Femte söndagen i fastan: Purpurfärgen

Så här ser det ut på mitt köksbord just nu. tulpaner med samma nyans som vårblommorna i Purpurfärgen

Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade : "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar. Joh. 19:2-3

Nu går kyrkan in i den allvarligaste delen av fastan: passionstiden, och det uppmärksammar Fastekalendern med passionens, bönens , botens och kungars färg. Därför måste förstås en av mina stora filmupplevelser uppmärksammas. I mitt kulturskafferi finns nämligen en hylla med kyrkscener i filmer/serier. En av favoriterna i min samling är kyrkscenen, och konfliktförlösningen,  i filmen Purpurfärgen  från 1985. En film om styrkan i systerskapet mellan kvinnor av vilka två av de centrala personerna är biosystrar och alla viktiga kvinnliga personer är soul sisters

Miss Celie står i kyrkan med de blommor som gett filmen sin färg. Men så klart är symboliken med purpur större än bara vårblommornas bevis på återuppståndelsen. Passionshistorien är själva grunden i den här filmen /romanen  och så många andra berättelser som berör. Passionens och påskens dramaturgi är oöverträffad. Passionens färg har e. Kr. blivit purpur eftersom Jesus hånas och torteras med en gammal purpurfärgad mantel, som var kungars färg. Dyrbar att framställa, men här ämnad att begabba den torterade fången som tidigare hyllats som judarnas Messias.

I Purpurfärgen är det miss Celie som torteras och hånas livet igenom. Den elake man som köpt henne till hushållerska och våldtäktsobjekt  av Celies förövare och styvfar, fortsätter utöva våld mot henne även efter att hon flytt med mannens älskarinna, Shug, genom att beröva Celie post från hennes syster  som arbetar som missionär i Afrika, och de två barn hon fött åt sin styvfar när hon själv var barn. Barn som tagits ifrån henne. Men efter denna återförening i kyrkan  mellan jazzsångerskan Shug, Celies vän och befriare, och Shugs pappa, som är pastor, vänder berättelsen. Celie får sina brev av sin förövare som vänts om i sin ensamma misär av sången i den lilla kyrkan. Barnen och systern återvänder från Afrika och den lilla familjen återförenas. Celies återupprättelse börjar fullbordas med försoningen mellan Shug och hennes far.

Det kan vara bra att påminna sig om att det också finns en sund och befriande kristen tro i USA nu när landet lider under den ryssvänliga, antikristliga Trump-administrationen. Gud är alltid större och försoningen är vunnen, hur illa det än ser ut i världen. 

Lyssna till dagens Andliga sånger i P2 som också tar upp denna befrielse och sund kristen tro i USA genom fördjupningen om Curtis Mayfield.

Guldgula dagar

 

Ty deras ord skapar osämja,

 och mot de stilla i landet har de svekfulla planer. Ps. 35:20

En ovanlig färg i kyrkans år är gult. Men Midfastosöndagen ska alltså ha ett altare smyckat med rosa eller guldgula rosor. Just nu är gult en färg jag längtar intensivt efter. I vår släkt är guldgult en stor favorit sedan länge. Min farmorsmor var så förtjust i gult. Färgglad och gladlynt var hon. Hon lärde mig att stötta Svenska journalens läkarmission och att lyssna på radioandakterna.  Hon sa aldrig något om detta, det bara blev så därför att jag såg henne göra det. Hon gillade Jokkmokks-Jokke. Hon var rädd för åskan och trodde man måste åka bil för att vara säker för den. Det var kul för pappa tog med mig i bilen och så for vi till Kauppinen och köpte festis i kiosken där. Åska är därför positivt laddad för mig, ursäkta pappavitsen. Vi åkte ofta till hennes barndomshem utanför Svappavaara av vilket endast skorstenen stod kvar. Hon berättade spännande om sin barndom. Jag ville alltid höra mer. 

Dessa berättelser använde till exempel Sara Ranta-Rönnlund i sina böcker. Numera får man del av en del av hennes berättelser här eller som någon episod i Åsas böcker. Jag tröttnade aldrig på att höra om "när hon var liten". Hon var en källa till äventyr och glädje, kultur och hantverk. Hon var ängslig att något skulle hända oss småttingar . Hon läste högt ur dödsannonserna och skrattade åt Kronblom. Hon ritade sagor tex den om en gumma och en gubbe som var så sura att de bodde i varsin del av huset och när de gick till brunnen på varsitt håll hade momma plöstligt ritat en katt. Och hon var laestadian, en av de mest förtalade folkgrupperna i universum.

Jag börjar bli hjärtligt leds på allt skitsnack om laestadianer. Det är ju enkelt att hata på folk som aldrig kan gå i svaromål på något sätt eftersom de inte använder medier på samma sätt som majoritetsbefolkningen. Laestadianer blir inte författare, fotografer eller filmare. Akademiker i dessa kretsar blir på sin höjd lärare eller läkare, men aldrig museiintendenter, journalister, konstkuratorer eller dokusåpakändisar. De tuffaste av de tuffa: de förstfödda* går sällan ens gymnasiet utan börjar jobba direkt efter högstadiet. Någon enstaka östlaestadian bloggar, men i allmänhet är sociala medier stängda för dem. I tidningen kommer de som döda i annonserna där de står att de dött "i levande tro på sin frälsare" (det ska det stå i min dödsannons också). Eller när någon vidrig sexskandal uppdagats som i min mans farmors hemtrakter 

Dessutom får de förstås medieutrymme när någon bitter människa öser galla över dem i offentligheten, där de, som sagt, aldrig kan försvara sig. Nu senast Ann-Helen Laestadius som skrivit en bok, Skam***, där hon tar heder och ära av laestadianer och därför intervjuades hon i Dagen häromveckan.  Laestadius har där mage att säga att "det vore skönt att vara religiös så man slipper tänka själv". Ja,  himla gärna med ögonen, det gör också jag. I ett land som Sverige där kristna anses korkade, elaka, inskränkta, hycklande och dumma som bäst, som galna sexförbrytare som värst, , är det verkligen  VI som inte tänker själva när vi envisas med att följa Jesus, trots den allmänna meningen om oss? Det blir svårt att ta Laestadius, den yngsta, på allvar efter en sådan kommentar. 

Jag ogillar starkt allt religiöst förtryck och sekteristiska beteenden. men nog måste folk ändå se hur fegt det är att , som man säger på engelska: skjuta på en sittande anka. Och dessutom alltid på samma sittande anka. Det är dessutom lika fel att påstå att alla laestadianer är exakt likadana som det är dumt att påstå att alla ateister är varandras blåkopior. Det finns ateister som Christer Sturmark som jag aldrig hört säga att religiösa inte tänker själva, vi tänker bara fel,  och i nadra änden av spektrat finns det Ann Helen Laestadius som kommer med detta befängda påstående.

I rampljuset hamnar aldrig en laestadian som inte begår övergrepp eller får vara bad guy i en bok. Det finns kristna av andra denominationer som står i rampljuset på grund av sin ondska; exempelvis de i Knutby och ärkeäcklet Daniel Alm, men i offentligheten finns också andra kristna som Tomas Sjödin, Maria Küchen, Joel Halldorf, Camilla Lif, Anders Arborelius, Ylva Eggehorn och Åsa Larsson. Den enda kändisen från laestadianerna är Lars Levi Laestadius själv. I övrigt får laestadianer finna sig i att vara lika välvilligt och mångfacetterat beskrivna i svensk media som judar i Al Jazeera.

Det är sant att det finns laestadianer som tycker att man inte ska skratta, speciellt inte i kyrkan eller utomhus vid norrsken. Sjunger gör man i kyrkan men helt utan instrument som ackompanjemang, det räcker gott med en röststark försångare om man tillhör de tuffaste riktningarna. Det finns dock också många som min momma som var en gladlynt människa som betalade sin äldsta dotters pianolektioner, min farmor alltså  som blev kantor i Tuollovaara. Momma lärde mig att Jesus är starkare och tryggare än allt, med honom är inget farligt, inte ens norrskenet (men åska behöver man en bil för att klara sig undan). Det finns gråa laestadianer med beige som muntraste kulör i klädedräkten och så finns min momma som gillade starka färger, speciellt knallgult.

Majoritetssamhället kommer aldrig ens  att misstänka överdrifterna och ensidigheterna i Ann-Helen Laestadius bittra tirader eftersom risken att de någonsin stöter på en laestadian är diminutiv. En kristen minoritet inbäddad i mer eller mindre okända icke-svenska minoriteter** är som gjord för att bli måltavla för hopens förakt och mediagunstlingars krypskytte, speciellt de som tillhör de hippaste av hippa minoriteter. Det kommer nämligen aldrig att bli hippt att tillhöra denna utstötta minoritet i självvald segregation. Speciellt som de enda som rider spärr mot beskjutningen mot denna sittande anka är helt insignifikanta personer, som undertecknad, medan Ann-Helen Laestadius har offentlighetens öra vilka orimliga ensidigheter hon än vräker ur sig. 

Därför har jag denna vecka ägnat många tacksamma tankar åt min guldgula farmorsmor, som en motståndshandling i fastans guldgula vecka. 

* Fullständiga namnet är: Den förstfödda laestadianska församlingen i den svenska Lappmarken.

** man kan jämföra med när pekoralet "Midnattssol" förde in kvänerna i svenskt majoritetssamhälles medvetande genom att framtällas som mördare och suputer, samt att de ständigt fört krig (sic!) mot samer. 

***Jo, jag har boken och har läst den. Den är dessutom signerad av författaren.

Rosa söndag mitt i fastan: Midfastosöndagen

 

Och när israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: " Det är den mat som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar ska hämta till dem han har i sitt tält." Israeliterna gjorde så , och några samlade mer och andra mindre. Närd e sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för lite, alla hade fått vad de behövde. 2 Mos 16:15-18 

Anglikanska präster i rosa (rosy pink)skrud

Jag vet att jag tjatar om El Shaddai, men här har vi ett bra  exempel på den ammande Gudens förmåga att ge precis det var och en behöver , precis som en ammande kvinna ger barnet det hen behöver  genom att bröstkörtlarna känner av barnets saliv och anpassar mjölken efter barnets behov i just den stunden. Denna dags GT-text exemplifierar med mannat i öknen men jag har på sistone mött detta extra tydligt även i min vardag. Den princip som Lina Sandell- Bergh benämnt: "Blott en dag-principen" i sin kända psalm  där vi sjunger "som din dag så skall din kraft ock vara".  

Denna fastetidens festligaste dag, Midfastosöndagen, kallas också rosendagen och blommorna på altaret ska vara rosa eller guldgula rosor. Just denna söndag, liksom tredje advent, kan man mildra fastans allvarliga purpur, blå eller mörklila färg med rosa. Jag lärde mig det idag när jag kollade upp hur kyrkan ska smyckas idag. Jag har nog aldrig sett en rosa skrud i verkligheten men jag skulle verkligen tycka det vore fint att dessa två fasteperioder; advent och fastan, fick en dag vardera med rosenrosa skrud. 

Idag firade vi Midfastosöndagen med högmässa  i ett fullsatt församlingshem, pga renovering av kyrkan. Liturgisk färg var mörkt purpur men på altaret fanns rosa rosor. Vi sjöng psalmer och sånger som gör mig glad och Lennart har också en slags rosenrosa stil med skämt, som aldrig sårar men alltid är roliga och en lyssnande predikostil. Vi medverkade med vår samtalsgrupp, som också är en liten kör som  framför främst vår fd. medlem (hon har flyttat till Umeå) Katarinas musik. Sångerna valde jag lite ogenomtänkt, visste inte ens att vi skulle sjunga Midfastosöndagen, men allt stämde: sånger, psalmer och predikan.

Jag ser fram emot en vecka där blott en dag-principen får prövas återigen. Men som Katrina skrivit i den sång som blev postludium idag: " Han visar mig godhet ger mig av sin nåd, han sviker aldrig står för varje ord". Det var just vad jag behövde just idag. El Shaddais ammande precision blev en tydlig inledning på denna vecka som innebär massor med jobb. Den innebär också omsorg om min gamla hund som verkligen mår mycket bättre med sin yrsel men ännu inte är helt återställd. Mer vet jag inte. Lennart påminde om detta i sin predikan. "Två dagar kan vi inte påverka: gårdagen och morgondagen."  men just idag är det en rosa dag av glädje mitt i fastan.

Vi sjöng också den här sången i vår lilla kör idag. Inte skriven av Katarina men okej ändå=)

 

Vit flagg

 Så säger Herren: brott på brott har Gaza hopat, jag vill inte dröja med domen. De har fört bort hela byar [...] Amos 1:6 a

Många som kallar sig Palestina-vänner är bara antisemitiska Israel-hatare. Det står tydligt klart sedan 7 oktober 2023. Hamaskramare, från extrem vänster  och extrem höger, över hela världen avslöjar sin antisemitiska ondska om och om igen med ursäkten att "Israel dödar barn i Gaza" medan de helt ignorerar det dödskulten Hamas är helt öppna med: de ser dödade barn och andra civila offer som en vinst. De vill förstås också döda alla judar och utplåna staten Israel. När de klarat av den saken är målet att lägga hela världen under Sharia-lagstiftning. Detta skrivs helt öppet i Hamas styrdokument som tagit mycket rakt av från deras älsklingsbok Mein Kampf.

När de dödar Israeliska spädbarn kallar de spädbarnen "ockupanter". Syskonen Bibas, som de ströp till döds  efter att ha kidnappat dem tillsammans med sin mor, hade de "arresterat" så stod det på deras kistor som jublande Hamasanhängare följde från den makabra och motbjudande överlämningen på scenen dit Hamas sedan bjöd in barn i Gaza att förnedra den lilla döda familjens porträtt. De senaste åren har lärt mig att ondskan är helt och hållet gränslös hos dessa terrorister. Islamistisk fascism är allt igenom monstruös. 

Det finns så klart en annan sida också av elaka aktivister. De är mycket färre men är knappast harmlösa för det. De är extrema arabhatare som menar att alla Gazabor är Hamasanhängare. Till och med de som betalat dyrt med döden, tortyr, fängslande och landsflykt för sitt motstånd mot terrorregimen som hållit gazaborna gisslan sedan 2007, misstänkliggörs. Nu senast när Gazaborna går ut i demonstrationer mot Hamas styre under vit flagg, hatas de på sociala medier av dessa notoriska arabhatare. 

Visst, man kan ursäkta beteendet med en historia som handlar om hat och terror från kristna, muslimer och araber i tusentals år. Att muslimer uppmanas att ljuga för att sprida islam tas till intäkt för att de alltid ljuger. Men det håller inte. Att hata alla tyskar efter Andra Världskriget går också att förklara men inte att försvara. Vi kan gå tillbaka till Mose lag om öga för öga och tand för tand. Det låter som en läskigt hämndlysten lag för oss som lever efter Kristus, men det handlar faktiskt om att inte gå in i en ökad våldsspiral utan att nöja sig med lika för lika. I tyskarnas fall kan man se på rättegångar och fällande domar. samt miljoner dödsoffer under kriget och säga :nog nu! Idag är Tyskland en av Israels trognaste vänner.

Inga tyskar gick dock ut i massdemonstrationer mot nazisterna. Nu gör Gazaborna detta. I demonstrationstågen bär de vita flaggor för att visa att de tröttnat på terrorregim och krig. Trots att Hamas under senaste vapenvilan rensat ut och mördat Gazabor som vågat protestera mot Hamas matstölder och strategin att använda mänskliga sköldar genom  att de bäddar in sig i civila områden, sjukhus, moskéer, och lägenheter*, vågar de demonstrera. Flera överlevare från gisslan och landsflyktiga gazabor  vittnar om detta utnyttjande av civila,  som tokiga Hamaskramare i väst vägrar tro på. En av dessa gazabor som vittnar om sanningen är Hamza Howidy som från Tyskland bedriver fredsarbete och motstånd mot Hamas tillsammans med israeler, palestinier och andra fredsvänner. Läs och begrunda alla ni som hatar Israel och diggar Hamas! Och alla som till äventyrs tror att absolut ingen från Gaza är Israelvän eller ens kan tänka någorlunda självständigt, gör sammalunda.

Sedan kan ni också begrunda det faktum att syskonen Bibas mördade små kroppar inte paraderades tillsammans med sin döda mor utan med en okänd kvinna från Gaza lagd i Shiri Bibas kista. Antagligen en av de många som protesterat och dödats av Hamas. Som straff, som varning till andra som kunde tänkas vilja protestera, antar jag,  bedrev Hamas skändning också av hennes döda kropp. Hamas är monster, och många i Gaza är också deras offer. Alla är inte kollaboratörer till monstren i Hamas och de övriga terrorgrupperna i Gaza. 

Alldeles särskilt Israel-vänner, vi som erkänner Israels rätt att existera och att försvara sig och sina kidnappade medborgare (och andra länders  medborgare därtill) borde aldrig sänka oss till Hamas, och deras obildade anhängares i väst, nivå av rasistiska anklagelser mot 2 miljoner människor varav majoriteten också är offer för samma galna terrorgrupp som Israelerna varit sedan 2007. Då,  när ständiga raketregn (vars ramper placerats på hustak till vanliga lägenheter, i apelsinlunder, i bostadshus, i moskéer, FN-skolor  och sjukhus)  tvingade Israels försvar att aktivera the Iron Dome dag och natt så ofta i nära två decennier**** tills Hamas vidrigaste terrordåd utfördes direkt efter firandet av Sukkot, som bland annat firades med en musikfestival för unga. I fredkibbutzerna, där människor som ägnat sitt liv åt att stötta gazabor och folk på Västbanken,   mördade man spädbarn, hundar, mammor och pappor, mor-och farföräldrar, unga kvinnor och män. Och brände inne folk när man raserade kibbutzer där många från Gaza arbetat för en god utkomst.

Den 4 oktober 2023 hade avhållits en fredskonferens med palestinska kvinnor och kvinnor från kibbutz Be'eri. Deltagarlistan från denna konferens hade Hamas med sig så de kunde attackera just dessa kvinnor i just denna kibbutz ännu mer effektivt. De hatar fred och samexistens. Hamas är alltså ondskan i mänskliga kroppar. Drogade av captagon blir de helt ohämmade i sin blodtörst, fast de redan ersatt samvetet med en hoper terrordoktriner sprungna ur antisemitismens urgamla idioti, gjorde drogerna dem till ännu effektivare slaktare.

Det uppenbart barbariska i terrordådet 7 oktober är naturligtvis orsaken till hatet även mot fredsälskande gazabort med vita flaggor i händerna. Men det är en orsak men inte ursäkt. "When they go low we go high". Israelvänner borde kunna kosta på sig lite hopp: trots allt är det vi som har koll på historiska fakta medan Hamaskramarna lever på sovjetisk propaganda från 1960-talet, antisemitiska troper och ren dumhet. 

Jag tror nu att de som hatar på gazabornas demonstrationer är relativt sett få. Men de gör stor skada. Jag är ju så naiv så jag tror att om Irans mullor försvagas och byter ut sin islamofascistiska regim mot en demokratisk, Hamas besegras och Fatah byts mot demokratiska ledare, kan det bli en varaktig fred i Mellanöstern. Det finns goda krafter även på den sida som av sina vänner i väst framställs som utvecklingsstörda barn som aldrig kan  ta ansvar för sina egna handlingar utan alltid bara är offer för blodtörstiga judar. Det kunde bli ett Singapore av Gaza om de slipper Hamas och Iran (och Donald Trump!). Avnazifieringen av Tyskland gick bra. Nu måste Gaza avnazifieras och det finns några gazabor att luta sig mot, liksom det fanns några antinazister i Tyskland. 

Därför är det så galet kontraproduktivt av "israelvänner" att hata på  alla araber och muslimer, anklaga människor som Hamza Howidy för att skönmåla gazaborna och påstå att 100 % av befolkningen i Gaza är Hamas, även de som nu demonstrerar med uppenbar risk för sina liv. Hamas som i verkligheten är en terrorgrupp med ett gangstersyndikats hela trovärdighet och våldskapital. Hamas som terroriserat gazaborna sedan 2005 och blivit mångmiljardärer på bistånd som de stulit för egen räkning. Hamas vars ledare vältrar sig i lyx i Qatar och bedriver sin propaganda genom Al-Jazeera***, som förresten ägs av kungahuset i Qatar. 

Jag vägrar gå med på den hatiska retorik som påstår att alla gazabor är Hamas. Det är lika absurt som Hamaskramarnas påstående att "även spädbarn är ockupanter". Ingen ockuperar  Israel, Israel är en suverän nation, dessutom demokratisk. Spädbarn är spädbarn och hatar man spädbarn då är man sannerligen djupt rasistisk och antisemitisk. Hatar man den enda judiska nationen på jorden är man antisemit. Svårare än så är det inte.  Och hur eller hur är det barbari att kidnappa och mörda småbarn och kalla dem ockupanter.

 Dessutom: araber som stannade i Israel har samma rättigheter som alla israeler oavsett etnicitet. Rättigheter som inga araber har i de länder som omger Israel, allra minst de som lever under Hamas förtryck i Gaza. Israel har gett land för fred, men fick bara terror som tack. Terror är också vad Gazas befolkning fått utstå från samma ondskefulla källa; Hamas och övriga islamofascistiska terrorgrupper som styr Gaza. Hamas som är stöttade av idel islamofascister och mördare: Irans mullor, deras muppar i Yemen: Houthierna, knarkbaronerna i Hizbollah, Nordkorea, Qatar och Trumps bästa vän Putin.

Sorglig UPPDATERING: Flera av de som protesterat mot Hamas denna vecka har tyvärr blivit dödade eller torterade av Hamas. En äldre man som krävt att den israeliska gisslan ska släppas blev så skrämd av att hans familj blev hotad av Hamaskrigare som sökte upp hans hem att han dog av en hjärtattack. Andra blev torterade till döds. Kära Hamaskramande "palestinavänner", bryr ni er det allra minsta om palestinierna är det dags att kräva detsamma som många av Gazas innevånare: Hamas ska lämna Gaza och släppa den israeliska  gisslan nu!

Just nu uppdaterar @hamzahowidyy för den som har Instagram om läget i Gaza med täta mellanrum. Om ni har X finns han också där: @HowidyHamza.

En karta som ger perspektiv: det tunna röda strecket klämt mellan Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien och Medelhavet är Israel-hemvist för drygt 2 miljoner araber och hälften av världens alla judar ( 8 miljoner människor), druzer, samarier, bahaier, ahmadiyya-muslimer, araméer, syrianer och andra kristna minoriteter plus många andra minoriteter som förföljs i de många blå länderna (koloniserade av araber med början när Islam började sitt jihad på 600-talet) runtomkring Israel**.

Nu ber jag för Gazas invånare om beskydd och befrielse.

Och för de 59 i gisslan som fortfarande finns kvar i Hamas terrortunnlar.

*en nyligen dödad Hamasledare hyllades av dessa svampskallar med en video på sociala medier där han stod och sköt raketer mot Israel från ett vardagsrum i en civil byggnad. På så sätt ville de hylla honom för att han deltog aktivt i kriget. Samtidigt visade de stolt upp denna strategi som förresten är ett krigsbrott, NB: Amnesty och ICC!

** det vi kallar Mellanöstern eller Levanten kallas av urbefolkningarna Swana (alltså inte av de arabiska kolonisatörerna som intog länderna på 700-talet och spred Islam och det arabiska språket medelst våldsam invasion).

*** Al Jazeera ljuger just nu vilt om dessa demonstrationer och säger att de protesterar mot Israel. Inte ett ord om protesterna mot Hamas. Al Jazeera har förlorat all eventuell cred de haft med sitt agerande som propagandaorgan efter 7 oktober-attacken. För mig är de helt irrelevanta som nyhetskälla men att de ljuger om dessa demonstrationer ser jag som bevis för att dessa inte är orkestrerade av Hamas, som en del hatare påstår.

**** så ofta sköts raketer mot Israeliska civila, även under "vapenvilor", att Cecilia Uddén irriterades av att bli uppringd på morgonen den sjunde oktober eftersom raketer mot Israel är vardagsmat och inget att väcka en korrespondent för. Det var förstås innan hon insåg omfattningen av illdådet.

Vila och tröst från oväntat håll- Jonatecknet

 Vår samtalsgrupp, som nog egentligen är en bibelstudiegrupp eller bokcirkel med Bibeln som ständig bok, talade senast om hela kapitel 16 i Matteusevangeliet. Det kändes som en så välbekant text att jag inet tyckte den riktigt resonerade med mig när jag läste den hemma. Men i gruppen blev det en helt annan sak. Vi fick nya insikter och gamla insikter fick nytt liv. 

Exempelvis fick lidandets problem ett svar för mig, nämligen detta lidande att när jag utsätts för lidande tänker jag ofta att Gud hatar mig. Men här ser vi ju tydligt att det är tvärtom. Jesus är nära oss i lidandet mer än någonsin. Detta är en text som egentligen är allt vi behöver för att aldrig bli framgångsteologer.  Texten lär oss också att för att verkligen bli oss själva får vi släppa föreställningen om vem vi är. Det ängsliga upprätthållandet av vår " värdighet", vår omsorgsfullt utmesjlade offentliga persona får vi lämna bakom oss och i stället se vårt oändliga värde hos Jesus.

Precis som Simon Barjona får veta vem han egentligen är : den lilla stenen "Petros" beroende av den stora klippan "Petra" där kyrkan ska byggas, får vi vår rätta identitet i att följa Jesus. Kyrkan är enligt texten oemotståndlig i längden kan inte ens dödsriket  stå emot kyrkan. "Dödsrikets (Hades) portar  ska inte stå emot den" som Kärnbibeln översatt det får mig att tänka på Sagan om Ringen och Enterna som tar över Isengård. För det står ju i grundtexten inte som att Kyrkan sitter inlåst i Hades utan tvärtom , det är kyrkan som tar sig in i Hades och bräcker portarna till döden. 

Just i denna passage kallar Jesus Petrus för tre olika saker:  först "Simon Barjona och sedan "gå bort ifrån mig Satan" och sist får han sitt nya riktiga namn "Småsten". Innan Jesus kallar Petrus för Simon Barjona talar Jesus om att det enda tecken de skriftlärda ska få se är Jona-tecknet. Senare förklarar Jesus detta med att han ska dö och uppstå som Jona uppstod från valfiskens buk. Men jag tänker att det finns så mycket mer att hämta från Jona-tecknet. Det borde vara orsaken till att Petrus denna sällsynta gång tilltalas som Barjona/ Jonas son.

Jona försöker exempelvis smita från sitt uppdrag men får omvända sig. Här försöker Petrus få Jesus att smita från sitt uppdrag. Jonas uppdrag är också intressant, han ska predika för Nineve, ett fiendeland för judarna. Han ska gå till folk utanför Israel och Juda för  att predika om Gud . Det är en tanke som var främmande för de skriftlärda Jesus vänder sig till. Än i denna dag vill inte judar missionera. Det är krångligt att konvertera och helst ser rabbiner att hedningar som jag bara följer Noas 7 lagar som gäller hela mänskligheten: att inte dyrka avgudar, att inte förbanna Gud, att inte mörda, att inte hänge sig åt sexuell synd typ äktenskapsbrott, att inte stjäla, att inte äta kött bortslitet från levande djur och att etablera rättvisa domstolar. 

Men Jesus hänvisar alltså till en profet som specifikt sänds till hedningar och deras djur. Dessutom är det en profet som liknar Petrus litegrann. Han är hastig i sina beslut, han tjurar när Nineve omvänder sig så straffdomen uteblir, precis som  Petrus har svårt att i början acceptera de hednakristna som Paulus vurmar för. Och Jona  försöker smita undan Guds plan Det gör Petrus också, i detta fall genom att försöka hindra Jesus från att lida i Jerusalem. Och Petrus, i sin tur, representerar här hela kyrkan byggd på Petra, den stora klippan Jesus, där Petrus är den lilla stenen som vi alla liknar mer eller mindre. Jag känner då igen mig själv i hans bedyrande om att skydda Jesus från allt ont och så sviker han ändå när Jesus arresteras och han förnekar att han känner Jesus eftersom han kände sig rädd.

Så mycket tröst i ett kapitel av Matteus evangelium som öppnade sig just för att vi ar en liten del av kyrkan samlade. Kyrkan som har nycklarna till himmelriket och kan invadera dödsriket.

Frukost i det vita 8 mars

Lördag morgon skidade godsägare Bråddjup och undertecknad till ett vindskydd med grillplats vid Kaalasluspa där svanar, gräsänder och strömstare övervintrar eftersom vattnet aldrig blir helt istäckt där.   Där firade vi rubinbröllopp.                                                                                                                                                                                                                            Du tar dig an jorden och ger den regn,

du gör den bördig och rik.

Guds flod är full av vatten. ur Ps. 65

En red merle dag

 

...han som ger oss kunskap genom markens djur, vishet genom himlens fåglar... Job 35:11

 Tisdag på sportlovet började skrämmande. Min älskade Elva kunde inte gå utan vinglade bara hit och dit och kräktes när hon försökte ta sig fram. Mest låg hon på sidan och hennes ögon rullade och ryckte. Alla symptom påminde om kristallsjukan som jag haft och vet är jättejobbig. Men jag tänkte att min snart 14-åriga hund hade fått en stroke. Vi, Elis och jag,  åkte in till veterinären med bävan. Det kunde mycket väl vara så att vi inte skulle komma hem med en hund därifrån.

Till vår hoppfulla lycka trodde veterinären att Elva drabbats av Old Dog Vestibular Syndrom som mycket riktigt är samma sak som kristallsjuka hos människor. Denna åkomma botas bäst med värme , kärlek och hjälp att få i sig mat och vatten , samt en långtidsverkande spruta mot illamående. Promenader fick hon först göra med sele på så vi kunde hjälpa henne att inte falla.  På två veckor brukar de flesta hundar vara ganska återställda för sjukdomen självläker.

Elva mår redan mycket bättre. Hon äter ordentligt av sin Recovery-mat som hon i början fick matas med sked eller luras i genom att vi smetade den på hennes framtassar så hon slickade av dem. Nyss skuttade hon vingligt men glatt med oss ut på skoterspåret för första gången sedan hon blev sjuk. Något som verkade omöjligt åtta timmar tidigare.

Hopp är att vaka över en sjuk gammal hund.

Bibelordet handlar om att vi lär oss av djuren. Och så är det ju. Jag lär mig så mycket av mina djur. Denna händelse lärde mig att hopp är något väldigt konkret. Hopp är att inte förtvivlat avliva sin gamla hund utan ta hand om henne dygnet runt tills hon mår bättre. Hopp är att skedmata en hund som mår illa av yrsel men ändå måste få upp blodsockret för att må lite bättre. Hopp är att bära henne nerför trappan och vänta tills hon kissat. Hopp är att höra att hon bajsat och gått 100 meter med stöd med Elis när jag själv just sjungit på en begravning av en kär vän. 

Så förstår jag äntligen varför det franska ordet för att hoppas =espérer, tar modus indikativum och inte konjunktiv. Camilla Lif pratade i spanarna om hopp som en yxa, och det är en perfekt metafor. Hopp är att inte ge upp utan hugga upp den låsta dörren när det kan finnas någon inlåst som behöver hjälp bakom den. Hopp är att hugga ved till en värmande brasa när man gått vilse. Hopp är att hugga upp en vak för att skölja nytvättade kläder i polarnatten.