Långfredagens evangelium enligt Lukas

 Men jag lever för honom,

och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,

förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in. Ps. 22: 30-32

I dagens evangelietext möter vi bland många andra Simon från Kyrene i Nordafrika, gråtande kvinnor och en romersk officer som förstår något av vem Jesus är. Simon får vi veta hos de tre synoptikerna,  är far till två kristna bröder, Alexandros och Rufus, varav Rufus, senare blir kristen församlingsledare och dessutom har Rufus en kristen stöttepelare till mor, enligt Romarbrevet 16:13. När Jesus,  efter en hel natt av tortyr och förhör av flera olika förhörsledare, inte orkar bära tvärbjälken som de som dömts till att korsfästas ska bära själv till avrättningsplatsen. Dessa tvärbjälkar vägde mellan 30 och 50 kg. Vi har nog alla sett bilder av rekonstruktioner där korsfästa bands fast i tvärbjälken och faller framstupa under tyngden utan möjlighet att ta emot sig. När Jesus fallit tog Simon över. Detta gjorde uppenbarligen intryck på honom så att hans familj blev stöttepelare i den första kyrkan.

Möjligen var också Simon av Kyrene redan en av Jesus sympatisörer så detta att han tvangs bära bjälken blev ett slags hot om möjliga repressalier även för Jesu anhängare. Romarna var kända för sina hårda nypor mot alla som äventyrade Pax Romana. Det var just denna stenhårda militärdiktatur som gjorde "freden" möjlig. Några decennier efter Jesu korsfästelse slogs det stora judiska Bar Kochba-upproret ned, de flesta upproriska dödades, judar fördrevs även om de inte hade del i upproret och Jerusalems judiska tempel raserades som straff för detta uppror. Romarriket bytte också namn på provinsen Syriae Judeae till Syria Palestinae år 135e.Kr. det fanns anledning att vara försiktig. Just denna dag då Jesus skulle avrättas var det bara de modigaste som var kvar i hans närhet, kvinnorna som följt Jesus, Jesu mamma Maria och Johannes nämns vid namn. De övriga verkar hålla sig i bakgrunden. Men Simon finns där för att bära en del av bördan.

Det är långfredagskväll och fullmånen lyser över en värld där det tycks som om den vita häxan kan segra och vintern utan jul aldrig verkar ta slut. Men han på korset ropade med hög röst och förhänget i

Bildkälla

templet brast mitt itu-det allra heligaste var öppet och en hamartolos, en officer med många liv på sitt samvete, förstår när Jesus dör: "Han var verkligen en rättfärdig man." En av de korsfästa rövarna får löfte om att vara tillsammans med Jesus i Paradiset, berättar Lukas: hedningarnas apostels egen hävdatecknare, de fattigas, främlingarnas och faderlösas evangelist. Och en man från Kyrene blir aldrig densamma han kanske tänker på slutet av den Psaltarpsalm 22 som Jesus nyss citerat inledningsorden av på korset: "Eloi, eloi lema sabachtani!" "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?"  Psalmen som slutar i en helt annan ton:

"Men jag lever för honom, och mina barn ska tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in."