Trettondagsafton

 Kungar från Tarshish och fjärran kuster
skall komma med gåvor,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram sin tribut.

Honom skall alla kungar hylla,
alla folk skall tjäna honom.
Han räddar den fattige som ropar,
den arme som ingen hjälper.

Han förbarmar sig över de svaga och fattiga,
räddar de fattigas liv.

Han befriar dem från våld och förtryck,
deras liv är dyrbart i hans ögon.
Må han leva och hyllas med guld från Saba. Ps. 72:10-15a

Här spelar vi traditionsenligt julens nya spel. Misslyckad groupie pga för korta armar. Därav spegelvänt kök.

Detta är en trevlig märkesdag mot slutet av julens 20 festdagar. En del brukar klaga på julens dramaturgi att påsken är mer spännande, men det beror förstås bara på att de inte hört mer än julaftonens och juldagens evangelium. Man hör ju också fåkunniga säga att julen är slut nu och ja, tror man att julen är slut på juldagens eftermiddag då kan det ju vara en avsaknad av dramatik och vändpunkter, Men vi vet ju att julen är tjugo dagar lång och det händer betydligt mer än att Jesus föds och läggs i en krubba under dessa dagar.

Annandagen påminner om de första martyrerna genom det första offret för kristofobin som grasserat i världen sedan dess: diakonen Stefanos. Paulus, som sedan blev Europas apostel var med vid mordet på honom. Avsaknad av dramatik???

 Staffansdagen påminner också om Hälsinglands apostel Stenfinn, som också identifierats med Staffan stalledräng (liksom den i legenden om kung Herodes stalldräng). Stenfinn sändes ut från Hamburgstiftet till Hälsingland, någon gång mellan 1043- 1072 då Adalbert var biskop i stiftet, "skridfinnarnas" största samhälle, de kallades så eftersom de kunde röra sig snabbare än någon annan man kan löpa när de skred över snön med sina skidor. Stenfinn fick många kristna lärjungar under sitt missionsuppdrag men fick också fiende som sägs ha mördat honom, en stupa finns rest vid hans gravplats i Norrala. Lite dramatik där också, eller???

Så kommer Värnlösa barns dag då vi minns Herodes massaker på alla barn under 2 år i Betlehem den 28 december. På nyårsdagen blir det lite lugnare igen då vi firar Jesu omskärelse och nu på trettondagsafton börjar vi ladda för att magerna från Österns länder  ska komma fram till sin rätta destination. Men först reser de till Herodes tempel och råkar på så sätt visa den hårdföre kungen på Jesu existens och helt ofrivilligt satte de alltså igång barnamorden som vi minns 28 december, fjärdedag jul.

I morgon firar vi så hur magerna hittar den rätte kungen i Betlehem och de frambär gåvor till den lilla familjen som får uppbrottsorder av en ängel om att fly till Egypten för att rädda den nyföddas liv. Magerna får också order om att inte ta samma väg hem som den de kom för att undkomma Herodes vrede. Samtidigt firar vi också Jesus som vuxen och hur han döps av Johannes Döparen. Trettondagen kallas därför Epifaniedagen eftersom den uppenbarar för alla vem Jesus är. Så inte saknas dramatiska vändpunkter.

Sedan barndomen med en kompis från Chile som introducerade heliga tre konungars dag  och Mafalda,

seriefiguren från Latinamerika som påminde mig, har vi firat denna helg lite extra med Shakespeares Trettondagsafton i Trevor Nunns version med Storbritanniens skådespelarelit i en underbart underhållande tolkning av denna förväxlingskomedi filmad i det vackra Cornwall. För det är verkligen meningsfullt att hylla den som förbarmar sig över de fattiga och ser deras liv som dyrbart.

Samma gäng och spel rättvänt denna trettondagsafton. Vi träffas, småbarn får julklappar igen, vi äter lite brittiskt: scones och te är obligatoriskt framför filmen som avslutar kvällen.

Trettondagsafton- ALLA ljusen brinner

Ett firande som ofta glöms bort i svensk modern jultradition är Trettonhelgen. Men en julvän som Barock-Olga gör det självklart inte, som trogna följare vet. Den innehåller ju så mycket. Ena året kan Jesu dop stå i fokus, det som föranleder östkristna, ortodoxa och kopter att bryta sin adventsfasta nu och andra år går det att fokusera på de vise astrologerna från just österns länder andra år kan man meditera över Chanukka och tempelinvigningsfesten som står till modell för detta firande. Just i år sammanföll Chanukka med västkyrkans julfirande andra år sammanfaller Chanukka med epifania.

Svenskt advenstfirande är ju annars det som mest påminner om Chanukka-seden med sina ljus som tänds ett och ett och på första advent sjunger vi ur oratoriet Judas Mackabéus att Dotter Sion ska fröjda sig och inspirerad av Mackabéerboken är också många andra adventssånger och psalmer. Men denna Epifaniehögtid är också en ljushögtid mitt i norra halvklotets mörkaste tid. Alla ljusen , de åtta i menoran, de fyra i adventsstaken och livets stora ljus lyser alla på Jesus.

Idag är det både första söndagen efter det borgerliga Nyåret och Trettondagsafton. Symbolen för dagen är den sjuarmade ljusstake som Mose fick befallning om att smycka tabernaklet i öknen med. Den ska visa hur Gud är med alla dagar i veckan. Hur hen alltid är där vi är och hur vi aldrig kan vara någonstans där Gud inte är. Precis det som miraklet i Betlehem visar oss konkret: Gud är här, Gud är med oss lika utsatt, lika liten, lika hjälplös som nyfödda barn alltid är.

Epifania betyder uppenbarelse och det är ju just vad vi firar:hur Gud uppenbarar sig med tre tydliga ledtrådar: som nyfött barn där naturfenomenet stjärnan uppenbarar vem Jesus är, som nydöpt när Anden kommer över Jesus som en duva som berättar för alla församlade att Jesus är Gud med oss. Den tredje ledtråden är Jesus första underverk, vinundret på festen i Kana. I västkyrkan har stjärnan och de vise tagit över det folkliga firande helt och hållet, men i kyrkan läses texter som anknyter till dessa olika sätt att uppenbara vem Gud är.

Alla julens texter handlar om detta hur gud visar vem hen är. Tex dagens evangelietext som binder ihop denna söndag med första advent, den handlar om när Jesus drev ut de som köpte, sålde och växlade pengar ur templet eftersom "hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: 'Lidelsen för ditt hus skall förtära mig.'" de förstod vem Jesus var när han rensade templet inte när han red in i Jerusalem. De behövde fler ledtrådar för att förstå.

Psaltarpsalmen ger oss en ledtråd till:
Psaltaren psalm 84, vers 2-5

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot! Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden. Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov.

Genom Jesus kan vi också få bo i Guds hus. Alltså, överallt där vi är är Gud och vi är alltid där Gud är.