Getter

 Det trevligaste av lantbrukets djur, det mest lekfulla och människoälskande av boskapen är nog getter.

Nicke Bock på jultidningen Julbocken 1954
.

 

Vi hade en gång en get vid namn Isabelle och vi hade också hand om hennes systrar då och då när de bodde nära oss i Kiruna C. I Kiruna hatar kommunen allt som kan likna djurhållning och jordbruk men en gång i tiden var Miljöpartiets dåvarande starke man i Kiruna, vår vän Hans -Peter Strand, deltidskirunabo och han fick möjlighet att få ha sina getter på Ön i Kiruna. Detta område är nu helt tömt på hus pga rasrisken men i väntan på att området skulle avhysas fanns det stall och höns/gethus där i gamla byggnader.

Isabelle bodde dock hos oss och följde med oss överallt mer troget än en hund. Hon höll sig alltid tätt i hälarna. Nu i dagarna har några av dem jag följer på Instagram skaffat getter, om de inte redan haft getter sedan länge, och Instagramflödet fylls av bilder på dräktiga getter. Det talar om vår, en sommar med gröna ängar där killingar skuttar runt. Getter verkar vara ett lantbruksdjur på frammarsch. Samtidigt som dräktiga getter förebådar vår är julbocken en självklar del av det svenska julfirandet. Jag såg i tidningen Land att det till och med finns de som av nostalgiskäl börjat ha julbock istället för jultomte som klapputdelare.

Hos oss skulle julen vara lite konstig utan julbockar i halm. Det skulle vara lite som att fira covid-19-jul ungefär. Tur vi hade fyra halmbockar på plats i år när det nu var en sådan annorlunda jul utan hela familjen samlad. Nicke Bock i Bamse är ju inte den enda julbocken som drar slädar i konst och litteratur. Det beror enligt Jan-Öjvind Swahns Den svenska julboken på att man "gick bock" i byarna på många platser i Sverige, en av många seder som sedan blev till vår vackraste adventssed: Luciatåget. Före julafton och från Annandagen gick utklädda unga män omkring på byn med en päls med hårsidan utåt och ett slags bockhuvud. De sjöng till exempel "Goder afton" som i Luciatåget är "Goder morgon" och målet var att tigga mat och alkoholhaltiga drycker, sedermera också kaffe. Enligt Swahn var detta ett upptåg som barnen såg fram emot och på 1700-talet blev det en julbock som delade ut klapparna till barnen.

John Bauer illustration till denna rara Topelius-saga

Dessa seder gjorde att julbocken blev den stora julsymbolen, så stor att jultomten i Finland ofta heter joulupukki/julbocken även om hen nu ser ut som jultomte. Det är ju inte stor skillnad på utklädningsattiraljerna; stor päls med håret utåt och skägg funkar ju i båda fallen. Julbocken var alltså etablerad som julklappssutdelare innan 1809 då Sverige traumatiserades av att mista halva riket till Ryssland. Foklivsforskare försöker leda tillbaka bockseden till heden tid, liksom det blivit modernt att se Staffansskedet som en rest av Indo-Europeisk hästkult. Men efter en lång föreläsning om ormkult runt om på jorden tänker jag att det vore mest naturligt med en julorm eller juldrake i så fall.

Nej, jag är med Swahn där och tror att dessa långa obrutna linjer inte är så sannolika. Däremot tror jag getens grafiska utseende och roliga temperament, precis som hästens ständiga närvaro i jordbrukarnas liv, gjorde den till en självklar deltagare under julfridens relativa ledighet för drängar som på den tiden ansågs arbetsföra redan som barn. Som barn tyckte vi det var jättekul att klä ut oss och jag är helt säker på att det inte var någon tradition från heden tid vi följde utan bara något som vi upplevde som roligt för stunden.

Julbockar på väg till vinden Tjugondag Knut 2021

Julbocken var pojkarnas upptåg men annars var det kvinnor som förknippades med getter och kor som räknades som kvinnans djur. Det beror ju så klart på att getter och kor ger mjölk. Mjölken kräver också att geten/kon får ungar varje år för att inte sina. Men det berodde också på att dessa djur krävde mycket arbete. Kvinnor har ju alltid gjort det tyngsta, smutsigaste och mest nödvändiga, därmed oundvikliga i både helg och söcken, jordbruksarbetet.Till detta, som inte ens kunde hoppas över på söndagar, hörde att mjölka. Det gjorde dessa julupptåg till manliga sysslor men också detta faktum att bockar kunde tämjas till dragdjur och inte behövde spara på energin till mjölk, kvinnans djur underutfodrades på samma sätt som kvinnan  själv, gjorde att det inte blev en julget, trots allitterationen, antar jag.

Vad jag vet finns inga upptåg där kor eller getter ingår. De fick ju stå undernärda i fähusen och ge mjölk och föda ungar under julens kalla och mörka tid, långt till vår. Och ändå stod de oftast trofast ut, de överlevde och gav liv till sina familjer. Getter kunde överleva bättre än någon annan på fjällgårdarnas magra beten och torkad sly, det enda som växer i överflöd här i norra Norden, över vintern. Så har vi också en mycket trevlig liten getras, Lappgeten, som börjar uppmärksammas av mina Instagrambekanta och därmed får en chans att överleva med sin fjällanpassade genbank. Det är nu dessa getter som, när julbockarna av halm flyttat upp på vinden för denna jul, ger löfte om vår igen.

Lappgetter på Nordens Ark.