Sykars oändliga djup: Sabbatsmannen

 Om vi återkommer till Jesu första uppmaning till kvinnan vid brunnen  i Sykar, som vi nu vet är Sippora och Rakel i den nya tid som Jesus initierar. Han frågar efter hennes man och får då veta att hon inte har en man. Han säger då att hon haft fem män och den hon nu bor hos är inte hennes man. Vi vet alltså också att Jesus motsvarar Moses och Jakob, dvs den man som efter mötet vid en brunn gifter sig med Rakel/Sippora. Jesus blir alltså kvinnans sjunde man. Den fullkomlige himmelska mannen och även sabbatsmaken.

Kvinnan blir alltså arbetsbefriad av Jesus. Hon måste inte bli hans husslav och egendom. Efter detta behöver hon inte gifta sig mer utan hon blir i stället mor till en stor mängd andliga barn. Kanske var hon infertil och av den anledningen blivit förskjuten fem gånger? Kanske är Jesaja 54 en profetia om henne? Jag tycker nog att det verkar vara precis så:

Jubla, du ofruktsamma,

som aldrig har fått barn,

brist ut i jubelrop, 

du som aldrig har fött!

Den övergivna ska få fler barn

än den gifta kvinnan, säger Herren.

Gör mer plats åt ditt tält,

spänn ut dina tältdukar, 

snåla inte,

 gör linorna längre,

slå ner pluggarna stadigt .

Åt söder och norr ska du utbreda dig,

dina ättlingar ska fördriva de främmande folken

 och bosätta sig i de övergivna städerna.

Var inte rädd, du skall inte förödmjukas.

 Nej, du skall glömma din ungdoms skam,

inte mer minnas änketidens smälek.

Ty din man är han som har skapat dig,

han vars namn är Herren Sebaot 

 din befriare är Israels helige,

han som kallas hela jordens Gud. 

 Herren kallar på dig, övergivna och olyckliga kvinna.

 

Sykars djup: alla sanna gudstillbedjare

 Kvinnan som har haft fem män sitter vid brunnen där hon just träffat Jesus och eftersom hon kan skrifterna känner hon igen honom som Messias/Taheb och profeten, den ende. Moses som förebild till Jesus är inte lika uppenbar för oss sena tiders protestantiska barn som exempelvis Herrens lidande tjänare i Jesaja 53, men icke desto mindre är även Mose en förebild till Jesus. Och här vid brunnen blir det mycket tydligt. Som skrivet var i förra posten brukar Esra kallas "den andre Moses men här gör Johannes evangelium tydligt att det är Jesus som är den andre Moses, precis som Johannes tidigare förklarat att Johannes döparen är den andre Elia. 

Esra var den som tog avstånd från samarierna och drev dem ut i ett föraktat utanförskap som gjorde dem starkt vakthållande om sin urgamla identitet. När en judisk kung beordrat förstörandet av deras tempel på Gerizim 150 år f.Kr. svarade de genom att orena Jerusalems tempel med dödas ben. Samariska kvinnor får inte giftas bort med annat än samariska män Men här sitter Jesus, en judisk rabbi och talar med en kvinna som känner igen honom som som profeten och det första han frågar är om hennes civilstånd. Under det misogyna 1500-talet trodde man att det betydde att han gav henne en reprimand för lösaktigt leverne. Men inget tyder på det.

Däremot är det viktigt att kvinnan är ogift därför att här vid Jakobs källa möter Jesus henne som Moses mötte Sippora. Han gör ett profetiskt statement. Jesus är den andre Moses , inte Esra med sin etniska rensning. Jesus visar här hur alla kan bli Guds barn genom att känna igen honom. Han grundar det nya gudsfolket som absolut är judarna men också samarierna som ju egentligen alltid tillhört Guds folk, det var redan skördetid i Samarien när Jesu kom dit. Men också alla människor på hela jorden: 

Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det som vi känner till. Vi tillber det som vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer , ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.  

Att mötas vid en brunn har alltså i Bibelns värld betydelsen av ett kärleksmöte. När Jakob mötte Rebecka vid brunnen slutade det med giftermål med allt vad det innebär av faror och vedermödor för Rebecka som dör i barnsäng när Benjamin föds. Sippora gifte sig med Moses och föder honom barn som Moses ändå inte riktigt känns vid. Han omskär inte Gersom* när han föds så Sippora måste rådigt rädda Mose liv när Gud vill döda honom, förmodligen pga detta att han inte riktigt erkände sin son som var ättling till Abraham, liksom Mose, genom att snabbt omskära Gersom och bestryka (samma ord som när dörrposterna beströks med påskalammets blod i Egypten) Mose kläder. Jesus är alltså inet helt och hållet som Moses utan den fullkomlga versionen av honom.  Han är Moses fullbordan som får en massa barn med den samaritiska kvinnan, barn som han genast erkänner när lärjungarna återvänder med maten. Samarierna som "den andre Moses", Esra en gång hade förkastat erkänns nu av Jesus, den sanne Moses, Jesus, som sitt folk.

Moses och Sippora gifter sig enligt Disneys version i "Prinsen av Egypten". Sipporas pappa, prästen i Midjan, viger dem. 

* och kallar honom det bittra namnet Gersom =främling/bofast främling eftersom han känner sig främmande i Midjan. Eller var det för att inte riktigt erkänna Gersom som del av sitt folk?

 

* och kallar sonen det bittra namnet främling/en bofast främling eftersom han känner sig främmande i Sipporas hemtrakter och släkt.

Sykars oändliga djup del 2: skörden

 

Jesus och den samariska kvinnan talar om livets vatten  brunn av Angelika Kauffmann 1796

När Esra återvände från den babyloniska fångenskapen och fick tillåtelse att återuppbygga Jerusalems tempel vägrade han tillåta de israeliter som också kallas samarier som bodde i landet att vara med. Redan under översteprästen Elis* tid när han flyttade tillbedjan till Silo hade Israels rike i norr börjat ta avstånd från dem som inte ville tillbe på deras heliga berg Gerizim. Samarierna ser därför judendomens idé om tempelberget i Jerusalem som en oacceptabel novation.  När Esra utestängde dem från tempelbygget utvecklades deras tro till en som starkt tog avstånd från nymodigheter som Jerusalems tempel och infogandet av profeterna, de historiska böckerna och de poetiska böckerna  i den heliga skriften.

Esra var den store rasisten bland profeterna, likväl som den stora reformatorn. Han kallas ofta för "den andre Moses" Boken med hans namn avslutas med en stor etnisk rensning då Esra skickar bort alla icke-judiska kvinnor med de barn de fått i sina äktenskap med judiska män**. Det är förstås helt i karaktär att han inte tillåter de israeliter som hela tiden stannat kvar i landet att vara med om återuppbyggandet av landet efter att eliten  av de landsförvisade judarna kom tillbaka från Babels floder om inte ens de fick behålla sina familjer om de gift sig utom sin etnicitet. 

Om vi får tro Esra och den av honom återupptäckta Tanakh var samarierna ett blandfolk av israeliter och folkgrupper från norr,  I Tanakh berättas det att fem olika tvångsförflyttade folkgrupper skulle ersätta de fördrivna israeliterna. Dessa blandade sig med israeliterna/samarierna och de sades ta med sig sina egna gudar förutom att de också började tro på Jahve.  Av denna synkretism syntes inget spår hos samarierna ens på Jesu tid. Däremot levde en legend bland judarna om de fem folkgrupperna kvar då man menade att de tagit in varsin avgud, ba'alim  till samariernas tro. Judarna ville ju, som det står i texten, inte ha något att göra med samarierna- 150 år tidigare hade den judiske kungen Hyrcanus II jämnat templet på Gerizim med marken. Jakobs källa, där Jesu mötte kvinnan, stod inte heller högt i kurs hos judarna. Men kanske är det denna tradition om fem avgudar som avspeglas i att Jesus tar upp den samariska kvinnans fem tidigare män. 

Med sin starka monoteistiska hållning som vägrar att på minsta sätt förmänskliga Gud eller modernisera sedvänjor förefaller det högst osannolikt att de verkligen skulle ta in andra gudar i religionen. Däremot förefaller det högst troligt att de folkgrupper som assyrierna tvångsförflyttade till Nordriket Israel blev monoteister eller monolatriker * i mötet med samarierna . Det må vara hur det vill med den saken men resultatet är ändå att judisk tradition skiljer sig åt från samariernas självbild i fråga om samariernas monoteism. Medan judarna ser dem som en utbrytning/sekt med fem avgudar, dock släkt med judendomen, ser sig samarierna själva som de äkta israeliterna som bevarat den mosaiska trons ursprungliga uttryck och deras monoteism är orubblig, enligt dem själva.

Jesus har en annan syn på samarierna än andra judar ser vi i evangelierna. I Lukas evangelium har vi den kända historien om den barmhärtige samariten, men också berätteslen om tio spetälska varav alla utom en struntade i att tacka Jesus för sitt helande. Lukas skriver tydligt att denna enda person var samarier Lukas 17:12-16. Och här i Johannes evangeliums kapitel 4:35-38 säger Jesus om samarierna: 

Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«

En trosföreställning som gjorde de samarier Jesus mötte vid Sykar mer benägna att tro på honom än många andra är den samaritiska föreställning om Messias, Taheb (den som återställer). De talar bland annat om att Taheb ska leva ganska obemärkt och sedan dö och då  ska uppståndelse från de döda komma. Detta bygger de på löften i de fem Moseböckerna där, den enda profeten de erkänner , Moses, finns med. De har också en tanke om denna profetens återkomst. Att den samaritiska kvinnan kallar Jesus profet är därför ett tecken på att hon känner igen Jesus som profeten och Taheb. Det står nämligen inte "jag ser att du är en profet" utan "jag ser att du är profeten". Jesus visar alltså att samarierna är såväl förberedda för skörd som efterföljansvärda exempel.

Intressant är att även assyrierna som bodde ungefär i nuvarande Syrien och Libanon blev tidigt kristna och är enormt stolta över sitt kristna arv. Även de hade vissa lagar och traditioner som gjorde dem "förkristna". Det var just till Assyriens huvudstad Nineve Jona skickades för att predika omvändelse- och de omvänder sig genast. Till och med djuren inbegrips i assyriernas botgöring. Man kan faktiskt hitta arkeologiska bevis på att assyrier lät hästar fasta och i samband med detta rakade av dem manen.  Mer om Jona, assyrierna och evangelierna framöver.

Det finns alltså inget slumpartat i att Jesus stannar just här i Samarien, talar till just denna kvinna som är väl bevandrad i skrifterna så hon känner igen profeten och Taheb/Messias i Jesus. Det är heller ingen slump att hon haft fem män men när Jesus träffar henne är ogift. Mer om detta i nästa post.

*en som tror att det finns flera gudar men bara tillber en av dem, som de första judarna ofta var.

** Jesus är tydlig med att skilsmässa aldrig är tillåtet. Man kan tolka det som att han i polemik med Hillel enbart motsätter sig skilsmässor i sin samtid där mannen hade all rätt att skiljas och kvinnor ingen, liksom det fortfarande är hos vissa ortodoxa judiska grupper, muslimer och samarierna. Men jag tror att Esra, som kallas den andre Mose, är en av Jesu måltavlor här. Hans kategoriska avvisande av skilsmässa är ju ett kraftfullt mothugg mot Esras masskilsmässa för att åstadkomma etnisk rensning. Samtidigt tar Jesu alltså samariernas parti även i denna bibelpassage när han inte godtar några skilsmässor alls oavsett orsak. Jesu stamtavla innehåller ytterst få kvinnor men samtliga kvinnor som nämns är icke-judar.

Sykars oändligt djupa brunn del 1, mytkrossande

Jesus sitter ner vid brunnen i Sykar och talar med den samariska, och samaritiska, kvinnan.

I Johannes evangelium kan vi läsa den kända berättelsen om Sykars brunn och mötet mellan en samarisk kvinna och Jesus vid den brunnen. Jag har hört många utläggningar om denna text genom åren och när jag börjar forska i i denna text inser jag att så mycket av det jag hört har varit myter.

Vi kan börja med tiden på dagen, 12-tiden, det är inte varmast då, utan vid tretiden på eftermiddagen. Kvinnan och Jesu var vid brunnen vid en normal tid att hämta vatten. När Mose möter sin blivande  fru Sippora är det vid samma tid på dagen som Jesu möter kvinnan vid Sykars brunn.  Och detta tror jag är viktigt för berättelsen. Jesus verkar på många sätt ha just Samarierna som en målgrupp och att anknyta till Mose fru Sippora  så tydligt som här där Jesus möter en kvinna och ber henne om vatten vid 12 på dagen vid Jakobs brunn är nog ingen slump. Inte heller tidpunkten som är när den enda profet som samarierna erkänner, Mose, träffar sin blivande fru Sippora. Det var också vid 12 på dagen och vid brunnen Jakob såg Rakel för första gången i Paddan-Aram. Bara det absolut viktigaste kom med. Och att Jesus gör precis som Mose och Jakob sätter sig vid en brunn och erbjuder en ogift kvinna vatten, satte nog både  judar och samarier på spåret ganska snabbt. 

Evangelierna skrevs ju inte alls på samma sätt som denna bloggtext. Raskt flyger fingrarna över tangentbordet och minsta lilla nyck kan man skriva ner utan ansträngning. Så var det inte när Johannes evangelium traderades och skrevs ner. Just denna berättelse missar de övriga evangelisterna, var det kanske så att Johannes stannade med Jesus medan de övriga lärjungarna köper mat i Sykar? Detta är ju hur som helst en oerhört central text för Jesus och hela hans uppdrag på jorden

Myt ett som krossats av mina efterforskningar var alltså att det var så varmt vid middagstid att kvinnan gick ut vid 12 för att slippa träffa folk. Hon gick ut vid middagstid eftersom det var en normal tid att hämta vatten och kanske ännu mer för att Jesus skulle kunna påminna henne om Jakobs möte med Rakel. Att tidpunkten dessutom är densamma som när Mose mötte Sippora vid brunnen och halar upp vatten till henne, är förstås inte en slump eftersom samarierna bara erkänner Mose som profet ingen annan. Däremot väntar de på en efterföljare till Mose som kallas "profeten" kort och gott. Mer om detta i nästa post om kvinnan vid Sykars brunn. 

Myt nummer två som krossades var att denna kvinna skulle varit typ prostituerad och därmed föraktad och tvungen att hämta vatten när det är som varmast på dagen. Detta är en konstig idé som först dök upp på 1500-talet. Tvärtom tyder det mesta på att hon hade en stark samhällsposition. Ingen hade lyssnat till hennes tal om Jesus om hon varit utstött. Hon  är också kunnig i skrifterna, dvs de fem Moseböckerna och den samaritiska traditionen Samaritisk religion är verkligt konservativt mosaisk. De följer strikt Mose lag och erkänner enbart de 5 Moseböckerna som helig skrift. Men kvinnor har ändå haft en förhållandevis stark religiös roll i samhället trots de stränga renhetslagarna som betraktar menstruerande och nyförlösta kvinnor som orena. Detta gör att de inte kan gå till synagogan eftersom de kan råka få mens just när de är i synagogan.

Kvinnan vid Sykars brunn tillhör alltså de kvinnor som inte bara var etniska samarier (vers 7)  utan Johannes kallar henne också samaritisk(vers 9) för att understryka att hon var troende och kunnig i den samaritiska religionen. Mer om detta senare. Detta om hennes förmodligen starka status i Sykar och kvinnors ställning i religionen hittade jag här och här. Väldigt mycket klarnar då, så även kopplingen till prästdottern Sippora.*

 Jesus frågar kvinnan om hon har en man och genast drog 1500-talets predikanter slutsatsen (här passar det engelska uttrycket "jump to a conclusion" perfekt) att hon var prostituerad. Kärnbibeln menar dock att hon förmodligen var änka, eller blivit bortvald i skilsmässa,  och bodde hos en manlig släkting, vilket också bekräftas av mina efterforskningar i, mestadels judiska digitaliserade uppslagsverk. Tyvärr hittar jag inga samariska  källor annat än citat från samarier. Samarierna, vars namn kommer av verbet  shamar=bevara, tycker än i denna dag att det är de som har bevarat den ursprungliga mosaiska tron bäst men de är inte så aktiva på internet. 

Liksom många kulturer i Mellanöstern än i denna dag, sätter samarier en stor lit till just kvinnornas förmåga att föra traditioner vidare och därför vaktas de hårt av sina manliga släktingar i "hederns" namn, Samarierna  slår stenhårt vakt om detta bevarande. Så hårt att gruppen är starkt påverkad av en lång tradition av ingifte. I en judisk historieskrivning från början av 1900-talet , då rasbiologi och beskrivningar av utseendet ansågs särskilt intressant, berättas att det finns en stor överrepresentation av blonda, rödhåriga och blåögda samarier vilket brukar bero på ett litet genetiskt urval. På grund av generationer av kusingiften är andelen missfall, spädbarnsdöd och dödfödda barn hög.  Flickor och kvinnor gifts i stort sett aldrig bort med judiska män medan judiska kvinnor i sällsynta fall kan gifta sig med en samarisk man efter en lång konversionsprocess.

Det absolut mest sannolika är alltså, enligt Kärnbibeln, att denna kvinna har blivit änka eller bortvald i skilsmässa flera gånger. Samarierna håller ännu fast vid Mose lag om skilsmässor som gör det oerhört lätt för en man att skilja sig, men så klart, omöjligt för en kvinna att göra detsamma. På grund av sin konservatism, som håller Mose lag för alltings rättesnöre, är det således lätt för en samarisk man att skilja sig medan en samarisk kvinna absolut inte kunde välja skilsmässa på Jesu tid. Det symboliska i att hon varit gift just fem gånger och nu bor hos, förmodligen, en manlig släkting, enligt samarisk tradition och är ogift när hon talar med Jesus är så intressant och kommer att avhandlas i nästa post. 

Nu kan vi dock nöja oss med att konstatera att det inte var synd om kvinnan vid Sykars brunn och att Jesus talar med henne där beror inte på att han ömkar henne utan på att han kände igen hennes kunskap och tro. På samma sätt kände hon igen Jesus ganska snart just för att hon var väl insatt i skrifterna och den samaritiska religionen. Sippora var en prästdotter och måhända var också denna kvinna släkt med någon samaritisk präst eller så är hon bara mycket väl insatt i sin religion ändå. Här vid brunnen är det tydligt att Mose och Jesus befinner sig i samma obrutna tradition, Mose är en av många förebilder till Jesus i Gamla Testamentet och detta understryks i detta möte med en kvinna som var väl bekant  med texterna om Mose.

* Sippora var dotter till prästen i Midjan som har två namn Reguel= Guds vän och Jetro=överflöd, mer än nog/Ers höghet/ers förträfflighet (kanske en titel) , alltså släkt till Abrahams son Midjan. I judisk tradition sägs både Sippora och Mose vara släkt med Abraham i rakt nedstigande led 7 generationer för Mose och 6 generationer för Sippora. Midjaniterna tillbad också den ende Guden Jahve. PÅ många sätt liknar förhållandet mellan midjaniterna och Mose förhållandet mellan samarierna och Jesus.

Kristendomens fördärvliga inflytande

Jesus talar med Marta och Maria

 I den allmänna demokratiskeptiska trenden av idag finns en strömning som kan kallas "Vi saknar Roms maskulina ordning". Trendsättande internet-gurus som Jordan B Peterson vill hos unga män  återupprätta ideal som att bädda sängen och sluta upp med all "kvinnlig" självömkan för att i stället äta enbart rött kött och försörja sina fruar. Om mina söner hade tagit till sig delen om att bädda sängen hade jag varit glad men i övrigt känns det rätt bra att min yngste senast igår pratade om vilken fin barndom han haft och hur artiga och trevliga han och han syskon blivit på grund av denna barndom. Och de är dessutom väldigt snälla både sönena och döttrarna. Fastän de fostrats av en mor som är vegetarian och att de dessutom tillbringat mycket tid med enbart denna mor, alltså mig, eftersom deras far jobbar 30+ mil bort blev det folk av dem. Men de är ju förstås inte "riktiga män" eftersom de inte ogillar demokrati, judar och dessutom är kristna.

I den nya trenden som drivs av många fler än Jordan B Peterson (och de flesta är betydligt värre än Peterson som i jämförelse med sina efterföljare framstår som synnerligen "feminin") ser man det som ett axiom att världen blir sämre av att kvinnor inte längre står på botten av alla samhällspyramider i alla länder. Så fort kvinnor med sina mesiga moderliga värden får det minsta lilla att säga till om faller samhället ner i ett bottenlöst moras av "momism"*. 

När började då kvinnorna femininisera världen? Jo, när kristendomen, genom en kvinna förstås-kejsar Konstantins mamma Helena- blev den dominerande religionen i Romarriket. Med Jesus kom de första larmsignalerna om att tiden började gå ur led.  Hade inte Jesus jämställt kvinnor och barn med männen hade vi fortfarande haft ett robust Romarrike med kortklippta militärer vana vid sunt friluftsliv och tränade att döda statens fiender som samhällets stöttepelare. Vi hade ännu haft en sund ekonomi byggd på slavarbetande krigsfångar och ett rättsväsende som inte såg mellan fingrarna med diverse brott mot ordningen.

Lena Andersson skrev en krönika i Svenska Dagbladet om en svensk bok som flutit upp ur denna trendiga flod: Den mjuka staten av ett gift par med det gemensamma efternamnet Olsson. Andersson  nämner redan  i rubriken att de har en hammare som söker sin spik. En metafor som passar perfekt till en bok med ärendet att misskreditera den kristna civilisationen  och framställa det vaga "förr" som mer hierarkiskt ordningsamt och önskvärt än vårt av kristendomen förklenade välfärdssamhälle. Hammaren är helt enkelt den perfekta bilden för romarriket och kristendomens skärningspunkt: det var ju romarna som spikade upp misshagliga personer på kors där de sedan lämnades att dö en långsam, förnedrande  och plågsam död.

Romarna gjorde alltså ett stort misstag, de korsfäste Jesus. Hade inte det hänt hade kristendomen som vi känner den , inte funnits medan romarrikets maskulinitet hade bevarats. Vi hade sluppit världens femininisering. Vi hade fortfarande kunnat sätta ut oönskade barn i skogen, avrätta gamla utslitna slavar och låtit den starkares rätt gälla i alla lägen. Allt på grund av en hammare som träffade de spikar som drevs genom Jesu kropp in i korset. Man kan alltså säga att när Jesus spikades fast på korset slogs också de första spikarna in i det manliga romarrikets kista. 

Ack, att vi gått miste om sådana maskulina uttryck för ett välfungerande styrelseskick! Låt oss vrida klockan tillbaka 2000 år , skippa folkskola för alla, återinföra slaveriet och låta oss kvinnor inta vår rätta underdåniga position som männens ägodelar i den sköna gamla värld som övervakades av riktiga män till poliser utrustade med piskor,  vilka de inte tvekade att använda. Piskor som kallades fasces-det namn som gett oss ordet fascism.

* Uttrycket myntat av Philip Wylie i hans essäbok Generation of Vipers

Skärmar

Här ser barnbarnen på en annan historia som 8-åringen upplevde för långsam: "Skrot-Nisse och hans vänner"; enligt mig och barnen, samt 13-åringen, ett riktigt mästerverk på skärm.

Förr var en skärm i allmänhet just det, en lampskärm, en rumsavdelare, ett praktiskt solskydd på en keps. Ibland talade man om en bildskärm, men i allmänhet kunde en skärm betyda många saker som skyddade, beskärmade oss på olika sätt. Nu är skärmar något att frukta och det betyder då alltid bildskärmen på en mobil eller annan internetansluten dator . Och vi har alla blivit skärmberoende och måste begränsa barnens, och vår egen, skärmtid med milt våld. Skärmberoendet handlar inte om kväsares och peaky blinders behov av att se coola ut för mer än hundra år sedan, utan vi sitter fast i att titta in i skärmar där hela världen passerar revy i en vådlig och hela tiden ökande takt.

Jag och barnbarnen har tittat på en riktigt gammal TV-serie om Mumintrollen och kungen framförd som en teaterföreställning med otecknade skådespelare som Gösta Ekman, Birgitta Ulfsson. Lasse Pöysti och Nils Brandt. Tempot var extremt långsamt, de 13 avsnitten hade i dag avklarats på högst tre. Men eftersom 13-åringen är fullkomligt galen i Mumintrollens värld såg vi ändå alla tretton delarna några kvällar i början av augusti. Det var en mycket otidsenlig upplevelse där den långsamma dramaturgin fick mig att somna mellan varven, men då väcktes jag av barnbarnet och det är jag glad för eftersom serien var mycket bättre än jag hade för mig.

Hennes åttaåriga  lillebror var dock inte imponerad utan gjorde som ungdomen gör: tittade på snabba you tube klipp på sin platta samtidigt och klagade på att vi hade ljudet på TVn för högt. Vilket ljud? Replikerna hade pauser långa som 15 tiktok reels och de skrek aldrig i munnen på varandra så som det görs i dessa reels och amerikanska valdebatter. När serien gjordes 1969 tänkte man sig att TV var ett bildmedium och det innebar att långa stunder var det bara lugna bilder vi såg utan replikskiften eller bakgrundsmusik.

Ljudet i dagens "content" är också högt uppskruvat och pauserna obefintliga. Samtidigt som skärmarna lockar vår blick avskärmar de oss också från varandra och världen omkring oss. Effektivare än någonsin en kväsarkeps förblindar de oss för omgivningen  och likt buller i hamnar och lagerhus gör de oss döva för allt annat utom det skrikande smatter av ord, varav lejonparten fantasilösa svordomar, som numera kännetecknar barns och ungas kulturkonsumtion. Men det allra värsta är att vi inte lägger ifrån oss skärmarna annat än med största möjliga viljestyrka. Den som inte kan uppamma denna viljestyrka är räddningslöst förlorad.

Nu låter jag som en frikyrkopredikant på 1930-talet "dansbaneelände", "påhittade romaner", "negerjazz" och på samma sätt som vi nu  ser på dessa "faror" avfärdas alla farhågor inför nya och potentiellt skadliga företeelser. Det sägs att människor alltid varit rädda för det nya. Vilket svammel, vi har väl i alla möjliga sammanhang gjort tvärtom: kastat oss ut i okända vatten utan minsta eftertanke inför något nytt och fräscht koncept: slaveri, brännvin, scheele-grönt, DDT, valbenskorsetter, atombomber och fossila bränslen var en gång nymodigheter som omfamnades av det stora flertalet medan en minoritet gjorde invändningar för mestadels döva öron. Försiktighetsprinicipen har knappast kännetecknat människans teknikhistoria.

Jo, det stämmer, jag har varit på föreläsning för lärare om AIs välsignelser. Och ja, jag är bitter!

Egen dator

 Jag tror kanske ingen annan längtat men jag har gjort det, längtat efter en egen dator. och denna blogg Min vackra flicka "Mittemellan" av alla fem syskonen, fick en ny ännu kraftfullare speldator när hon fyllde år och gav mig sin gamla,  så här sitter jag med den lyxigaste laptop jag någonsin vidrört. Min käre Hr Bråddjup installerade den och jag hittade mitt google konto plättlätt så jag kan åter komma åt min gamla trogna barockblogg.

Det har funnits så många saker jag hade tänkt skriva om medan jag bara hade tillgång till bloggen via mobilen, men att uttrycka sig med hjälp av mobilen är för mig inte lätt. Dessutom blir det svårt att läsa mina krypterade meddelanden. Krypterade av autokorrekt och inte mig, därför fattar jag knappt själv vad jag tex messat. Här ett typiskt exempel:

"Vi tänkte jälsa på men duärtudougen upptagen." hur kan den tro att jag vill skriva detta? Omöjligt att förstå. Och när jag försöker mig på andra språk blir det allt som oftast något udda svenskt ord mitt i allt. Jag ser av någon anledning inte hela texten innan jag skickat iväg den utan bara de fem sex senaste orden. Därför ser sista delen av messet ut så här: "Kan vi komma förbi i morgon?" helt enligt mina intentioner och fullt begripligt för hen jag kontaktade. 

Glädjen är alltså stor när jag nu hoppas kunna återknyta kontakten med er tålmodiga bloggläsare. Jag har full förståelse om ni tappat tålamodet, men hoppas så klart på att ni droppar förbi någon gång och skickar någon vänlig rad, eller välformulerad invändning, som ni brukar. Jag tror nämligen att kommentarer också ska fungera nu när jag slipper de brandväggar som jobbet införskaffat efter den ryska ransomware-attacken. Nu kan jag ju sitta hemma i skogen och skriva igen.