I begynnelsen fanns ordet, och ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Alt blev till genom det , och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Joh. 1: 1-3
Evangelisten Johannes har sin dag idag, mitt i juledagarnas fröjd och fasor. Hans julevangelium börjar redan i begynnelsen av allt när Jesus skapar kosmos. Johannes evangelium är urgammalt men ändå yngst av evangelierna och det märks på att han tar upp händelser som inte nämns i de tre övriga och dessutom har hunnit med filosofisk reflektion innan evangeliet nedtecknas.
Ibland, speciellt när jag var tonåring, är detta evangelium favoriten, ibland känner jag att det är alldeles för eteriskt och filosofiskt, då är Lukas min favorit. Sedan blir Markus plötsligt min återläsningsbok nummer ett och naturligtvis blir det likadant med Matteus. Oftast när jag just läser evangeliet i fråga. Läslusten väcks av läsandet. Det gäller typ allt men särskilt evangelierna.
Jag är så innerligt tacksam för mångfalden av evangelierna. Inte bara därför att det stärker deras trovärdighet som historiska dokument utan också för att det är vad jag behöver i mitt liv. Evangelisten Johannes har tex gett oss bröllopet i Kana, den samaritiska kvinnan och så denna berättelse om Jesu liv innan han föds i Betlehem. Lukas har sitt konsekventa perspektiv utifrån oss hedningar och kvinnor, fattiga och utstötta. Matteus lägger ut texten om Jesu betydelse utifrån det judiska perspektivet och Markus berättar kortfattat, angeläget och brådskande om det stora som hänt.
Åter till Johannes som sägs ha avslutat sitt långa liv med att bäras in till församlingen och liggande predikade han samma sak om och om igen: "Mina barn, älska varandra." Det var det som var det viktigaste. Det som han behövde säga om och om igen. Det var allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar