En av mina största författarfavoriter, och även så där allmänt favoritpersoner, är C.S Lewis. Just nu läser jag ju Narnia-böckerna parallellt med en annan älskling: Lord of the Rings av CS Lewis gode vän JRR Tolkien. Det irriterar mig storligen att det alltid ska "tävlas" bland fantasyälskare om vem av dessa som är bäst. Snobbarna måste förstås föredra Tolkien, de pjämmrar om hur jobbigt kristen CS Lewis är, som om Tolkien inte är det. De fattar helt uppenbart inte alls det min vän som inte alls uppskattade Sagan om ringen utan föredrar Lewis alla dagar, fattade när hon sa: "Det är nog för att du är van vid att läsa de där släkttavlorna i Bibeln som du står ut med Tolkien. Och visst har hon rätt, Den läs-stamina som Bibelläsning bygger och den likheten som finns mellan Tolkiens tematik och berättarteknik som Bibeln har, gör Bibelläsning till en god grund för att ta sig igenom Tolkiens värld, och ju bättre man kan både Bibeln och Tolkien desto mer uppenbart är det hur Tolkiens texter inspirerats av Bibeln. Senast i söndags när kyrkvärden Martin läste episteltexten ur Uppenbarelseboken insåg jag hur likheten är rent slående. Men det fattar förstås inte obildat folk som tror det vet vad Bibeln handlar om efter att senast ha läst några utdrag ur Första Mosebok och 1 Korinthierbrevet på gymnasiet.
Förlåt att jag svarar med samma föraktfulla mynt som Tolkien-samtalen i poddarna En Rak höger, Apans anatomi, och Läsarpodden som arrangerade gemensamt kulturevenemang hos NAV vilket finns att åhöra här.. Där bashade herrar Hagman och Halldorf CS Lewis och kallade honom "predikant" medan ateisterna förstås svamlade ännu mer föraktfullt om Lewis. Lustigt nog tog de upp att det saknas kvinnor hos Tolkien vilket det aldrig gör hos Lewis. Fyra barn, två pojkar och två flickor i Häxan och lejonet/The Lion the Witch and the Wardrobe, Caspian, prins av Narnia/Prins Caspian, Lucy och Edmund *i Caspian och skeppet gryningen/Voayge of the Dawntreader, Polly och Digory i Min morbror trollkarlen/ The Magicians Neohew, Jill och Eustace i Silvertronen/The Silverchair och Den sista striden//The Last Battle, alltid är det en absolut jämn könsfördelning hos Lewis, vilket inte ens den värsta affacionado kan påstå om Tolkiens brödraskap.
Ett tecken på att jämställdheten börjar gå framåt är att filmer kan ha både svarta, homosexuella och kvinnor i skurkroller. Hos Lewis finns det inte bara både kvinnliga och manliga protagonister utan även ärkebovar kan vara kvinnor. Det närmaste en skurkroll för kvinnor vi kommer hos Tolkien i Sgan om ingen, är väl Honmonstret, den vidriga jättespindeln som förstenar Frodo när han och Sam tar sig in i Mordor genom en tunnel. Medan en av världslitteraturens mest mångfacetterade och intressanta kvinnliga hjältar är CS Lewis skapelse: Lucy och en av de värsta superskurkarna är drottning Jadis som senare blir den vita häxan när hon av misstag släpps in i den nyfödda världen Narnia av pojken Digory som förstås har med sin jämlike Polly på resan mellan världarna.
Nu är det inte som feminist CS Lewis gjort sig bemärkt, men det är viktigt att poängtera detta när obildade vänstermänniskor dissar Lewis och upphöjer Tolkien på hans bekostnad. Det är verkligen korkat in absurdum att inte se Lewis storhet och Narnia-böckernas många kvaliteter på grund av en löjeväckande kristofobi. Man ska vara bra fanatisk för att inte se Lewis geni.
Först och främst stilen: Lewis är en utsökt stilist, witty och fantasifull, sparsmakad och underbart träffsäker. Där Tolkien beskriver sida upp och sida ner på sitt underbart slingrande vis, sätter Lewis samma sak i en enda mening: ""Och med förlov sagt, en högboren tarkina som rider omkring ensam i natten iförd sin brors rustning och som hetsigt uppmanar alla att inte lägga näsan i blöt, uppenbart rädd för alla frågor-om det inte är något skumt med det, så vill jag vara skapt som en klippare!" säger Bri, hästen i Hästen och hans pojke/The Horse and His Boy.
Lewis är också mycket mer tolerant om olika folk levandes tillsammans. En fri Narnier kan gifta sig med en tuff calormensk adelsdam. En elak dvärg kan bli snäll, en jätte kan vara snäll, dum , elak eller grym. Hur många orcher är så mångfacetterade? Narnia är ett land där alla varelser lever tillsammans inte i olika länder, som hos Tolkien, där dvärgarna har sitt rike långt från alvernas skogar, enterna har sina egna separata skogar och rohirrim lever med sina dugliga hästar på sin egen slätt men ingen av Rohans hästar kan förklara:
"- Varför envisas du med att tala till min häst i stället för till mig? frågade flickan.
-Hör nu min kära tarkina, sade Bri ( och lade öronen en aldrig så liten aning bakåt), så där talar bara en calormen. Vi, fru Vin och jag, är fria narnier, och om du ämnar dig till Narnia, så är det väl för att du också vill bli en fri narnier. Under sådana omständigheter är Vin inte längre din häst. Lika gärna kunde man säga att du är hennes människa."
Tolkien har en brittisk akademisk humor som lyser fram då och då, speciellt när hoberna är i närheten, men irländaren Lewis är torrt humoristisk hela tiden: "...i Calormen är konsten att berätta... något man får lära sig i skolan, precis som pojkar och flickor här i landet får lära sig att skriva uppsatser. Skillnaden är att folk älskar att höra historier, medan jag aldrig hört talas om någon som älskar att läsa uppsatser." Och roligast av dem alla är Screwtape Letters/Frånhelvetets brevskola.
Lewis visar i den sistnämnda humorpärlan att han också är en god teolog när han inte blommar ut i sitt enastående rent skönlitterära författarskap där Narnia-böckerna** förstås är mästerverket. Hans bok i kristen baskunskap, Mere Christianity/Kristendomens ABC är för mig omistlig Även om jag inte delar hans åsikter i varje detalj. Tolkiens drömska mytologiska landskap är underbart att vandra runt i även om det närmaste teologi vi kommer är olika citat av Gandalf, Elrond , Galadriel och Tom Bombadill och jag dras gärna med, men Lewis får också min tanke att svindla. Tolkien talar till känslan mer än förnuftet och Lewis gör vice versa. Jag vill inte leva utan någon av dem och är djupt tacksam över att jag lever nu när båda dessa storheters författarskap finns tillgängliga.
Den 29 novembers lucka bjuder på trailern till Caspian och skeppet gryningen/The Voyage of the Dawntreader som jag anser vara den bästa filmatiseringen av dessa underbara böcker. Jag hoppas faktiskt på att alla böcker ska bli film , speciellt Hästen och hans pojke. Men jag hoppas förstås att alla rusar till biblioteket, bokhandeln och införskaffar dessa böcker somkan läsas såväl av barn som vuxna. Först senaste genomläsningen fattade jag till exempel hur Häxan och Lejonet, Caspian, prins av Narnia och Caspian och skeppet Gryningen är pastischer av en annan favorit Dantes Komedi.
* hånflabbande säger de i podden "0ch gissa vem som är Judas?!" vilket tydligt visar att de är så obelästa att de inte läst böckerna , kanske sett en film när de var barn, speciellt inte de som fortsätter efter Häxan och lejonet exempelvis just Caspian och skeppet gryningen. Och att inte hela mänskligheten tagit sig igenom Silmarillion kan ursäktas, men diskutera Lewis utan att ha läst hela Narnia-serien som är så lättläst??? De envisas dessutom att säga metafor när de menar allegori-hjälp vad språkpolisen i mig vrider sig av skam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar