19 december Isak och Rebecka-troshjältar

 Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Gal. 3:24-25

Isak är dagens namn. Mellan 1993 och 2001 fanns hans fru Rebecka med honom detta datum men sedan flyttades hon tillbaka till 17 maj där hon förr hade sin namnsdag.  Isak är den av de tre patriarkerna som verkar ha levt det minst äventyrliga livet. Intressant är också att alla patriarkerna och de första familjerna som senare skulle kallas judar, efter Isaks barnbarnsbarn Juda, inte hade lagen. Inte ens tio Guds bud finns med i berättelsen om patriarkerna. 

Dessa de första som gjorde det möjligt för oss att få kontakt med universums skapare och få rätt att kalla oss Guds husfolk hade så mycket er tillit än vi. De levde sannerligen utan facit i handen till skillnad från oss som har hela evangeliet, alla epistlarna och en Heliga Ande inom oss. Man tycker vi borde vara riktigt trofasta som fått så många konkreta bevis för Guds trofasthet. 

Vi borde ta rygg på Isak och Rebecka som tydligen lyckades hålla tron vid liv trots mycket sämre  förutsättningar än vad vi har. Dessutom var det inte helt okomplicerat att vara den store Abrahams barn. Tänk till exempel på att Isak höll på att bli mördad av sin pappa- Och Rebecka fick lämna sitt land på vinst och förlust med en av Abrahams tjänare för att dela Isaks främlingsskap i det förlovade landet. Varken Rebecka eller Isak fick några direkta gudsmöten, enligt Bibeln, men de höll fast vid den Himmelska Föräldern ändå. 

Här sjunger koptiska barn på en traditionell koptisk melodi en svensk barnpsalm. Vi hör alla ihop i samma familj där en gång Rebecka och Isak gjorde det möjligt för oss i Sverige, Egypten och i hela världen att tillhöra Guds familj.

6 december Nikolaus och Finlands nationaldag

Aldrig mer ska någon förtryckare komma, 

nu är mina ögon öppna. Sak. 9:8b

Eftersom detta är en kristen blogg ser jag med skepsis på nationalism. Men för den skull inser jag ändå värdet av att småstater får lämna stora förtryckande imperier. Just nu är det speciellt aktuellt på många vis, att glädja sig åt små nationers rätt att bryta sig loss från imperialistiska förtryckare  som Finland gjorde från den ständigt hungrande björnen, den ryska grannen. Under Putin har Ryssland åter blivit vad det alltid varit, med några korta undantagsår: ett imperium med målet att ständigt expandera på grannars bekostnad.  

Men "ännu är inte Polen besegrat", som det står i deras nationalsång och Finland är fortfarande självständigt både från Sverige och Ryssland. Båda länderna står sedan 2023 under hot från sin mordlystna granne i öst. Ja, vi är många som gör det. Hela Europa skulle passa som rysk lydstat, anser Putin. Han drömmer om det bysantinska rikets återuppståndelse under sitt eget ledarskap och när han ändå håller på kan han ju upprätta det odelade Romarriket med hela Europa under rysk överhöghet, och Nordafrika, och Mellanöstern och...

Smyrnas biskop som levde under det odelade Romarrikets "fred" skulel nog ha svårt att applådera Putins ryska "kyrkas" anspråk på att vara den enda sanna kyrkan i tätt samarbete med det ryska imperiet. Nikolaus som själv fängslades unde Diocletianus förföljelser hade inte mycket til övers för en förtryckande militaristisk diktatur som Romarriket och Ryssland idag. Han tillhörde den sista generationen kristna som var absoluta pacifister. Sedan kom Konstantin den Store. En kejsare, eller som det heter på ryska Tsar, som Putin vill ta efter åtminstone vad gäller storleken på sitt rike. Och han vädrar nu morgonluft för sina ambitioner när han har sin trogne vän Trump i Vita huset.

Att luta sig mot orden hos Sakarja om Fridsfursten vars ögon är öppna så förtrycket får ett slut, känns därför nödvändigt denna mörkertid.