Keltisk andlighet

Lady är Connemaraponny, en keltisk hästras.

 I skrivandes stund lyssnar jag på "Andliga sånger" som idag har fördjupningen kring keltisk andlighet. Galaterbrevet skrevs till kelter eftersom galaterna var ett keltiskt folk. De hade alltså sitt ursprung i den östliga och odelade kyrkan. Kelterna/galaterna räknades av romarna som romarrikets huvudmotståndare på grund av sin krigiska kultur med höga disciplinära ideal och plundringståg som metod. Enligt romarna var det en mycket krigisk och hierarkisk kultur.* De östliga galaterna blev därför populära legosoldater åt Romarriket, assimilerades med greker och blev romerska medborgare under 300-talet e. Kr. De västliga kelterna däremot drevs mot romarrikets yttersta västra gränser: Bretagne, Spanien och de brittiska öarna . Där utvecklades en kultur där naturen var en viktig bundsförvant och inte en fiende som måste blidkas vilket många religioner av detta slag, animistiska, går ut på.**

När sedan kristendomen nådde den västligaste utposten för de indo-europeiska folken, Irland, genom en kristen slav blomstrade kyrkan där på ett sätt som ännu berikar hela kristenheten. Detta utan våldsmakt, missionsarbetet i Irland verkar inte ha mött något motstånd-några kristna martyrer är inte kända. På samma fredliga sätt fortsatte den keltiska kyrkan att sprida skönhet och innerlig andlighet där klostren för både män och kvinnor var centrala i en orolig och krigisk tid. Medan kontinenten upplevde den oroliga folkvandringstiden då många av romarrikets kulturella erövringar glömdes bort, tex skrivkonsten,  bevarades konst, litteratur och kultur i Irländska kloster. Speciellt mellan 400-900-talet var den keltiska kyrkan den viktigaste kristna lärdomskällan och andliga influensen i Europa. Klosterväsende, utbildning och skönhet i form av konst och kultur, som galaterna tog med sig från Bysans och den koptiska traditionen vilka utvecklades där galaterna bodde när Paulus skrev till dem, berikade hela kulturen genom kyrkan. Med trovärdiga bevis och argument menar också den alltför tidigt bortgångna biskopen Jan-Arvid Hellström att de som kristnade Västergötland var brittiska munkar från den keltiska tradition som ännu lever i Skottland och Irland.

Keltiskt kors vid platsen för St. Giordans kyrka.

I Norge var detta inflytande ännu starkare. Keltisk kristendom importerades med slavar, speciellt kvinnor, till Island och Norge men keltiska missionärer kom också till Norden helt frivilligt just för att missionera. En tradition berättar att keltiska munkar satte sig i båtar utan roder, segel eller åror för att med vågors och havsströmmars hjälp av Gud ledas till nya missionsfält. Bysantinsk konst och musik har också påverkat den musikskatt som numera sprids i hela kyrkan genom att väldigt många irländare numera bor i USA och allt USAnskt har ju en tendens att påverka världen, inte minst Sverige. Att vi svenskar lever nära brittisk kultur gör ju förstås också sitt till. Klostret i Iona lockar svenskar än idag. Så även om nordmännen kom för att plundra fredliga lättbesegrade munkar och nunnor, vann vi den största skatten av alla: Jesus i utbyte. Nu när vi far till Iona för att ta del av andliga rikedomar kan jag inte annat än se hur Jesus verkligen kom med fred, även till krigare som galater , irer och nordmän. Nu är vi bland de fredligaste länderna på jorden. Till detta krävs mirakel, vilket syns i varje nyhetssändning. Det miraklet heter Jesus.

Iona Abbey.

*Intressant att det är just till galaterna Paulus skriver kyrkans portalparagraf:

Galaterbrevet 3: 28 "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."

** Druiden Miraculix hade många kollegor enligt de välresearchade Asterix-serierna. Galler är ju Latinets ord för Kelter.