Begravning

Så märkligt tröstande en begravning kan vara. Fortfarande är tomheten efter mamma som en ekande katedral runt omkring mig. Både ett tryggt skydd och något som isolerar mig från omvärlden. Människor rusar hit och dit. "Vad folk alltid har mycket att skynda sig till", tänker jag när jag ser ut genom ett fönster där jag sitter i min ekande katedral. Men på begravningen var jag inte ensam i katedralen. Vi var många som tillsammans mindes mamma och det tröstar. "Vi har bara varandra" är bland det klokaste någon formulerat, tack Tomas Di Leva! Tillsammans blir alla bördor lättare att bära.

De tre äldsta barnbarnen med respektive bar mamma

Skönhet är också en lindring i sorgen. Fantastiska vännen Ammi som arbetat med mamma i decennier spelade Enyas "Athair Ar Neahm" som ingångsmusik så alla kunde ana Himmelrikets skönhet. På orgel var det ännu mer himmelskt än i denna Enyas egen version som inleder denna bloggpost. Till utgångsmusik spelade Ammi och Emma Lindberg sjöng "Joyful.joyful" och ni har alldeles rätt , trots varandes synnerligen icke-rojalistiska i familjen var det samma ingångs- och utgångsmusik som på prinsessan Sofias bröllop. Mamma såg till och med reprisen av det bröllopet bara för musikens skull så Ammi och jag tyckte hon kunde få en kunglig inramning på sin begravningsgudstjänst. 

Det vackra bårtäcket vävt av Doris Wiklund som mamma varit med om att ta fram bidrog också till den tröstande skönheten. Blommor och psalmer likaså: först O hur saligt att få vandra Sv.Ps 300, sedan Sv. Ps 758 Herre till dig får jag komma  och sist mammapsalmen framför andra denna gudstjänst: De ska gå till den heliga staden Sv. Ps 172. "De ska sjunga, sjunga ja, sjunga en ny jublande sång" som mamma kunde sjunga den! Stark och klar var hennes stämma, stämman hos en riktig försångare från Nordkalotten. Anna nämnde den rösten i sitt griftetal, vännen Anna som känt mamma i hela sitt liv, precis som jag.

Mamma vid vävstolen fick pryda kistan.

Så sjöng Emma Lindberg "Alltid på väg" som blev mammas favorit de senaste åren. Emma gjorde en egen tolkning som lät varje ord få sin rätta tyngd. Ingen kunde gjort den bättre. Kusin Cecilia lyckades också med "Tröstevisa" på klarinett trots att hon var så ledsen, hon är ju ett proffs , men ändå. Hon stod min mamma så nära. Lotta stod också mamma nära och speciellt de sista åren fick de mycket tid för varandra vilket hon tog fram i sitt vackra tal med sin mjuka och bäriga röst som höll ända till slutorden om hur tacksam hon var för alla minnen. 

Tacksam är också jag, för mamma som visade mig vägen till Livet och för vännerna och släkten som burit mig genom livet och delade sorgen och tacksamheten på begravningen i "Sveriges vackraste kyrka". 

Utgångsmusiken "Joyful.joyful" i prinsessbröllopsversionen. Det var så rätt åt mamma att hon fick sjunga och dansa gospel in i Evigheten! Här följer texten i sin helhet:

1. Joyful, joyful, we adore Thee,
   God of glory, Lord of love;
   Hearts unfold like flow’rs before Thee,
   Op’ning to the sun above.
   Melt the clouds of sin and sadness;
   Drive the dark of doubt away;
   Giver of immortal gladness,
   Fill us with the light of day!
2. All Thy works with joy surround Thee,
   Earth and heav’n reflect Thy rays,
   Stars and angels sing around Thee,
   Center of unbroken praise.
   Field and forest, vale and mountain,
   Flow’ry meadow, flashing sea,
   Singing bird and flowing fountain
   Call us to rejoice in Thee.
3. Thou art giving and forgiving,
   Ever blessing, ever blest,
   Wellspring of the joy of living,
   Ocean depth of happy rest!
   Thou our Father, Christ our Brother,
   All who live in love are Thine;
   Teach us how to love each other,
   Lift us to the joy divine.
4. Mortals, join the happy chorus,
   Which the morning stars began;
   Father love is reigning o’er us,
   Brother love binds man to man.
   Ever singing, march we onward,
   Victors in the midst of strife,
   Joyful music leads us Sunward
   In the triumph song of life.
5. Joyful, joyful, we adore Thee,
   God of glory, Lord of love;
   Hearts unfold like flow’rs before Thee,
   Op’ning to the sun above.
   Melt the clouds of sin and sadness;
   Drive the dark of doubt away;
   Giver of immortal gladness,
   Fill us with the light of day!