Kyndelsmäss

 

Talgoxens glada tjirpande ger löfte om vår.

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren –det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren –och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig Ande var över honom, och den Heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,

i frid, som du har lovat.

Ty mina ögon har skådat frälsningen

som du har berett åt alla folk,

ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna

och härlighet åt ditt folk Israel.«

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom.

Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

 Kyndelsmässodagen är en festdag i kyrkoåret som vi aldrig missar. Dels  var det en fest vi firade i kyrkan när jag var barn med en liten teaterföreställning där vi spelade upp scenen i templet med Hanna och Symeon som mötte Jesus och genast kände igen Gud i spädbarnet som bars fram av sina unga och fattiga föräldrar*.

Dels är det farmors födelsedag. Hon var kantor i Jukkasjärvi församling och bakade sjutton sorters kakor till alla festtillfällen. Kyndel betyder ljus och min farmor var en ljusmänniska, glad och humoristisk. Rolig på ett vasst sätt, musikalisk, generös och härligt galen, sådan var farmor. Jag upplevde det som om hon alltid hade tid för mig, pappa såg henne som överbeskyddande. Det var nog bra med en generations distans för vår relation,  men även mamma såg farmor som sin bästis. Hon är oändligt saknad och varje Kyndelsmäss tänder jag förstås ljus och tänker på henne. Dessutom bar hon det vackra namnet Saima. Hade jag fått en dotter till hade hon fått heta Saima. Nu får jag hoppas på ett barnbarn med det namnet.  

Farmor älskade blommor och krukväxter. Tulpaner så här års var en favorit hos henne.

Sist men inte minst återvänder ljuset nu , skábma/kaamos är slut och varje dag blir längre. Snön reflekterar ljuset och man börjar höra fågelsång från övervintrande sångfåglar. Vid fågelmatningen flockas domherrar, talgoxar, nötskrikor och talltitor. Min energi som varit på reserven återvänder och hoppet om att överleva en vinter till med den. På samma sätt lever husdjuren upp. I söndags var till och med Gyllir pigg även på väg bort från stallet och galopperade med enorm kraft uppför grannberget.

Domfrun och Domherren

 

Tänd ljus
Låt inte mörkret hindra dig
att söka Ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus skall leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!

                                                        Bo Setterlind 

Tysk 1400-talsmålning av Kyndelsemässodagens tema, Josef bär på ett ljus, Maria bär Jesus.

* Ja Josef var Jesus förälder, jag är helt ense med Lukas om den saken, biologi har inget med saken att göra. Maria blev gravid av den Heliga Andes intervention i hennes äggcell men den som är förälder behöver inte vara varken ägg- eller spermiedonator till barnet. Föräldraskap är ett livslångt åtagande  i helg och söcken, 24 timmar om dygnet och alla dagar om året. Inte ens döden skiljer en förälder från sitt barn om det är som det ska. Förälderns avtryck finns där hela livet hos barnet.