Tvärtom gör klimatförändringarna rent sötvatten till en sällsynthet på fler och fler platser. Men även haven hotas, både av uppvärmningen och nedsmutsningen. Vi har alla hört talas om öarna av plastskräp mitt i oceanerna. Små åtgärder likaväl som gigantiska behövs för att säkra vårt vatten, det enda som finns. Vi kan alla göra de små sakerna och tillsammans de gigantiska. Jag ser tecken på hopp i hur folk svarat på Corona-problemet. Nu vidtas åtgärder som verkligen är bra för klimatet. Jag hoppas att det blir som vid oljekrisen på 1970-talet att goda vanor inpräntas nu, vanor som består.
Två exempel: min mamma och svärmor kokade alltid vatten och mat utan lock på grytan. Svärmor, född sent 1930-tal, gör det fortfarande. Min generation och alla yngre än vi skulle aldrig göra en sådan sak. Vi gör dessutom inte som man gjorde när jag var liten: tänder alla lampor i huset och låter dem brinna i alla rum, oavsett om någon är där eller ens hemma. Vi barn blev på 1970-talet "som snåla gamlingar" tyckte de då vuxna, födda på 1940-talet. Vi for runt och släckte lysen hela dagarna. Och det sitter i hos de flesta än idag.
Fastan är ju till för att låta oss testa nya och klimatsmarta, miljövänliga och fattigdomsbekämpande vanor som ofta sitter i längre än så. Nu upplever hela jorden en fastetid som förhoppningsvis ger världen bestående bättre vanor, låt oss ta vara på denna gåva utan att sluta fasta och be för att Corona-smittan ska besegras.
