22 december -Josef, drömmaren

 Salig hon som trodde, Luk. 1:45

Maria trodde utan facit i handen och blev salig. Elisabeth är den som säger det till henne när de båda gravida släktingarna möts. Här, i Lukas evangelium, får vi inte veta något om Josefs reaktion. Hos Lukas står mirakelmammorna i centrum. Men Matteus berättar att Josef, liksom sin namne och förfader som blev egyptisk ämbetsman på kuppen, var en drömmare. Alltså en som fick tydliga budskap från Gud i drömmen. Igår blev jag påmind om hur viktigt det är att lyssna till de drömmar man får av Gud, på samma sätt som Josef gjorde. 

Det verkar som om  Jesus just nu söker muslimer. Och han gör det ofta genom att möta dem i drömmen. Här är bara den senaste i raden som jag stött på. Det verkar nästan vara en regel att muslimer som blivit kristna har fått ett sådant här möte med Jesus i drömmen och liksom Josef har de följt drömmens budskap och konverterat.

Vi är nog många som nästan förälskat oss i Josef, som drömde och tog budskapet på allvar så han blev den perfekta pappan till Jesus, Gud själv, som kommer till oss som ett spädbarn. Josef var technon, hantverkare och byggare, timmerman men också en judisk man av Juda stam vilket innebar att han kunde sina texter: lagen och profeterna. Ändå famlade han nog i blindo när han förstod att Maria väntade ban och an visste att han inte var fadern. Men Josef litade på drömmarnas budskap och följde dem vilket räddade livet på den nyfödda Jesus. 

Josefs roll som bonuspappa till Guds son och senare biopappa till Judas och Jakob och Jesu andra syskon av vilka flera tillhörde den första kristna församlingen i världshistorien, kan inte överskattas. Ändå glöms han ofta bort när han borde vara en förebild för alla män , speciellt pappor. Och föredöme för oss alla i att känna igen drömmarna från Gud och följa dem.

15 december

 En röst ropar i öknen: bana väg för Herren. Luk. 3: 5

Idag känns det mer som "ett rop hörs i Rama, gråt och högjudd jämmer. Det är Rakel som gråter över sina barn och hon låter sig inte tröstas , för de är inte mer till. " efter terrorattacken på Bondi Beach. Nästan samtidigt som den ignorerade antisemitismen i Sverige ges ett ansikte av  BRÅ som menar att den "ökat något" när anmälda hatbrott mot judar ökat med 95% de senaste åren. Samma siffror verkar rimliga när vi nu hör om judars situation i Australien. Sopas under mattan ska denna antisemitism ändå, både långt borta och nära. Nära en fördubbling blir "ökat något" här i Sverige och i Australien togs inga larmsignaler på allvar tills demoniska galningar öppnade hatets eld mot Chanukka-firande judar i alla åldrar. 

V änstern, som jag själv anser mig tillhöra, sviker återigen judarna. Den galna 68-generationen som nu stapplar mot graven, kan aldrig ändra sig i denna fråga, ser det ut som: den bara måste hata judar och därför gör de gemensam sak med islamister. Det kan väl också bero på att gubbklubben kring Guillou då också får hata kvinnor fritt och för intet. Spöa fruar är något som sagde Guillou tycker är helt okej, bara det görs av en muslim. Och mörda judar är han självklart helt med på. Ni ska se att han redan tänkt ut en hånfull ursäkt för detta massmord till sin söndagskolumn i Aftonbladet. Eller så tiger han om det, vår egen självbelåtet misogyna riksantisemit

Johannes ropar i öknen: " omvänd er! Bana väg för Herren!" och jag hoppas att domens dag snart kommer för de ondskans kreatur som utför massmord på glada Chanukka-firare och för dem som inspirerar till dem eller ursäktar dem, men sitter på bekvämt avstånd och applåderar dessa fega illdåd. 

Sykars oändliga djup del 2: skörden

 

Jesus och den samariska kvinnan talar om livets vatten  brunn av Angelika Kauffmann 1796

När Esra återvände från den babyloniska fångenskapen och fick tillåtelse att återuppbygga Jerusalems tempel vägrade han tillåta de israeliter som också kallas samarier som bodde i landet att vara med. Redan under översteprästen Elis* tid när han flyttade tillbedjan till Silo hade Israels rike i norr börjat ta avstånd från dem som inte ville tillbe på deras heliga berg Gerizim. Samarierna ser därför judendomens idé om tempelberget i Jerusalem som en oacceptabel novation.  När Esra utestängde dem från tempelbygget utvecklades deras tro till en som starkt tog avstånd från nymodigheter som Jerusalems tempel och infogandet av profeterna, de historiska böckerna och de poetiska böckerna  i den heliga skriften.

Esra var den store rasisten bland profeterna, likväl som den stora reformatorn. Han kallas ofta för "den andre Moses" Boken med hans namn avslutas med en stor etnisk rensning då Esra skickar bort alla icke-judiska kvinnor med de barn de fått i sina äktenskap med judiska män**. Det är förstås helt i karaktär att han inte tillåter de israeliter som hela tiden stannat kvar i landet att vara med om återuppbyggandet av landet efter att eliten  av de landsförvisade judarna kom tillbaka från Babels floder om inte ens de fick behålla sina familjer om de gift sig utom sin etnicitet. 

Om vi får tro Esra och den av honom återupptäckta Tanakh var samarierna ett blandfolk av israeliter och folkgrupper från norr,  I Tanakh berättas det att fem olika tvångsförflyttade folkgrupper skulle ersätta de fördrivna israeliterna. Dessa blandade sig med israeliterna/samarierna och de sades ta med sig sina egna gudar förutom att de också började tro på Jahve.  Av denna synkretism syntes inget spår hos samarierna ens på Jesu tid. Däremot levde en legend bland judarna om de fem folkgrupperna kvar då man menade att de tagit in varsin avgud, ba'alim  till samariernas tro. Judarna ville ju, som det står i texten, inte ha något att göra med samarierna- 150 år tidigare hade den judiske kungen Hyrcanus II jämnat templet på Gerizim med marken. Jakobs källa, där Jesu mötte kvinnan, stod inte heller högt i kurs hos judarna. Men kanske är det denna tradition om fem avgudar som avspeglas i att Jesus tar upp den samariska kvinnans fem tidigare män. 

Med sin starka monoteistiska hållning som vägrar att på minsta sätt förmänskliga Gud eller modernisera sedvänjor förefaller det högst osannolikt att de verkligen skulle ta in andra gudar i religionen. Däremot förefaller det högst troligt att de folkgrupper som assyrierna tvångsförflyttade till Nordriket Israel blev monoteister eller monolatriker * i mötet med samarierna . Det må vara hur det vill med den saken men resultatet är ändå att judisk tradition skiljer sig åt från samariernas självbild i fråga om samariernas monoteism. Medan judarna ser dem som en utbrytning/sekt med fem avgudar, dock släkt med judendomen, ser sig samarierna själva som de äkta israeliterna som bevarat den mosaiska trons ursprungliga uttryck och deras monoteism är orubblig, enligt dem själva.

Jesus har en annan syn på samarierna än andra judar ser vi i evangelierna. I Lukas evangelium har vi den kända historien om den barmhärtige samariten, men också berätteslen om tio spetälska varav alla utom en struntade i att tacka Jesus för sitt helande. Lukas skriver tydligt att denna enda person var samarier Lukas 17:12-16. Och här i Johannes evangeliums kapitel 4:35-38 säger Jesus om samarierna: 

Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«

En trosföreställning som gjorde de samarier Jesus mötte vid Sykar mer benägna att tro på honom än många andra är den samaritiska föreställning om Messias, Taheb (den som återställer). De talar bland annat om att Taheb ska leva ganska obemärkt och sedan dö och då  ska uppståndelse från de döda komma. Detta bygger de på löften i de fem Moseböckerna där, den enda profeten de erkänner , Moses, finns med. De har också en tanke om denna profetens återkomst. Att den samaritiska kvinnan kallar Jesus profet är därför ett tecken på att hon känner igen Jesus som profeten och Taheb. Det står nämligen inte "jag ser att du är en profet" utan "jag ser att du är profeten". Jesus visar alltså att samarierna är såväl förberedda för skörd som efterföljansvärda exempel.

Intressant är att även assyrierna som bodde ungefär i nuvarande Syrien och Libanon blev tidigt kristna och är enormt stolta över sitt kristna arv. Även de hade vissa lagar och traditioner som gjorde dem "förkristna". Det var just till Assyriens huvudstad Nineve Jona skickades för att predika omvändelse- och de omvänder sig genast. Till och med djuren inbegrips i assyriernas botgöring. Man kan faktiskt hitta arkeologiska bevis på att assyrier lät hästar fasta och i samband med detta rakade av dem manen.  Mer om Jona, assyrierna och evangelierna framöver.

Det finns alltså inget slumpartat i att Jesus stannar just här i Samarien, talar till just denna kvinna som är väl bevandrad i skrifterna så hon känner igen profeten och Taheb/Messias i Jesus. Det är heller ingen slump att hon haft fem män men när Jesus träffar henne är ogift. Mer om detta i nästa post.

*en som tror att det finns flera gudar men bara tillber en av dem, som de första judarna ofta var.

** Jesus är tydlig med att skilsmässa aldrig är tillåtet. Man kan tolka det som att han i polemik med Hillel enbart motsätter sig skilsmässor i sin samtid där mannen hade all rätt att skiljas och kvinnor ingen, liksom det fortfarande är hos vissa ortodoxa judiska grupper, muslimer och samarierna. Men jag tror att Esra, som kallas den andre Mose, är en av Jesu måltavlor här. Hans kategoriska avvisande av skilsmässa är ju ett kraftfullt mothugg mot Esras masskilsmässa för att åstadkomma etnisk rensning. Samtidigt tar Jesu alltså samariernas parti även i denna bibelpassage när han inte godtar några skilsmässor alls oavsett orsak. Jesu stamtavla innehåller ytterst få kvinnor men samtliga kvinnor som nämns är icke-judar.

"Den dagen" Annandagsvandring till Emmaus

Jesus i Emmaus när han välsignar kvällsmaten målad av Caravaggio 1601.

 Den dagen skall det stå helgad åt Herren" på hästarnas bjällror, och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret. Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot , och alla som offrar  skall komma och ta en sådan och koka i den. Den dagen skall det inte längre finnas några krämare i Herren Sebaots hus. Sakarja 14: 20-21

Så här slutar Sakarjas bok. Med facit  i hand, dvs evangelierna , är det lätt att se hur Sakarja talar om Jesus från början till slut. Men det måste ha varit svårt att förstå vad denna bok berättade om Före Kristus, Ante Christum. Man behöver inte vara analfabet för att inte begripa vad Sakarja profeterar om. Jag har under denna fasteutmaning, som jag fick som ett infall pga hästarna som finns med från början till slut i denna bok, känt mig som Kleopas och hans fru, när de vandrade med en okänd man från Jerusalem till Emmaus och började förstå vad profeterna sa om Jesus och främlingen förklarar : "Skulle inte Messias lida allt detta och gå in i sin härlighet?" Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom i skrifterna.".

Lustigt nog har årets Passionsberättelse har varit Johannesseriens. Alltså berättelsen om Jesu sista vecka i livet fram till uppståndelsen som Johannes evangelium berättar den. De fyra evangelierna turas om och i år var det alltså Johannes tur. Johannesevangeliet som jag nu märkt har väldigt många Sakarja-hänvisningar. Till exempel är det i Johannes evangelium bröllopet i Kana skildras. Välsignade vattenkrukor blir fyllda med gott vin.  Och evangelierna berättar om brödundret där Jesu välsignar mat så den räcker åt alla. Heliga måltider ska i framtiden vara vardag, enligt Sakarja. Fårdammen och andra anspelningar på får och herdar finns i alla evangelier,  men speciellt i Johannes evangeliums kapitel 10. Det handlar helt och hållet om den gode herden: "Jag är den gode herden och jag känner mina får och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren." Den herde som Herren Sebaot identifierar sig med hos Sakarja är alltså här helt tydligt Jesus.

Men när Sakarjas ganska nyckfulla Herde plötsligt tröttnar på sina får, trots att han är den gode herden, gör inte Jesus det. Hesekiels gode herde (Hes. 34) är betydligt mer lik Jesus. Det dunkla och drömlikt osammanhängande hos Sakarja får stringens, förklaring och relevans i evangelierna. Herden är  i Jesus konsekvent trofast in i döden. Jag förstår att Kleopas och hans fru inte förstod innan Jesu förklarade. Profeterna är som en gåta att tyda för den som verkligen behöver förstå hur det kunde bli som det blev. Att Jesus, Messias, såldes för priset av en slav och dödades på vidrigast möjliga sätt och dessutom med ett skamstraff: korsfästelse, vilket gjorde att de som dödar honom också ser upp till honom, måste vara en sådan sak som Jesus förklarar för Emmaus-vandrarna.. 

De bedrövade Emmaus-vandrarna har mist allt hopp. Den som de hoppats på och följt, åtminstone Kleopas fru, Maria hette hon som så många andra,  vet vi vandrade med Jesus och var en av kvinnorna som försörjde Jesus och lärjungarna (Lukas 8) hon hade alltså satsat både tid och ekonomiska resurser på Jesus och det rike han talade om som skulle  bryta igenom med honom. Men medan de går där sida vid sida med främlingen "brinner deras hjärtan". Det uttrycket är så exakt beskrivet hur det känns när Bibelns böcker liksom öppnar sig. Så har Sakarjas snåriga bok öppnat sig denna fastetid. Plötsligt ser jag stigen genom den först så ogenomträngliga snårskogen. Och nu ser jag vart stigen ledde: till Jesus som rensade templet från krämare och genom att Gud levt ett vanligt liv mitt i skapelsen, helgat allt i denna skapelse, från hästarna till matlagningen. Som Jesus sa: Guds rike är nära , himmelriket är mitt ibland er.  Vi kan välja att leva så redan nu. Även om  vi också väntar och längtar. 

En sydafrikansk sång inspirerad av Emmaus-vandringen med Fjedur.

 

30 silverpengar och redaktion

Judas får betalt för att förråda Jesus.  Fresk av italienaren Lippo Memi 1291-1356 målad ca. 1340. Källa

 "Om ni tycker det är rätt, så ge mig min lön- låt annars bli!" Då vägde de upp 30 silverstycken åt mig. Herren sade till mig: "Kasta dem till smältaren denna härliga summa som de anser mig värd." Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältarna i Herrens hus."  Sakarja 11:12-13

Gravplats för främlingar

Vi som lever i Herrens år/ AD 2023 känner igen detta. Var det inte Judas som fick 30 silverpengar för att förråda Jesus till Stora rådet? Jo, det står i Matteus evangelium att Judas går till Stora rådet och frågar efter en belöning för att avslöja var Jesus ska befinna sig oskyddad av folkskarorna : "De räknade upp trettio silvermynt åt honom." Sedan när Judas ser att Jesu blir dömd till korsdöden ångrar han sig och vill ge tillbaka pengarna. Eftersom det är blodspengar tar prästerna inte emot dem så Judas kastar in dem i tempelhuset. Översteprästerna vill inte ta emot dem utan köper Krukmakaråkern för pengarna för att göra den till gravplats för främlingar.

Det är lätt att känna igen Sakarjas ord om 30 silverstycken, priset för en slav enligt 2 Mosebok 21*. Matteus känner också igen det,  men hänvisar till Jeremia : "Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 'De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, som några israeliter bestämde priset på.'" Matt 27: 9.

Stryk svärmor!

Jag kom igår i samtal med en bekant som inte läser Bibeln men ser på TV . Hen hade sett ett TV-program där man påstod att Jesu varit gift med Maria Magdalena och att detta faktum redigerats bort senare. Det är ju rent svammel så klart**. Jag tog fram saker som i så fall också  borde ha redigerats bort: Petrus fru och svärmor till exempel. Det är ju riktigt illa att den första påven var gift när nu celibatet är katolska prästers USP.  Och varför inte redigera bort alla Jesu syskon så man slipper bortförklara dessa när man på 300-talet började tala om mamma Maria som evig jungfru? Varför redigerade man inte då också början på Lukas evangelium så det börjar med sagan om hur Marias mamma Anna blev gravid genom en puss på kinden av Marias pappa Joakim? Man kan också fundera över varför Bartolomaios och Natanael inte helt redigerats bort eftersom det är förvirrande med två olika namn på en lärjunge, eller är de två personer? Men då blir ju lärjungarna 13 personer.  Redaktörn, fram med saxen!

Minns fel om Herren minns

Och varför lät man denna fadäs med Sakarja/Jeremia stå kvar oredigerad? Var det inte oerhört pinsamt att ett evangelium riktat specifikt till judar blandar ihop en profetia från Sakarja, 30 silvermynt, och åkerköpet i Jeremia för 17 mynt och dessutom tillskrivs denna sammanblandning Jeremia enbart och glömmer Sakarja? Så pinsamt att minnas fel när man just använder ett citat från profeten vars namn betyder Herren minns.

Många "bibeltrogna" hävdar att Bibeln saknar fel och motsägelser. Det bevisar bara en enda sak: de har aldrig läst Bibeln och de fattar inte heller att Bibelns trovärdighet stärks av att den inte är perfekt. Det här ser jag som ett exempel. Hade man velat framställa evangeliet som en propagandaskrift hade vi först och främst haft ett enda evangelium framredigerat ur de fyra enligt Marcions idé om att ett evangelium räcker. Sedan skulle alla felciteringar ändrats så de blev korrekta.

Varför "redigerades" inte evangelierna?

Ja, varför fixades inte evangelierna så allt stämde? Jo, därför att de första kristna var judar som växte upp med en intensiv känsla av helighet inför ordet. Det var helt enkelt inte möjligt att medvetet redigera som Marcion gjorde. Judar såg sig som utvalda att bevara Guds ord även om det verkar obegripligt, pinsamt eller felaktigt. Så bevarade judarna alla profetior där de framställdes som giriga och  hopplösa avgudadyrkare, tex Sakarjas bok, likväl som historierna om deras triumfer tex. Esters bok. Man bevarade berättelsen om David och Goliat men även berättelsen om hur David fegt lät mörda Uria för att få gifta sig med Bat-Seba. 

När de första kristna som mött Jesus personligen berättade om sina hågkomster för Lukas läkaren eller skrev ner sina minnen av Jesus filtrerades berättelserna genom många personligheter men deras största önskan var att berätta hur det var så exakt som möjligt, inte att framhäva sig själva eller vilseleda. När Matteus evangelium visar på minnesfel lät man det vara så eftersom detta minnesfel ansågs kunna bära på en viktig innebörd. Och så är det. Detta visar att detta hände med Judas och pengarna, det var inte Matteus som hittade på detta utifrån sin läsning av Sakarjas profetia. Han kände dock igen att detta hade profeterna talat om men tar mista på vem av dem. Därför kan vi lita på att Matteus evangelium berättar om det som hände kring Jesus. Det är ingen hopdiktad pamflett för att övertyga judar om att Jesus är Messias.

* Här förklaras hur mycket 30 silverstycken var och att det var priset för en träl i Sverige 1240.

**Allt skyller jag på Gregorius I som gjorde mycket gott för kyrkan tex satsade han stort på mission av Tyskland och de brittiska öarna vilket sedan gagnade Norden och det är jag evigt tacksam för. Men inte heller hans fel har redigerats bort. Därför vet vi att han var den som gjorde ett försök att reducera antalet kvinnor kring Jesus. Han dömde alltså ut de flesta kvinnor i evangelierna som en enda. Han hittade också helt grundlöst på att den främsta bland de kvinnliga apostlarna, Maria Magdalena, varit prostituerad. Trots att evangelierna är glasklara om att det inte var så, påstod han också att Maria från Betania var densamma som Maria från Magdala. 

Det var alltså han som gav påvlig sanktion till den misogyna trend som ledde till fantasier om att Jesus var gift med Maria Magdalena. Orsaken till att man valde henne som fru till Jesus måste vara det faktum att hon spelar en så framträdande roll i evangelierna, men viktigast av allt var nog Gregorius påhitt om att hon var prostituerad. Detta gör idén om Jesus som gift extra kittlande för misogyna snuskhumrar. Annars hade det naturliga förstås varit att om man nu ska envisas med att gifta bort Jesus göra det med Marta. En kvinna som Jesus uttryckligen säger sig älska (Joh.11:15) i vars hus han bor varje gång han far till Jerusalem. 

Marta diskvalificerades dock i det misogyna reduktionsracet genom att hennes namn betyder matmor/husmor och det är ju också det hon framstår som i evangelierna. En kompetent storasyster som tar hand om sina småsyskon och sköter hushållet. Hon träffar till och med Jesus genom att hon bjuder in honom på mat (Luk. 10:38). Och det har ju aldrig räknats som sexigt med kvinnor som sköter hushållet perfekt. Det var dock något som judar på Martas tid uppfattade som ytterst attraktivt. Hon skulle absolut ha uppfattats som en perfekt fru av de första kristna. Om hon hade varit det. Men så var det alltså inte.

Mandelträdens blomning

 Judendomen firar festen TuBi Shvat just idag. Nyss avslutades firandet eftersom det , som alltid i judendom och kristendom, pågår från solnedgång till solnedgång. I år varade denna fest mellan solnedgången igår och solnedgången idag, den 6 februari som dessutom är samernas nationaldag, om man nu gillar nationaldagar. Som med så många kristna fester har alltså även kyndelsmässodagen en judisk föregångare/parallellfest.

Det tycker jag är rätt så kul eftersom 1600-talets puritaner och 1800-talets tyska antisemitiska liberalteologer hävdade att kristendomen bara härmade hedniska fester hela tiden. Bullshit! Så klart är det judendomen, liksom i allt annat, påverkat kristendomen allra mest. Så sjukt korkat att ens inbilla sig att diverse obskyra (ibland helt fritt påhittade under 1800-1900-talet)  hedniska seder påverkat oss mer än judendomen! 

Men så är ju antisemitismen själva sinnebilden för imbecill dumhet. Puritanernas "alltid vinter aldrig jul"-mentalitet är väl lite en liknande andas barn men trots allt lite mer ärlig, de gick ju ut tydligt med att de hatade katoliker och de stack inte under stol med att detta hat styrde deras förbud mot julfirande och annat kul.

 Barock-Olga tillhör i alla fall inte dessa puritanska kalaskvaddare ej heller är jag en antisemitisk hedendomskramare, utan vill påminna om denna fest för att fira mandelträdens blomning som av en händelse råkar likna kyndelsmässodagens hoppfulla budskap och firas nästan samtidigt på året.

Herrens ord kom till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd. " Herrens sade: " Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt. Jeremia 1:11-12

Och han gav dem en liknelse: " En man hade ett fikonträd i sin trädgård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: "I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: "Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det."  Lukas 13:6-9

 

Kyndelsmässokväll

Nu brinner ljusen i fönstret denna kyndelsmässokväll

 Denna kyndelsmässotid har avslutats på bästa sätt. Idag blev det radiogudstjänst från Vännäs som jag kan rekommendera. Den passar speciellt språknördar eftersom den var flerspråkig. För mig blir det knappast bättre än med både latin och samiska i samma gudstjänst. Ja det kan bli fler språk förstås, det finns ju många fantastiska språk, men anden och musiken i denna gudstjänst var sant kosmopolitisk.

Temat var ljus, förstås, och ljuset återvänder så här års med stormsteg här i norr. PÅ eftermiddagen kunde jag rida i fullt dagsljus fast jag kom hem efter 15:30. Det blev en härlig tur med alla tre hästarna. Min tanke var att ta ut Smilla med Chateux som handhäst men sedan kom Gyllir också lunkande. Och jag blev överlycklig! Hela eftermiddagen har jag varit på gott humör.

Här följer jag hur ljuset återvänder

Det kan verka underligt att jubla över att en häst följer med oombedd*, men jag trodde absolut inte han skulle kunna följa med. Det var därför jag lät grinden vara öppen. Gyllir var nämligen med om en hemsk olycka förra torsdagen som gjort honom väldigt halt och öm i hela korset och båda bakbenen. Nu följde han med utom i den värsta djupsnön. Han tog till och med några galoppsprång, men mest lunkade han på i värdigt tempo. Eftersom han var lös och gick före oss på hemvägen kunde jag se honom röra sig och han mår mycket bättre. Kanske går det aldrig mer att rida honom, men han är glad och någorlunda rörlig, vilket betyder att han överlever denna olycka. 

Avslutar med Symeons lovsång, som sig bör en kyndelsmässokväll. I den ungdomskör jag sjöng i då när dinosaurierna vandrade på jorden, kallade vi den "Nunken" Nunc dimitis" är ju de latinska inledningsorden som betyder "Nu låter du"  och den fortsätter "din tjänare gå hädan i frid efter ditt ord. Ty mina ögon har sett din frälsning vilken du har berett till att skådas av alla folk. Ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna och en härlighet som ska givas åt ditt folk Israel," så sjöng vi i den svenska versen som höll sig nära 1917 översättning av Lukas 2:29-32.

Här sjunger Harpa Dei, ett litet  gäng körsångare som jag nyss hitta på You tube. De sjunger underbart! Hos Minerva kan man höra ännu en ljuvlig version av Symeons lovsång.

* Jag rider såklart alltid i skogen och så lite som möjligt på skoterspår men till denna dags mirakel hörde också att det var skoterfritt den stund jag behövde rida längs detta spår som går genom hästhagen. Bra så hästarna blir skotervana, lite jobbigt dock när det är kö till skotercaféet i Björkfors. Alla skoterförare är hänsynsfulla men jag känner mig besvärlig när de är jättemånga som väntar på att vi ska skritta förbi. Jag vågar inte galoppera på spåret för det är inte alls säkert att det håller för det.

Kyndelsmässodagen

 

Jusepe de Ribera Symeon och Jesusbarnet 1647

 1647Den "riktiga" kyndelsmässodagen firas idag den 2 februari. Vi har alltid firat denna dag och det beror på två saker, den var viktig i norra Sverige, liksom i Finland, och min farmor fyllde år 2 februari. Ett annat namn på dagen är Jungfru Marie kyrkogångsdag och det beror på att det som firas är hur Jesus bars fram i templet efter Marias "reningstid". Så här berättar Lukas evangelium om denna händelse:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren —
det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren —
och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom,
och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias.
Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen,
tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.

Ty mina ögon har skådat frälsningen

som du har berett åt alla folk,

ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”
Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom.
Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid —
ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år,
sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön.
Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.
Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Pingstnovenan

 Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.
De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje.
Och de var ständigt i templet och prisade Gud.  Lukas 24:49-53

Capella-gården varifrån gökottan i p1 sändes.

 

Kristi Himmelsfärdsdag brukar vara en bra radiodag med intressant extraprogram på dagens tema i P1 oftast en gökotta, i p2 underbar musik på temat.  Så var det också i år, följ länkarna så får ni några favoriter som jag råkade lyssna till. Nu hade vi också fint väder och det är ju bra eftersom vi på norra halvklotet ser det som en förebådan inför sommaren. Ska vi överleva en vinter till tänkte sig de gamla att Kristi Himmelsfärdsdag måste var en varm och vårig dag. Kyla och regn bådade elände och oår. Då gällde det att vara ännu mer påpasslig med att skörda allt som tänkas kunde, bark mer än vanligt skulle lagras och ätliga lavar tas till vara. Kanske jäste man björksav för att ha till vintern mot allehanda åkommor, för den stiger ju hur som helst vid kyla eller värme men blir ju alltför fort odrickbar om man inte kan frysa ner den. Våren är en tid då allt ska hända senast igår annars är det försent och livet kunde en gång bero på hur man hann med allt vårbruk.

För en kristen är detta en stor högtid och en friluftsdag  av större dignitet än till och med fettisdagens skidutflykt med åtföljande semla. På samma sätt som fettisdagen är sista dagen av vanlig mat och godsaker är Kristi Himmelsfärdsdag sista dagen av sötebrödsdagar, för den som hade något överflöd vid denna tid på året, innan pingstnovenan tar vid. I vår ungdom hade gänget i Kiruna dålig koll på alla dessa gamla traiditioner men vi kom själva på att det här var en bönetid för de första kristna och vi fastade och bad i all enkelhet under perioden långt innan vi visste vad den kallades för. Jag är övertygad om att Anden talade till oss om detta för i vår extremt lågkyrkliga omgivning där minsta korstecken kunde uppröra var det inget vi hade lärt oss.  Det är på senare år jag lärt mig att novenor finns och att de ursprungligen hämtat sin inspiration från denna period mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst. 

I år har Terésia Derlén biskopsadjunkt i Västerås stift välsignat oss med en liten bönbok eller vägledning genom novenan som alla kan nå via denna länk.

I vårbrukets allehanda kan man ju ändå ta en lugn stund, låta magen vila med enklare mat igen efter påskens fester. Björksaven har nu stigit färdigt för i år men andra vårens ljuvligheter kan man passa på att njuta av: lättkokta skott av rallarros i lite salt vatten är som den godaste sparris just nu, granskott smakar mums och allehanda örtteer kan man plocka nu: maskros (renande), fjälldaggkåpa (smärtstillande vid tex mensvärk), rölleka(mot förkylningar så torka till vintern). Man kan äta maskrosbladen också, späd gräslök,  syror som vi kallade surblad som barn och mycket mer finns där ute just nu. Om man orkar och hinner kan man få ihop en hel sallad nu och det känns som  om kroppen får en boost av allt detta liv. 

Nu är dessutom myggen ännu inte så många och nätterna ljusa, dygnet känns oändligt här hos oss.  Ora et labora känns mer än  vanligt som en nåd just nu. Jag ska försöka tänka på det och njuta även om det aldrig är så hektiskt som nu med jobbet och alla gårdssysslor nästan dygnet runt. "Gå du och gör sammalunda!"

Träd

Vår trädgård 23 april, påsklördagen 2022

 En lovsång av David. Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.

Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.

Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.

De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.

De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.

De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet. Ps. 145:1-7

Korsets trä sägs i vissa legender bestå av virke från livets träd i paradiset. Andra legender pratar om samma virke som Noa byggde arken av.  Båda legenderna knyter samman Jesu lidande och uppståndelse med andra livgivande händelser i Bibeln: skapelsens frodiga trädgård och Noas livräddningsark. Jag tänker nu också på hur historien knyts samman vid den tomma graven eftersom den låg i en trädgård. Maria Magdalena trodde j u först att Jesus var en trädgårdsmästare, det står numera väktare. Men varje översättning är en tolkning och jag väljer tolkningen trädgårdsmästare eftersom det är ett yrke som lika gärna kunde ha varit Jesus eget. 

Nu var han förstås yrkesmässigt i den andra änden av processen , timmerman, han visste allt om stickor i fingrarna, hyvling och  virkesdimensioner. Såg och hammare. spik och borr var hans verktyg. Men det finns också trädgårdsmästarkvaliteter i Jesus och det är inte bara min metaforiska fantasi som spökar här utan Jesus använde också bilden av Gud som trädgårdsmästare i sina liknelser. Speciellt tänker jag på trädgårdsmästaren som vädjar för fikonträdet i en vingård. 

"En man hade ett fikonträd i sin vingård och han kom för att se om det fanns någon frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför ska det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: "Herre, låt det stå kvar ett år till så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det."  Lukas 13:6-9

I utkanten av en vingård hade man ofta ett fikonträd. För arbetarna var detta träd en skuggig viloplats oavsett hur mycket frukt det bar. För vingårdsägaren var det slöseri med mark om trädet inte bar frukt och han hade heller inte någon förståelse för att skuggan var behaglig för arbetarna i hans vingård även om trädet inte bar frukt. Trädgårdsmästaren vill däremot ge trädet en chans till genom att lägga ner ännu mer tid på det.*

Intressant är att Lukas är den enda evangelist som tar upp denna liknelse.  Markus och Matteus tar istället upp tillfället när Jesus förbannar ett fikonträd eftersom han blev arg när det inte bar frukt, trots att det inte var tid för fikon. Lukas berättar alltså istället om ett ensamt fikonträd i en vingård. En udda typ som dessutom inte är nyttig är en typisk gestalt i Lukas evangelium. I kapitel 7 möter vi den hamartolos som slösar balsam genom att smörja Jesus hemma hos en farisé som bjudit in Jesus lite med armbågen. I kapitel 19 möter vi den korrupta samarbetsmannen Sackaios som är så kort att han måste klättra upp i ett träd för att se Jesus i folkmassan, han är också ensam om berättelsen om den barmhärtiga samariern och ingen annan återberättar liknelsen om den förlorade sonen. 

Lukas skriver för hedningar som just fått höra om Jesus. De har aldrig känt sig fullt inkluderade i gudsfolket. Så här i början av kristendomens historia är hedningarna i minoritet och lika udda som fikonträdet i vingården eftersom  i stort sett var och en av dem kunde kallas hamartolos. Jag kunde ha kallats hamartolos. Vi som nu är kristna är till största delen fikonträd i utkanten av vingården Israel. Jag tycker det borde göra oss både ödmjuka och tacksamma. Framförallt för kärleken det ensamma fikonträdet får av trädgårdsmästaren Jesus. Vi "ska ropa ut din stora godhet/ och jubla över din trofasthet." 

 

*"Så länge det finns liv finns det hopp"-inställningen delar jag med denna trädgårdsmästare, oj så många icke-dekorativa, oproduktiva plantor, buskar och krukväxter som jag pysslat med. Men jag är varken Jesus eller Sam Gamgi i Sagan om ringen, så oftast överlever inte den krassliga växten. Men vissa har verkligen gett lön för mödan och det räcker för att jag inte ska ge mig innan det verkligen inte finns en gnutta liv i plantan.Kul att vara lite lik Jesus ibland.

 

Påsk

Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!”
De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg.
Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel?
Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
Och han visade dem sina händer och fötter.
Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?”
De räckte honom en bit stekt fisk,
och de såg hur han tog den och åt.
Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.”
Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna.
Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen,
och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
Ni skall vittna om allt detta.
Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” Lukas 24:36-49

Påskdagens stora nyhet hade förstås inte nått långt när Jesus kommer för att äta med lärjungarna. Jag har ofta tänkt på att det var fisk han fick. Jag vet inte hur de åt fisk i Jerusalem vid denna tid men som jag känner fisk är det en maträtt som kräver visst petande. Man måste plocka bort ben, kanske får man ändå med ett vasst ben i munnen som man får plocka ut. Fisk äter man inte som en räkmacka. Det syns alltså att det är en människa som äter och inte ett spöke. "De såg hur han tog den och åt." berättar Lukas som intervjuat de som var med den gången. Just innan detta skedde hade ett andfått par kommit till dem och berättat om hur de mött Jesus på väg hem till Emmaus. De kände igen honom när han delade ut brödet vid kvällsmaten. 

Nyss hörde jag av misstag  en snutt av "Ring p1" en man menade att han kunde bevisa att Jesus inte var Guds son eftersom Jesus inte lärt ut ALLT som vetenskapen nu vet. Han nämnde virus och bakterier som exempel. Programledaren invände att Jesus hade kort med tid och tog de viktigaste först. Och det är ju en smart invändning som jag helt håller med om. En annan invändning den inringande fick innan jag lämnade köket, var att hans anhängare inte skrev ner allt Jesus lärde ut utan det de fann intressant. 

Det är ju ytterligare en god invändning. En sak som nämns oproportionerligt ofta i evangelierna är mat. Enid Blyton som skrev spännande ungdomsdeckare om fyra barn och en hund på 1940-talet har anklagats för att ha gett mat en för stor del i böckerna. Det gjorde faktiskt min favorit Ruby Ferguson också i hästböckerna om Jill. Båda författarna skrev i tider av ransonering, vilket jag ser som en förklaring till detta.

Man kan nog säga att mänskligheten egentligen alltid levt i tider av ransonering. Vi i Sverige idag lever i ett sällsynt historiskt undantagstillstånd. De som vandrade med Jesus var ofta hungriga, åt sällan något som kan likna en svensk påskbuffé 2022 och minns mat mer än virus. Om nu Jesus talade om virus. Han tog ju det viktigaste först: hur Guds rike är beskaffat. Jämlikhet, fred, kärlek såg han som viktigast. Och jag tycker han prioriterade rätt där. Men ibland hade jag nog önskat att lärjungarna kring honom hade berättat vad Jesus undervisade om sin död och uppståndelse med utgångspunkt från lagen, profeterna och psaltarpsalmerna. Inte i stället för upplysningen om fisken , utan också.

Sedan inser jag att Lukas och de andra evangelisterna redan hört massor av utläggningar om Jesu död och uppståndelse utifrån skriften. De ansåg att detta var redundant information. Det de ville skriva ner var minnena av den levande Jesus, hans undervisning när han var här på jorden och hans liv med dem. De predikningar och textutläggningar de fick höra och de brev som cirkulerade i församlingarna från Jesu bröder Jakob och Judas handlade inte alls om hur det var att leva nära Jesus utan om betydelsen av lidandet och uppståndelsen. De berättar omhur man skulle leva som Jesus och överleva som troende under förföljelse och i förskingring. Jesu äldsta lillebror Jakob börjar sitt brev: 

"Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen. Skatta er bara lyckliga , mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist." Jak.1:1-4

Jag förstår att ju fler som kom till tro desto fler ville veta HUR man lever fullkomligt. Hur gjorde Jesus? De ville få mer än dessa brev som liksom utlägger Jesu liv under förutsättningen att de flesta åhörarna träffat Jesus. De som inte gjort det ville veta vad Jesus gjorde för att kunna bli som han. De ville få samlade redogörelser från dem som levt med Jesus nedskrivna så även dessa kunde skickas runt i den allt större kristna världen. 

När Lukas började sin forskning hade redan flera gjort detta, gett en samlad skildring av Jesu liv. Ändå insåg han att allt inte kommit fram, framför allt om hur Jesus bemötte hedningar och andra socialt utsatta och utstötta. De Lukas intervjuade minns den hamartolos som inviger Jesus till hans tjänst, den korrupta samarbetsmannen Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus och liknelsen om en son som tar ut sitt arv och blir utfattig och måste längta efter grismat innan han "kommer till sig själv.". De minns vad som hände innan Jesus började predika; Marias minnen, Jakobs minnen av storebror som barn, Josefs minnen av en resa till Jerusalem. De minns också att Jesus även predikade på en slätt där alla kom i jämnhöjd med varandra och inte bara från ett berg som gör att folk hamnar på olika nivåer (Luk. 6:17-7:1).

Hur är Guds rike? Hur lever vi fullkomligt som Jesus? Allt detta svarar evangelierna på. Resten , säger Jesus, ska den Heliga Ande lära oss i framtiden.  Och det har vi sannerligen gjort. Men detta om virus och bakterier, där hade redan judar god koll på. De tvättade sig och iakttog renhetsregler kring det som kallades spetälska, ett samlingsord för smittsamma sjukdomar och tex hussvamp. Dessa regler var så stränga så de uteslöt en massa människor från samhället. Jesus behövde snarare förklara att reglerna var till för människans skull inte tvärtom. Han behövde visa att vi skulle bjuda in en hamartolos, en spetälsk , en kvinna med blödningar, i gemenskapen. Han behövde tala om smittskydd med urskillning. Han behövde också påminna om renhetens funktion och gemenskap med alla som överordnat mål för samhällslivet.

Och han behövde äta. För Jesus var hundra procent människa inte enbart hundra procent Gud.  kroppen hans hade uppstått från de döda eftersom kroppen var han. De flesta vishetslärare vid denna tid och i vår tid är i grunden gnostiker som förnekar kroppens behov och anser att kroppen är skild från människans "själ" som är det enda fina med oss. Jesus är absolut inte gnostiker. Kroppen är för honom helig. Människan är ett oupplösligt helt där kroppsdelarna har olika funktioner hjärtat, som sågs som själens plats i kroppen, är för Jesus ändå alltid en kroppsdel. Evangelisterna visar kroppens betydelse genom att beskriva måltidernas betydelse. och , ja, de prioriterade rätt för vi människor flummar så lätt ut i överandlighet och kroppshat.

De visar att Jesus uppstod, inte som ett spöke utan som en människa med en kropp. Till och med ärren från korsfästelsen var kvar och han behövde fortfarande äta. Evangelisterna gjorde alldeles rätt som prioriterade fisken. Undervisningen om uppståndelsens betydelse pågår ännu, Anden undervisar oss ständigt. Och utan att vi fått veta att Jesus behövde äta hade vi missat något mycket viktigt om uppståndelsen.

 

Sista fastedagen 2022

                           Påskaftonsmorgonen 2022. Stillhet och fågelsång under en mulen himmel.

Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där.
När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet. Lukas 23:55-56

Under långfredagen händer så mycket. Den torterade Jesus hann med att be de kvinnor som grät över hans öde att gråta över sig själva, han fick hjälp att bära sitt kors av en man vars familj senare skulle bli stöttepelare i den unga kyrkan, han hann arrangera så att den unge Johannes fick flytta ihop med mamma Maria, han förlät dem som spikade fast honom på korset,han hann bjuda in en man som korsfästes med honom till paradiset. Jesus skådade "dödens portar, portarna till det yttersta mörkret." (Job 38:17) och han besegrade ondskans alla makter:

 Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus. Kol. 2:15

Så kommer den stilla kvällen när  Josef av Aramitaia och kvinnorna som följt med Jesus från Gallileen varav Maria Magdalena, Johanna*, Maria-Jakobs mor (Jesus mamma)nämns hos Lukas. De tillbringar sedan tiden från klockan 6 på kvällen i stillhet. Jag föreställer mig en förlamande sorg, den där som infinner sig efter en begravning av en nära anhörig. Först aktivitet: få ner Jesus från korset, begrava honom i all hast innan sabbaten inföll och skynda sig hem. Sedan: stillhet. 

Det vi kallar Stilla veckan är ju en hektisk tid för Jesus och hans lärjungar. Först nu blir det stilla för honom och hans vänner. De följer Mose ordning: "Ingen av er får gå ut genom dörren i sitt hus innan det blir morgon." (2 Mos. 12:22) Jag föreställer mig att de är tysta och knappt orkar äta. Jag tänker mig att de går om varandra i huset. Kanske ligger de och stirrar i taket. Chocken. Sorgen. Tystnaden. Påskafton. Sabbat. 

Gud vilar ut.

*Markus nämner Salome i stället för Johanna. Hos Markus nämns också att mamma Maria är mor till Joses förutom Jakob (det nämns ju tidigare också att hon var mor till Joses, Jakob. Judas och Simon) .Det är lite intressant att nu är Maria nämnd som mamma enbart till Jesu syskon, inte till Jesus själv. Endast Johannes evangelium tar upp denna detalj. Johannes tar ofta upp saker som inte de andra kommit ihåg eller tagit upp. Också här är han ensam: mamma Maria var Jesu mor, vill han påminna. Varför? Var Marias ödmjukhet sådan att hon inte ville påminna om att hon var Jesu mor men ändå lät hon evangelierna ta upp att hon var mamma till några av den galilleiska kyrkans ledare: Jakob, Joses, Judas. Och eftersom hon rimligen var död när Johannes minnen skrevs ner kunde hon inte förhindra detta längre.

 

Långfredagens evangelium enligt Lukas

 Men jag lever för honom,

och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,

förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in. Ps. 22: 30-32

I dagens evangelietext möter vi bland många andra Simon från Kyrene i Nordafrika, gråtande kvinnor och en romersk officer som förstår något av vem Jesus är. Simon får vi veta hos de tre synoptikerna,  är far till två kristna bröder, Alexandros och Rufus, varav Rufus, senare blir kristen församlingsledare och dessutom har Rufus en kristen stöttepelare till mor, enligt Romarbrevet 16:13. När Jesus,  efter en hel natt av tortyr och förhör av flera olika förhörsledare, inte orkar bära tvärbjälken som de som dömts till att korsfästas ska bära själv till avrättningsplatsen. Dessa tvärbjälkar vägde mellan 30 och 50 kg. Vi har nog alla sett bilder av rekonstruktioner där korsfästa bands fast i tvärbjälken och faller framstupa under tyngden utan möjlighet att ta emot sig. När Jesus fallit tog Simon över. Detta gjorde uppenbarligen intryck på honom så att hans familj blev stöttepelare i den första kyrkan.

Möjligen var också Simon av Kyrene redan en av Jesus sympatisörer så detta att han tvangs bära bjälken blev ett slags hot om möjliga repressalier även för Jesu anhängare. Romarna var kända för sina hårda nypor mot alla som äventyrade Pax Romana. Det var just denna stenhårda militärdiktatur som gjorde "freden" möjlig. Några decennier efter Jesu korsfästelse slogs det stora judiska Bar Kochba-upproret ned, de flesta upproriska dödades, judar fördrevs även om de inte hade del i upproret och Jerusalems judiska tempel raserades som straff för detta uppror. Romarriket bytte också namn på provinsen Syriae Judeae till Syria Palestinae år 135e.Kr. det fanns anledning att vara försiktig. Just denna dag då Jesus skulle avrättas var det bara de modigaste som var kvar i hans närhet, kvinnorna som följt Jesus, Jesu mamma Maria och Johannes nämns vid namn. De övriga verkar hålla sig i bakgrunden. Men Simon finns där för att bära en del av bördan.

Det är långfredagskväll och fullmånen lyser över en värld där det tycks som om den vita häxan kan segra och vintern utan jul aldrig verkar ta slut. Men han på korset ropade med hög röst och förhänget i

Bildkälla

templet brast mitt itu-det allra heligaste var öppet och en hamartolos, en officer med många liv på sitt samvete, förstår när Jesus dör: "Han var verkligen en rättfärdig man." En av de korsfästa rövarna får löfte om att vara tillsammans med Jesus i Paradiset, berättar Lukas: hedningarnas apostels egen hävdatecknare, de fattigas, främlingarnas och faderlösas evangelist. Och en man från Kyrene blir aldrig densamma han kanske tänker på slutet av den Psaltarpsalm 22 som Jesus nyss citerat inledningsorden av på korset: "Eloi, eloi lema sabachtani!" "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?"  Psalmen som slutar i en helt annan ton:

"Men jag lever för honom, och mina barn ska tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in."

 

Gemenskap

 Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram. Jesaja 50: 8

Den här dagen i Stilla veckan sjunger man Kassias hymn i grekisk ortodoxa kyrkor. Nunnan Kassia som levde på 800-talet skrev mycket musik och vackra böner men just idag är hymnen om hon som smorde Jesus inför hans begravning sjungen varje år och därför är det en sång alla grekisk-ortodoxa känner igen.

Just denna onsdag minns kyrkan över hela världen hur Jesus smordes inför sin begravning av en namnlös kvinna och av Maria i Betania. I podden om Bibelns kvinnor dissade man Lukas evangelium som tar upp den första smörjelsen av Jesus, då när han började sin predikogärning. Då berättar Lukas om hur en hamartolos(syndare/hedning) crashar in hos en farisé i Kafarnaum och smörjer Jesus fötter med kungligt dyr balsam. I podden menade de att Lukas alltid vrider till kvinnorna i en patriarkal position. Jag håller inte med, som ni vet, Lukas evangelium är det evangelium som allra tydligast följer Bibelns tradition av att sätta barn, kvinnor, fattiga och främlingar i centrum. När Matteus berättar från bergspredikan berättar Lukas om ett tillfälle när Jesus predikar på en slätt. Lukas är den enda som berättar om den kortväxte Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus. Det är också Lukas som berättar om, och namnger, kvinnorna som följde Jesus och försörjde hela gruppen lärjungar med sina tillgångar.

Men Lukas berättar inte om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Det verkar ologiskt. Det verkar som om Johannes tycker detsamma och tar upp detta tillfälle. Johannes evangelium är ju mer medvetet komponerat kring vissa tecken. De övriga evangelierna berättar ju redan om Jesus liv och verksamhet. Johannes tar upp det de andra inte tog upp. Han tar inte upp instiftandet av nattvarden däremot berättar han om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter under den sista måltiden. Johannes berättar också om hur Maria av Betania smörjer Jesu fötter inför begravningen. Maria som gärna satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans undervisning gör det som en okänd hamartolos gör för att inviga Jesus till tjänst i början av Lukas evangelium. Båda gör det som Jesus gör : böjer sig ner  och betjänar. De utför visserligen en prästprofettjänst men likheten med vad Jesus, alltså Gud själv, gör är också slående.

Kvinnor, barn, slavar, fattiga och främlingar är i Bibelns ständiga fokus. De mäktiga, rika och innegänget är aldrig intressanta i Bibelns värld. En kvinna som beskrivs som en hamartolos får däremot allt ljus på sig, en kortväxt avskydd samarbetsman som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus får ett eget kapitel, en kvinna som bor ihop med storasyster och lillebror i en liten by utanför staden träder också fram, i berättelsen om Jesus. Jesus själv bodde i den lilla fattiga byn Nasaret i en hantverkarfamilj som låg snäppet under de självägande bönderna i status. Jesus gör också själv kvinnliga och slavsysslor. En sak som man sällan tänker på är hur Jesus rör vid sjuka och döda. Han går till och med in i Lasaros grav. Detta var inget för män med status. Det var kvinnors uppgift att röra vid döda och ordna med begravningar eftersom människor blev rituellt orena av detta.

Den grupp människor som snabbast tog till sig evangeliet är alltså ständigt i dess centrum. Jesus säger också vid fottvätten till Petrus att om han inte får tvätta hans fötter kan han inte ha gemenskap med Jesus. På detta sätt förstår vi också att den hamartolos som smörjer Jesus i Kafarnaum och Maria i Betania HAR gemenskap med Jesus. Kassianis hymn har tyvärr fastnat i att denna hamartolos var prostituerad. Inget säger att det var så. Men ganska snart slutade ju de hednakristna att se sig som om någon enda av dem kunde räknas som en hamartolos. Tyvärr kom då också antisemitismen in i kyrkan. Så har även Kassia skrivit en hymn Petron ka Paolon, som är antisemitisk. Detta att vi glömmer bort att vi är syndare och dessutom hedningar, frälsta av NÅD, gör kyrkan farlig och drar oss ner i verkligt allvarlig synd.

Vi måste alltså alltid minnas att varje kristen hedning är en hamartolos som gör en prästprofettjänst och dessutom detsamma som Jesus. Vi har alltså gemenskap med Jesus och varandra i Guds jämlika rike och ingen är mer värd än någon annan i detta rike: i gemenskapen råder en jämlikhet som är så radikal att Gud själv blir ett nyfött barn och en lidande tjänare. Han som skaffar oss rätt är nära.

 

Templet rensas

Les vendeurs chassés du temple* av James-Jacques-Joseph Tissot (1836-1902), fransk målare även verksam  i Storbritannien.

 

 När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där och sade till dem: Det står i skriften: Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste." Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.  Lukas 21:45-48

I allmänhet är Jesus en lugn person. Om man ska tala med moderna terapeuter är Jesus en minimerare, en som drar sig undan hellre än att ta strid. Men den sista tiden i livet är det som om han, med tanke på hur kort tiden är, handlar. Tiden för predikan, goda exempel och övertalning börjar rinna ut. Nu är det tid för profetiska handlingar. Först rider Jesus in i Jerusalem och väl där rensar han templet enligt Markus, Lukas och Matteus. I Johannes evangelium är det dock det första han gör efter bröllopet i Kana. 

Kan det ha varit så att Johannes ville påminna om att Jesus gjort detta två eller flera gånger? Först börjar han sin aktiva tjänst med en tempelrensning och sedan gör han det just innan sin död eftersom templet måste rensas upprepade gånger. Ska vi lära oss att städning  aldrig blir färdig, vi måste ständigt rensa tempel? Snart återgår allt till det sedvanliga förfallet. Varje adventstid och varje fastetid måste man delta aktivt i för att rensa upp och städa i livet. Då och då behöver också kyrkan reformeras ."En gång för alla"-principen gäller bara Jesu död på korset, resten är ett tålmodigt arbete som måste göras om regelbundet.

* Tissot var troende katolik och efter att hans modell och livskamrat, den frånskilda irländskan Kathleen Newton svårt tuberkulossjuk tagit sitt liv började hans väg till en djupare tro som fick sitt utlopp i hans konst när han, som det står"plötsligt", reste på en pilgrimsfärd till det osmanska rikets Palestina (som motsvarar dagens Syrien, Israel, Gazaremsan och Västbanken, södra Libanon samt västra Jordanien som gränsar till Palestina), bland annat de områden där Jesus hade verkat på jorden, det som under Jesu liv fram till 135e.Kr. hade det koloniala namnet Syria Judeae. Han gjorde där 350 gouacher av Scener i Jesu liv och sedan målade han även scener ur gamla testamentet, vilka han arbetade med när han dog 1902. Hans realistiska, men samtidigt liksom övertydliga jugendmässiga stil, tilltalar mig mycket. Bilderna är som drömscener men ändå ytterst realistiskt och detaljrikt utförda. Tissot ville också göra scenerna så realistiska som möjligt. Det syns i denna bild : "De ur templet bortjagade försäljarna" (min ord-för ordöversättning). Jag tänker på Selma Lagerlöfs litterära magiska realism när jag ser hans kristna bilder. Jag tycker också John Bauer har en liknande stil. Tissot är väl värd ett närmare studium.

"Kathleen Newton in an armchair" målad 1878,  fyra år innan sin död. Hon var då redan svårt sjuk i TBC.

 

Åsnor

 Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem.
När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna och sade:
»Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på.
Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.«
De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt.
När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« De svarade: »Herren behöver den.« Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp.
Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
»Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn.Fred i himlen och ära i höjden.« Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« Han svarade:
»Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«  Lukas 19:28-40

Åsnesto med sitt föl.

 

Äntligen en åsnedag igen. Åsnan är ju det djuret som tydligast följer genom Jesu liv. Det är förstås inte ett dugg konstigt eftersom det är arbetsdjuret för de fattigaste. Oxar var också arbetsdjur men dyrare i drift än den lilla förnöjsamma åsnan som bokstavligen kan leva på törnbuskar och tistlar. I profeten Sakarjas bok profeteras om den dag då konungen kommer ridande på en åsna för att förkunna fred för folken. Hästar användes i krig och det är begripligt att åsnor inte förknippades med krig. 

De är små, sitter du till åsna, är du fortfarande i ögonhöjd med alla du möter. Du rör dig inte heller mycket fortare än om du hade promenerat raskt. En åsna kan bära tunga bördor lång väg utan mycket mat och vatten, men det går inte fort. De trippar nästan ljudlöst fram utan att snubbla under brännande sol genom öknar och över berg, men de galopperar inte så gärna. Kavallerichock med åsna blir inte så skrämmande som med stora hästar på dundrande hovar.

Dessutom är det inget som garanterar att åsnan skulle springa rakt fram mot en främmande här bara för att ryttaren kommenderar det. Åsnor räknas som envisa , men det är ett missförstånd; de har stark flockkänsla och självbevarelsedrift. Att Jesus väljer åsna i stället för häst eller mulåsna beror alltså inte bara på fredssymboliken. Åsnor är också djur som man måste komma överens med för att den ska jobba så där troget som åsnor gör överallt i varmare delar av världen. Att en helt oinriden ungåsna lugnt trippar igenom folkhopen som sjunger och viftar med tygstycken och palmblad måste ändå räknas som extraordinärt.

Jesus visar här, liksom när han stillar stormen, att han hör ihop med hela skapelsen. Han är hela skapelsens Herre. Han rider på ett fredligt arbetsdjur, en oinriden ungåsna, som litar så fullständigt på Jesus att den trippar genom landets största stad när den nyss bara bott i en stillsam by. Åsnan vet troligen vem det är som rider genom Jerusalem på dess rygg. De som hyllar Jesus tror sig veta vem han är men flera av dem kommer troligen att ropa "korsfäst" några dagar senare. 

Det kommer inte åsnan att göra.