27 december evangelisten Johannes

 I begynnelsen fanns ordet, och ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud. Det fanns i  begynnelsen hos Gud. Alt blev till genom det , och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Joh. 1: 1-3

Evangelisten Johannes har sin dag idag, mitt i juledagarnas fröjd och fasor. Hans julevangelium börjar redan i begynnelsen av allt när Jesus skapar kosmos.  Johannes evangelium är urgammalt men ändå yngst av evangelierna och det märks på att han tar upp händelser som inte nämns i de tre övriga och dessutom har hunnit med filosofisk reflektion innan evangeliet nedtecknas. 

Ibland, speciellt när jag var tonåring, är detta evangelium favoriten, ibland känner jag att det är alldeles för eteriskt och filosofiskt, då är Lukas min favorit. Sedan blir Markus plötsligt min återläsningsbok nummer ett och naturligtvis blir det likadant med Matteus. Oftast när jag just läser evangeliet i fråga. Läslusten väcks av läsandet. Det gäller typ allt men särskilt evangelierna. 

Jag är så innerligt tacksam för mångfalden av evangelierna. Inte bara därför att det stärker deras trovärdighet som historiska dokument utan också för att det är vad jag behöver i mitt liv. Evangelisten Johannes har tex gett oss bröllopet i Kana, den samaritiska kvinnan och så denna berättelse om Jesu liv innan han föds i Betlehem. Lukas har sitt konsekventa perspektiv utifrån oss hedningar och kvinnor, fattiga och utstötta. Matteus lägger ut texten om Jesu betydelse utifrån det judiska perspektivet och Markus berättar kortfattat, angeläget och brådskande om det stora som hänt. 

Åter till Johannes som sägs ha avslutat sitt långa liv med att bäras in till församlingen och liggande predikade han samma sak om och om igen: "Mina barn, älska varandra." Det var det som var det viktigaste. Det som han behövde säga om och om igen. Det var allt. 

Den heliga måndagen-mörkerseende

Jag liknar en uggla i öknen/ är som en uv bland ruiner. / Jag måste vaka,/ är som en ensam fågel på taket./ Mina fiender hånar mig dagen lång,/de gör narr av mig. /brukar mitt namn i förbannelser.    Psaltaren 102: 7-9   

Innan Jesus skickar iväg lärjungarna att hämta åsnorna som ska följa honom på väg till Jerusalem har han hastigt brutit upp från norra Israel för sina vänners skull: syskonen i Betania. Storasyster verkar vara Marta som är den som en gång bjudit in Jesus på mat när han var i byn. Hon ger ett på alla sätt kompetent och handlingskraftigt intryck. Hon är också en av få som evangelisterna direkt säger att Jesus älskar. I 2000 års översättning står det att  "Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros" Joh. 11: 5 . I grundtexten används ordet älska och Eugen Petersons parafras "The Message" den svenska översättningen, använder han det grundtextordet: "Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasaros". 

Hela Johannes evangelium 11: 1- 44 är berättelsen om hur Jesus blir ännu mer irriterande för makthavarna genom att han uppväcker sin vän Lasaros från döden. Det här är det sista miraklet Jesus utför innan han rider till templet på åsnefölet. Inga fler mirakel påminner sig evangelisterna innan Jesu egen uppståndelse en vecka senare. Men detta är också en berättelse om hur mycket vänskap betydde för Jesus, vilket gör hans övergivenhet längre fram denna vecka så mycket djupare. 

När de nås av budet att Lasaros är sjuk vill inte lärjungarna gå till Betania eftersom Jesus med nöd och näppe undkommit stening när de var i Jerusalem. Jesus svarar något kryptiskt: " Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom." Hur i all världen kunde Johannes lägga detta på minnet? Kanske för att det var så konstigt? Men det normala är ju att evangelisterna kommer ihåg sådant som har någon slags poäng, som exempelvis att  Thomas säger till sina medlärjungar: " Låt oss gå med för att dö med honom." vilket ju blir lätt att komma ihåg när korsfästelsen sedan blev ett faktum.

Eller är den där natt-liknelsen något som påminner om en av psaltarpsalmerna, den som brukar läsas just måndag i stilla veckan, Psalm 102? Så tänker jag i alla fall. "Jag är som en uv om natten" är det så att Jesus bävar inför det han vet ska komma? Natten är den tid han inte kan vara säker. Han säger kanske bara , "vi går nu under dagen, då vågar ingen angripa oss. De kommer att leta efter oss i nattens mörker. Just nu behöver ni inte vara rädda." Tänker Jesus på Getsemane när han ensam utan vänner vakar och ber medan lärjungarna somnar upprepade gånger i mörkret?

Ugglor i Bibeln symboliserar , som här, övergivenhet och den ödeläggelse som blir resultatet av människans synd och syndens förfärande konsekvenser. Krig och massakrer ödelägger landet , en ensam uggla finns kvar bland ruinerna. Ugglor är fåglar som mer än andra ser mänskliga ut. I Norden trodde man de var troll eller spöken på grund av deras ljudlösa flykt och att de är nattaktiva. I grekisk/romersk mytologi är de gudinnan Minervas/Athenas fågel. I den här psalmen avses just den lilla minervaugglan. Athena /Minerva var vishetens och den intelligenta stridens gudinna. Därför kallas ugglor visa och "klok som en uggla" vill väl alla vara. 

Men ensam som en uggla i en ruinstad låter mindre lockande, ugglan som övergiven, till och med av Gud, ser all förödelse där den vakar ensam i natten. Det är den symboliken psaltarpsalmen syftar på. Jag tänker också på ugglors helt outrannsakliga ansiktsuttryck. Hon ser i mörkret, men ingen ser henne där hon kurar på taket till ett utrymt hus. En ugglas ljudlösa vingslag det slutna ansiktet och mörkerseendet ger ugglan en aura av integritet trots hennes övergivenhet. Just denna måndag efter Lasarus uppståndelse och intåget i Jerusalem är Jesus väldigt lik den vakande ugglan.   Psalmen slutar dock inte i hopplöshet utan fortsätter längre fram ( här tar jag Kärnbibelns översättning):

Men du Herre sitter på tronen för evigt och ditt namn är för alla släktled./ Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion . Ps. 102: 13-14

Kanske minns Johannes den kryptiska kommentaren om att vandra i natten eftersom Psalm 102 handlar såväl om Jesu ensamma ångest i Getsemane  som om den uppståndelse de snart ska bli vittnen till? När Johannes skriver, eller dikterar, detta evangelium kan han ju också ha påmint sig vers 19:

Detta ska skrivas för kommande generationer/ och ett folk som ska skapas för att prisa Herren. 

 

                               

Femte söndagen i fastan: Purpurfärgen

Så här ser det ut på mitt köksbord just nu. tulpaner med samma nyans som vårblommorna i Purpurfärgen

Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade : "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar. Joh. 19:2-3

Nu går kyrkan in i den allvarligaste delen av fastan: passionstiden, och det uppmärksammar Fastekalendern med passionens, bönens , botens och kungars färg. Därför måste förstås en av mina stora filmupplevelser uppmärksammas. I mitt kulturskafferi finns nämligen en hylla med kyrkscener i filmer/serier. En av favoriterna i min samling är kyrkscenen, och konfliktförlösningen,  i filmen Purpurfärgen  från 1985. En film om styrkan i systerskapet mellan kvinnor av vilka två av de centrala personerna är biosystrar och alla viktiga kvinnliga personer är soul sisters

Miss Celie står i kyrkan med de blommor som gett filmen sin färg. Men så klart är symboliken med purpur större än bara vårblommornas bevis på återuppståndelsen. Passionshistorien är själva grunden i den här filmen /romanen  och så många andra berättelser som berör. Passionens och påskens dramaturgi är oöverträffad. Passionens färg har e. Kr. blivit purpur eftersom Jesus hånas och torteras med en gammal purpurfärgad mantel, som var kungars färg. Dyrbar att framställa, men här ämnad att begabba den torterade fången som tidigare hyllats som judarnas Messias.

I Purpurfärgen är det miss Celie som torteras och hånas livet igenom. Den elake man som köpt henne till hushållerska och våldtäktsobjekt  av Celies förövare och styvfar, fortsätter utöva våld mot henne även efter att hon flytt med mannens älskarinna, Shug, genom att beröva Celie post från hennes syster  som arbetar som missionär i Afrika, och de två barn hon fött åt sin styvfar när hon själv var barn. Barn som tagits ifrån henne. Men efter denna återförening i kyrkan  mellan jazzsångerskan Shug, Celies vän och befriare, och Shugs pappa, som är pastor, vänder berättelsen. Celie får sina brev av sin förövare som vänts om i sin ensamma misär av sången i den lilla kyrkan. Barnen och systern återvänder från Afrika och den lilla familjen återförenas. Celies återupprättelse börjar fullbordas med försoningen mellan Shug och hennes far.

Det kan vara bra att påminna sig om att det också finns en sund och befriande kristen tro i USA nu när landet lider under den ryssvänliga, antikristliga Trump-administrationen. Gud är alltid större och försoningen är vunnen, hur illa det än ser ut i världen. 

Lyssna till dagens Andliga sånger i P2 som också tar upp denna befrielse och sund kristen tro i USA genom fördjupningen om Curtis Mayfield.

Sykars oändliga djup: Sabbatsmannen

 Om vi återkommer till Jesu första uppmaning till kvinnan vid brunnen  i Sykar, som vi nu vet är Sippora och Rakel i den nya tid som Jesus initierar. Han frågar efter hennes man och får då veta att hon inte har en man. Han säger då att hon haft fem män och den hon nu bor hos är inte hennes man. Vi vet alltså också att Jesus motsvarar Moses och Jakob, dvs den man som efter mötet vid en brunn gifter sig med Rakel/Sippora. Jesus blir alltså kvinnans sjunde man. Den fullkomlige himmelska mannen och även sabbatsmaken.

Kvinnan blir alltså arbetsbefriad av Jesus. Hon måste inte bli hans husslav och egendom. Efter detta behöver hon inte gifta sig mer utan hon blir i stället mor till en stor mängd andliga barn. Kanske var hon infertil och av den anledningen blivit förskjuten fem gånger? Kanske är Jesaja 54 en profetia om henne? Jag tycker nog att det verkar vara precis så:

Jubla, du ofruktsamma,

som aldrig har fått barn,

brist ut i jubelrop, 

du som aldrig har fött!

Den övergivna ska få fler barn

än den gifta kvinnan, säger Herren.

Gör mer plats åt ditt tält,

spänn ut dina tältdukar, 

snåla inte,

 gör linorna längre,

slå ner pluggarna stadigt .

Åt söder och norr ska du utbreda dig,

dina ättlingar ska fördriva de främmande folken

 och bosätta sig i de övergivna städerna.

Var inte rädd, du skall inte förödmjukas.

 Nej, du skall glömma din ungdoms skam,

inte mer minnas änketidens smälek.

Ty din man är han som har skapat dig,

han vars namn är Herren Sebaot 

 din befriare är Israels helige,

han som kallas hela jordens Gud. 

 Herren kallar på dig, övergivna och olyckliga kvinna.

 

Sykars djup: alla sanna gudstillbedjare

 Kvinnan som har haft fem män sitter vid brunnen där hon just träffat Jesus och eftersom hon kan skrifterna känner hon igen honom som Messias/Taheb och profeten, den ende. Moses som förebild till Jesus är inte lika uppenbar för oss sena tiders protestantiska barn som exempelvis Herrens lidande tjänare i Jesaja 53, men icke desto mindre är även Mose en förebild till Jesus. Och här vid brunnen blir det mycket tydligt. Som skrivet var i förra posten brukar Esra kallas "den andre Moses men här gör Johannes evangelium tydligt att det är Jesus som är den andre Moses, precis som Johannes tidigare förklarat att Johannes döparen är den andre Elia. 

Esra var den som tog avstånd från samarierna och drev dem ut i ett föraktat utanförskap som gjorde dem starkt vakthållande om sin urgamla identitet. När en judisk kung beordrat förstörandet av deras tempel på Gerizim 150 år f.Kr. svarade de genom att orena Jerusalems tempel med dödas ben. Samariska kvinnor får inte giftas bort med annat än samariska män Men här sitter Jesus, en judisk rabbi och talar med en kvinna som känner igen honom som som profeten och det första han frågar är om hennes civilstånd. Under det misogyna 1500-talet trodde man att det betydde att han gav henne en reprimand för lösaktigt leverne. Men inget tyder på det.

Däremot är det viktigt att kvinnan är ogift därför att här vid Jakobs källa möter Jesus henne som Moses mötte Sippora. Han gör ett profetiskt statement. Jesus är den andre Moses , inte Esra med sin etniska rensning. Jesus visar här hur alla kan bli Guds barn genom att känna igen honom. Han grundar det nya gudsfolket som absolut är judarna men också samarierna som ju egentligen alltid tillhört Guds folk, det var redan skördetid i Samarien när Jesu kom dit. Men också alla människor på hela jorden: 

Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det som vi känner till. Vi tillber det som vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer , ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.  

Att mötas vid en brunn har alltså i Bibelns värld betydelsen av ett kärleksmöte. När Jakob mötte Rebecka vid brunnen slutade det med giftermål med allt vad det innebär av faror och vedermödor för Rebecka som dör i barnsäng när Benjamin föds. Sippora gifte sig med Moses och föder honom barn som Moses ändå inte riktigt känns vid. Han omskär inte Gersom* när han föds så Sippora måste rådigt rädda Mose liv när Gud vill döda honom, förmodligen pga detta att han inte riktigt erkände sin son som var ättling till Abraham, liksom Mose, genom att snabbt omskära Gersom och bestryka (samma ord som när dörrposterna beströks med påskalammets blod i Egypten) Mose kläder. Jesus är alltså inet helt och hållet som Moses utan den fullkomlga versionen av honom.  Han är Moses fullbordan som får en massa barn med den samaritiska kvinnan, barn som han genast erkänner när lärjungarna återvänder med maten. Samarierna som "den andre Moses", Esra en gång hade förkastat erkänns nu av Jesus, den sanne Moses, Jesus, som sitt folk.

Moses och Sippora gifter sig enligt Disneys version i "Prinsen av Egypten". Sipporas pappa, prästen i Midjan, viger dem. 

* och kallar honom det bittra namnet Gersom =främling/bofast främling eftersom han känner sig främmande i Midjan. Eller var det för att inte riktigt erkänna Gersom som del av sitt folk?

 

* och kallar sonen det bittra namnet främling/en bofast främling eftersom han känner sig främmande i Sipporas hemtrakter och släkt.

Sykars oändliga djup del 2: skörden

 

Jesus och den samariska kvinnan talar om livets vatten  brunn av Angelika Kauffmann 1796

När Esra återvände från den babyloniska fångenskapen och fick tillåtelse att återuppbygga Jerusalems tempel vägrade han tillåta de israeliter som också kallas samarier som bodde i landet att vara med. Redan under översteprästen Elis* tid när han flyttade tillbedjan till Silo hade Israels rike i norr börjat ta avstånd från dem som inte ville tillbe på deras heliga berg Gerizim. Samarierna ser därför judendomens idé om tempelberget i Jerusalem som en oacceptabel novation.  När Esra utestängde dem från tempelbygget utvecklades deras tro till en som starkt tog avstånd från nymodigheter som Jerusalems tempel och infogandet av profeterna, de historiska böckerna och de poetiska böckerna  i den heliga skriften.

Esra var den store rasisten bland profeterna, likväl som den stora reformatorn. Han kallas ofta för "den andre Moses" Boken med hans namn avslutas med en stor etnisk rensning då Esra skickar bort alla icke-judiska kvinnor med de barn de fått i sina äktenskap med judiska män**. Det är förstås helt i karaktär att han inte tillåter de israeliter som hela tiden stannat kvar i landet att vara med om återuppbyggandet av landet efter att eliten  av de landsförvisade judarna kom tillbaka från Babels floder om inte ens de fick behålla sina familjer om de gift sig utom sin etnicitet. 

Om vi får tro Esra och den av honom återupptäckta Tanakh var samarierna ett blandfolk av israeliter och folkgrupper från norr,  I Tanakh berättas det att fem olika tvångsförflyttade folkgrupper skulle ersätta de fördrivna israeliterna. Dessa blandade sig med israeliterna/samarierna och de sades ta med sig sina egna gudar förutom att de också började tro på Jahve.  Av denna synkretism syntes inget spår hos samarierna ens på Jesu tid. Däremot levde en legend bland judarna om de fem folkgrupperna kvar då man menade att de tagit in varsin avgud, ba'alim  till samariernas tro. Judarna ville ju, som det står i texten, inte ha något att göra med samarierna- 150 år tidigare hade den judiske kungen Hyrcanus II jämnat templet på Gerizim med marken. Jakobs källa, där Jesu mötte kvinnan, stod inte heller högt i kurs hos judarna. Men kanske är det denna tradition om fem avgudar som avspeglas i att Jesus tar upp den samariska kvinnans fem tidigare män. 

Med sin starka monoteistiska hållning som vägrar att på minsta sätt förmänskliga Gud eller modernisera sedvänjor förefaller det högst osannolikt att de verkligen skulle ta in andra gudar i religionen. Däremot förefaller det högst troligt att de folkgrupper som assyrierna tvångsförflyttade till Nordriket Israel blev monoteister eller monolatriker * i mötet med samarierna . Det må vara hur det vill med den saken men resultatet är ändå att judisk tradition skiljer sig åt från samariernas självbild i fråga om samariernas monoteism. Medan judarna ser dem som en utbrytning/sekt med fem avgudar, dock släkt med judendomen, ser sig samarierna själva som de äkta israeliterna som bevarat den mosaiska trons ursprungliga uttryck och deras monoteism är orubblig, enligt dem själva.

Jesus har en annan syn på samarierna än andra judar ser vi i evangelierna. I Lukas evangelium har vi den kända historien om den barmhärtige samariten, men också berätteslen om tio spetälska varav alla utom en struntade i att tacka Jesus för sitt helande. Lukas skriver tydligt att denna enda person var samarier Lukas 17:12-16. Och här i Johannes evangeliums kapitel 4:35-38 säger Jesus om samarierna: 

Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«

En trosföreställning som gjorde de samarier Jesus mötte vid Sykar mer benägna att tro på honom än många andra är den samaritiska föreställning om Messias, Taheb (den som återställer). De talar bland annat om att Taheb ska leva ganska obemärkt och sedan dö och då  ska uppståndelse från de döda komma. Detta bygger de på löften i de fem Moseböckerna där, den enda profeten de erkänner , Moses, finns med. De har också en tanke om denna profetens återkomst. Att den samaritiska kvinnan kallar Jesus profet är därför ett tecken på att hon känner igen Jesus som profeten och Taheb. Det står nämligen inte "jag ser att du är en profet" utan "jag ser att du är profeten". Jesus visar alltså att samarierna är såväl förberedda för skörd som efterföljansvärda exempel.

Intressant är att även assyrierna som bodde ungefär i nuvarande Syrien och Libanon blev tidigt kristna och är enormt stolta över sitt kristna arv. Även de hade vissa lagar och traditioner som gjorde dem "förkristna". Det var just till Assyriens huvudstad Nineve Jona skickades för att predika omvändelse- och de omvänder sig genast. Till och med djuren inbegrips i assyriernas botgöring. Man kan faktiskt hitta arkeologiska bevis på att assyrier lät hästar fasta och i samband med detta rakade av dem manen.  Mer om Jona, assyrierna och evangelierna framöver.

Det finns alltså inget slumpartat i att Jesus stannar just här i Samarien, talar till just denna kvinna som är väl bevandrad i skrifterna så hon känner igen profeten och Taheb/Messias i Jesus. Det är heller ingen slump att hon haft fem män men när Jesus träffar henne är ogift. Mer om detta i nästa post.

*en som tror att det finns flera gudar men bara tillber en av dem, som de första judarna ofta var.

** Jesus är tydlig med att skilsmässa aldrig är tillåtet. Man kan tolka det som att han i polemik med Hillel enbart motsätter sig skilsmässor i sin samtid där mannen hade all rätt att skiljas och kvinnor ingen, liksom det fortfarande är hos vissa ortodoxa judiska grupper, muslimer och samarierna. Men jag tror att Esra, som kallas den andre Mose, är en av Jesu måltavlor här. Hans kategoriska avvisande av skilsmässa är ju ett kraftfullt mothugg mot Esras masskilsmässa för att åstadkomma etnisk rensning. Samtidigt tar Jesu alltså samariernas parti även i denna bibelpassage när han inte godtar några skilsmässor alls oavsett orsak. Jesu stamtavla innehåller ytterst få kvinnor men samtliga kvinnor som nämns är icke-judar.

Sykars oändligt djupa brunn del 1, mytkrossande

Jesus sitter ner vid brunnen i Sykar och talar med den samariska, och samaritiska, kvinnan.

I Johannes evangelium kan vi läsa den kända berättelsen om Sykars brunn och mötet mellan en samarisk kvinna och Jesus vid den brunnen. Jag har hört många utläggningar om denna text genom åren och när jag börjar forska i i denna text inser jag att så mycket av det jag hört har varit myter.

Vi kan börja med tiden på dagen, 12-tiden, det är inte varmast då, utan vid tretiden på eftermiddagen. Kvinnan och Jesu var vid brunnen vid en normal tid att hämta vatten. När Mose möter sin blivande  fru Sippora är det vid samma tid på dagen som Jesu möter kvinnan vid Sykars brunn.  Och detta tror jag är viktigt för berättelsen. Jesus verkar på många sätt ha just Samarierna som en målgrupp och att anknyta till Mose fru Sippora  så tydligt som här där Jesus möter en kvinna och ber henne om vatten vid 12 på dagen vid Jakobs brunn är nog ingen slump. Inte heller tidpunkten som är när den enda profet som samarierna erkänner, Mose, träffar sin blivande fru Sippora. Det var också vid 12 på dagen och vid brunnen Jakob såg Rakel för första gången i Paddan-Aram. Bara det absolut viktigaste kom med. Och att Jesus gör precis som Mose och Jakob sätter sig vid en brunn och erbjuder en ogift kvinna vatten, satte nog både  judar och samarier på spåret ganska snabbt. 

Evangelierna skrevs ju inte alls på samma sätt som denna bloggtext. Raskt flyger fingrarna över tangentbordet och minsta lilla nyck kan man skriva ner utan ansträngning. Så var det inte när Johannes evangelium traderades och skrevs ner. Just denna berättelse missar de övriga evangelisterna, var det kanske så att Johannes stannade med Jesus medan de övriga lärjungarna köper mat i Sykar? Detta är ju hur som helst en oerhört central text för Jesus och hela hans uppdrag på jorden

Myt ett som krossats av mina efterforskningar var alltså att det var så varmt vid middagstid att kvinnan gick ut vid 12 för att slippa träffa folk. Hon gick ut vid middagstid eftersom det var en normal tid att hämta vatten och kanske ännu mer för att Jesus skulle kunna påminna henne om Jakobs möte med Rakel. Att tidpunkten dessutom är densamma som när Mose mötte Sippora vid brunnen och halar upp vatten till henne, är förstås inte en slump eftersom samarierna bara erkänner Mose som profet ingen annan. Däremot väntar de på en efterföljare till Mose som kallas "profeten" kort och gott. Mer om detta i nästa post om kvinnan vid Sykars brunn. 

Myt nummer två som krossades var att denna kvinna skulle varit typ prostituerad och därmed föraktad och tvungen att hämta vatten när det är som varmast på dagen. Detta är en konstig idé som först dök upp på 1500-talet. Tvärtom tyder det mesta på att hon hade en stark samhällsposition. Ingen hade lyssnat till hennes tal om Jesus om hon varit utstött. Hon  är också kunnig i skrifterna, dvs de fem Moseböckerna och den samaritiska traditionen Samaritisk religion är verkligt konservativt mosaisk. De följer strikt Mose lag och erkänner enbart de 5 Moseböckerna som helig skrift. Men kvinnor har ändå haft en förhållandevis stark religiös roll i samhället trots de stränga renhetslagarna som betraktar menstruerande och nyförlösta kvinnor som orena. Detta gör att de inte kan gå till synagogan eftersom de kan råka få mens just när de är i synagogan.

Kvinnan vid Sykars brunn tillhör alltså de kvinnor som inte bara var etniska samarier (vers 7)  utan Johannes kallar henne också samaritisk(vers 9) för att understryka att hon var troende och kunnig i den samaritiska religionen. Mer om detta senare. Detta om hennes förmodligen starka status i Sykar och kvinnors ställning i religionen hittade jag här och här. Väldigt mycket klarnar då, så även kopplingen till prästdottern Sippora.*

 Jesus frågar kvinnan om hon har en man och genast drog 1500-talets predikanter slutsatsen (här passar det engelska uttrycket "jump to a conclusion" perfekt) att hon var prostituerad. Kärnbibeln menar dock att hon förmodligen var änka, eller blivit bortvald i skilsmässa,  och bodde hos en manlig släkting, vilket också bekräftas av mina efterforskningar i, mestadels judiska digitaliserade uppslagsverk. Tyvärr hittar jag inga samariska  källor annat än citat från samarier. Samarierna, vars namn kommer av verbet  shamar=bevara, tycker än i denna dag att det är de som har bevarat den ursprungliga mosaiska tron bäst men de är inte så aktiva på internet. 

Liksom många kulturer i Mellanöstern än i denna dag, sätter samarier en stor lit till just kvinnornas förmåga att föra traditioner vidare och därför vaktas de hårt av sina manliga släktingar i "hederns" namn, Samarierna  slår stenhårt vakt om detta bevarande. Så hårt att gruppen är starkt påverkad av en lång tradition av ingifte. I en judisk historieskrivning från början av 1900-talet , då rasbiologi och beskrivningar av utseendet ansågs särskilt intressant, berättas att det finns en stor överrepresentation av blonda, rödhåriga och blåögda samarier vilket brukar bero på ett litet genetiskt urval. På grund av generationer av kusingiften är andelen missfall, spädbarnsdöd och dödfödda barn hög.  Flickor och kvinnor gifts i stort sett aldrig bort med judiska män medan judiska kvinnor i sällsynta fall kan gifta sig med en samarisk man efter en lång konversionsprocess.

Det absolut mest sannolika är alltså, enligt Kärnbibeln, att denna kvinna har blivit änka eller bortvald i skilsmässa flera gånger. Samarierna håller ännu fast vid Mose lag om skilsmässor som gör det oerhört lätt för en man att skilja sig, men så klart, omöjligt för en kvinna att göra detsamma. På grund av sin konservatism, som håller Mose lag för alltings rättesnöre, är det således lätt för en samarisk man att skilja sig medan en samarisk kvinna absolut inte kunde välja skilsmässa på Jesu tid. Det symboliska i att hon varit gift just fem gånger och nu bor hos, förmodligen, en manlig släkting, enligt samarisk tradition och är ogift när hon talar med Jesus är så intressant och kommer att avhandlas i nästa post. 

Nu kan vi dock nöja oss med att konstatera att det inte var synd om kvinnan vid Sykars brunn och att Jesus talar med henne där beror inte på att han ömkar henne utan på att han kände igen hennes kunskap och tro. På samma sätt kände hon igen Jesus ganska snart just för att hon var väl insatt i skrifterna och den samaritiska religionen. Sippora var en prästdotter och måhända var också denna kvinna släkt med någon samaritisk präst eller så är hon bara mycket väl insatt i sin religion ändå. Här vid brunnen är det tydligt att Mose och Jesus befinner sig i samma obrutna tradition, Mose är en av många förebilder till Jesus i Gamla Testamentet och detta understryks i detta möte med en kvinna som var väl bekant  med texterna om Mose.

* Sippora var dotter till prästen i Midjan som har två namn Reguel= Guds vän och Jetro=överflöd, mer än nog/Ers höghet/ers förträfflighet (kanske en titel) , alltså släkt till Abrahams son Midjan. I judisk tradition sägs både Sippora och Mose vara släkt med Abraham i rakt nedstigande led 7 generationer för Mose och 6 generationer för Sippora. Midjaniterna tillbad också den ende Guden Jahve. PÅ många sätt liknar förhållandet mellan midjaniterna och Mose förhållandet mellan samarierna och Jesus.

Åttondedag påsk-veckan med åtta söndagar

Caravaggios: Tomas tvivel (1601-1602)

 Frågar man honom då vad det är för sår han bär på kroppen, så svarar han: "Dem fick jag hos mina vänner." Sakarja 13:6

Denna söndag som avslutar påskveckan (stilla veckan är före påsk, påskveckan är efter påsk) och inleder andra veckan i påsktiden minns vi hur Tomas propsade på att få se Jesu sår efter korsfästelsen. Han kallas "tvivlaren" men jag har ju många gånger hävdat att han är en naturvetare och källkritiker som vi alla borde ta rygg på. De olika reaktionerna på den otroliga händelsen, uppståndelsen, kan lära oss något. Tomas reaktion fyller en viktig funktion här. Vi är nog många som tvivlar ibland och är glada åt hans  kritiska syn på vännernas berättelser. Vi får ju dessutom veta att vi är saliga, vi som tror utan att ha sett allt med egna ögon.

Jag är också säker på att kvinnorna som fick bli de första påskevangelisterna tyckte det var skönt att Tomas vågade röra vid Jesus. De fick ju inte göra det eftersom Jesus förklarade att de inte kunde göra det så direkt efter uppståndelsen. Och vi som lever nu och därför får tro på deras vittnesbörd är förstås djupt tacksamma för att såren fanns kvar och att Tomas vågade undersöka dem grundligt.

Återigen får jag också förundras över hur exakt de drömspelsliknande profetiorna hos Sakarja stämmer in på Jesus. De inledningsvis citerade orden kan också översättas, mer ordagrant, mindre elegant översatt: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" "Det är de skador jag fick i min väns hus."  Sådana upptäckter gör att jag när jag läser Sakarja och då  utropar jag, som Tomas: "Min Herre och min Gud!" På många sätt är detta att "se" på liknande vis som Tomas gjorde.

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren.", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag inte. " En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem  och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror." Johannes evangelium 20:24-29

En påsksång från Tanzania, det land där halva mitt hjärta bor. Mfurahini:

 

Mose=Jesus sjättedag påsk

Gladaste påsksången; "Tom är graven i klippan" med barnkör och 70-talsarr, som det ska vara!           Text: Margareta Melin Musik: Lars-Åke Lundberg

På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla." Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig, sänder jag er." Sedan andades han på dem och sade: "Ta emot Helig Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, om ni binder någon i hans synder, så är han bunden." Johannes 20:19-23

Jag har ju utmanat mig till att läsa den drömlikt strukturerade (alltså ostrukturerad som en dröm)  Sakarjas bok under fastan. Det visade sig att det inte bara var en hästbok utan också en bok som från början till slut går igenom hela frälsningshistorien med en mängd olika mycket specifika och exakta referenser till evangelierna om än inte i helt kronologisk ordning, man kan lugnt säga att fabel och intrig inte är desamma i Sakarjas bok. Nu firar vi kristna påsk och samtidigt har judarna precis avslutat sitt Pesach-firande. Då kom jag att tänka på att även Moses är en förebild till Jesus. När Emmausvandrarna fick veta varför Messias måste lida och dö var det ju "med början hos Mose och profeterna" som den främling, som de senare förstod var Jesus, avslöjade detta.

Moses är alltså en förebild till Jesus. Och när jag lyssnade på andakten på Pesach sista dag kom jag att se flera tydliga likheter som dessutom ger tröst när kristendomens existens tycks prekär. Det första jag kom att tänka på var att båda två formerade den första församlingen för respektive religion. Jesus ägnade inte mycket tid åt, vad det verkar, organisationen av den första kristna församlingen men det gjorde sannerligen Mose, det tycks ha varit hans huvudsakliga syssla att få ihop det följe av slavar, trashankar och torpare av olika etniciteter som drog upp ur Egypten den första påsknatten i världshistorien.

Jesus överlämnar just den biten till oss, sina lärjungar. Det kunde han ju också göra relativt lugnt eftersom det var judar som sedan tusentals år hade en beundransvärd uthållighet i att bevara Guds ord på sitt CV. Det hade  dock inte den blandade skara av slavar som knotande och motvilligt leddes runt i öknen av Mose i fyrtio år. Ändå är det just den rollen jag insåg passar så bra in på oss kristna och Jesus. Men Jesus går åt motsatt håll TILLBAKA i Mose fotspår. Och Jesus hade också ett trumfkort på hand som Mose saknade, vilket jag återkommer till senare.

Jesus går tillbaka i Mose spår. Han börjar i öknen i fyrtio dagar,  leder en skara lärjungar och gör många mirakel i tre års tid. Sedan går han mot Jerusalem. Mose börjar i faraos hov som lillprins adopterad av faraos dotter. Mose kan sedan leda ut folket ur Egypten och det måste ha varit en triumfmarsch på många sätt. Jesus går rakt in i maktens centrum och börjar med att rida in in i ett triumftåg på en åsna som Sakarja hade förutsagt. Sedan blir han själv påskalammet som slaktas i Egypten för att dödsängeln ska avväpnas. Han tar striden med alla tiders "farao" , ondskans makt bryts på korset och dödens makt visar sig vara lika besegrad som ondskan på påskdagens morgon.

Jesus går alltså tillbaka i Mose fotspår och besegrar, inte bara en mäktig kung som gör gudomliga anspråk: Herodes/ farao Ramses II, utan all ondskas ursprung och samlar ett folk kring sig av mestadels slavar, trashankar och marginaliserade från hela världen som blir Guds husfolk. Och vi, Guds husfolk, kan lära oss mycket av den förste Mose och hans tappra arbete med att organisera Guds folk. Men vi har trumfkortet som Mose saknade: den Heliga Ande. Mose och folket han ledde hade eldpelaren på natten och molnstoden om dagen. Nu har vi både elden och vattnet inom oss, var och en i det knotande, bångstyriga folket.

Visst bygger vi också guldkalvar och längtar till Egyptens goda lök ibland. Vi svamlar till det på otaliga sätt. Vi har till och med varit rasister och anstiftat folkmord på vår färde genom öknen. Men aldrig förstummas sången från Himlen helt och bönen. "Befria oss! Fräls oss ifrån ondo!" besvaras oupphörligen.

Guldkalv 2 Mos. 32

Lök 4 Mos 11:4-9

Rasism 4 Mos 12

Folkmord 4 Mos 31

"Den dagen" Annandagsvandring till Emmaus

Jesus i Emmaus när han välsignar kvällsmaten målad av Caravaggio 1601.

 Den dagen skall det stå helgad åt Herren" på hästarnas bjällror, och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret. Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot , och alla som offrar  skall komma och ta en sådan och koka i den. Den dagen skall det inte längre finnas några krämare i Herren Sebaots hus. Sakarja 14: 20-21

Så här slutar Sakarjas bok. Med facit  i hand, dvs evangelierna , är det lätt att se hur Sakarja talar om Jesus från början till slut. Men det måste ha varit svårt att förstå vad denna bok berättade om Före Kristus, Ante Christum. Man behöver inte vara analfabet för att inte begripa vad Sakarja profeterar om. Jag har under denna fasteutmaning, som jag fick som ett infall pga hästarna som finns med från början till slut i denna bok, känt mig som Kleopas och hans fru, när de vandrade med en okänd man från Jerusalem till Emmaus och började förstå vad profeterna sa om Jesus och främlingen förklarar : "Skulle inte Messias lida allt detta och gå in i sin härlighet?" Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom i skrifterna.".

Lustigt nog har årets Passionsberättelse har varit Johannesseriens. Alltså berättelsen om Jesu sista vecka i livet fram till uppståndelsen som Johannes evangelium berättar den. De fyra evangelierna turas om och i år var det alltså Johannes tur. Johannesevangeliet som jag nu märkt har väldigt många Sakarja-hänvisningar. Till exempel är det i Johannes evangelium bröllopet i Kana skildras. Välsignade vattenkrukor blir fyllda med gott vin.  Och evangelierna berättar om brödundret där Jesu välsignar mat så den räcker åt alla. Heliga måltider ska i framtiden vara vardag, enligt Sakarja. Fårdammen och andra anspelningar på får och herdar finns i alla evangelier,  men speciellt i Johannes evangeliums kapitel 10. Det handlar helt och hållet om den gode herden: "Jag är den gode herden och jag känner mina får och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren." Den herde som Herren Sebaot identifierar sig med hos Sakarja är alltså här helt tydligt Jesus.

Men när Sakarjas ganska nyckfulla Herde plötsligt tröttnar på sina får, trots att han är den gode herden, gör inte Jesus det. Hesekiels gode herde (Hes. 34) är betydligt mer lik Jesus. Det dunkla och drömlikt osammanhängande hos Sakarja får stringens, förklaring och relevans i evangelierna. Herden är  i Jesus konsekvent trofast in i döden. Jag förstår att Kleopas och hans fru inte förstod innan Jesu förklarade. Profeterna är som en gåta att tyda för den som verkligen behöver förstå hur det kunde bli som det blev. Att Jesus, Messias, såldes för priset av en slav och dödades på vidrigast möjliga sätt och dessutom med ett skamstraff: korsfästelse, vilket gjorde att de som dödar honom också ser upp till honom, måste vara en sådan sak som Jesus förklarar för Emmaus-vandrarna.. 

De bedrövade Emmaus-vandrarna har mist allt hopp. Den som de hoppats på och följt, åtminstone Kleopas fru, Maria hette hon som så många andra,  vet vi vandrade med Jesus och var en av kvinnorna som försörjde Jesus och lärjungarna (Lukas 8) hon hade alltså satsat både tid och ekonomiska resurser på Jesus och det rike han talade om som skulle  bryta igenom med honom. Men medan de går där sida vid sida med främlingen "brinner deras hjärtan". Det uttrycket är så exakt beskrivet hur det känns när Bibelns böcker liksom öppnar sig. Så har Sakarjas snåriga bok öppnat sig denna fastetid. Plötsligt ser jag stigen genom den först så ogenomträngliga snårskogen. Och nu ser jag vart stigen ledde: till Jesus som rensade templet från krämare och genom att Gud levt ett vanligt liv mitt i skapelsen, helgat allt i denna skapelse, från hästarna till matlagningen. Som Jesus sa: Guds rike är nära , himmelriket är mitt ibland er.  Vi kan välja att leva så redan nu. Även om  vi också väntar och längtar. 

En sydafrikansk sång inspirerad av Emmaus-vandringen med Fjedur.

 

"Dräp herden så att fåren skingras"

Caravaggios bild av hur Jesu begravning gick till, målad ca. 1603

 Upp, svärd, mot min herde, mot min förtrogne, säger Herren Sebaot. Dräp herden så att fåren skingras!    Sakarja 13:7

Johannes evangelium berättar om vad som hände efter Jesu död:

Josef från Aramitea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla frö judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade söt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära. Johannes 19:38-42

                       Ruht Wohl ur Johannespassionen av JS Bach med Nederländernas Bach-sällskap. 

Två modiga fariséer, en av dem medlem av själva Sanhedrin (det judiska stora rådet) tar över när de flesta lärjungar skingrats och gömt sig av rädsla för att råka ut för samma straff som Jesus. Josef av Aramitea och Nikodemos går till Pilatus för att få tillstånd att begrava Jesus. Pilatus, som enligt samtida källor inte var en mild härskare, går med på deras begäran på samma sätt som Sakarja fick flytta tillbaka till Jerusalem för att återuppbygga templet. Vi tycker inte det är konstigt. Att ta kontakt med statsministern eller kungen är aldrig ens i närheten av farligt i en demokrati. 

Men det var inte demokratier Sakarja och lärjungarna hade att hantera. Tvärtom , de levde under ockupationsmakter kända för sina vidriga straff som kunde drabba vem som helst: drottning Ester var av goda skäl livrädd för att ens tilltala sin make shahen av Persien så hon utlyste en tredagars fasta innan hon vågade sig på det, Johannes Döparen blev halshuggen pga en nyck på en fest och Jesus blev torterad och korsfäst utan att ha gjort något ont. 

 Josef av Aramitea och Nikodemos var modigare än vi kan förstå. Men även om det är svårt att begripa är det inte omöjligt att ha dem som föredömen.

 

Långfredagsafton

Korsfästelsen av Simon Vouet (1590-1649) i Chiesa del Gesù, Genova

 Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten-det var en stor sabbat- bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldater kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe står det: De skall se på honom som de har genomborrat.                                                                                                                                                                                                                                                  Johannes evangelium 19: 31-37

Johannespassionen sjungen på gammalt vis av tre vackra röster i Lunds domkyrka 2021. 

 

 

 

30 silverpengar och redaktion

Judas får betalt för att förråda Jesus.  Fresk av italienaren Lippo Memi 1291-1356 målad ca. 1340. Källa

 "Om ni tycker det är rätt, så ge mig min lön- låt annars bli!" Då vägde de upp 30 silverstycken åt mig. Herren sade till mig: "Kasta dem till smältaren denna härliga summa som de anser mig värd." Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältarna i Herrens hus."  Sakarja 11:12-13

Gravplats för främlingar

Vi som lever i Herrens år/ AD 2023 känner igen detta. Var det inte Judas som fick 30 silverpengar för att förråda Jesus till Stora rådet? Jo, det står i Matteus evangelium att Judas går till Stora rådet och frågar efter en belöning för att avslöja var Jesus ska befinna sig oskyddad av folkskarorna : "De räknade upp trettio silvermynt åt honom." Sedan när Judas ser att Jesu blir dömd till korsdöden ångrar han sig och vill ge tillbaka pengarna. Eftersom det är blodspengar tar prästerna inte emot dem så Judas kastar in dem i tempelhuset. Översteprästerna vill inte ta emot dem utan köper Krukmakaråkern för pengarna för att göra den till gravplats för främlingar.

Det är lätt att känna igen Sakarjas ord om 30 silverstycken, priset för en slav enligt 2 Mosebok 21*. Matteus känner också igen det,  men hänvisar till Jeremia : "Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 'De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, som några israeliter bestämde priset på.'" Matt 27: 9.

Stryk svärmor!

Jag kom igår i samtal med en bekant som inte läser Bibeln men ser på TV . Hen hade sett ett TV-program där man påstod att Jesu varit gift med Maria Magdalena och att detta faktum redigerats bort senare. Det är ju rent svammel så klart**. Jag tog fram saker som i så fall också  borde ha redigerats bort: Petrus fru och svärmor till exempel. Det är ju riktigt illa att den första påven var gift när nu celibatet är katolska prästers USP.  Och varför inte redigera bort alla Jesu syskon så man slipper bortförklara dessa när man på 300-talet började tala om mamma Maria som evig jungfru? Varför redigerade man inte då också början på Lukas evangelium så det börjar med sagan om hur Marias mamma Anna blev gravid genom en puss på kinden av Marias pappa Joakim? Man kan också fundera över varför Bartolomaios och Natanael inte helt redigerats bort eftersom det är förvirrande med två olika namn på en lärjunge, eller är de två personer? Men då blir ju lärjungarna 13 personer.  Redaktörn, fram med saxen!

Minns fel om Herren minns

Och varför lät man denna fadäs med Sakarja/Jeremia stå kvar oredigerad? Var det inte oerhört pinsamt att ett evangelium riktat specifikt till judar blandar ihop en profetia från Sakarja, 30 silvermynt, och åkerköpet i Jeremia för 17 mynt och dessutom tillskrivs denna sammanblandning Jeremia enbart och glömmer Sakarja? Så pinsamt att minnas fel när man just använder ett citat från profeten vars namn betyder Herren minns.

Många "bibeltrogna" hävdar att Bibeln saknar fel och motsägelser. Det bevisar bara en enda sak: de har aldrig läst Bibeln och de fattar inte heller att Bibelns trovärdighet stärks av att den inte är perfekt. Det här ser jag som ett exempel. Hade man velat framställa evangeliet som en propagandaskrift hade vi först och främst haft ett enda evangelium framredigerat ur de fyra enligt Marcions idé om att ett evangelium räcker. Sedan skulle alla felciteringar ändrats så de blev korrekta.

Varför "redigerades" inte evangelierna?

Ja, varför fixades inte evangelierna så allt stämde? Jo, därför att de första kristna var judar som växte upp med en intensiv känsla av helighet inför ordet. Det var helt enkelt inte möjligt att medvetet redigera som Marcion gjorde. Judar såg sig som utvalda att bevara Guds ord även om det verkar obegripligt, pinsamt eller felaktigt. Så bevarade judarna alla profetior där de framställdes som giriga och  hopplösa avgudadyrkare, tex Sakarjas bok, likväl som historierna om deras triumfer tex. Esters bok. Man bevarade berättelsen om David och Goliat men även berättelsen om hur David fegt lät mörda Uria för att få gifta sig med Bat-Seba. 

När de första kristna som mött Jesus personligen berättade om sina hågkomster för Lukas läkaren eller skrev ner sina minnen av Jesus filtrerades berättelserna genom många personligheter men deras största önskan var att berätta hur det var så exakt som möjligt, inte att framhäva sig själva eller vilseleda. När Matteus evangelium visar på minnesfel lät man det vara så eftersom detta minnesfel ansågs kunna bära på en viktig innebörd. Och så är det. Detta visar att detta hände med Judas och pengarna, det var inte Matteus som hittade på detta utifrån sin läsning av Sakarjas profetia. Han kände dock igen att detta hade profeterna talat om men tar mista på vem av dem. Därför kan vi lita på att Matteus evangelium berättar om det som hände kring Jesus. Det är ingen hopdiktad pamflett för att övertyga judar om att Jesus är Messias.

* Här förklaras hur mycket 30 silverstycken var och att det var priset för en träl i Sverige 1240.

**Allt skyller jag på Gregorius I som gjorde mycket gott för kyrkan tex satsade han stort på mission av Tyskland och de brittiska öarna vilket sedan gagnade Norden och det är jag evigt tacksam för. Men inte heller hans fel har redigerats bort. Därför vet vi att han var den som gjorde ett försök att reducera antalet kvinnor kring Jesus. Han dömde alltså ut de flesta kvinnor i evangelierna som en enda. Han hittade också helt grundlöst på att den främsta bland de kvinnliga apostlarna, Maria Magdalena, varit prostituerad. Trots att evangelierna är glasklara om att det inte var så, påstod han också att Maria från Betania var densamma som Maria från Magdala. 

Det var alltså han som gav påvlig sanktion till den misogyna trend som ledde till fantasier om att Jesus var gift med Maria Magdalena. Orsaken till att man valde henne som fru till Jesus måste vara det faktum att hon spelar en så framträdande roll i evangelierna, men viktigast av allt var nog Gregorius påhitt om att hon var prostituerad. Detta gör idén om Jesus som gift extra kittlande för misogyna snuskhumrar. Annars hade det naturliga förstås varit att om man nu ska envisas med att gifta bort Jesus göra det med Marta. En kvinna som Jesus uttryckligen säger sig älska (Joh.11:15) i vars hus han bor varje gång han far till Jerusalem. 

Marta diskvalificerades dock i det misogyna reduktionsracet genom att hennes namn betyder matmor/husmor och det är ju också det hon framstår som i evangelierna. En kompetent storasyster som tar hand om sina småsyskon och sköter hushållet. Hon träffar till och med Jesus genom att hon bjuder in honom på mat (Luk. 10:38). Och det har ju aldrig räknats som sexigt med kvinnor som sköter hushållet perfekt. Det var dock något som judar på Martas tid uppfattade som ytterst attraktivt. Hon skulle absolut ha uppfattats som en perfekt fru av de första kristna. Om hon hade varit det. Men så var det alltså inte.

Jesus 25 december-ish 4 f.Kr. -ish

 

Min favorit Bartolomé Estaban Murillo målade denna bild av Jesu födelse som illustrerar Hagmans artikel.

Jesus föddes för över 2000 år sedan och faktiskt blev inget sig likt efter det, vad än ateister och andra svamlar om, går detta inte att motsäga. Patrik Hagman skrev i DN igår om att:

Det är faktiskt med kristendomen som viljan att förändra världen föds. Det finns andra historiska exempel, men ingenting kan mäta sig med den kraft med vilken den tidiga kristendomen tar sig an sin samtid.

 Läs hela artikeln som är mycket klok (även om jag inte håller med om att en "hamartolos" var en möjlig prostituerad, utan troligen hedning/ en hednings slav som tex spådde folks framtid eller gjorde något annat med dragning åt ockultism). Detta är något jag tänkt på de sista åren. Ju mer vi lär oss om de första indoeuropéerna desto mer fattar jag att det inte är något mindre än ett gigantiskt mirakel att vi nu har FN, välfärdspolitik, Röda Korset och missionssjukhus runt om i världen. 

Jesu födelse förvandlade en hel kultur av machomän med föga respekt för människoliv, eller djurliv. för den delen, till en kultur som ser det svaga livet som skyddsvärt. Indoeuropéerna hade fruktansvärt hierarkiska samhällen med helt rättslösa slavar i botten och en liten minoritet av psykopater i toppen. De slog ständigt om makten och krig var vardag, fred ett undantag och den fred som fanns var att någon extra strak grupp förtryckte alla andra à la Pax Romana eller det indiska kastväsendet.

Religionen i den kulturen såg ut som samhället med en kader gudar som slogs sinsemellan och ständigt krävde offer av olika slag, inte så sällan människooffer, barn, speciellt flickebarn, och vuxna slavar av båda könen. Barn begravdes inte ofta, spädbarn aldrig, under det vi idag kallar Vendel - och vikingakulturen, men sedan , när kristendomen kom, begravdes spädbarnen på hedersplatsen närmast kyrkan så takdroppet, som ansågs välsignat, föll ner på deras små gravar. 

Vad var det som gjorde denna enorma skillnad? En kultur av hat, rädsla och förtryck vändes på några sekler till en medeltida kultur med lagstiftning mot spädbarnsmord och våldtäkt? Rövarband av soldater fick inte straffritt plundra bönder när det för något sekel sedan rådde den starkes lag: "störst går först". Från att skrivkonsten kallades för "hemligheter" till klosterskolor där föräldralösa flickor och pojkar fick lära sig alfabetet och mammor uppmanades strängt att läsa hela sitt husfolk att läsa och skriva tog det bara några hundra år här i fjärran Norden. 

 Från en kultur som likande Game of Thrones till en kultur som mer liknar Narnia under drottningarna Lucy och Susan och kungarna Peter och Edmund tog det ca 500 år i Europa och allt började i en liten romersk provins dominerad av indoeuropéer men mestadels befolkad av semitiska folk med föreställningar om en enda Gud som inte slogs med någon om herraväldet för hen VAR,ÄR och BLIR helt annorlunda och helt suverän i hela universum.

Men hade dessa människor i utkanten bara fortsatt att tro på den suveräne helt annorlunda enda guden, som de ju gjort i millennier redan för 2000 år sedan, hade knappast romare, greker, vikingar och kelter bildat FN och skrivit under på att alla människor har okränkbara rättigheter bara genom att finnas till. Nej den där enda guden föddes som ett litet skyddslöst barn. Juden Johannes skrev det oerhörda i Johannes evangeliums första kapitel: "Ordet var Gud [...]Ordet blev människa och bodde bland oss..."

Där och då började det bli möjligt att tänka på förändring. Där och då sköts den indoeuropéiska våldskulturen i sank. Det tog århundraden innan skeppet sjönk, fortfarande guppar vrakspillror av det omkring på tidens hav, men läckan i skrovet var ohjälplig och åsikten att den starkare alltid har all rätt att göra vad som helst är starkt ifrågasatt överallt numera.

Våldta kvinnor, mörda spädbarn, anfalla fredliga grannländer, bränna skördar och bomba sjukhus anses numera som nidingsdåd och inte som hjältedåd. Tack Jesus för det!

Den mest spridda franska julsången O Helga natt (Cantique de Noël/ Minuit Chrétiens) talar just om detta kulturella mirakel, det största av dem alla, som resultat av att Gud blev spädbarn för ungefär idag för ca. 2026 år sedan.

Galliléen

Barnens Bibels bild av detta tillfälle

 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.”
Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.”
Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.
Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”
(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!” Johannes 21:15-19

James J. Tissots bild av detta tillfälle.

När Jesus uppstått från döden knöt han ihop säcken med att återvända till Galliléen och sjöstranden där han en gång mötte sina första lärjungar. Han ställde sig inte på tempelplatsen och ropade: "Se, jag är uppstånden! Fattar ni nu?" Han lämnar istället Jerusalem, som var den religiösa centralorten, för att återvända norrut till det religiöst föraktade landskapet Galliléen. Kristna pilgrimer åker nuförtiden i stora skaror till Nasaret som än i denna dag har en stor kristen minoritet, de allra flesta araber men även klostersystrar och bröder från hela världen bor där idag. Den är därför den mesta kristna staden i Israel och den mest arabiska. Men på Jesus tid var det en by "bortom ära och redlighet".

Kafarnaum är numera en utgrävd ruinstad. Men Jesus uppväxtstad och Marias och Josefs hemstad finns kvar. Säkert beror detta på att kristna pilgrimer började vallfärda hit i stora skaror under 300-talet. Stora basilikor har byggts i den förut så obetydliga lilla byn. Den kristna närvaron är också en stor anledning till att de arabiska palestinierna inte flydde Nasaret 1948. Det är ju bara Israel i närområdet som har full religionsfrihet och för en kristen var det inte en hit att söka asyl i de muslimska länder som uppmanade till flykt när staten Israel bildades 1948. 2005 var staden fortfarande bebodd av en majoritet kristna. Idag är ca 30% av invånarna i Nasaret kristna och resten muslimer pga att kristna palestinier i hög utsträckning flyttar antingen till mindre arabdominerade platser i Israel eller till Amerika och Europa i takt med en allmän islamistisk radikalisering vilket lett till att också kristna palestinier angripits, inte bara israeler.

Detta är så sorgligt och här kan jag bara och enbart skylla på islamismen,  Netanyahus olyckliga regeringsperiod spädde också på konflikterna i området. Men liksom kriget i Ukraina är helt och hållet Putins fel även om det faktiskt finns fascistiska grupperingar även i Ukraina, det är inte bara Putinister som är fascister*, är det islamisterna som är grundorsaken till den krympande kristna befolkningen i Nasaret och Palestina.  I Israel sitter nu ett islamistiskt parti med i regeringskoalitionen eftersom Israel är en demokrati. Men islamister dominerar bara politiken och kulturen i Palestina, främst i Gaza förstås och tyvärr också till viss del i arabdominerade områden i Israel. Där bedrivs en lågintensiv terror mot kristna som vi ju vet ifrån våra kristna vänner från hela Mellanöstern när som helst kan bli dödlig. Libanon och Syrien som förut varit säkra länder för kristna har sedan Al Khaijda, IS och dyligt löst folk, kommit igång på allvar med sin gangsterverksamhet och slavhandel blivit osäkra länder för den kristna minoriteten.

Nasaret på Jesu tid var förstås en judisk by  medan Kafarnaum var mer "mitt i smeten" i närheten låg romerska nybyggen och det grekisktalande självstyrande statsförbundet mellan tio städer, Dekapolis, hade medlemmar på motsatta stranden av Genesarets sjö. Därav var Kafarnaum en ort med blandad befolkning och många resande. En orsak till föraktet mot Gallléen var fattigdomen, en annan var närheten till de grisälskande hedningarna i Dekapolis. Galliléer ansågs vara vidskepliga bonniga norrlänningar med distinkt dialekt.

I Galliléen blev snart Jesu lillebror Jakob församlingsledare och hans lillebror Judas skriver här sitt brev till de kristna. Enligt traditionen var det också här Maria Migdal etablerade sitt apostlaskap för eftervärlden. Kyrkans spreds snabbt över hela romarriket  ända bort till Indien och dess historia är välbelagd, men kyrkan i Galliléen är ganska okänd. Ändå var det dit Jesus gick efter sin uppståndelse. Han sökte upp lärjungarnas fiskeläge vid Gennesaret och medan de fiskade lagade han till en frukost åt dem vid en öppen eld. Han gav dem rådet att lägga ut näten på andra sidan båten och de får 153 fiskar utan att nätet går sönder. Petrus får ett enskilt samtal med Jesus som traumaterapi efter allt som hänt när han förnekade Jesus då Jesus som bäst behövde trofasta vänner.

Jesus lämnade alltså Jerusalem med alla dess möjligheter att "nå ut"och prioriterade frukost i Galliléen. Där var ju hans vänner.

 

*De ukrainska fascisterna fick dock endast 2% av rösterna i senaste valet och har ingen plats i parlamentet medan Putin styr Ryssland helt och hållet med Ivan den förskräckliges och Stalins tyranni som metod.