11 mars 1884

Denna dag föddes Lewi Pethrus som Petrus Lewi Johansson. Han var son till arbetare och genom hela sitt liv var det i den samhällsklassen han umgicks. Jo, han blev ledare för pingstväckelsen i Sverige och startade det som nu är KD, men pingstvänner var i början nästan aldrig något annat än arbetare, bönder och annat småfolk. Ja, en stor del av rörelsen bestod , och består, av det Marx kallade trasproletariatet. Många missbrukare och hemlösa har hittat sitt hem i Pingst och Lewi Petrhus stiftelse,

Lewi Pethrus 1937.*

numera LP-verksamheten arbetar uteslutande med dessa grupper; misshandlade kvinnor och barn, missbrukare, fattiga, hemlösa. Pingst har också en stor del nykonverterade medlemmar födda i andra länder än Sverige.

Jag tror det blivit så eftersom Lewi Pethrus själv kom från dessa förhållanden. Det spelar stor roll att ledaren själv är av den samhällsklass hen leder. Men John och Charles Wesley var av lägre tjänstemannaklass och de nådde just arbetarklassen med sin Metodistförkunnelse. Det går alltså att nå ut och omvända sitt klassperspektiv för Jesu skull. Metodismen och Pingst följer i själva verket en kristen tradition den fd. rabbinen Paulus skriver i 1 Korinthierbrevet 1: 26:

Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma.

Samtidigt som vi minns Lewi Petrhus och tackar Gud för hans  födelsedag firar judarna Purimsfest där drottning Ester/Hasada och hennes kusin Mordokaj står i centrum. De var två personer ur en utsatt etnisk minoritet som vid tiden för Esters bok var utsatt för ett försök till folkmord. Man kan knappt tänka sig en mer utsatt minoritet, det finns de som har det lika svårt, men värre än hatet mot judar finns det nog inte genom historien.

Jag tänker att en orsak är detta som belyses just i Esters bok 3: 1-4 :

Någon tid senare hedrade kung Xerxes agagiten Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av sina furstar. Alla ämbetsmännen vid Kungliga porten föll ner i vördnad inför Haman, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner inför honom. Ämbetsmännen i Kungliga porten frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman för att se om Mordokajs skäl skulle godtas: han hade sagt dem att han var jude.

Mordokaj vägrade bete sig som en underdånig slav inför Haman med hänvisning till sin judiska tro. En jude böjer sig bara inför Gud. Haman vill därefter döda hela detta folk som vägrar buga för honom och hans likar. På samma sätt har Pingstvänner föraktats sedan dag ett. När människor som borde skämmas slutar med det och hittar en helt annan social arena, en som inte räknas av dem som är vana att vördas och avundas, blir de hatade.

Jag har på sistone fått upp ögonen för hur litteraturen i stor utsträckning beskriver alla kristna som tar sin tro på allvar som skurkar, hycklare, mördare, barnaskändare och tjuvar. Jag kan inte på rak arm ens hitta fem skildringar av pingstvänner som är okej människor. Nu är romaner inte dokumentära men nog är det ett tecken på Hamans sinnelag att det inte finns en enda icketroende författare som klarar av att skildra komplexa pingstvänner, laestadianer eller "vanliga" kristna som tar sin tro på allvar. Alla är de tvådimensionella klippdockor som antingen är korkade och lurade offer, eller elaka, genomruttna förövare av de grövsta brott-gärna mot barn.

Jag menar förstås inte att det inte finns sådana kristna, så klart gör det det. Men det finns sådana människor i alla samhällsskikt och bland alla etniciteter ändå är det så att i litteraturen är vissa etniciteter aldrig elaka medan andra aldrig är goda. Numera vågar få skriva om elaka judar som Dickens Fagin i Oliver Twist, men alla de hycklande puritanska kristna som förekom hos Dickens lever vidare i litteraturen utan att någonsin nyanseras.

Om vi räknar P-O Enquists roman Lewis resa som ett undantag från denna regel kan vi fundera på varför han skriver som han gör? Jag gissar att hans klassbakgrund , men också hans bakgrund som kommande från en periferi i Sverige, visserligen den mest litterärt avancerade periferin, i norra Västerbotten (Sara Lidman, Torgny Lindgren m.fl.) spelar roll för hans nyanserade skildring.

Det normala är ändå att Ingmar Bergmans hatiska skildringar av kristna är det normala i litteraturen och PO Enquist är ett undantag. Varför? Jag tror att  Haman och Moordokaj är svaret, den som är medveten om att vara Guds barn bugar bara för Gud. Det sades till och med under antiken att det var dumt att köpa en judisk slav (de första kristna var ju i majoritet judar) eftersom det var att köpa sig en herre i huset. De ansågs arbetssamma och välutbildade, men de var aldrig underdåniga. Att köpa en judisk slav var , som man sa, "att köpa sig en herre."

Alla gamla värkbrutna gruvarbetare, rallare, järnvägsarbetare, restaurangarbetare, vårdarbetare och gamla missbrukare som flockas i frikyrkorna har tappat respekten för de lyckade medelklassmänniskorna i så stort mått att de inte längre bryr sig om att de inte passar in i normen. Alla som framhärdar i att hellre vara gästfria än att ha Instagram-stajlade hem, alla som bekymrar sig för hur de ska ha frid med Gud snarare än att passa in i de sociala kretsar som räknas, alla före detta muslimer som gråter av glädje varje gång de får höra eller sjunga om Jesus i stället för att bli ghetto-coola krönikörer, alla som hellre jobbar ideellt på fritiden än putsar på varumärken med "rätt umgänge", alla som ser fram emot sommarens stora tältmöten med bön, lovsång och bibelstudier i stället för nästa utrikesresa, alla som drömmer om att jobba på barnhem i sina forna hemländer i stället för att drömma om att bli rika och alla  som sparar länge för att ha råd med en tyst retreat med Tidegärden som bönbok några sommardagar stör hela det kapitalistiska systemets logik.

Lewi Pethrus störde alla som vant sig vid att bli bugade för. Han inte bara vägrade stå med mössan i hand, annat än inför Gud, han gick dessutom åt ett helt annat håll och satte mössorna på tiotusentals människor som knappt ens haft en mössa att hålla i handen. Han bytte ut sitt slavnamn till ett eget lärjungenamn - och ännu förfasar sig eliten. 

För som Paulus skriver i  1Kor 1: 27-31:

Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

 Lewi Pethrus sång "Löftena kunna ej svika" blir förstås denna dags sång.

 * Bilden kommer härifrån: Av Fotograf okänd - Erik Lindorm, Gustaf V och hans tid 1907-1918. Stockholm 1936, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9492587

Fastefest

När Mordokaj fick höra vad Ester sagt lät han svara henne: ”Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning.”
Då sände Ester detta svar till Mordokaj: ”Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad.” Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.

Nu firar judar världen över Purim. En glad och karnevalsliknande fest speciellt populär bland barnen. Bakgrunden till festen är mindre kalasartad när vi läser i Esters bok om den persiske statstjänstemannen Hamans försök att utrota alla judar i hela världen. Ja åtminstone de som bodde i perserriket och det var nog ganska precis alla judar som fanns på jorden vid denna tid:

Haman gick till kung Xerxes och sade: ”Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. De håller sig för sig själva. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud att de skall förintas. Jag skall då väga upp 10 000 talenter silver till dina tjänstemän för den kungliga skattkammarens räkning.” Då tog kungen sin sigillring från fingret och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende, med orden: ”Silvret är ditt, och med folket får du göra vad du vill!”

Det är när detta beslut blir känt för den judiska drottningen Ester som hon utlyser en tredagars totalfasta för att förhindra folkmordet. Varför gjorde hon just det? I Esters bok nämns inte Guds ingripande eller några tydliga mirakel, vad tänkte Ester skulle hända med denna fasta? Inte skulle judarna kunna försvara sig bättre efter tre dagar utan mat och dryck. Eller var det den förlamande förtvivlan som talade sitt språk , våldsoffrets frysreaktion som liknar harpaltens, den som ligger absolut stilla när räven kommer så stilla i chocktillståndet att den dör av ren skräck?

Vad som än låg bakom detta beslut blev Esters insats lyckosam. Hon riskerade livet genom att själv söka upp kung Xerxes, men han blev glad åt hennes självständiga beslut och vi vet ju att judarna inte blev utrotade utan fick både försvara sig och försvarades av kungens soldater dagen Haman hade valt ut för folkmordet.

Tyvärr finns det fortfarande våldsamma makthavare som hatar folk som lever eljest och har en synnerligen oberäknelig och hotfull attityd mot kvinnor, speciellt deras fruar. Kan fyrtio dagars fasta förändra något ? Jag tänker att Ester var den som blev mest förändrad av fastan. Gud nämns inte och vi kan väl dra slutsatsen att Guds vilja aldrig var att utrota Esters hela folk, alltså var det inte Gud som förändrades av hennes fasta. Kung Xerxes hade noll koll på judarnas situation, han verkar bara ha lyssnat på Haman och sedan glömt ärendet tills dagen då Ester berättade om det för kungen. Den som förändrades var Ester själv. Hon fick modet att söka upp kung Xerxes.

Så upplever jag att bön och fasta ofta fungerar. Förbönen förvandlar mig mest av allt och alla. När jag ber för en fiende förblir hen sällan en fiende. Rädslan eller irritationen vänds i kärlek och omtanke. Fienden kanske fortfarande avskyr mig men jag kan inte längre betala avskyn med samma mynt. Barmhärtighet och ömsinthet vaknar. Rädsla finns inte i kärleken och förbön väcker kärlek.

 När jag känner mig oduglig gör bön och fasta mig stark, precis som den verkar ha stärkt Ester. Lite bakvänt eftersom man i allmänhet blir försvagad av att inte äta eller dricka i tre dagar. Det var ändå det som hände med Ester och hela det judiska folket som inte längre i passiv chock tyst inväntade mördarna utan beväpnade sig med kungens tillåtelse efter att Ester lyckats få Xerxes på det judiska folkets sida..

Modigast av alla var dock Ester som inte kunde veta vilket humör Xerxes var på denna viktiga dag, han kunde lika gärna ha halshuggit henne:

”Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen.”

Men efter fastan sökte hon ändå upp kungen och hon blev välkomnad av honom. Hon lyckas rädda både sig själv och sitt folk genom det mod fastan hade skänkt henne. Hon ville leva men vågade trotsa dödshotet både mot sig själv och sedan mot hennes folk genom fastan som inte bara förändrade henne och alla de som deltog i fastan, utan också historiens gång. Ester personifierar alltså uttrycket: love life, live lent, transform your world.

Bild från Purimsfest i Jerusalem


Bildkälla: By Yoninah - Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=649114

Ett klipp från en messiansk församling i USA där barnen dansar under Purimsfesten. Lägg märke till hur trist gossarna är klädda och att flickorna får ha tjusiga snurrklänningar . Läs mer om detta förtryck mot barn hos kloka Sanna, vilkens stolta faster jag är:  Aftonbladet     Expressen  Sannas egen blogg den tycker jag gott kunde heta "världens bästa mamma" in och läs!