He was despised

 

Du omger mig på alla sidor,

 

jag är helt i din hand.

6

Den kunskapen är för djup för mig,

 

den övergår mitt förstånd.

1397

Var skulle jag komma undan din närhet?

 

Vart skulle jag fly för din blick?

8

Stiger jag upp till himlen, finns du där,

 

lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

9

Tog jag morgonrodnadens vingar,

 

gick jag till vila ytterst i havet,

10

skulle du nå mig även där

 

och gripa mig med din hand.

11

Om jag säger: Mörker må täcka mig,

 

ljuset omkring mig bli natt,

12

så är inte mörkret mörkt för dig,

 

natten är ljus som dagen,

 

själva mörkret är ljus. Ps 139:6-12

Denna morgon vaknar jag med sorg och bävan och känslan av total utsatthet, "skräck på alla sidor", som Jeremia uttryckte saken. Så får jag en hälsning från den trofaste Klaus som leder till en fin version av "He Was Despised"  ur Händels Messias dessutom är denna veckas psaltarpsalm den synnerligen trygghetsskapande Psalm 139. 

Dessa två sammantaget ser jag som en hälsning från Jesus in i min situation denna skrämmande dag. 

Först och främst är jag omsluten av Herrens hand på alla sidor, inte av total utsatthet och skräck. Men jag har inga löften om att bli älskad av alla, jag har inte rätten att ha det bättre än min Herre som var föraktad och utstött, omgiven av fiender i en tid när humanism knappast var honnörsordet hos härskarna. Han dör som ett mobbingoffer, hånad och utsatt med endast ett fåtal trogna i sin närhet, trogna som inte mäktade med att göra motstånd mot mobben.

Att minnas Jesu död är en tröst i förtvivlan, inte motsatsen. Jesus var mobbad, som så många andra, till döds. Han vet exakt hur det känns att vara var mans niding och föraktad av mobben.

Just nu pågår återigen en debatt om homosexuellas rätt att räknas som fullt ut Guds barn i kristna församlingar. Ord om kärlek kastas som missiler mot människor och meningsmotståndare. Jag har därför skaffat mig en annan probersten i etiska frågor, eftersom ordet kärlek används så fel. Till exempel används ordet kärlek för sexuell interaktion. Inget i varken brottsstatistik, litteratur eller erfarenhet visar att sexuella handlingar automatiskt är kopplade till kärlek. Våldtäkter, våldsamma övergrepp kallade exempelvis "strypsex" och barnpornografi är exempel på hur dumt det är att komma med ord som kärlek i syfte att rättfärdiga all slags sexuella böjelser.

Lika illa, om inte värre, är det när kristna företrädare anser sig vara "kärleksfulla" genom att påpeka att visa människors medfödda ofrånkomliga egenskaper gör dem omöjliga i församlingen om de inte späker sig på ett sätt som de själva aldrig skulle underkasta sig. Jag talar alltså om heteromänniskor som glatt bildar familj utan minsta fördömanden från någon, ja de kan till och med skilja sig eller känna sig förlåtna för sin "vilda ungdom" (gäller oftast män) utan större ruelse pga sin helt medfödda ofrånkomliga egenskap, men samtidigt kräver de utan att blinka evigt celibat av den som fötts med homosexuell orientering.

Om jag funderar i tre-fyra veckor, väldigt koncentrerat, kanske jag kan se en skillnad mellan dessas "kärlek" och de "mandelmammor" som föraktar tjocka människor (alltså folk med den helt medfödda ofrånkomliga egenskapen att lagra energi väldigt effektivt) så mycket att de av "kärlek" svälter sina barn och hånar deras helt normala kroppar om de inte är lika utmärglade som sina medfött magra mammor.

Min probersten passar i båda dessa fall: 

Psaltaren 1:1 1917 års översättning som satt sig i mitt minne sedan barndomen : 

"Säll är den man 

som icke vandrar  

i de ogudaktigas råd

och icke träder in

på syndares väg,

ej heller sitter

där bespottare sitter,"

Är jag på bespottarnas sida vid korset? Står jag och spottar på Jesus och föraktar honom?  Eller är jag på Josef av Aramiteas sida, han som vågar utbe sig om Jesu kropp av sina medarbetare, vänner och släktingar i Sanhedrin, de som orkestrerar mobbningen av Jesus?

Alla vet att mobbare ger sig på både tjocka och homosexuella, lätt val alltså att inte sitta bland dem. Ingen tvekan råder om den saken. Så är diskussionen avslutad om människor som trofast lever med en partner av samma kön kan vara med på exakt samma villkor som alla andra  i den kristna församlingen.

Jag har testat denna probersten i alla möjliga fall: står jag i mobbens flock eller med Josef av Aramitea vid foten av Jesu kors? Hittills har den alltid lett i rätt riktning betydligt bättre än det missbrukade begreppet "kärlek". Det är naturligtvis kärlek i praktiken att stå med Josef av Aramitea men som debatten låter idag om  exempelvis migrationspolitiken, biståndet, hälsa, fosterdiagnostik eller homosexuellas församlingsmedlemskap, är min probersten mycket tydligare. Mobbare/ bespottare hatar feta, homosexuella, etniska minoriteter, frikyrkliga, Downspersoner, vargar, katoliker, funktionshindrade och främlingar, alltså sitter jag inte där.

 Jag står med Josef av Aramitea.