet vi att Rebeccas otålighet skapade en ständig fiendskap mellan Esaus och Jakobs ättlingar. Jakob bad Esau om förlåtelse och Esau förlät men deras ättlingar har svårt att minnas just det. Man kan låtsas som om det som hände för flera tusen år sedan inte borde spela någon roll i dag. Men ack, det gör det. Ständigt hänvisas till de gamla urkunderna och våldsspiralen snurrar vidare i Israels och Esaus land. Oförrätter och massakrer läggs till gamla oförrätter och massakrer och båda brödernas ättlingar dehumaniserar varandra tills ingen förhandlingspartner längre finns att tala med, bara ohyra att utrota, att slänga i havet.

Mattaráhhka Rebecca, moder till två folk? Varför väntade du inte tills löftet skulle uppfylla sig självt? Varför litade du inte på Isaks Gud som räddade hans liv den gången fader Abraham fick för sig att offra sin son till Gud precis som folken runt omkring honom lät sina barn bli gudaoffer för god äring och krigslycka ? Du bångstyriga flicka som frimodigt vattnade kameler åt en främmande man, varför lät du inte fredens brunnar vattna dina söners hjärtans jord?

Esaus namn är detsamma som profeten Jesajas, "han som handlar och får saker gjorda" . Jesaja/Esau profeterar om freden som ska komma:

Stöveln som bars i striden 

och manteln som fläckats av blod,

allt detta skall brännas, förtäras av eld.

Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt

med rätt och rättfärdighet

nu och för evigt.

Herren Sebaots lidelse skall göra detta.

Hjortrongull-liv: tre ursäkter för att inte blogga

Sommarläsning

Sommaren är tid för läsning och utomhusliv. Denna sommar går dessa två inte att kombinera. Regn och lagom varmt gör myggen talrika och uteblir regnet anfaller bromsarna. Utomhusläsning är inte möjlig men frekventa åskväder inbjuder till läsmys inomhus. Här några exempel på min sommarläsning:

Sommarläsning

Sommarläsning med Aron

Sommarläsning

I byn där jag bor råder Ubuntu i praktiken fast få här har hört talas om begreppet. Därför ringde den pensionerade fårbonden en kväll i juni och erbjöd mig sin fårhage till våra hästar nu när han inte har kvar fåren. Det är en dröm för Smilla som verkligen börjar se ut som en riktig häst nu av det rika betet, men för Gyllir som haft fång och Chateau som blir tjock och stapplig av rikt bete kan det bli en ljuvlig död. Därför har de betesreducerare på, motioneras två gånger om dagen och tillbringar många nätter hemma i vinterhagen.

Magert hemmabete bäst för hästar som lätt får fång eller diabetes.

Regn och brittiska temperaturer gör rabatterna prunkande, boostar ogräset och grönsakerna kommer. Men bara salladen tog sig i mitt vinterodlingsexperiment. Inte så illa dock, med den kalla junimånad naturen fått leva med här hade det annars inte blivit en enda grönsak än på länge. Bärbuskarna blommar för fullt och redan mognar jätteblåbär i skogen tack vare mygginvasionen. Ja, något är de små blodsugarna bra till.

Svarta Smilla är mest ansatt av myggen. Inget myggmedel hjälper riktigt så svansen går i ett på henne.

Vintern som gick hårt åt småfåglarna och perennerna lyckades inte döda alla och de som överlevde mår bra i sommarens överflöd. Men en hoppas ju på torrare höst i år för att inte allt det som överlevde regnhösten som över natten övergick i 20 minusgrader ska stryka med nästa vinter. Naturen hinner inte med de snabba klimatförändringarna, inget är anpassat för de senaste årens regnhöstar som pågår långt in i december. Hjortrongull gillar vatten, men det får vara måtta med allt.

 Händels vattenmusik kan det dock aldrig bli för mycket av:

Ubuntu-försoning

Psaltaren 110: 2- 4

Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:

härska nu bland dina fiender!

Villigt samlas ditt folk

i dag då makten blir din.

På heliga berg har jag fött dig

som dagg ur gryningens sköte.

Herren har svurit en ed

som han inte skall bryta:

Du är präst för evigt

i Melkisedeks efterföljd.

Mest känd blev Ubuntu efter att Apartheid oblodigt byttes ut mot demokrati och i stället för att Sydafrikas folkmajoritet tog blodig hämnd på den förtryckande minoriteten började man med försoningsprocesser där domstolar avslöjade vad som hänt utan att utdöma dödsstraff. Lika vidriga brott reddes ut som i Nürnberg-rättegångarna men utan hängning efteråt. Processerna har inte varit okontroversiella men ingen kan nog förneka att det varit ett förfarande som räddat Sydafrika från blodbad och ännu större konflikter.

Rwanda har följt i Sydafrikas spår vad gäller rättsskipningen efter folkmordet på tutsier. Också där kritiseras systemet, men ingen har kunnat visa att ett Nürnberg-förfarande hade varit mer läkande för samhället i respektive länder. Desmond Tutu har varit drivande i detta och han har också skrivit böcker om förlåtelse och försoning. I boken som bär själva namnet Förlåtelse skriver han tillsammans med sin dotter om både sanningskommissionerna i Sydafrika och förlåtelse i privata sammanhang. För min man blev den boken livsavgörande och för Sydafrika blev Tutus Ubuntu avgörande för ett lyckligt slut på en fasaväckande historia.

Här berättar Fredrik Wenell varför försoning och pacifism inte kan vara  en statlig angelägenhet utan en angelägenhet för kyrkan. Han har många goda argument, men Ubuntu har visat att även på statlig nivå fungerar Jesu budskap i Bergspredikan. Psaltarpsalmen 110 som av kristna tolkats som en profetia om Jesus, fredskung liksom Melkisedek som betyder just Fredskungen, handlar kanske inte bara om en osynlig inomkyrklig verklighet utan om något som gradvis ska genomföras i den skapelse Gud älskat ända in i döden på ett kors. Försoningens pris.

Desmond Tutu talar om förlåtelsen som statlig angelägenhet: "Jag har ofta sagt att i Sydafrika hade det inte funnits någon framtid utan förlåtelse. Vår ilska och viljan att hämnas hade kunnat förstöra allt. Det är lika sant för var och en av oss som för hela världen."

Livet vann! Pyyhinpirtti hos Zacharias

Min farmor brukade alltid säga att det kom en ersättare när någon i släkten dog. Det barn som föddes efter att en älskad anhörig dött såg hon fram emot på ett alldeles speciellt sätt. När farfar dog blev det mellandottern som föddes den 20 april, farfars födelsedag, året efter som fick vara tröstaren för farmor. Nu är det lille Zacharias 49 cm lång och 3050 gr. vid födseln som tröstar oss i sorgen efter de kära som lämnat oss de senaste åren, nu senast mamma. Zacharias föddes på oändligt saknade vännen Sonjas födelsedag den 7:e maj.

Zacharias vilar på stolte farfars arm.

I Tornedalen gråter man, vi brukar skämtsamt kalla den för Tåredalen. Vi gråter även när vi är mycket glada. Av pur glädje och tacksamhet över lille Zacharias gråter farbror Aron och jag. Vi är alltså inte sorgsna-bara överväldigade. Fast visst är det lite sorgligt att mamma inte fick se lille Per Valter Zacharias:

Nej, vi avundas inte att vi just då inte fick hålla i Zacharias, vi gråter av djupt känd tacksamhet, Aron och jag.

Men mamma hann träffa den stolta storasystern, namne till min mormor Signe:

Stolt syster Signe i ny sommarklänning från faster H-f.

Här nedan syns det tydligt varför det heter att gå på "pyyhinpirtti" i Tornedalen när man hälsar på en ny liten människa för första gången. Pyyhinpirtti betyder helig stuga och syftar förstås på stallet där Jesus föddes. På bilden omges den nyfödde Zacharias av beundrande människor som fått nytt hopp liksom man ofta framställer den nyfödde Jesus i konsten. Så som Jesus togs emot av änglar, herdar och vise män bör alla barn tas emot. Efter flera år av många sorger och svårigheter är vi så glada över Zacharias som översatt till svenska heter "Gud har inte glömt".

Farfar och farbröderna beundrar lille Zacharias ljuvlighet.

Per Valter Zacharias född 7 maj på vännen Sonjas födelsedag.

Den självklara musiken på pyyhinpirtti är förstås "For unto us a Child is Born" ur Händels Messias.