En röst ropar i öknen: bana väg för Herren. Luk. 3: 5
Idag känns det mer som "ett rop hörs i Rama, gråt och högjudd jämmer. Det är Rakel som gråter över sina barn och hon låter sig inte tröstas , för de är inte mer till. " efter terrorattacken på Bondi Beach. Nästan samtidigt som den ignorerade antisemitismen i Sverige ges ett ansikte av BRÅ som menar att den "ökat något" när anmälda hatbrott mot judar ökat med 95% de senaste åren. Samma siffror verkar rimliga när vi nu hör om judars situation i Australien. Sopas under mattan ska denna antisemitism ändå, både långt borta och nära. Nära en fördubbling blir "ökat något" här i Sverige och i Australien togs inga larmsignaler på allvar tills demoniska galningar öppnade hatets eld mot Chanukka-firande judar i alla åldrar.
V änstern, som jag själv anser mig tillhöra, sviker återigen judarna. Den galna 68-generationen som nu stapplar mot graven, kan aldrig ändra sig i denna fråga, ser det ut som: den bara måste hata judar och därför gör de gemensam sak med islamister. Det kan väl också bero på att gubbklubben kring Guillou då också får hata kvinnor fritt och för intet. Spöa fruar är något som sagde Guillou tycker är helt okej, bara det görs av en muslim. Och mörda judar är han självklart helt med på. Ni ska se att han redan tänkt ut en hånfull ursäkt för detta massmord till sin söndagskolumn i Aftonbladet. Eller så tiger han om det, vår egen självbelåtet misogyna riksantisemit
Johannes ropar i öknen: " omvänd er! Bana väg för Herren!" och jag hoppas att domens dag snart kommer för de ondskans kreatur som utför massmord på glada Chanukka-firare och för dem som inspirerar till dem eller ursäktar dem, men sitter på bekvämt avstånd och applåderar dessa fega illdåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar