Tacka Herren med sång,
lovsjung vår Gud till lyra,
han som täcker himlen med moln,
som skänker regn åt jorden
och låter gräset gro på bergen,
han som ger föda åt djuren,
åt korpens skrikande ungar.
Han gläder sig inte åt stridshästars kraft
och soldaternas snabba steg.
Nej, Herren älskar de gudfruktiga,
dem som hoppas på hans nåd.
Lova Herren, Jerusalem,
Sion, prisa din Gud.
Han gör bommarna för dina portar starka
och välsignar ditt folk där inne.
Han ger fred och välgång åt ditt land
och mättar dig med finaste vete.
Han sänder sitt bud till jorden,
snabbt löper hans ord. Psaltaren 147:7-15
Ja vi ska tacka Gud med sång och lyrik därför vill jag avsluta denna Maria-vecka med en dikt av Ylva Eggehorn ur hennes En karusell med madonnor. Den heter "Ave Maria".
Madonna,
Alltid var du så långt borta.
Rosen utsprungen.
Gången så långt in i din egen blick
att inte ens brösten hade ögon att se med.
Jag såg dig och det hände ingenting.
Det fanns ingen förbindelse,
inte ens en sorg över att den inte fanns.
Ingenting strömmade mellan oss
och jag önskade mig en saknad
men den hade för längesen tappats
på all blodsmak, vitare
än en dödsmask, inte ens ett lakan hängt till tork.
Fattigdom:en sorg så gammal
att den inte längre känns.
Du satt bakom guldet i altartavlan
och jag hade inte den ringaste längtan att nå dig: tills idag
ditt ansikte når mig som ett pulsslag
och jag ser dig INIFRÅN.
Från mitt kvinnoliv.
Mitt moderskap.
Min blodsmak.
Ja, jag är där.
Ur min ensamhet har jag trätt fram.
Ave maris stella.
Här är jag,
se min ros.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar