Sykars oändliga djup: Sabbatsmannen

 Om vi återkommer till Jesu första uppmaning till kvinnan vid brunnen  i Sykar, som vi nu vet är Sippora och Rakel i den nya tid som Jesus initierar. Han frågar efter hennes man och får då veta att hon inte har en man. Han säger då att hon haft fem män och den hon nu bor hos är inte hennes man. Vi vet alltså också att Jesus motsvarar Moses och Jakob, dvs den man som efter mötet vid en brunn gifter sig med Rakel/Sippora. Jesus blir alltså kvinnans sjunde man. Den fullkomlige himmelska mannen och även sabbatsmaken.

Kvinnan blir alltså arbetsbefriad av Jesus. Hon måste inte bli hans husslav och egendom. Efter detta behöver hon inte gifta sig mer utan hon blir i stället mor till en stor mängd andliga barn. Kanske var hon infertil och av den anledningen blivit förskjuten fem gånger? Kanske är Jesaja 54 en profetia om henne? Jag tycker nog att det verkar vara precis så:

Jubla, du ofruktsamma,

som aldrig har fått barn,

brist ut i jubelrop, 

du som aldrig har fött!

Den övergivna ska få fler barn

än den gifta kvinnan, säger Herren.

Gör mer plats åt ditt tält,

spänn ut dina tältdukar, 

snåla inte,

 gör linorna längre,

slå ner pluggarna stadigt .

Åt söder och norr ska du utbreda dig,

dina ättlingar ska fördriva de främmande folken

 och bosätta sig i de övergivna städerna.

Var inte rädd, du skall inte förödmjukas.

 Nej, du skall glömma din ungdoms skam,

inte mer minnas änketidens smälek.

Ty din man är han som har skapat dig,

han vars namn är Herren Sebaot 

 din befriare är Israels helige,

han som kallas hela jordens Gud. 

 Herren kallar på dig, övergivna och olyckliga kvinna.

 

Kristendomens fördärvliga inflytande

Jesus talar med Marta och Maria

 I den allmänna demokratiskeptiska trenden av idag finns en strömning som kan kallas "Vi saknar Roms maskulina ordning". Trendsättande internet-gurus som Jordan B Peterson vill hos unga män  återupprätta ideal som att bädda sängen och sluta upp med all "kvinnlig" självömkan för att i stället äta enbart rött kött och försörja sina fruar. Om mina söner hade tagit till sig delen om att bädda sängen hade jag varit glad men i övrigt känns det rätt bra att min yngste senast igår pratade om vilken fin barndom han haft och hur artiga och trevliga han och han syskon blivit på grund av denna barndom. Och de är dessutom väldigt snälla både sönena och döttrarna. Fastän de fostrats av en mor som är vegetarian och att de dessutom tillbringat mycket tid med enbart denna mor, alltså mig, eftersom deras far jobbar 30+ mil bort blev det folk av dem. Men de är ju förstås inte "riktiga män" eftersom de inte ogillar demokrati, judar och dessutom är kristna.

I den nya trenden som drivs av många fler än Jordan B Peterson (och de flesta är betydligt värre än Peterson som i jämförelse med sina efterföljare framstår som synnerligen "feminin") ser man det som ett axiom att världen blir sämre av att kvinnor inte längre står på botten av alla samhällspyramider i alla länder. Så fort kvinnor med sina mesiga moderliga värden får det minsta lilla att säga till om faller samhället ner i ett bottenlöst moras av "momism"*. 

När började då kvinnorna femininisera världen? Jo, när kristendomen, genom en kvinna förstås-kejsar Konstantins mamma Helena- blev den dominerande religionen i Romarriket. Med Jesus kom de första larmsignalerna om att tiden började gå ur led.  Hade inte Jesus jämställt kvinnor och barn med männen hade vi fortfarande haft ett robust Romarrike med kortklippta militärer vana vid sunt friluftsliv och tränade att döda statens fiender som samhällets stöttepelare. Vi hade ännu haft en sund ekonomi byggd på slavarbetande krigsfångar och ett rättsväsende som inte såg mellan fingrarna med diverse brott mot ordningen.

Lena Andersson skrev en krönika i Svenska Dagbladet om en svensk bok som flutit upp ur denna trendiga flod: Den mjuka staten av ett gift par med det gemensamma efternamnet Olsson. Andersson  nämner redan  i rubriken att de har en hammare som söker sin spik. En metafor som passar perfekt till en bok med ärendet att misskreditera den kristna civilisationen  och framställa det vaga "förr" som mer hierarkiskt ordningsamt och önskvärt än vårt av kristendomen förklenade välfärdssamhälle. Hammaren är helt enkelt den perfekta bilden för romarriket och kristendomens skärningspunkt: det var ju romarna som spikade upp misshagliga personer på kors där de sedan lämnades att dö en långsam, förnedrande  och plågsam död.

Romarna gjorde alltså ett stort misstag, de korsfäste Jesus. Hade inte det hänt hade kristendomen som vi känner den , inte funnits medan romarrikets maskulinitet hade bevarats. Vi hade sluppit världens femininisering. Vi hade fortfarande kunnat sätta ut oönskade barn i skogen, avrätta gamla utslitna slavar och låtit den starkares rätt gälla i alla lägen. Allt på grund av en hammare som träffade de spikar som drevs genom Jesu kropp in i korset. Man kan alltså säga att när Jesus spikades fast på korset slogs också de första spikarna in i det manliga romarrikets kista. 

Ack, att vi gått miste om sådana maskulina uttryck för ett välfungerande styrelseskick! Låt oss vrida klockan tillbaka 2000 år , skippa folkskola för alla, återinföra slaveriet och låta oss kvinnor inta vår rätta underdåniga position som männens ägodelar i den sköna gamla värld som övervakades av riktiga män till poliser utrustade med piskor,  vilka de inte tvekade att använda. Piskor som kallades fasces-det namn som gett oss ordet fascism.

* Uttrycket myntat av Philip Wylie i hans essäbok Generation of Vipers

Befria palestinierna från sina "vänner"!

 

Som trogna läsare vet är jag Palestinavän och Israelvän. Men Israels vänner är definitivt bättre att hänga med än Palestiniernas, även om de är betydligt färre. Så är det ju med mycket; kvalitet och kvantitet är ofta varandras motsatser. Just nu känns sällskapet kring min identitet som Palestinavän riktigt vidrigt. Och till Palestinas vänner räknar jag ändå inte HAMAS som verkligen bara älskar makt och för att få den makten drar de sig inte för några illdåd. HAMAS är väl snarast palestiniernas värsta fiender. Tar det emot att vara tillräckligt vedervärdiga tar de från sina digra underjordiska knarkförråd. De lever i sina påkostade (byggda med biståndspengar) tunnelsystem under jorden, tunnlar som har allt: mat, vatten, elektricitet, vapen, fabriker, knark, skyddsrum-men dit ingen annan än HAMAS har tillträde. 

Tunnelmynningarna har de byggt under eller intill sjukhus, moskéer, kyrkor och skolor för att få många dödsoffer, eller som de säger "martyrer", när Israel slår tillbaka efter angrepp från HAMAS. De lägger först upp skrytfilmer av sina bestialiska illdåd på sociala medier och sedan sprider de rykten om att det är israelisk propaganda att de massakrerat spädbarn, gamlingar och ungdomar på en musikfestival. De skövlade kibbutzer och brände inne så många de kunde, trots 1400+ dödsoffer och 200+ kidnappade måste man ändå säga att de skyddsrum som israeler har tillgång till överallt, räddade många. Om Israel hade agerat som HAMAS hade troligen bara en handfull. eller ingen alls, överlevt i frihet efter HAMAS nattliga attack. Sedan hade Israel, om de tänkt som HAMAS kablat ut bilder av döda barn och sörjande föräldrar för att skapa opinion. Och folk i hela världen hade fördömt HAMAS och gjort detta i veckor utan stopp.

Eller... nej det hade inte hänt, Israel får på sin höjd två timmars sympatier, sedan ska vi genast börja snacka om "historiska oförrätter" "två tankar" "komplexitet" och då har "palestinavänner" världen över en hel massa antisemitiska konspirationsteorier att ta till. Det har de sannerligen gjort även denna gång.

Jag skäms alltså över "Palestinavänner"! Jag vill knappt nämna att jag är det längre, Vilka puckade teorier som helst kan framföras av dem som kallar sig det.  Här ett litet urval av de vanföreställningar och lögner som aktualiserats på sistone:

• Judarna vill begå folkmord och utrota alla palestinier/araber/ muslimer/kristna/människor på hela jorden tills de har all makt. Fakta: sedan 2005 har Gazas befolkning fördubblats.
• Dagens palestinier är ättlingar till antikens filistéer. Detta är nog ett av de mest skrattretande påhitten men denna skröna uttalas om och om igen av palestinier och dess "vänner".* 
• Judar älskar att döda barn (på medeltiden drack de också kristna barns blod).
• Judar tror sig vara bättre än alla andra eftersom Jesus föddes som jude. Ja här passar sannerligen en gråtskrattande emoji om inte detta hade varit så ondskefullt.
• Israel har startat en mängd krig sedan 1948 fast det är arabländer och terrororganisationer som ALLTID anfallit först, I den galna "palestinavänsgruppen" är det alltid att slå tillbaka som startar ett krig. Åtminstone om det är Israel som försvarar sig.
• Israel är en "apartheid-stat" fast alla israeliska medborgare utan undantag för etnicitet har alla medborgerliga rättigheter. Till grund för detta galna påstående tar de att invånare i Västbanken och Gaza , som de med emfas hävdar INTE är del av Israel inte har samma rättigheter som medborgare i Israel (varav 2 miljoner är araber). Skulle detta gälla skulle vi svenska medborgare alltså vara förtryckta av Norge, Finland och Danmark eftersom vi inte har fulla medborgerliga rättigheter där. Palestinier har dock rösträtt i kommunalval i Israel, dock inte i Palestinska områdena sedan 17 år tillbaka det tillåter inte Fatah och HAMAS. Det är förstås också Israels fel, vems annars?
• Checkpoints när man passerar gränsen till Västbanken anses också vara regelvidrigt fast det enligt dessa "palestinavänner" är två olika länder vi talar om. Palestina anses ju av en del nationer, tex Sverige vara ett eget land.
• "Palestinavännen" Carl Bildt: "Det kan inte bli en tvåstatslösning om det finns judiska bosättare på Västbanken." jaha, varför det? Det finns araber boende i Israel? Ska de tvångsförflyttas till Gaza eller Västbanken vid en tvåstatslösning?
• Officiella mediekanaler, det högerextrema kallar "gammelmedia", är styrda av Israel och ljuger om det som hänt. Här tappade förstås Greta Thunberg** et.al. i den viktiga kampen för klimatet all trovärdighet hos mig och många andra . PINSAMT korkat historielöst och först hade hon med en ljusblå (Israels flagga är som bekant blå-vit) mjukisbläckfisk, en välkänd antisemitisk symbol efter tsar-polisens falsarium "Sions vises protokoll", med på bilden. Hon tog bort mjukisdjuret men höll fast vid sin skeva verklighetsbild där HAMAS illdåd inte nämns med en stavelse.
• En vanlig antisemitisk tankefigur är också att judarna tvingar palestinier att bo i flyktingläger sedan 75 år tillbaka. Jag har i åratal frågat dessa mina fränder inom "palestinavännerna" varför det är Israels fel med dessa permanenta flyktingläger i helt andra länder än Israel. När  karelarna som flydde från Sovjet till Finland efter andra världskriget inte bor i flyktingläger längre utan bara bor i Finland som vilken annan finländare som helst, finns ingen logik i palestiniers eviga flyktingskap. Inte heller de judar som fördrevs från arabvärlden 1948 bor i flyktingläger i Israel. Detta är en antisemitisk tankefigur som bygger på idén om judarnas inflytande över allt och alla, det kan inte förklaras på annat sätt, eftersom dessa generationer av flyktingar anses vara Israels fel.  Det borde skyllas på Jordanien, Syrien, Saudiarabien m.fl. länder som med lätthet hade kunnat tillåta dessa att bli medborgare och leva som karelare i Finland gör idag. Inte en enda karelare som flydde 1945 är statslös.***
• Gaza är världens största utomhusfängelse.****
• Palestinierna utsätts av Israel pga sin hudfärg!!!! Den är faktiskt riktigt skrattretande om det inte vore ett så allvarligt läge. Hur kan någon medelst hudfärgskontroll veta om någon är jude eller arab? Ja inte har de ett lätt jobb iaf=) så mördades också araber av HAMAS den 7 oktober.
• I Sverige har åtskilliga vanhedrande demonstrationer mot Israel utförts. Redan dagen efter HAMAS illdåd firades detta i Malmö och Helsingborg.***** Jag vet bara om en enda mycket stillsam demonstration till stöd för terrorns offer och Israel. I denna lugna manifestation deltog alla riksdagspartier utom V och Mp. Trist , nu kan man inte rösta på dem längre. Inte en enda demonstration för Israel har attackerat moskéer eller araber. Inte heller har man jublat över barnens i Gaza död. Judar måste dölja sin identitet av säkerhetsskäl men inte en enda arab eller muslim råds att dölja detta av säkerhetsskäl, Inte en enda svensk jude har gett sig på araber. Men vi vet ju hur det är för judar.
• De kändisar som skrivit under på #vikräver är nog pinsammast av dem alla. Skämskudden hindrar mig att skriva mer om detta initiativ.

Ska jag  måsta välja att ligga lågt som palestinavän därför att jag  absolut inte vill förknippas med dessa obildade, enögda, blodtörstiga och antisemitiska posörer? Nej! Därav detta inlägg som bevis på att alla palestinavänner inte är funktionella historieanalfabeter och antisemiter. Jag gör det motvilligt eftersom jag helst vill glömma hur mycket ondska som kryper fram ur tunnlar och andra unkna utrymmen så fort Israel angrips och måste försvara sig. 

Däremot lyssnar jag gärna till hoppets sånger. För det enda som nu ger mig hopp det är att en Jesusrevolution ska komma med love , peace and understanding.  Ja, även om HAMAS slaktade en kristen palestinsk  söndagskollärare veckan efter skammens illdåd i Israel, därför att han jobbade med en judisk-kristen man för fred och försoning i fredsfurstens, Jesus, namn, håller jag fast vid detta hopp. Detta är  Israels och Palestinas-ja hela världens- enda hopp.

* Palestinier är till största delen ättlingar efter araber som kom till området  på 600-talet i samband med Islams erövringståg i Mellanöstern. Då styrde det östromerska riket i det landområde som av romarna fick kolonialnamnet Palestina 135 e.Kr för att förnedra judar som fördrevs efter upprorsförsök mot Romarriket. Romarna valde medvetet namnet från filistéerna som under antiken var judarnas huvudfiender. Goliat var filisté och Simson slogs mot dem med hjälp av sitt långa hår som Delila, också filisté, kapade. De var alltså inte alls semiter som araberna utan sydeuropéer enligt DNA- och arkeologiundersökningar. 

** Jag skrev till henne om min besvikelse på Instagram och hon ändrade inte sin skeva verklighetsbeskrivning även om hon tog bort bläckfisken. Detta gör mig så mycket mer besviken eftersom arabländernas Israel-hat fick riktig skjuts i västvärlden först efter oljekrisen 1973 då väst blev mer rädda om olja  än om rättvisa för Israel. Nåja, hon klarar sig säkert utan min support hon har ju 100% av våldskapitalet på sin sida också, förutom en stor del av oljekapitalet, när hon angriper Israel.

***  Jag såg nu att Bo Rothstein också tagit upp denna  tråd. Han förklarar mycket mer och tog upp en stor mängd folkförflyttningar efter andra världskriget där ingen numera tvingas till flyktingtillvaro. Han lägger dock ansvaret på palestinierna och deras krav på återvändande. Det håller jag inte med om. Arabvärlden lovade dem att om de flydde 1948 skulle de raskt få återvända när arabstaterna hade utplånat Israel.

 Nu vann Israel detta överfallskrig och arabländerna, som mycket väl hade kunnat ge dessa människor ett bra liv likt karelarna i Finland, tycker sig  tjäna på att hålla palestiniernas bitterhet och hemlängtan vid liv.  Jordanien som tilldelats det som nu kallas Västbanken men under Jesu liv kallades Judéen och Samarien  hade lätt kunnat låta bli fler krig mot Israel och gjort livet bra för dem som , på bl.a Jordaniens uppmaning, flydde från Israel 1948.

 Där på Västbanken hade de kunnat bygga blomstrande jordbruksföretag, High tech och turismindustri kring Döda Havet och Betlehem, men de valde att hjärntvätta Palestinaaraberna (som de kallades då eftersom det också fanns PaIestinajudar, Palestinadruser, Palestinakristna etc. palestinier började de kallas 1965) och permanenta flyktingtillvaron för dem. Arabstaterna uppmuntrade egyptiern Yassir Arafat som växte upp med sin nazistiska farbror, stormuftin av Jerusalem, att föra väpnad kamp för detta hägrande återvändande när Israel utplånats. 

 Även de araber som stannade i Israel och har fulla medborgerliga rättigheter, representation i Knesset etc. lyssnar på arabisk TV och får i sig antisemitiska föreställningar med modersmjölken. men de har åtminstone korrekta kartböcker i skolan och riskerar inte livet om de uttrycker andra åsikter än de som serveras i islamistisk propaganda. Det kan inte mina vänner i Hebron. Och i skolan fick de se kartor utan Israel. De fick också  lära sig att det fanns en självständig arabiskstyrd stat som hette Palestina före 1967 då Västbanken var  Jordansk och Gaza Egyptiskt. De fylls med hat mot judar från vaggan till graven. Många fattar ju hur det egentligen är men de vågar så klart inte yttra sig eftersom det är livsfarligt. Jag tycker alltså inte att palestinier ska lastas för sin "hemlängtan" och tjatet om "Naqba," det är enbart den arabiska propagandans fel. 

**** ja , HAMAS är riktigt vidriga för Gazas befolkning men de har i Gaza tack vara internationell hjälp,  ändå högre medellivslängd än världens genomsnitt, högre utbildningsnivå, hög fertilitet, låg barnadödlighet, tillgång till sjukvård, mat och förnödenheter från Israel (Egypten är dock mindre hjälpsamma , fast Gaza annekterades av Egypten när Storbritannien lämnade sitt Palestinamandat 1948 och kriget mot Israel startade som Egypten utkämpade med alla övriga av Israels grannar så fort staten bildades) Egypten byggde en mur mot Gaza som dessutom går 18 meter ner i backen 2009 för att slippa extremister på Sinaihalvön. Egypten är en arabstat men HAMAS hatar även arabländer som inte är islamistiska diktaturer. Tio år senare, 2019, byggde Israel en barriär. Varför? Alla terrordåd och raketer som kom därifrån sedan befolkningen röstade fram HAMAS som ledare 2006. Innan HAMAS tog över var Gazas strand en härlig badstrand där kvinnor gick i bikini. Storleken och invånarantalet är i paritet med Singapores och med rätt använda biståndspengar och fredliga förhållanden till Egypten och Israel hade Gaza kunnat vara en rik handelsnation som den var när sjöfolket, filistéerna bodde där. 

Men HAMAS är en islamistisk, fascistisk organisation, högerextrem som Göran Greider mycket riktigt skriver,  som inte vill något annat än att utplåna Israel, hatar kvinnor och bögar och är helt ointresserade av fredlig handel. När Israel för några år sedan åter började tillåta folk att jobba i Israel efter det senaste kriget som HAMAS startade i vanlig ordning,  tog HAMAS tillfället i akt att utnyttja vissa av dessa arbetare som spioner för att veta exakt hur de skulle skövla och döda så många som möjligt den 7 oktober. 

 HAMAS hindrar folk att tjäna pengar i Israel de hindrar dem att evakuera innan Israels anfall, de har inte byggt skyddsrum, de använder inte sina matförråd till civila, de mördar sina egna om de andas kritik. Även folket i Gaza håller med om att HAMAS är ett problem. Mindre än hälften skulle rösta på HAMAS om det hölls val idag säger en undersökning gjord strax innan 7 oktober. Det är så tragiskt att massiva bombningar nu utförs mot Gaza eftersom många Gazabor då mister livet urskillningslöst utan att vara HAMAS-krigare. Det är sorgligt i sig men det är också tragiskt eftersom de då glömmer HAMAS ondska och korruption som förstör det land som kunde vara blomstrande utan denna islamistiska galengrupp i ledningen. Den antisemitism de fostrats i vaknar då till liv och skyller allt på Israel som ovedersägligen nu dödar många av dem.

***** Det påminner om när Svarta September, en terrorgrupp tillhörig PLO, massakrerade den israeliska OS-truppen under OS i München 1972. De som överlevde av de skyldiga släpptes och fick polisskydd av Tyskland. Vänstern i Sverige hyllade då  Svarta September för deras "rättmätiga frihetskamp". Antisemitismen är inte ny. Svarta September började med att att bekämpa Jordaniens statsledning med terrordåd.  Sedan avstod Jordanien Västbanken och Egypten Gaza . Mitt hopp är att där ska kunna byggas en demokratisk Palestinsk stat med religionsfrihet. Jag vet "in my dreams:::"

 Riktiga Palestinavänner vill nämligen se ett lika fritt och demokratiskt Palestina med Israel som god granne. Enstatslösningen som det skanderas om i Sverige: "från floden Jordan till Medelhavet ska Palestina vara fritt (från judar)" vore en katastrof för alla inblandade parter. Mellanöstern har bara en demokrati. Bara en stat med full religionsfrihet och rätt för kvinnor och bögar att leva som de vill. Bara en stat där judar får leva skyddade av en armé mot de pogromer som alltid förekommit i Mellanöstern likväl som i Europa. Bara en stat, stor som Småland, där judar har sitt hemland sedan tusentals år. Palestina skulle kunna bli ett sådant land i fred med sina grannar, etniskt blandat och med total religionsfrihet utan dhimmi-system och självständighet. 

Men då skulle Palestina behöva byta ledning för de vill inte ha fria val och judar får inte bo i arabländer, även om araber får bo i Israel. 

En riktig Palestinavän måste därför ta avstånd från palestiniernas nuvarande ledare.

 I rest my case.

Anne Conway 14 december 1631- 18 februari 1679

Anne Conway läser ett brev, målning av Samuel van Hoogstraten

 Anne Conway är en filosof för mig. Hennes viktigaste grundprincip var att kroppen och själen hör ihop

och att Jesus är den som förenar Gud och människa. Hon kallade tillvarons grundstenar monader vilka alla människor bestod av däremot inte Gd, Jesus däremot var både av monader och inte det är därför han kan förena oss med Gud, enligt Conway. Hon fastslog också att filosofi och teologi är oupplösligt sammanflätade. Hon stod för enhet i tillvaron helt enkelt.

Hennes lösning på teodicéproblemet kunde ha blivit någon slags buddhistisk hinduisk, egentligen värdenihilism eftersom de menar att allt är illusioner till exempel lidande och elakhet är bara inbillat. Jag vet att etiken hos buddhismen och hinduismen i praktiken inte alls är värdenihilstisk men den verklighetsförklaring de ger inbjuder till dessa tankar. Tack och lov är praktiken det som märks och det är ju nödvändigt för att kunna leva tillsammans. Är mord och brott helt egalt godhet och generositet faller ju samhället ihop. 

Conways lösning är att lidandet inte är en illusion utan en slags blåmärke, skada som värker när människan fjärmat sig från sin sanna närhet till Gud. Gud är allt igenom god och hela skapelsen har kapacitet att bli helt god men skapelsen har fallit från sin likhet med Gud och där kom en grundskada som orsakar lidande eftersom hela varelsen och skapelsen långsamt återhämtar sig från fallet. Lidandet är ett slags träningsvärk eller den värk man får efter skador av olika slag, läkandets värk. Lidandet är alltså inet orsakat av Gud och egentligen bara ett tecken på att skapelsen återhämtar sig och läker från sin grundskada. Kort sagt: ondska är att falla ifrån Guds perfekta godhet och lidandet uppkommer på grund av fallet , emn smärta som uppstår är egentligen bara tecken på läkande från grundskadan att skapelsen gått miste om sin gudslika perfektion.

Jo, Anne Conway var kristen, men det var alla filosofer i Europa på hennes tid, filosofin och teologin var verkligen inte två skilda discipliner, varken här eller i andra delar av världen med undantag kanske  för Kina. Hon var dock också troende kväkare under en tid när det var olagligt i England att vara det. Hon riskerade förföljelse och spöstraff men höll ändå fast vid sin tro. Det märks att hon är just kväkare. I hennes filsofi ingår också att det inte finns några eviga straff. Hon menade att Gud inte kunde ge ett evigt straff för en temporär synd. Hur stor den än var, var synden ändlig och Guds perfekta godhet tillåter inte ett så oproportionerligt straff. Hon var djupt påverkad av kyrkofadern Origenes som ibland har anklagats för en oreflekterad universalism. Numera börjar dock Origenes återvinna inflytande i kyrkan. Det är också en grov misstolkning att Origenes trodde att Gud inte skulle reagera mot ondskan, bara inte i evighet och till slut kommer hela skapelsen att vara återlöst menade han. Han stödjer sig då på vad Paulus lärde enligt 1 Kor 15 och Fil. 2. 

Ju mer man läser om Anne Conways filosofi desto mer nutida syns hon vara.  De senaste årens helvetesdebatt i kyrkan till exempel som började för ganska längesedan med att Stanley Sjöberg avvisade tanken på eviga straff med en hoper bibelord som stöd, De får naturligtvis mothugg eftersom helvetets eld (egentligen Hinnoms dals eld, där man brände skräp utanför Jerusalem) är en central tanke i västkyrkan. Den är dock inte  alls lika central i öst där Origenes inte heller har tappat lika mycket i auktoritet som i väst. 

Nu är ju koptiska, ortodoxa och orientaliska gammalgamla kyrkor intressanta för svensk kristenhet, beroende på  många faktorer däribland SvKs samarbete med den Egyptiska koptiska kyrkan, ökenväckelsen, invandringen från de första kristna länderna på jorden och kretsen kring det forna Bjärka-Säby, som nu flyttat in till Linköping efter att Pingstförsamlingen därstädes mer eller mindre har slängt ut den ekumeniska kommuniteten från slottet. Genom att de österländska gammelgamla kyrkorna börjar intressera västerlänningar har också Origenes rykte rehabiliterats.

När jag läser Anne Conway tänker jag att det är så konstigt, och tyvärr inte förvånande, att hennes namn aldrig nämns i teologiska sammanhang. Inte en gång har jag sett referenser till hennes tankar i helvetesdebatten till exempel även om många har använt hennes argument. Alltså har de inte angivit källa! (internt svensklärarskämt). Många teologer talar idag om "grundskadan" som Anne Conway identifierar som grundproblemet i skapelsen. Men ingen talar om att hon arbetade med det problemet och kom fram till en sanning vi vet idag: allt skapat har samma DNA som härstammar från jorden precis som det står i Genesis. Vi talar om DNA men det kunde lika gärna kallas monader. Vi som lever nu förstår ju att det var precis vad hon kommit fram till.

Det är inte heller förvånande att hon var just kväkare som själva kallar sig "Vännernas samfund". De har ju som USP att vi alla kan nå personlig kontakt med Jesus. Dessutom är många kväkare framstående vetenskapsmän eftersom man aldrig avvisat lärdom och dessutom har en stor tilltro till den enskildes kapacitet att tänka rätt och självständigt genom inre reflektion. En av dessa framstående vetenskapsmän är alltså Anne Conway. Hon är väl värd begrundan så här i juletid när vi firar att Gud blev en av oss genom spädbarnet Jesus som delade vårt DNA, våra monader.

Sublimerad Gudslängtan

Jag har just börjat min dag med Andliga sånger i P 2. I slutet av programmet spelades en fin version av psalm 228 . Denna psalm betyder mycket för mig. Innan den kom med i psalmboken var den en stamsång i min familj där mina föräldrar båda var storsångare och spelade piano och gitarr. Min farmor var dessutom kantor så musiken var en ständig ledsagare genom barndomens outforskade landskap. Denna sång får mig alltid att gråta av den starka närvaron av Helig Ande och gemenskap med hela kyrkan i den. Tid och rum upphör att existera, jag och Gud dansar i ett tillstånd av den gränslöshet som kallas evigheten eller himmelriket. Jag sjunger "den sällsamt nya sången likt stora vattens brus" tillsammans med alla de heliga.

Då blev jag påmind om att det vi alla innerst önskar av erotiken inte är att bli ett par eller föröka oss utan att bli uppfylld av Helig Ande. Det vi längtar efter är gemenskap med Gud. Denna totala uppfyllelse som psalm 228 ger mig upplever jag inte alltid lika tydligt, men det är den verklighet jag lever i jämt. Endast den treeniga kan motsvara den längtan som vi söker uppfylla i erotiken. Inget är fel eller dumt med denna längtan. Den är och den ska vara, den är oundviklig. Erotikens mål är att uppfyllas av Anden. Men när vi inbillar oss att vi kan fylla denna längtan med att hitta "den rätte" och låta denne komma in, går vi alltid fel. Såvida nu inte den vi släpper in är just Gud. Det vanliga är dock att vi tror oss bli uppfyllda och totalt älskade på det sätt Gud älskar oss, av en människa som är lika bristfällig som vi själva. 

Hela vår kultur bygger på denna villfarelse. Kärlekssånger och konstens alla övriga uttryck handlar ständigt om detta: pojke möter flicka och då blir allt bra. Inte konstigt att vi blir besvikna för vi är bara människor allihopa. Och även om vi lever lyckliga i alla våra dagar kommer vi till slut att berövas varandra av döden. En människa räcker inte till.

Jag har ägnat en del lästid i sommar åt Ulf Lundells Vardagar 3 och om något blir tydligt i denna spretiga, pratiga, näst intill oredigerade, text så är det att romantisk kärlek par om par bara är sublimerad Gudslängtan. Lundell söker det han endast kan finna i den Heliga Ande hos kvinnor som i förhållande till honom blir allt yngre. När de gör honom besvikna tar han till alkoholen som betecknande nog kallas "spirits" på engelska (och många andra språk). Hans forna "kärlekar", hans alkoholism och hans hat mot religion är tre röda trådar i denna härva av olikfärgade garntåtar i Vardagar 3  och de visar sig, ju mer jag försöker reda ut härvan och och nysta upp dessa tre trådar, att de egentligen är en och samma tråd.

Ulf Lundell på sin ålders höst är inte alls ensam om detta misstag: att söka Gud och leta på fel ställen för att om och om igen bli besviken. Vi får ständigt itutat i oss att vi behöver sex för att må bra och intressenter i den stora slavhandel som kallas prostitution av hederliga, och "sexarbete" av dem som tjänar pengar på denna form av slaveri ,hävdar ju att de fyller ett mänskligt grundbehov. Fast det säger ju sig självt att just sex inte är ett basbehov. De flesta människor lever i decennier utan sex både i början av livet och i slutet och i perioder däremellan. Många lever helt utan sex hela livet. Men testa hur många decennier du kan leva utan vatten.

Sex är alltså inte ett grundbehov, det är att bli vidrörd som är behovet. Spädbarn far direkt illa av sex men dör utan beröring. Precis som vatten släcker törsten, släcker beröring "hudhungern" som Lundell kallar det i boken. Det är lätt att leva ett gott liv utan sex och förökning ,men utan gemenskap är det lika omöjligt som att leva utan vatten. Jag tror många skulle bli oerhört mycket lyckligare om vi vågade säga som det är: "Du kan aldrig få detta behov av kärlek helt tillfredsställt av en människa och sex har mycket litet med saken att göra. Men ditt behov av vänlig beröring och gemenskap kan du få uppfyllt av en vän, en hund, en församling. Ditt djupa behov av kärlek och bekräftelse kan däremot bara Gud fylla. Allt annat kommer alltid att göra dig besviken. "

Kristus och den samariska kvinnan samtalar om livets vatten av Angelika Kauffmann 1796 Lägg märke till hur de ser varandra i ögonen, detta är vad vi behöver: ögonkontakt med någon som vill oss väl.

Det som släcker kärlekstörsten är det vatten som den Heliga Ande ger och då som en källa inne i oss själva. Ingen människa kan ge oss det vattnet. Inte ens Jesus lovar att alltid stå där och fylla på från utsidan. Nej han säger till kvinnan vid Sykars brunn i Johannes evangelium kap. 4:

Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.

Det vattnet är den erotiska kärlekens riktiga mål. Det är nog ingen slump att just kvinnan vid Sykars brunn hade fem förhållanden bakom sig. Hon hade sökt det levande vattnet men på helt fel ställe. Om alla kunde förstå det kvinnan vid brunnen förstod skulle världen bli en bättre plats för alla. Besvikna äkta makar skulle sluta kräva det omöjliga av sina makar och eventuella barn. Singlar skulle slippa känna sig halva eller tvingas gå i kloster utan att egentligen ha den kallelsen. Vänner skulle bli generösa mot varandra i stället för att svartsjukt vakta på varandra. Sex skulle få sin rättmätiga lagoma plats vid sidan av bastubad, motion, hjälparbete, körsång och massage. Alla dessa goda aktiviteter utlöser signalsubstanser som ger oss lugn, glädje, belöning och välbefinnande: oxytocin, dopamin och serotonin. Jag inbillar mig också att en del som utnyttjar prostituerade skulle sluta leta tillfredsställelse i att vara slavägare för en stund* och i stället gå till frisören där de kan få en skön massage av hårbottnen och lite mänsklig närhet en stund utan att behöva förnedra eller förnedras. Alla dessa fina signalsubstanser sätter nämligen igång också av hårbottenmassage.

Men det grundläggande behovet av att vara på djupet och villkorslöst älskad kan bara Gud fylla. Filosofen och teologen Augustinus, biskop av Hippo, har ägnat sig mycket åt detta omättliga bekräftelsebehov hos människan och uttrycker saken så här: Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig. Ju längre jag lever desto mer inser jag sanningen i detta.

Den rätte som vi måste släppa in är alltså Gud själv. Innan vi gjort det kommer vi att famla omkring i en ständigt otillfredsställd jakt efter lycka på helt fel ställen vilket skadar oss själva och den som vi för tillfället sätter i Guds ställe i våra liv. 

Augustinus som utforskade detta tema redan på 300-talet får också avsluta denna bloggpost: 

"Gud älskar var och en av oss som om det bara fanns en av oss."

                               Augustinus som Sandro Botticelli uppfattade honom i detta porträtt målat 1480

* Men de flesta som söker sig till prostituerade är förstås av den sorten som får serotoninpåslag genom mobbing och tortyr av andra så de behöver nog låsas in och gå i terapi i stället.

Kyrkans fixering vid par om par om par

 

 

Noah's Ark Thomas Hicks 1846 De perfekta paren av djur vandrar in i arken: tigerparet ser på kaninparet, björnparet följer kamelparet  i hasorna,  lejonparet mitt bland getter och får. Konstnären sorterar djuren efter par, inget annat system.

 

Noa hade med sig djur på arken som skulle rädda skapelsen från syndafloden. Noa som fick sitt namn, "ge oss lättnad" eftersom hans pappa hoppades på att få en hjälp i jordbruket när han föddes blev i stället en båtbyggare och sjöfarare som gav lättnad till de djur som fick följa med på arken. Gud talar till Noa:

Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur skall ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva.

Nürnbergkrönikans (samtida med 10-åringen Martin Luther) framställning av den arbetsamme Noas bygge av arken. Här märks inte att Noa fostrades till jordbruksarbetare. 1493 tyckte man sig se en rik byggförman i Noa som sorterade djuren först och främst i gräsätare och köttätare, paren är inte i fokus här.

Berättelsen om Noa är slagkraftig och majoriteten barn i världen känner till den eftersom de flesta på

jorden är kristna och denna berättelse finns också utanför judisk-kristen-muslimsk tradition. Den är alltså en del av mänsklighetens gemensamma kulturarv. I kristendomen betyder arken också frälsning. Noa ses som en föregångare till Jesus och vi ser fram emot att jorden än en gång ska gå under och förnyas som på Noas tid. Kyrkan tolkade också berättelsen om Noa som en förklaring av det kristna dopet: genom vatten räddas vi till den förnyade skapelsen som ska komma. Regnbågen och arken är viktiga symboler för det kristna hoppet och dopets kraft i människans liv. Det kristna Armenien identifierar sig starkt med Noa och anspelar därför på denna berättelse i sitt statsvapen.

Men det kyrkan tagit till sig i sin vardag är detta med par om par. I varje kristen församling ses singlar, om de inte är munkar eller nunnor, som "på väg" till parbildning. Familjer är kompletta men singlar betraktas som halva.

Detta kan drabba änkor och änklingar i vissa  radikallutherska sammanhang, men oftast kan änkan/änklingen slappna av mer än den som aldrig "blivit gift". På något sätt hade jag fattat detta när jag var tre år och svarade på frågan i en familjegudstjänst om vad jag skulle bli när jag blir stor: "Jag ska bli änka , för karlar är så besvärliga."

Jag minns tillfället, men det blev ju också nerskrivet av min faster som något roligt ett barn har sagt. Mina tankar då gick till änkan Hanna som möter Jesus när han bärs fram i templet och hade bott i templet hela livet. Jag ville på den tiden bo i kyrkan. Jag längtade efter att vara som Samuel som fick bo i templet. För mig blev ju Samuel aldrig stor, jag hade söndagsskolans bild av Samuel där han var barnet som fick växa upp i templet och talade med Gud. Just då frågan ställdes var det kyndelsmäss och jag fick ytterligare en förebild som bodde i templet, nämligen änkan Hanna.

Detta visar hur även ett litet barn i kyrkan trodde att alla vuxna var par utom de som blivit änkor/änklingar. Detta är så tragiskt på många sätt. Många människor behandlas som ofärdiga, i behov av komplettering vilket leder till mycket ont. De som borde förbli singlar stressas in i äktenskap som förminskar alla inblandade parter. De som inte "lyckas hitta någon" ömkas och skiljs ut från parnormen och befinner sig i ett limbo i ständig väntan på denna "komplettering". Otaliga öknamn finns på denna person: "hen har blivit över", "hemmapojke", "nucka", "gammpojke" etc och alla talar om någon som lite barnslig och efterbliven, ratad och övergiven, om de förblir singlar livet ut.

Jag tror många förlamas i denna situation eftersom omgivningens förväntningar styr våra tankar om oss själva, vad vi än tycker om saken. Hur ska en människa våga använda sina gåvor fullt ut när man bara tycker att hon borde söka sig en partner? Om någon vill fokusera på helt andra saker ses de som konstiga för de borde ju först och främst hitta "den rätta" men ingen människa är halv. Ingen behöver kompletteras. Vi är kompletta som vi är. Komplett kommer ju av latinet och huvudmorfemet betyder att vara fylld. Och alla är helt ifyllda ända ut i våra konturer. Som kristna är vi dessutom fyllda av Helig Ande, var och en för sig, och vi behöver inte fyllas på utifrån för att vara hela människor.

Med detta menar jag inte att vi alla borde vara eremiter. Till en del är den där märkliga väckelsen i Egypten på 300-talet där var och varannan person drog ut i öknen, och kvinnor bara fick respekt genom celibat, ganska osund. Men i en tid när det var minst lika viktigt som nu att bilda familj, och för en kvinna nästan oundvikligt om hon inte fick en celibatkallelse, var det nog ändå mest en befrielse. Men pendeln har definitivt slagit över i motsatsen i dagens kyrkor, även de historiska kyrkorna, där det enda sättet att förbli ogift utan att bli utpekad som inkomplett, är att gå i kloster. 

Kan vi istället enas om att både parskap och enskap är rätt sätt att vara på? Hela livet eller i perioder kan en människa leva utan partner utan att det på något sätt är en bristsjukdom. Däremot tror jag ingen någonsin kan leva ett helt liv ensam, kyrkan är en gemenskap "de heligas samfund" behöver vi alla oavsett civilstånd. Just därför är det viktigt att vi alla inser att alla hör hemma i kyrkan, gift, ogift eller änka. Evig singel betyder inte ensam, utan bara att just denna person inte är en del av ett par och samtidigt en fullvärdig del av Kristi kropp:kyrkan.

I slutändan är det ändå så att vi var och en och på egen hand mest av allt är Guds barn och en medlem i den kropp som består av många lemmar, var och en direktkopplade till Jesus, som förresten också var singel.

                             Thomas Cole The Subsiding of the Waters of the Deluge 1829

Simon de Myle Noas ark på berget Ararat 1570 här lämnar djuren arken och det utsvultna lejonet kastar sig hungrigt över en drunknad häst.Människorna går två och två men inte alltid i pojke-flickapar. Lägg märke till Hippogrifferna som flyger iväg till vänster i bilden.

Hittar denna debattartikel i Dagen. Ämnet verkar vara aktuellt!

 

Liselotte J. Andersson: "Följ mig-den yttre kallelsen och den inre. 5/10 2019

Liselotte J. Andersson inledde sitt föredrag med ett bibelord från profeten Jeremia:
Jeremia 20: 7- 10

"Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas.

Du blev mig för stark, du fick övertaget.

Jag har blivit till ständigt åtlöje,

alla gör narr av mig.

Ty varje gång jag talar måste jag ropa,

måste jag skrika: ”Våld och förtryck!”

Ja, mig har Herrens ord

vållat ständigt spott och spe.

Men tänker jag: ”Jag bryr mig inte om honom,

aldrig mer skall jag tala i hans namn”,

då blir det i mitt bröst som brann där en eld,

instängd i mitt innersta.

Jag försöker stå emot

men förmår det inte.

Ja, jag hör folkhopen viska:

”Skräck från alla håll!

Ange honom! Vi skall ange honom!”

Alla som stod mig nära

väntar nu på mitt fall"

Sedan jämför hon med Marias och Moses kallelser:
Först Marias från Lukas 1: 46-53 :

”Min själ prisar Herrens storhet,

min ande jublar över Gud, min frälsare:

han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

stora ting låter den Mäktige ske med mig,

hans namn är heligt,

och hans förbarmande med dem som fruktar honom

varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm,

han skingrar dem som har övermodiga planer.

Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort."

Och Mose kallelse 2 Mos 3: 6-12 :

 Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud. Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.” Mose invände: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?” Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.”

 Det intressanta med dessa exempel är hur olika de tar kallelsen. J. Andersson hänvisar till Synaxariet: trons vittnen för att se hur olika det kan vara men också därför att:
"De heliga har alltid känt igen varandra. Därför är helgonen ekumeniska gestalter, vittnen om att kyrkan i grunden är en och odelad. Enhet går inte att organisera. Kyrkans enhet är en verklighet i den helige Ande, och överallt där människor låter sig uppfyllas av Guds och Kristi Ande, upptäcker de – som det mest självklara – att de är ett. Splittringen är en skandal, en synd vi måste omvända oss från och göra bot för så att såren kan läkas. […] Inget bidrar så verksamt till att föra oss närmare varandra, som igenkännandet av de heliga i varandras traditioner och konfessioner. När vi ser öknens Antonios, Katarina av Siena, John Wesley, Serafim av Sarov och Ida Andersson från Skaraslätten stå sida vid sida som de bästa vänner, inser vi vilken tragedi kyrkans splittring är, men också hur enkel vägen till enhet kan vara."

Hon nämner från synaxariet Albert Schweitzer som vid tillfället för sin kallelse att bli läkare hade en framgångsrik tjänst som teologiprofessor men trots ett på ytan lyckat liv var djupt deprimerad. Bjärka- Säbys synaxarium beskriver Schweitzer så här:

Övertygad om att den enda vägen att verkligen lära känna den historiske Jesus var att följa i hans spår, bestämde sig Schweitzer för att ta läkarexamen. 1913 flyttade han till Gabon i Franska Ekvatorialafrika. Under första världskriget hamnade han i fransk fångenskap, men öppnade senare ett sjukhus i i Lambaréné där han hängivet verkade som läkare under många år. Vördnaden för livet var den princip som drev Schweitzer i hans livsgärning.

Vi kan alltså vara på olika ställen i livet: i ett krigsdrabbat och hotat land, i ditt trygga hem, i landsflykt eller tillhöra en framgångsrik medelklass när vi får kallelsen. Vi kan vara mycket unga , som Maria, eller mycket gamla som den 80-årige Moses. Vi kan ta emot kallelsen på olika sätt. Kallelsen handlar inte om yttre attribut eller om vad vi gör i livet utan om vår karaktär, vilka människor vi ska vara.

Söker vi en kallelse eller vägar att utföra den är 2 Petrusbrevet 1: 5- 8 vårt stöd:

Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. 

Tecken på hopp är människor som höjer sig över mängden, vågar sticka ut i gruppen. Men utgångspunkten är där vi är. Vi kan fråga oss: vad kan mitt liv förmedla ? Där kan vi finna vår kallelse. Kanske är vår uppgift den att stödja någon annan som syns mer. Mirjam räddade Mose från döden och stödde honom hela vägen. Vi får inte veta mycket om henne oftast är hennes gärning att ta hand om lillebror utan att synas , som när hon gömde sig i vassen och vakade över hans bädd. När Israeliterna hade korsat Sävhavet och undkommit Faraos här får hon ytterligare en synlig plats i historien genom att leda dans och lovsång:

Mirjam, som var syster till Aron och ägde profetisk gåva, tog sin tamburin, och alla kvinnorna följde henne; de slog på tamburiner och dansade.
Och Mirjam ledde sången:

Sjung till Herrens ära:

stor är hans höghet och makt.

Häst och vagnskämpe

vräkte han i havet.

Mirjam ger oss ett exempel på uthållighet utan att stå i rampljuset . Hebréerbrevet talar också om vikten av uthållighet i den yttre och inre kallelsen: "Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat" Romarbrevet likaså: " Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp." 

 Vi kan också behöva hjälp av andra, vilket alltid är svårare än att hjälpa. Mose fick be om hjälp av sin svärfar till exempel :  

Mose sade till sin svärfar Hovav, midjaniten Reguels son*: ”Nu drar vi bort mot det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med, så skall det goda Herren lovat Israel komma dig till godo.” Men Hovav svarade: ”Nej, jag följer inte med, jag vill hem till mitt eget land och min egen släkt.” – ”Överge oss inte”, sade Mose, ”du vet ju var vi kan slå läger i öknen och måste visa oss vägen. Om du följer med oss skall allt det goda Herren ger oss komma dig till godo.”
De bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsmarscher. Herrens förbundsark gick före dem under de tre dagarna för att välja ut deras rastplatser. 

Ibland får någon annan vara den som syns och strider medan Mose får stå vid sidan om som stöd, men även i denna uppgift behöver han stöd:

Sedan kom amalekiterna och angrep israeliterna vid Refidim. Då sade Mose till Josua: ”Välj ut krigare åt oss och dra ut och kämpa mot amalekiterna. I morgon skall jag ställa mig på krönet av kullen med Guds stav i min hand.” Josua gjorde som Mose hade sagt och stred mot amalekiterna, medan Mose och Aron och Hur gick upp på kullens krön. Så länge Mose höll upp sina händer hade israeliterna övertaget, men när han lät händerna sjunka fick amalekiterna övertag. När Moses händer blev tunga hämtade de en sten åt honom att sitta på. Aron och Hur stod på var sin sida och stödde hans armar, så att han kunde hålla dem uppe tills solen gick ner. Josua nedkämpade amalekiternas här utan förskoning.

Mose får också använda en stor del av sin tid till förbön för Israeliterna som ständigt klagar och vill "hem" till köttgrytorna i Egypten . Mose hade tydligen en stor kärlek till folket trots att han lika ständigt som Gud utsattes för folkets missnöje. Han fullföljde ändå sin kallelse och tog folkets parti i förbön inför Gud. Mose kommer aldrig själv in i Kaanans land men han har utsett efterträdare som får gå in i landet, Kaleb och Josua. Gud gör hellre saker genom några än genom en enda. Och även om Mose inte fick fullfölja uppgiften såg Gud till att uppgiften slutfördes genom Mose efterföljare.

Uppgiften var så stor att varken Mirjam, Josua , Kaleb eller ens Mose kunde förstå vidden av den eller se dess fullbordan. Fullbordan kom ju långt senare när Marias kallelse hade lett henne till Jesu kors där Jesus sa: "Det är fullbordat".

När Jesus säger att "Kärleken kommer att kallna hos de flesta" är det viktigt att förstå  att kärleken måste inte kallna. Liselotte J Andersson avslutade med hur vi ska kunna fortsätta leva så att vår kärlek till denna världen inte dör. Hon påminde om när Jesus frågar lärjungarna som Jesus sände ut utan pengar eller svärd : ”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” – ”Nej, ingenting”.

J. Andersson uppmanar oss att svara ärligt på frågan: "vad har du saknat?" För visst kan vi ha saknat mycket. Men finns det då något som uppvägt detta? Jesus själv. Johannes 1 brev säger : "Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet."

Har du svårt att formulera din inre kallelse, frågade J. Andersson. Vi frågar gärna Gud: vad vill du med mitt liv?  Liselotte J Andersson vänder på frågan: Vad vill jag med mitt liv? Där kan svaret på min kallelse finnas.

 Detta bibelordsstinna seminarium avslutar Liselotte J. Andersson med Filipperbrevet 3:10 som Paulus skrev i fängelset:

Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans.

Om jag ska sammanfatta det som talade starkast till mig i detta seminarium i en punktlista så var det följande:

• Det finns ingen kallelse som är exakt lik den andra.
• Uthållighet är en nyckel.
• Gud låter sällan någon göra saker helt ensam utan föredrar "grupparbeten" (de 72 till exempel)och de långa tidslinjerna. Vi är just nu fortsättningen på Mirjams, Arons och Mose kallelser. 
• Vi måste våga be om hjälp, även från oväntat håll. Hur hade Mose klarat sig utan sin fru och svärfar, prästen i Midjan?
• Kallelsen kan också vara att hjälpa någon som höjer sig från mängden, i skymundan.
• Kärleken måste inte kallna hos mig bara för att den gör det hos de flesta.
• Jesus själv är kompensationen för allt vi kan sakna.
• Fråga "Vad vill jag med mitt liv?" för att få korn på min kallelse.
• Alla är kallade till att lära känna Kristus oavsett hur kallelsen ser ut.

                                    En ovanlig ikon som föreställer storasyster Mirjam vakande
                                 över Mose. I bakgrunden en ängel som vakar över dem båda.

 * Han kallas också Jetro i Andra Moseboken, men Midjanit är han även här i Fjärde Moseboken. Midjan var en av Abrahams söner med Ketura, hans sista hustru som han gifte sig med när Sara dött. Midjaniterna var , liksom Israel, ett folk som höll sig till den ende Guden, JHWH.

Kort bibelstudium om en lång framtid

2 Petrusbrevet 3: 4-7 ”Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.” De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.

En högljudd minoritet av kristna, som dessutom kallar sig och ser sig som extra bibeltrogna  och därmed bättre och mer äkta troende, menar att vi inte ska bry oss om klimatet. Anders Gerdmar, medlem i Livets ord, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola (LO-driven), hör till den gruppen.  Här skriver han i Dagen om detta. Om texten är låst för er som inte är prenumeranter tar jag här kortfattat upp hans resonemang där han jämför klimatoron nu med millenniebuggen 1999. Han menar, som alla med hans åsikt, att vi kristna inte ska bry oss om denna jord eftersom den ska förgås i eld. Han lutar sig då på exempelvis Andra Petrusbrevet, men bortser ifrån att texten använder syndafloden som exempel på hur jorden ska förgås.

Den mer bibliska tolkningen av detta att "jorden ska gå under i eld" innebär , precis som syndafloden, att samma planet och samma kosmos ska återuppstå på samma sätt som Jesus uppstod från de döda och samma människor, när sedan alla uppstår från det döda, ska uppstå men i förnyad kropp. * Det intressanta är att Gerdmar och hans gelikar läser längre ner i 2 Petrusbrevet men som vanligt låter de inte skrift förklara skrift och struntar i Petrusbrevets inledande resonemang om syndafloden. Eller menar de på fullt allvar att den klassiska judiska och kristna förkunnelsen om skapelsen är att jorden förintades under syndafloden och sedan skapade Gud en helt annan jord när floden torkade upp?

Nej den klassiska kristna tanken** är att jorden, samma jord, återuppstod förnyad efter syndafloden.  Därför blir det en självklarhet att tolka 2 Petrusbrevet så att det är samma jord som ska förgås i eld och sedan återuppstå renad. *** Alldeles speciellt så eftersom den klassiska kristna tanken är att Jesu uppståndelse visar hur all uppståndelsen ska ske, både människans och hela skapelsen.Det är ju inte så att Paulus menar att hela skapelsen längtar efter att förintas när han skriver i brevet till romarna:

Rom 8:22 -23 Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. Paulus är väl den som utvecklat det som senare blev den klassiskt kristna eskatologin och Gerdmar och hans vänner lutar sig tungt på rader i Kolosserbrevet om "uppryckandet" men de struntar i resten av brevets eskatologi: Kol 1:15-19 Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 19ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. I Bibelns mest politiska bok, Uppenbarelseboken, står det att staden Jerusalem ska landa på den förnyade jorden och så förena himmel och jord för evigt. Till den staden ska jordens alla konungar resa och allt dyrbart och härligt som finns på jorden ska föras dit-jorden är alltså inte tom på allt utom frälsta människor. Upp 21: 22-27 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok. Vi kan alltså inte alls ägna oss åt dödssynden Acedia (=likgiltighet) och lugnt invänta jordens förintelse om vi vill vara Jesu lärjungar. Tvärtom. Vi ska liksom han stifta fred och försoning med allt på jorden och allt i himlen "till dess han kommer." (1 Kor. 11: 26)  Jag tror som Petrus och Paulus att detta är samma jord som en gång skapades, förnyades och renades i syndafloden, den jord som sedan kommer att förnyas och renas genom eld för att uppstå till evigt liv-liksom Jesus-det är hoppet som bär mig. Nya Jerusalem klostret utanför Moskva. Läs om det här.

* 1 Kor 15:20-28 Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

{---}

1 Kor 15:42-49 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

** Rebella, du har helt rätt, detta är något som ortodoxa kyrkan alltid varit på det klara med och endast USAnska dispensionalistiska frikyrkor efter Upplysningen anser att Gerdmar har förstått saken rätt. 

***När Jesus själv talar om den sista tiden är det just syndafloden han hänvisar till i Matteus 24: 7 "Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst". 

Låt mig få höra om Jesus

Jesaja 58: 5-12  Är det en sådan fasta jag vill se:

en dag då man späker sig,

hänger med huvudet som ett strå,

ligger i säck och aska?

Kallar du det fasta,

en dag som behagar Herren?

Nej, detta är den fasta jag vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor,

sliter sönder okets rep,

befriar de förtryckta,

krossar alla ok.

Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken så klä honom,

vänd inte dina egna ryggen!

Då bryter gryningsljuset fram för dig,

och dina sår skall genast läkas.

Din rättfärdighet skall gå framför dig

och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

Då skall Herren svara när du kallar,

när du ropar säger han: ”Här är jag.”

Om du gör slut på allt förtryck hos dig,

hot och hån och förtal,

om du räcker ditt bröd åt den hungrige

och mättar den som lider nöd,

då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,

din natt bli strålande dag.

Herren skall alltid leda dig,

han mättar dig i ödemarken

och ger styrka åt benen i din kropp.

Du skall bli som en vattenrik trädgård,

en oas där vattnet aldrig sinar.

Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,

gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.

Du kommer att kallas

”den som murar igen rämnorna”,

”den som gör det nedrivna beboeligt”.

Kulturmöten i Esters bok visade hur Gud vill nå alla. Esters bok visar också hur till och med det värsta kan leda till det bästa; att Gud får tillfälle att visa kärlek till sin skapelse. På samma sätt gör kulturmöten idag. Exempelvis kommer nu ett stort onått missionsfält till Sverige just nu och dagligen hör och läser vi nyheter om hur människor från muslimska länder möter kristendomen för första gången eller äntligen får chansen att öppet uttrycka sin kristna tro här i landet.

Hemma i Kiruna består ca 75% av den gudstjänstfirande församlingen av utrikes födda, många nyanlända. Många var redan kristna när de kom, men oftast kommer de från kyrkor som exempelvis inte accepterar kvinnors kallelse till synlig tjänst i församlingen. I Kiruna får de se Guds handlande genom kvinnor i ledande och synliga positioner vilket naturligtvis förändrar mycket till det bättre, även när de återvänder till sina hemländer.

Andra har aldrig mött kristna förut men har alltid haft en längtan efter att få höra om Jesus. En släkting som varit missionär i Tanzania, jobbade som vårdbiträde i äldrevården de sista åren av sitt liv. Där hade han en muslimsk kollega som alltid önskade att min släkting skulle spela gitarr och sjunga "Låt mig få höra om Jesus", det var dennes favoritsång.

Om denna muslimska man aldrig kommit till Sverige, hade han fått höra om Jesus? Hade vi fått höra om Jesus utan kulturmöten? Antagligen inte. Jag är alltså glad över kulturmöten, ja mer än så, jag har svårt att förstå hur jag skulle fixa det utan det kulturmöte som lät mig få höra om Jesus.

Maria – mamma och människa del I gnostiska influenser i Mariologin

Herdarnas tillbedjan enligt Domenico Ghirlandaio 1485

Gnosticism är för mig ett ganska neutralt begrepp som täcker det de själva säger om sig (ny-gnostikerna alltså). De står för en kosmologi där kroppen är del av den onda materian och andlighet är det enda riktigt verkliga. Dessa tankar har alltid varit ett hot mot mänskligheten i oss just pga sitt förnekande eller föraktande av det påtagliga och konkreta och pga sin bedrägligt ”andliga” och ”upphöjda” syn på verkligheten. Vi människor verkar ha en tendens till "andlighet" som en motsats till kroppslighet, kanske pga allt lidande vi upplever med vår kropp. Utan kroppen inga sinnen som kan känna smärta, sorg eller syndanöd.

Magnus Malm menar, och jag håller helt med honom, att gnostiska tankar är ett hot mot kristen tro eftersom de förnekar att Jesus är sann människa och allt mänskligt hos oss ska därför förtryckas och föraktas vilket leder till andligt högmod eller total sekularisering men knappast sund andlig tillväxt och mognad.

På det gnostiska trädets många grenar finns flera som vuxit sig rakt in i den kristna kyrkan, en av dem är mariologin, läran om Jesu mor Maria som den utvecklats efter 1500-talet i västkyrkan, Romersk katolska kyrkan, förkortad RKK. I den läran finns några mycket gnostiska punkter som helt saknar stöd i Bibeln. Man lär till exempel att Maria aldrig hade sex och aldrig födde  några fler barn efter Jesus. Men Bibeln säger:

”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

Alltså: "Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus." Efter Jesus födelse hade Josef ett vanligt äktenskapligt samliv med sin fru. Att förneka Marias normala äktenskapliga liv är en del i den gnostiska tankevärlden där kroppen är del av det onda och själen del av det goda. Kroppen med sin sexualitet och speciellt kvinnan är Demiurgens* verk. Men även kvinnor kan bli frälsta; nämligen genom upplysning. Så kan de bli män och slippa sin äckliga kropp och dess onda funktioner efter döden.  Maria är i den traditionen en kvinna som blivit  en upphöjd "man" som helt lämnat kroppsliga -åtminstone sexuella-begär redan i tonåren.

Att sedan hitta på att Maria var syndfri, och att hon inte dog som vanligt utan upptogs till himmelen direkt är alla dogmer helt i linje med gnosticismen. Om Maria var syndfri är hon ju inte en människa som du och jag utan halvt gudomlig. Denna dogm antogs så sent som 1854 och det beror på att man då förstått äggets betydelse för en människas tillblivelse. Innan dess hade man omfattat den antika tron från Grekland där mannen sådde ett komplett människofrö i livmoderns mylla. Men äggets upptäckt gjorde att gnostiskt influerade västkyrkor inte kunde acceptera tanken på att Maria var en vanlig människa eftersom hon gett Jesus mer än bara en livmoder att växa i utan också sina gener.

Att Marias ägg var halvgudomligt eller eventuellt helt och hållet gudomligt/andligt  säger emot den urkristna uppfattningen om Jesus som "den andre Adam", dvs sann människa. Jag kan inte ge ett enda bibelord som ens snuddar vid dessa tankar om Marias syndfrihet för de existerar inte. Däremot kan jag citera Sören Wibes utmärkta genomgång av mariologins framväxt:

I katolsk och ortodox tradition är Marias renhet central. Den obefläckade avlelsen, att Maria var fri från arvsynd, blev dogm i den katolska kyrkan 1854. Motiveringen var att hon måste varit fullkomlig, eftersom Kristus fick sin mänskliga natur från henne. 

Detta innebär enligt de flesta katoliker att Maria var utan synd hela livet från befruktning till jordelivets slut men i detaljerna menar dess teologer att hon blev, eller möjligen bara hennes ägg, syndfri just när den heliga Ande befruktade henne och sedan liksom spred sig denna obefläckelse till hela Maria. Hur man än vrider och vänder på denna sena dogm är hela tanken helt gnostisk och utan grund i Bibeln. I Bibelns värld är det onödigt att ens fundera på Marias ägg, Jesus är helt och hållet människa lika mycket som han är Gud, det är evangeliernas axiom. Så här berättar Johannes om Jesu födelse i sitt evangelium:

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

[…]

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Johannes börjar också sitt första brev med att berätta om Jesu människoblivande och han fortsätter:

Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.

 Skulle Maria vara en sådan person, en som felaktigt påstår sig vara utan synd? Jag har svårt att tro det. Enligt evangelierna och den äldsta traditionen stod Maria och Johannes varandra nära och hon dog i hans vård, han den ende av lärjungarna som enligt samma tradition inte dog martyrdöden utan av hög ålder. Två gravplatser för Maria pekas ut en i Efesos där traditionen menar att Johannes dog och en i Jerusalem. Den i Jerusalem är en praktfull kyrka idag men katoliker har sedan 1950 inte vallfärdat dit i några större skaror eftersom man 1950 antog dogmen att Maria inte dog utan fördes till himlen direkt.

Denna dogm är nog den tydligast gnostisk/hellenistiska av alla utombibliska dogmer i mariologin. Enligt hellenistisk syn är kroppen så oren att den inte får begravas i jorden som anses vara ett "rent" element. Detta avspeglas i zoroastrismens begravningar av människor i tystnadens torn där kropparna utsätts för väder, vind och asätande fåglar i stället för att multna i jorden. Jag fick också lära mig av Rebella och Lars att samma föreställning om att inte begrava människor i jorden ligger bakom att romer inte begraver i jord utan i gravkammare eller mausoléer ovan eller under jord, men där verkar de vara tvärtom att man inte vill att kroppen ska ligga i den smutsiga jorden. Ingenstans i Bibeln finns en sådan föreställning om kroppens eller jordens orenhet. Tvärtom, skapelseberättelsen i 1 Mosebok avslutas:

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott.

Marias grav i Jerusalem.    Det finns två gamla traditioner kring Marias begravning ;en att hon begravdes i Jerusalem en att hon begravdes i Efesos. En modern tradition som antogs 1950 av romersk katolska kyrkan säger att Maria inte alls dog utan togs upp till himlen direkt som Jesus 40 dagar efter sin uppståndelse eller profeten Elia.

*Den onde skaparguden som skapat allt materiellt och därmed allt lidande och all ondska i tillvaron.