Snart Kyndelsmäss

 

Bra sak att göra när det är 25 minusgrader och mörkt större delen av dygnet.

Januari sluttar mot februari, år 2021 är snart en hel månad gammal. Januari är alltid en tid att överleva: arbetet som kräver för mycket när mörkret slår ner energinivåerna till reservläge. kylan som tar på de energireserverna ännu mer och sedan kommer det lika mycket snö som det förut bara kom i mars och april. Januari borde man bara åka skidor och rida, läsa poesi och romaner inte tillbringa 45,5 timmar per vecka framför en skärm som denna corona-januari. 45,5 timmar som dessutom ofta blir fler eftersom tekniken fallerar titt som oftast.

Hade januari varit en lugn månad utan skärmtid den korta stunden vi har dagsljus hade det varit en underbar månad. Allt börjar om, ljuset återvänder, snön är inte blöt utan fjunig så den isolerar husen och är inte tung att skotta. När Aron var nyfödd och jag pluggade på universitet medan Thomas var pappaledig var en ljuvlig januarimånad. Hemmapluggdagar tog jag långa skidturer med Aron i bärsele och storebror Elis i bärstol på ryggen. Thomas och Aron mötte våren i ett fågelreservat medan jag var på föreläsningar och på rasterna ammade jag Aron. Det var kallt i korridorerna men jag hade en stor filt som ett tält runt oss för att slippa mjölkstockning. 

Litteraturvetenskap och pedagogik lämpar sig väl för januaris tempo. Virginia Wolfes Mot fyren är fortfarande en roman som ger mig lugn glädje och får mig att minnas den ljuvliga tiden när Aron var nyfödd. Nyss fyllde han sexton år. Det kanske är just för att återuppleva goda tider som jag gillar omläsning. Böcker jag läste när jag var lycklig låter mig göra en tidsresa tillbaka till den lyckliga stunden. Och det är ju dessa stunder vi ska räkna så egentligen är januari en underbar månad som dessutom genast följs av Kyndelsmäss, en stor fest i min lilla värld. I kyrkoåret finns alltid glädje att hämta. En kristen behöver därför aldrig leva på enbart minnen ; det finns ett lyckligt slut på historien också.