Aldrig mer ska någon förtryckare komma,
nu är mina ögon öppna. Sak. 9:8b
Eftersom detta är en kristen blogg ser jag med skepsis på nationalism. Men för den skull inser jag ändå värdet av att småstater får lämna stora förtryckande imperier. Just nu är det speciellt aktuellt på många vis, att glädja sig åt små nationers rätt att bryta sig loss från imperialistiska förtryckare som Finland gjorde från den ständigt hungrande björnen, den ryska grannen. Under Putin har Ryssland åter blivit vad det alltid varit, med några korta undantagsår: ett imperium med målet att ständigt expandera på grannars bekostnad.
Men "ännu är inte Polen besegrat", som det står i deras nationalsång och Finland är fortfarande självständigt både från Sverige och Ryssland. Båda länderna står sedan 2023 under hot från sin mordlystna granne i öst. Ja, vi är många som gör det. Hela Europa skulle passa som rysk lydstat, anser Putin. Han drömmer om det bysantinska rikets återuppståndelse under sitt eget ledarskap och när han ändå håller på kan han ju upprätta det odelade Romarriket med hela Europa under rysk överhöghet, och Nordafrika, och Mellanöstern och...
Smyrnas biskop som levde under det odelade Romarrikets "fred" skulel nog ha svårt att applådera Putins ryska "kyrkas" anspråk på att vara den enda sanna kyrkan i tätt samarbete med det ryska imperiet. Nikolaus som själv fängslades unde Diocletianus förföljelser hade inte mycket til övers för en förtryckande militaristisk diktatur som Romarriket och Ryssland idag. Han tillhörde den sista generationen kristna som var absoluta pacifister. Sedan kom Konstantin den Store. En kejsare, eller som det heter på ryska Tsar, som Putin vill ta efter åtminstone vad gäller storleken på sitt rike. Och han vädrar nu morgonluft för sina ambitioner när han har sin trogne vän Trump i Vita huset.
Att luta sig mot orden hos Sakarja om Fridsfursten vars ögon är öppna så förtrycket får ett slut, känns därför nödvändigt denna mörkertid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar