Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg. Jes. 11:5
Thomas Becket blev liksom Oscar Romero, mördad framför altaret i sin kyrka när kung Henrik II respektive El Salvadors makthavare, kände sig hotade av deras hävdande av kyrkans självständighet och suveränitet. Thomas Becket lyckades reta upp även Henrik VIII så till den milda grad att denne polygamist som gjorde sig själv till kyrkans överhuvud lät bränna biskop Thomas kvarlevor som vid den tiden förvarades som reliker till vilka skaror av pilgrimer vallfärdade.
Det finns många likheter med hur makten ser på kyrkan än idag. Henrik II hade hoppats på att biskop Thomas skull bli ett redskap för kungamakten och när han vägrade vara kungens man blev han alltså dödad. Det är så rätt åt Thomas att han fortfarande vördas som helgon för sitt mod att inte bli kungens redskap. Lika rätt är det åt Henrik II att hans minne enbart är som anstiftaren av mordet på Thomas Becket och inget av allt det goda han faktiskt åstadkom under sin regering förknippas med honom.
Ingen är allt igenom god eller ond och även en mordisk monark kan alltså ha goda sidor. Man kan tycka att det borde vara lätt att undvika att mörda biskopar för att undvika ett nesligt eftermäle. Ändå är det så många maktens människor som inte bryr sig bara de får döda den misshagliga oppositionella sanningssägaren. Den demon som flyger i dem visar ingen hänsyn ens till den mäktigas högmod vilket gav demonen ingång från första början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar