Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!”
De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg.
Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel?
Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
Och han visade dem sina händer och fötter.
Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?”
De räckte honom en bit stekt fisk,
och de såg hur han tog den och åt.
Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.”
Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna.
Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen,
och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
Ni skall vittna om allt detta.
Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” Lukas 24:36-49
Påskdagens stora nyhet hade förstås inte nått långt när Jesus kommer för att äta med lärjungarna. Jag har ofta tänkt på att det var fisk han fick. Jag vet inte hur de åt fisk i Jerusalem vid denna tid men som jag känner fisk är det en maträtt som kräver visst petande. Man måste plocka bort ben, kanske får man ändå med ett vasst ben i munnen som man får plocka ut. Fisk äter man inte som en räkmacka. Det syns alltså att det är en människa som äter och inte ett spöke. "De såg hur han tog den och åt." berättar Lukas som intervjuat de som var med den gången. Just innan detta skedde hade ett andfått par kommit till dem och berättat om hur de mött Jesus på väg hem till Emmaus. De kände igen honom när han delade ut brödet vid kvällsmaten.
Nyss hörde jag av misstag en snutt av "Ring p1" en man menade att han kunde bevisa att Jesus inte var Guds son eftersom Jesus inte lärt ut ALLT som vetenskapen nu vet. Han nämnde virus och bakterier som exempel. Programledaren invände att Jesus hade kort med tid och tog de viktigaste först. Och det är ju en smart invändning som jag helt håller med om. En annan invändning den inringande fick innan jag lämnade köket, var att hans anhängare inte skrev ner allt Jesus lärde ut utan det de fann intressant.
Det är ju ytterligare en god invändning. En sak som nämns oproportionerligt ofta i evangelierna är mat. Enid Blyton som skrev spännande ungdomsdeckare om fyra barn och en hund på 1940-talet har anklagats för att ha gett mat en för stor del i böckerna. Det gjorde faktiskt min favorit Ruby Ferguson också i hästböckerna om Jill. Båda författarna skrev i tider av ransonering, vilket jag ser som en förklaring till detta.
Man kan nog säga att mänskligheten egentligen alltid levt i tider av ransonering. Vi i Sverige idag lever i ett sällsynt historiskt undantagstillstånd. De som vandrade med Jesus var ofta hungriga, åt sällan något som kan likna en svensk påskbuffé 2022 och minns mat mer än virus. Om nu Jesus talade om virus. Han tog ju det viktigaste först: hur Guds rike är beskaffat. Jämlikhet, fred, kärlek såg han som viktigast. Och jag tycker han prioriterade rätt där. Men ibland hade jag nog önskat att lärjungarna kring honom hade berättat vad Jesus undervisade om sin död och uppståndelse med utgångspunkt från lagen, profeterna och psaltarpsalmerna. Inte i stället för upplysningen om fisken , utan också.
Sedan inser jag att Lukas och de andra evangelisterna redan hört massor av utläggningar om Jesu död och uppståndelse utifrån skriften. De ansåg att detta var redundant information. Det de ville skriva ner var minnena av den levande Jesus, hans undervisning när han var här på jorden och hans liv med dem. De predikningar och textutläggningar de fick höra och de brev som cirkulerade i församlingarna från Jesu bröder Jakob och Judas handlade inte alls om hur det var att leva nära Jesus utan om betydelsen av lidandet och uppståndelsen. De berättar omhur man skulle leva som Jesus och överleva som troende under förföljelse och i förskingring. Jesu äldsta lillebror Jakob börjar sitt brev:
"Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen. Skatta er bara lyckliga , mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist." Jak.1:1-4
Jag förstår att ju fler som kom till tro desto fler ville veta HUR man lever fullkomligt. Hur gjorde Jesus? De ville få mer än dessa brev som liksom utlägger Jesu liv under förutsättningen att de flesta åhörarna träffat Jesus. De som inte gjort det ville veta vad Jesus gjorde för att kunna bli som han. De ville få samlade redogörelser från dem som levt med Jesus nedskrivna så även dessa kunde skickas runt i den allt större kristna världen.
När Lukas började sin forskning hade redan flera gjort detta, gett en samlad skildring av Jesu liv. Ändå insåg han att allt inte kommit fram, framför allt om hur Jesus bemötte hedningar och andra socialt utsatta och utstötta. De Lukas intervjuade minns den hamartolos som inviger Jesus till hans tjänst, den korrupta samarbetsmannen Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus och liknelsen om en son som tar ut sitt arv och blir utfattig och måste längta efter grismat innan han "kommer till sig själv.". De minns vad som hände innan Jesus började predika; Marias minnen, Jakobs minnen av storebror som barn, Josefs minnen av en resa till Jerusalem. De minns också att Jesus även predikade på en slätt där alla kom i jämnhöjd med varandra och inte bara från ett berg som gör att folk hamnar på olika nivåer (Luk. 6:17-7:1).
Hur är Guds rike? Hur lever vi fullkomligt som Jesus? Allt detta svarar evangelierna på. Resten , säger Jesus, ska den Heliga Ande lära oss i framtiden. Och det har vi sannerligen gjort. Men detta om virus och bakterier, där hade redan judar god koll på. De tvättade sig och iakttog renhetsregler kring det som kallades spetälska, ett samlingsord för smittsamma sjukdomar och tex hussvamp. Dessa regler var så stränga så de uteslöt en massa människor från samhället. Jesus behövde snarare förklara att reglerna var till för människans skull inte tvärtom. Han behövde visa att vi skulle bjuda in en hamartolos, en spetälsk , en kvinna med blödningar, i gemenskapen. Han behövde tala om smittskydd med urskillning. Han behövde också påminna om renhetens funktion och gemenskap med alla som överordnat mål för samhällslivet.
Och han behövde äta. För Jesus var hundra procent människa inte enbart hundra procent Gud. kroppen hans hade uppstått från de döda eftersom kroppen var han. De flesta vishetslärare vid denna tid och i vår tid är i grunden gnostiker som förnekar kroppens behov och anser att kroppen är skild från människans "själ" som är det enda fina med oss. Jesus är absolut inte gnostiker. Kroppen är för honom helig. Människan är ett oupplösligt helt där kroppsdelarna har olika funktioner hjärtat, som sågs som själens plats i kroppen, är för Jesus ändå alltid en kroppsdel. Evangelisterna visar kroppens betydelse genom att beskriva måltidernas betydelse. och , ja, de prioriterade rätt för vi människor flummar så lätt ut i överandlighet och kroppshat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar