 |
| Tanach, judarnas hela Bibel, läses varje gång judar möts i synagogan. |
Jag läser nu Hagman på lite distans, jag kan alltså inte citera exakt och kontrollera om jag minns rätt, eftersom han är utlånad. Men med rätt färskt minne borde det ändå gå att reflektera vidare. Hagman talar om Ordets gudstjänst som den del av gudstjänsten som främst vänder sig till vårt intellekt. "Vår tro bygger inte på skickligt hopdiktade sagor" står det i andra Petrusbrevet och hänvisar till att han själv var ett ögonvittne till Jesu uppståndelse.
Textläsningen har just den funktionen i gudstjänsten; visa att den kristna gemenskapen bygger på en gemenskap som sträcker sig över tid. Med textläsningen binds kristna samman med det judiska folket i GT och NTs första kristna genom att få bevis för och reflektera över den faktiska grunden till vår tro. Till skillnad från koranrecitation som alltid sker på klassisk arabiska, obegriplig för de flesta åhörare, är Bibelns texter tillgängliga för de flesta åhörare i läst skick.
Hagman vänder sig mot "tvångsläsningen" av Bibeln och menar att de allra flesta kristna genom tiderna har fått till sig Bibeltexterna via uppläsning i gudstjänster och inte genom eget plöjande av texterna i sin kammare. Eftersom de flesta kristna genom tiderna knappt kunnat läsa och inte har haft möjlighet att äga en Bibel har frikyrkans ideal med den tummade och slitna privata Bibeln en mycket kort historia. Även i modern tid, visar han med exempel hur kyrkans textläsning varit det viktigaste sättet att ta till sig Bibeln för den kristna gemenskapen. Så tycker Hagman också att det ska vara.
För den som hört alla stressande uppmaningar om "damm på din Bibel är rost i din själ" måste detta vara rent evangelium. Jag har hört dessa uppmaningar och är en sådan som tidigare kände att jag läste fel jag med fast jag läser så mycket Bibel. Jag läste för mycket åt gången, utan bibelläsningsplan och inte exakt varje dag. Nu har den krampen släppt för länge sedan men nog finns fortfarande en grupp "läsare" med kravet i stället för glädjen i att läsa Bibeln. Samtidigt vill jag inte ha laestadianismens bibelstudieförbud heller. Tänk att det är så svårt att hitta den gyllene medelvägen i allt mänskligt.
Intressant att du läser honom så. Hagman vänder sig mot "tvångsläsningen" av Bibeln - jag skulle inte ha sammanfattat honom så, men så har jag inte heller någon som helst erfarenhet av de kretsar där "tvångsläsning" verkligen varit norm. Det har både du och han, om jag förstår rätt. Om jag minns rätt påpekar han ganska milt att det kanske inte är nödvändigt att läsa så mycket själv, att det historiskt inte har varit så. Slutsatsen får läsaren dra själv.
SvaraRaderaSjälv fann jag omedelbart att den där Bibeln är obegriplig i sig själv. Man behöver tolkningshjälp. Hela tiden har jag läst otroligt mycket mer OM Bibeln än I den. Och jag tycker faktiskt att det har tagit mig mycket längre, fast jag i början visste att "det är fel, så ska man inte göra". Typ.
Jag gick först till Karen Armstrong och det (mer eller mindre) vetenskapliga förhållningssättet, texterna i sitt historiska sammanhang, texterna har inte alltid sett ut som de ser ut nu osv (särskilt GT) - och det är intressant, men det är inte en bibelläsning och bibeltolkning främst ur religiös tolkningsram. Nu finner jag de senmedeltida bibelläsningsmetoderna lockande. Lectio divina och sånt där ignatianskt. Jag bor ju i en stad där båda finns tillgängliga - jag kontrollerade just och pust, det bibelstudium jag tänkt gå på finns även detta läsår. Det andra får vänta så länge.
Faktiskt är det en sak som varit lockande med den katolska vägen ända från början. Att de inte ställer det underförstådda kravet på en att för att "vara med på riktigt" ska man sitta och läsa en väldig massa Bibel. Nu lär jag inte simma över Tibern, mao får jag inte vara med på riktigt hur som haver, men ändå.
Det är som att Katolska kyrkan, genom sin på många sätt envetna konservatism, hållit kvar en hel del saker som de flesta mer lättrörliga protestantiska samfund kastat ut. Kanhända är det bästa sättet, att använda dem som en reservoar av sånt, och vänligt tacka nej till resten av paketet.
Ja de gamla kyrkorna som envist hållit fast vid gamla traditioner använder jag så som en reservoar där barnen ligger kvar i sitt badvatten, medan reformationskyrkor ibland står där med tomma badbaljor utan vare sig vatten eller barn. Så förhåller jag mig till många traditioner och allra mest till den som står mig närmast: laestadianismen.
RaderaDet intressanta med Bibelstudier och andra gemensamt lästa böcker är just att läsa ur flera perspektiv än mitt eget. Jag såg detta om att inte måsta läsa Bibeln själv som i eldskrift pga min kontext.
Vilken bra formulering om barn vatten och baljor. Ska lägga på minnet, och sno.
RaderaLäser man om ökenfädrar exempelvis så tar ju kristendom mer en väg genom asketism,mystik,andens frukter,bön,tala med gud. som inte kräver att man är läskunnig. Kristendom i sin extrema moderna västerländska tappning kan i värsta fall vara helt beroende av telogiska institut så man kan "tro rätt" genom att "läsa rätt" kristendom blir en skriftreligion.
SvaraRaderaPrecis min farhåga, jag ser att speciellt fundamentalister gör om kristendomen till islam där Koranen är medlaren mellan jord och himmel. Fundamentalismen glömmer bort att det är Jesus, det levande ordet, som är medlaren mellan jord och himmel i kristendomen.
RaderaKanhända är det därifrån vår tids tämligen stora, nyväckta intresse för ökenfäderna kommer? Att vi sett att vi gått fel, och måste söka bakåt i tiden för att komma rätt. (Reformation igen, på riktigt, alltså.)
RaderaJa, det tror jag säkert. Mycket i vår tid liknade reformationen tex nya sätt att sprida text på. Ad fontes är nog precis vad som nu också sker även om jag inte alls tillhör dem som tror man måste konvertera, snarare tror jag de olika kyrkorna börjat konvergera efter att ha gått åt olika håll förut.
Raderatyp så Rebella, mäster Eckhart tycker jag har mycket att lära ut och är väldigt intressant , han fick väl sin kunskap mer genom att själv söka gud , lite annorlunda än att bara läsa texter som protestantismen i sin torraste form
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=E5I2MTtKKU4
Men som Alma säger tror jag inte det är så grav allvarligt idag vilket samfund man tillhör utan ser mer att kristna lärljungar söker och finner varandra och skönt är det.
Hon som nu läser Hagman höll också på med Eckhart så snart får jag läsa honom. Har faktiskt inte hunnit med att läsa honom annat än i antologier förut.
RaderaGudstjänst är en ritual. I välmening har man urvattnat det rituell och nästan glömt att det är en förberedelse till deltagandet i ett mysteriös måltid,under resan dit hade man en pedagogisk inslag för dom dopkandidater och redan döpta i form av textläsning och text tolkning och inte så mycket egna funderingar.Modellen var synagoga gudstjänst ,som i sin tur hade gamla anor.
SvaraRaderaMina Bibelläsandets olika stadier:
-Som tonåring läste jag bibeln från pärm till pärm på ett år som en roman.Det var besvikelse eftersom jag kände till dom flesta bibelberättelserna från skolan och läsandet kändes inte alls som en fördjupning tills jag kom till Johannes evangeliet.
-Kritisk läsande i samband med studier. Detta gav oväntat mycket.Att läsa bibeln rationellt och få ett tidsbunden kontext för texterna var befriande.
-Läsa texter med psykologiska glasögon som om texterna var ett fallbeskrivning. Läser fortfarande då och då så.Mycket givande.
-Judiska mystiker betraktar Tora som en levande organism i motsats rabbinska tolkarnas idolisering av dom heliga bokstaven.Som en förlängning av tanken är att tänka och läsa bibeln som ett levande bibelekologisk system. Detta är en attityd under läsandet. Texten lever och man blir inte störd av intellektuella svårigheter.
Jag är nog lite av en mystiker och ser Bibeln som omöjlig att läsa som en hop juridiska dokument. För mig är den levande litteratur.
Radera