Kameler

 

Modern karavan lastad med varor  utanför Timbuktu.

Det finns människor som är så koscher att de använder en stor del av sin tid till att på nätet och annorstädes propagera för att julen är en missuppfattning eftersom det inte står i Bibeln när Jesus föddes (nej , bara när Maria fick veta att hon skulle föda honom, sjätte månaden) . I upprörd ton påpekar de att Maria minsann INTE red på en åsna till Betlehem. Lika tydliga vill de vara med att det inte fanns några dokumenterade djur kring kring krubban och det finns inget som säger att Österns vise red på kameler. Viktigt för dessa är också att Jesus inte hette så utan Jeschua (med varierande stavning) därför skriver de helst inte Gud utan  יהוה eller JHVH. Ytterligare en superviktig salighetsfråga för dess hyperortodoxa är att de vise männen från Östern inte var tre. I triumferande ton proklamerar de stolt: "Det står inte i Bibeln hur många de var!"

Allt detta är förstås sant, men det är ju heller inte viktigt exakt hur Österns vise tog sig till Betlehem, det är säkert därför Matteus strök den uppgiften, men inget säger heller att de absolut inte red på kameler så Trettondagsaftons lucka har iaf med kameler och dromedarer. Dessa viktiga djur som hållit samman hela Asien och Nordafrika i tusentals år är värda en lucka i en julkalender. Öknens gungande, resurssnåla skepp med de vackraste av ögon har förstås börjat ersättas av andra fordon (fossildrivna) men fortfarande går kamelkaravaner till och från det sagoskimrande Timbuktu. 

Precis som hästar, har kameler och dromedarer mer och mer blivit hobby- och sportdjur eller turistattraktioner. I Marrakech red mina elever dromedar på en liten sandig plätt utanför stadsmuren till gamla stan. Dromedarerna var väldigt lugna, nästan avtrubbade, precis som hästar brukar bli i samma läge. Det var ännu sval morgon så de kunde knappast vara i siestaläge, men även ett föl var lugnt och sansat. En liten pojke som såg ut att vara sex-sju år hade hand om dessa stora djur medan en äldre yngling tog hand om pengarna. Återigen fick jag en bekräftelse på det speciella bandet vi människor kan ha med djur. Den pyttelilla pojken och de stora dromedarerna hade kommunikation mellan sig och även om jag är medveten om att turistdjur sällan lever de bästa tänkbara av liv märktes det att pojken och hans djur hade ett band mellan sig som vi hade kallat kärlek om det vore en hund och pojken vore svensk så han inte behövde jobba med turister för sin försörjning utan gick till förskoleklass en tidig morgon i mars.

Kameler kommer ursprungligen från Centralasien och dromedaren från arabiska halvön och har spridits som husdjur till många ökenartade områden, till och med till Australien där de delvis förvildats.  Under bränderna förra året blev de till och med ett hot mot vattenresurserna, tyckte människorna som kände obehag när vilda törstiga dromedarer hängde runt villorna och försökte dricka vatten ur luftkonditioneringen. 10 000 dromedarer sköts då av staten. Tydligare kan inte miljökatastrofer beskrivas. I en film hade vi tyckt det var överdrivet.

Människorna sitter i sina luftkonditionerade villor och förbrukar mer vatten under en dag än vad en dromedar gör under sitt liv och när dromedarerna försöker hitta lite dricksvatten i luftkonditioneringarna anses de farligt närgångna. Australiensarna anklagade också dromedarerna för stora utsläpp av växthusgaser motsvarande 1 ton koldioxid per år för alla dessa dromedarer medan Australiens befolkning släpper ut 28, 58 ton koldioxid per person och år. Ändå var det människor som tog dromedarerna till Australien för att göra det möjligt att kolonisera de mineralrika områden i det inre av landet som gjort det rikt och gör det möjligt att släppa ut nästan 30 ton koldioxid per år och person. Och skulle vi åter börja resa med dromedarer skulle vi slippa en stor del av våra koldioxisutsläpp.