Trettondagsafton- ALLA ljusen brinner

Ett firande som ofta glöms bort i svensk modern jultradition är Trettonhelgen. Men en julvän som Barock-Olga gör det självklart inte, som trogna följare vet. Den innehåller ju så mycket. Ena året kan Jesu dop stå i fokus, det som föranleder östkristna, ortodoxa och kopter att bryta sin adventsfasta nu och andra år går det att fokusera på de vise astrologerna från just österns länder andra år kan man meditera över Chanukka och tempelinvigningsfesten som står till modell för detta firande. Just i år sammanföll Chanukka med västkyrkans julfirande andra år sammanfaller Chanukka med epifania.

Svenskt advenstfirande är ju annars det som mest påminner om Chanukka-seden med sina ljus som tänds ett och ett och på första advent sjunger vi ur oratoriet Judas Mackabéus att Dotter Sion ska fröjda sig och inspirerad av Mackabéerboken är också många andra adventssånger och psalmer. Men denna Epifaniehögtid är också en ljushögtid mitt i norra halvklotets mörkaste tid. Alla ljusen , de åtta i menoran, de fyra i adventsstaken och livets stora ljus lyser alla på Jesus.

Idag är det både första söndagen efter det borgerliga Nyåret och Trettondagsafton. Symbolen för dagen är den sjuarmade ljusstake som Mose fick befallning om att smycka tabernaklet i öknen med. Den ska visa hur Gud är med alla dagar i veckan. Hur hen alltid är där vi är och hur vi aldrig kan vara någonstans där Gud inte är. Precis det som miraklet i Betlehem visar oss konkret: Gud är här, Gud är med oss lika utsatt, lika liten, lika hjälplös som nyfödda barn alltid är.

Epifania betyder uppenbarelse och det är ju just vad vi firar:hur Gud uppenbarar sig med tre tydliga ledtrådar: som nyfött barn där naturfenomenet stjärnan uppenbarar vem Jesus är, som nydöpt när Anden kommer över Jesus som en duva som berättar för alla församlade att Jesus är Gud med oss. Den tredje ledtråden är Jesus första underverk, vinundret på festen i Kana. I västkyrkan har stjärnan och de vise tagit över det folkliga firande helt och hållet, men i kyrkan läses texter som anknyter till dessa olika sätt att uppenbara vem Gud är.

Alla julens texter handlar om detta hur gud visar vem hen är. Tex dagens evangelietext som binder ihop denna söndag med första advent, den handlar om när Jesus drev ut de som köpte, sålde och växlade pengar ur templet eftersom "hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: 'Lidelsen för ditt hus skall förtära mig.'" de förstod vem Jesus var när han rensade templet inte när han red in i Jerusalem. De behövde fler ledtrådar för att förstå.

Psaltarpsalmen ger oss en ledtråd till:
Psaltaren psalm 84, vers 2-5

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot! Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden. Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov.

Genom Jesus kan vi också få bo i Guds hus. Alltså, överallt där vi är är Gud och vi är alltid där Gud är.